Yllet

Jag spenderade, tillsammans med min bror, helgens timmar i vår vackra huvudstad. Polon tog i för kung och fisterland(?) under ditresan och vi åkte inte ens fel, inte en enda gång. Hemma hos Pappa och hans fru Eva var det fullt drag med två små knottar och en något större men ack så krävande lillasyster. Jag spenderade större delen av min vakna tid ihop med Asta och Svea, världens utan tvekan sötaste bebisar. Jag dog lite varje gång de drog på sina charmiga smile eller skrattande sina ljuvliga små skratt. Jag dog även en smula under blöjbytet, men det var som ni säkert förstår på grund av helt andra orsaker. Det där med bajs är svårt, jag har ingen förståelse för hur det någonsin ska kunna bli naturligt i min tillvaro. Jag vill helt enkelt inte ha någonting alls med bajs att göra, eller ska vi säga avföring över huvudtaget, det tilltalar inte min personlighet.

Några som dock tilltalar min personlighet är Sötnosarnas största sötnosar. Svea (tv) och Asta (th) gjorde helgen så otroligt jätterolig och det var näst intill lätt att kliva upp klockan halv åtta en lördagmorgon.


Efter att han konkat runt på småsystrarna en hel helg kände jag en brutal separationsångest när det var dags för hemfärd. Jag funderade under några minuter på att smuggla med mig i alla fall en bebis hem, men kom på bättre tankar då jag insåg att nöjet bara skulle bestå fram tills dess att vi backat ut från parkeringen och mamma varit borta i två minuter. Hur som helst fyllde jag hela mitt minneskort med digitala bilder och jag överdriver inte när jag säger att alla är underbara. Jag har världens sötaste småsystrar. Tilläggas bör också att jag har världens bästa lillebror. <3 Alexander

Trackback-URL för detta inlägg: