<3 Fragbite
Jag kan liksom inte, hur mycket jag än anstränger mig, förstå den uppenbara hjärnskada som många av våra medmänniskor lever med. I många fall är den väldigt svår att genomskåda, jag skulle vilja påstå att det kan ta flera år innan sammanhanget verkligen uppenbarar sig. Hos andra lyser symptomen igenom lite för uppenbart, det vill säga så uppenbart att det bara kan komma att krävas ett par yttrade ord för att du ska förstå situationen. Jag har en speciell plats i åtanke, ett ställe där vårt lands kanske mest enfaldiga människor har en förmåga att uppenbara sig. Fragbite mina vänner, sveriges största och mest produktiva community med fokus på esport. En sida som ständigt producerar nyheter och artiklar, en sida med många kvaliteter och en sida med världens utan tvekan mest omogona, irriterande, obildade, meningslösa, osmakliga, förutsägbara, ouppfostrade och fega medlemmar.
Jag skulle kunna presentera en hel hög med trovärdiga och träffsäkra exempel för er. Emellertid har jag valt att dela med mig av några utkast från en forumtråd vars innehåll är fokuserat på det som jag skrev om i mitt senaste inlägg här.
Viktor Jansson, eller Flaccid som han också kallar sig, är skaparen bakom denna tråd. Han har för övrigt varningsstyrka 3 på Fragbite. ^^
"Nu får ni klaga hur mycket ni vill på att ni kan läsa själva, men det här var så dumt så jag bara måste visa det...
http://www.rakaka.se/?news_id= 3037
Vad tycker ni, har dom verkligen lyckats göra bort sig mer än när dom spelar? "
- Det är ju synd att överdriva. Ta en valium och håll käften din jävla idiot.
- Stämma den här killen för någonting borde man verkligen göra. Sätter en femma på att han lyckas kläcka ur sig sådan här dynga dagligen, det finns pengar att tjäna!
- lr534 inte bara misshandlar det svenska språket, han lyckas dessutom med den stora prestationen att värka dummare än alla andra, PÅ FRAGBITE.
-Nej...jag bara kan inte ens uttrycka mig rättvist här. Vilken jävla jubelidiot, snacka om att göra bort sig. DIN MAMMA är säkert stolt!
- Om jag fick ge den här konversationen någonting så skulle jag ge den en fet jävla smäll. Små små pojkar leker Allan. I ett forum. På internet. Bakom den trygga skärmen. P a t e t i s k t.
- Jag förstår seriöst inte hur man lyckas låta såhär intelligensbefriad. Det är ju inte ens en lång text, det är ju för fan bara några meningar och endå, ENDÅ lyckas hundvalpen att framställa sig själv som ett riktigt pucko. En liten, oerfaren och feg dumjävel som med största sannolikhet aldrig kommit i närheten av något oralsex IRL.
- Ja gör det! Snälla grabbar, alla ni som sitter och spyr ut skit över internet. SNÄLLA gör det! Bara tanken är ju skrattretande, kan ju föreställa mig exakt hur jävla skitballa ni skulle vara när ni väl stog där. GE MIG EN BREJK!
- Så jävla random. Det är inte ens värdt en kommentar tbh.
Känns det här som reaktioner proportionerliga till sammanhanget? Jag förstår liksom inte varför sveriges värsta dramaqueens är datornördar. De här kommentarerna hade kännts rättvisa om unFinished mördat HeatoN, på sin höjd! Nu är det liksom inte ens i närheten av det som är fallet. Varför är alla så mentalt efterblivna...
Vilken jädra skräll!
Storhetsvansinnet har åter igen börjat anta skepnad på den alltmer oengagerade esports-scenen. Någon nämner Heaton och alla tystnar, det är lugnet före stormen, före stormen som helt plötsligt brakar loss på en av våra många communitys.
Vår kanske mest uppmärksammade svenska tjejklan just nu har begått ett stort misstag. UnFinished har i en publicerad video uttalat sig om en av de mest omtalade spelarna på scenen någonsin. Heaton är förlöjligad genom två simpla ord,
"Han suger."
Sveriges fanatiker rasar och publiken menar att den "världsberömda legenden" bör hyllas, samtidigt som tjejerna utan eftertanke blir omtalade på de mest uppseendeväckande sätt.
JoeLL säger:
"jävla pissluder, dö irl."
appo säger:
"Vidriga jävlar, ni borde skaffa er riktiga jobb istället! Brudjävlar."
Kly92 säger:
"Fy Fan Vad Man blir arg när man ser nått sånt här. HeatoN och SpawN som har varit i sverigeranken hur länge som helst! Fy Fan för ett par fjortisar som bara väll ur skit!"
Hundratrettio kommentarer har denna nyhet fått, det är ungefär fem gånger fler än vad det reportage om Heatons karriär som Rakaka publicerade för inte så länge sedan fick. Då var Heaton inte lika intressant. Det som jag egentligen har svårast att förstå och acceptera i hela den här soppan är det faktum att Sveriges alla geeks plötsligt blir så hemskt engagerade. Rakaka har enda sedan uppstart formligen sprutat ut intressanta och informativa nyheter, trots det har bristen på kommentarer varit uppenbar. Läsarna finns ju bevisligen där och förmodligen går inte en enda artikel dem omärkt förbi, men det är först när innehållet ändrar inriktning som användarna bryr sig om att reagera offentligt.
Jag kan heller inte låta bli att småle åt det faktum att cirkus femtio procent av dessa upprörda kommentatorer med största sannolikhet själva uttalat eller uppmuntrat ett skämt om den så hatade och älskade Heaton någon gång under sin tid på scenen. Det faller sig dessutom helt naturligt! Gör någonting bättre än alla andra, bli jävligt uppmärksammad, iklä dig rollen som frontfigur och var känd - bli sedd, ur alla perspektiv.
Nej, ge mig styrka...
Jag kräks på denna mentalitet. Jag kräks på det faktum att man kan lägga ner energi och engagera sig i skit, men att det krävs så fruktansvärt mycket för lite uppmuntran i andra sammanhang. Jag skrattar åt scenen och jag skrattar åt människor. Jag kan absolut hålla med majoriteten om att den film som unFinished publicerade var sjukt onödig och i dagen samhälle bör man se upp med vad man säger. Emellertid är det här inte ett fenomen som förtjänar så sjukt mycket uppmärksamhet. Det är utan tvekan helt omotiverat att sitta och spy ut personangrepp i Rakakas kommentarsystem, det är fan inte bara omotiverat, det är dessutom sjukt omoget.
Jag drar parallellerna och kommer till en slutsats. Tjejer har alltid varit, och tro mig, kommer alltid att vara ett existentiellt problem på den scen som vi hela tiden intalar oss blir mer och mer jämställd. Åter igen hamnar man i skottlinjen på grund av andra anledningar än de som huvudsakligen anges och jag är ledsen, men det är nog bara att gilla läget. Skippa skitsnacket om lika villkor, slopa kraven på samma förutsättningar, glöm det mål som så länge varit relevant. Det här spelet började långt innan Counterstrike, det började långt innan datorn. Det började innan dig och det började innan mig. Reglerna är redan skrivna, de skrevs för länge sedan.
Döda mig någon. PLZ
Jag tror egentligen att mitt ofrivilliga motstånd började vid The Burning Crusade. Outlands var en sån sjuk besvikelse, jag tappade motivationen så fort jag började beräkna sannolikheten för ett lyckat uppdrag utan trehundratjugosex ggr ganking. Det finns så många fula människor som lirar, den vetskapen stör mig också. Jag vet liksom att den där förbannade jävla hordruiden med största sannolikhet är ett svettigt och finnigt litet as från Finland, eller en överviktig och illaluktande moppemusch från Fornåsa. ELLER ett helt halvmongo vartfansomhelstifrån. Och även om det kan tyckas oviktigt i ett sammanhang som detta så ska jag tala om för er mina vänner, att det är en detalj av högsta vikt. I alla fall för mig.
Hur som helst så har jag slängt ett öga på trailern till nästa expansion, The Wrath Of The Lich King. Även om det är officiellt sätt är Blizzards egen trailer så har jag sjukt svårt att ta in den, då hela upplägget känns enormt fattigt. Personligen vill jag inte påstå att filmen är vare sig informativ eller inspirerande, utan snarare långtråkig coh enformig. Anywho, här är den, förhoppningsvis mindre givande än expansionen som sådan.
Enligt Blizzards egen beskrivning av expansionen så kommer spelet att innehålla flera nyheter. De mest intressanta tyckas vara den helt nya Hero-klassen, Death Knight och det faktum att man kommer att kunna avencera ytterligare 10 levels.
I övrigt tillkommer givetvis fler yrken och landskap, mer epic och nya instancer. Det som känns minst aktuellt är dock expansionens revolutionerande möjligheter till ytliga förändringar av din karaktär, BYT FRISYR OCH DANSA MER!
Blizzard Entertainment's latest expansion to World of Warcraft - Wrath of the Lich King, adds a host of epic content to the existing game world. Players will achieve soaring levels of power, explore a vast new continent, and battle other high-level heroes to determine the fate of Azeroth. "
Jag vet ju att jag köper det, dumt att våga påstå någonting annat...
The time(s) of my life.
Som den generösa dotter jag är såg jag till att anstränga mig lite utöver det vanliga detta inkomstens år. Jag bjöd min mamma på en weekend i Stockholm, inkluderad goda måltider, häftiga upplevelser, ett förstaklassigt hotell och femstjärnigt sällskap - i form av ingen mindre än mig själv. På Stallmästaregården var rummen underbara, servicen var god och nätterna väldigt sömnvänliga. Jag tog min kära mor på Naturhistoriska riksmuseet. Där vi spenderade fem minuter tillsammans på Cosmonova, den oändligt omtalade biografen, då mamma dessvärre fick svindel och andningssvårigheter var hon nämligen tvungen att lämna salongen strax innan det att huvudfilmen började. Således fick jag avnjuta den häftiga dokumentären om Arizonas på egen hand medan mamma roade sig med att mäta sin egen hjärnkapacitet genom en av museets utställningar. Trots vår lilla missberäkning hade en väldigt trevlig dag tillsammans, med ett slut som min kära mor fått plocka ut alldeles själv. Opera mina kära vänner, Don Giovanni på Confedencen i Solna. Även om jag till största del av mitt liv har ägnat de flesta operainspirerade tankar till att grubbla över den egentliga charmen med tjocka människor i tveksamma kreationer och med en förkärlek för att skrika, var jag väldigt spänd på den lovordade föreställningen och drabbades av den stämning som man från andra har hört så mycket om. Det bästa av allt var att jag faktiskt inte blev ett dugg besviken, de talanger som de närmaste timmarna hade upptagit min uppmärksamhet hade omvänt min skeptiska inställning till någonting helt annat.
Drottningholm var också ett stopp på vägen. Där inspekterade vi slottet ur alla vinklar och vrår, vi köpte choklad i slottsboden och promenerade i den välvårdade trädgården. En av de väldigt positiva aspekterna med att ha en mamma som dels är väldigt kulturell, dels guide på Löfstad Slott samt konstnär och väldigt historiskt insatt, är att man i de flesta fall aldrig behöver ha med sig någon guide. Min mamma kunde med andra ord berätta allt det som jag egentligen behövde veta om tapeter, tavlor, möbler och porträtt, vilket var väldigt tur - de få frågor som vi ställde till guiderna kunde de nämligen inte svara på.
Vi kom, vi såg, vi levde. En underbar helg tillsammans med en underbar människa. Tack.
Norrköping har varit flitigt besökt denna semester. Jag har passat på att spendera så mycket tid jag kunnat ihop med mina försummade vänner och träffat familjen i samband med vår kräftskiva.
En hel del festande har hunnits med. Augustifestivalen som under helgen pågått i Norrköping har bjudit på mycket underhållning, bland annat ett mycket imponerande uppträdande av Sebbes band Miss Behavior. Jag blev positivt överraskad, inte för att jag hade förväntat mig att de på något vis skulle vara dåliga, utan för att jag helt enkelt antog att de borde vara större vid det här laget om de spelade så bra. Jag träffade Anna, vilket var jätteroligt efter så lång tid. Jag träffade Cattis, vars Julian är hur jävla skitsöt som helst. Jag träffade även Kalles omtalade, någon som jag kanske inte känner mig sådär väldigt förtjust i nu såhär i efterhand. Jag träffade Anna och Luke, Danne och Evelina, Kalle, Anton och Emmi, Jocke, Tobbe och Jonas, Petter, Linn, Bard och ett gäng mindre placerbara individer vars namn jag aldrig brydde mig om att lägga på minnet.
Jag hade väldigt roligt och saknar er redan. Tack.
Kräftskivan tog plats ute på Spettan, mammas verkstad / ateljé / mormors land / mammas land också / vetifanvadjagskakalladet. Där var det också fest för hela slanten då morbror och hans pojkvän kom hela vägen från Norge för att delta. Kusin Kattarina och moster Anncharlotte ville givetvis inte vara sämre, de åkte från Östersund. Mormor var där, jag och Pelle tillsammans med mamma och Guy. Dessutom ramlade det in ett helt gäng av Guys gamla skådespelarkollegor och vänner. Vi åt så otroligt gott, drack något vidrigare, sjöng snappsvisor och lyssnade på fantastiska historier från dramatikens alla hörn. Guitarren plockades fram och allsången fortsatte in på småtimmarna.
En härlig och oförglömlig kväll i goda vänners lag. Tack.
...Och efter tre veckor är jag nu åter igen tillbaka på jobbet. Sömnen falerar, motivationen falnar men ingenting känns jobbigt alls. Jag minns det som varit och vet att det kommer igen.
Ännu en gång tack. Tack för allt.