Yllet

Först på plats var givetvis gejminghörnan som redan gjort mödan värd!


Strax därefter installerade jag min älskling.

Vårt astuffa duschmunstycke, nu är det fest även i badrummet!

Min vilda taklampa.

Resultated av vårt storhandlande.

Well done if you hadn’t guessed already. Yes, I do own breasts and somewhere in my body I have a womb, but does this automatically mean I LOVE prancing about in the kitchen? Heck no it doesn’t.

I’m all for ‘women in the kitchen’ jokes, but when specific gaming advertisements are aimed at me, especially those involving cooking, I tend to get slightly pissed. I don’t turn green and beat the shit into things, but goddamn I get close.

- Confession 1: I HATE Cooking

Kolla in en av de skönaste bloggarna på nätet här.

Tack för tipset Julie.

Jag tycker att det är ganska fantastiskt ändå, det här med studera.nu, studentbostäder och viktiga datum. Man måste verkligen kämpa för att få ihop allt innan skolstart, veta att man lever. Lite som ett intagningsprov, pallar du inte trycket så är du inte redo för tre års studier.

De flesta utbildningar börjar i slutet av augusti. Huruvida du har blivit antagen eller inte får du besked om i mitten av juli. Det ger dig en sammanlagd planeringsperiod på en och en halv månad. Notera att detta är helt orimligt om du nu mot förmodan faktiskt har ett liv innan du bestämmer dig för att ansöka till universitetet. Jag sade upp mitt jobb och min lägenhet den sista april, helt och hållet på vinst eller förlust. Det är nämligen så att man har någonting som heter uppsägningstid här i Norge, vilken brukar omfatta cirkus tre månader. Dumt nog fick jag för mig att detta fenomen även är ganska vanligt förekommande i Sverige, men med tanke på självklarheten i de nittio dagar du får husera med som blivande student antar jag att det bara är ett enkelt missförstånd från min sida.

Om man bortser från det faktum att man måste riskera hela sin tillvaro i samma stund man skickar in sin ansökning till studera.nu finns det faktiskt ytterligare ett par hinder att ta sig över innan man kan andas ut. Det här med studentbostäder är ett exempel, man måste ju trots allt ha någonstans att bo under studieperioden. Mittuniversitetet, där jag ska studera, utlovar bostadsgaranti och ett löfte om att alla studenter ska ha tak över huvudet innan man sätter sin fot på campus för första gången. Vad skönt, tänkte jag. Så bra, tänkte jag.

Är det inte helt underbart att man, nästan oavsett vilken av alla dessa föreningar man kontaktar, får samma svar? Ansvariga har tagit semester, tjejen som svarar när du ringer är bara sommarjobbare och kan inte hjälpa dig vidare i ärendet. Men för all del, lämna en intresseanmälan på deras webbplats så ska de se över saken så snart de anställda är hemma från Mallis igen.

Så ypperligt, tänker jag. Vilken fantastisk planering, tänker jag. Det finns ingen som kan hjälpa oss att hitta en bostad just nu, de har semester. Återkommer i mitten av augusti, när lägenheterna ska inträdas den första. Hur tänkte ni nu?

Sen återstår ju det här med möjligheten att ta sig till sin blivande hemort för att besöka eventuellt kontor och hetsa upp sig. Sannolikheten för att man redan bor i den stad man förväntas studera är mycket liten. Jag bor i Oslo och tar mig inte till Sundsvall på en kvart. I tillägg finns aldrig några bilder att ta del av, ingen konkret information om själva lägenheterna. Som student ska det tydligen inte spela någon roll heller å andra sidan, du ska ta det du får och vara mer än nöjd!


Jag blir bara mer och mer fascinerad över hur man valt att strukturera vägen till livet som student. Jag skulle vilja påstå att du förtjänar någon form av skriftlig bekräftelse på att du lyckades ta dig helskinnad genom den processen. Det borde värderas högt på arbetsmarknaden. Man skulle kunna trycka upp det där pappret i ansiktet på sin arbetsgivare och självsäkert utropa:

"Se här, jag klarar allt!"

Nu har jag läst i princip allt som går att läsa rörande konflikten mellan SK och fnatic. Det konstiga är att jag, trots offentliggjorda loggar och tydliga referenser från Thorin på SK-gaming.com, fortfarande värderar situationen till fnatics fördel.

Givetvis vill SK-gaming som organisation rentvå sitt namn och bevisa för allmänheten att historien faktiskt bara varit vinklad. Att man väljer att göra det genom publicerade loggar från privata samtal kan man tycka vad man vill om. Personligen anser jag egentligen inte att innehållet var speciellt känsligt, utan snarare ganska likvärdigt det man hur som helst hade kunnat föreställa sig. Jag tycker snarare att artikeln bevisar hur högt SK värderar sitt rykte och hur viktigt det är för dem att förklara situationen.

Fnatics respons däremot, bjuder inte mycket ny information. Texten går egentligen ut på en upprepad sammanfattning om organisationens oskuld och konstateranden om deras fram tills nu fullständigt rena record. Det gav egentligen ingenting, men ändå fungerar det. Kanske för att deras gensvar inte känns riktigt lika desperat och därmed inte heller lika nödvändigt. Det gäller förståss, fram till den biten då man börjar läsa kommentarerna och hittar ytterligare kommentarer från Roychez.

This is us having the manner to not post PRIVATE logs and taking them out of context. Believe me, if we wanted to go that low, we could, and we could do it a lot more convincing than SK and without taking things out of context.

Inte lika övertygad.


Hur som helst tror jag att grunden för min uppfattning ligger i de första texterna som över huvudtaget publicerades i samband med den här soppan. Budak och TheSlash grävde enligt mig sin egen grav med halvdana uttalanden som sedan toppades med oseriösa kommentarer.

Det som jag egentligen tycker är mest skrämmande i allt det här är nog det faktum att de offentliga personerna, VD:s, managers och younameit, inte har vett nog att hantera den här situationen på en professionell nivå. Det ger mig insikt i att det trots allt är en ganska lång bit kvar innan e-sporten ligger på den nivå den förtjänar.