Yllet

Jag har grubblat en del över hela den här arbetssituationen som de flesta människor faktiskt sitter i. Jag menar åtta till fem, fem dagar i veckan, inget liv - bara slit. Enligt min egentliga uppfattning är det inte riktigt därför vi en gång i tiden placerades här på jorden. Hur är det tänkt att man under sin relativt korta levnadstid ska hinna med allt kul i livet när man till absolut största delen av sin vakna tid bara jobbar och sliter? Jag förstår inte alls logiken och jag vill inte våga tro att det är såhär det kommer att förbli jämt. Hur blir det med alla mina drömmar, när ska jag ha tid med att uppfylla dem?

Arbete är lika med pengar minus tid.
Arbete är lika med tid minus pengar.

Hur jag än vrider och vänder på det hittar jag ingen lösning. Det är bara ett stort dilemma, ett problem som jag bara måste få bukt med. Det är omöjligt för en människa att till största del styras av utomstående faktorer utan att känna sig rastlös och villrådig. Det spelar ingen roll hur bra man trivs på jobbet eller i sin vardagssituation där rutinerna flyter på utan regelbundna undantag, i slutändan finns det alltid så mycket mer som du vill göra med din tid och ditt liv.

När allt kommer omkring fastnar mina reflektioner och analyser alltid vid samma problem. Pengarna. Pengarna styr inte bara vår värld, de styr varje enskild individs livssituation och lägger grunderna för de förutsättningar som du egentligen har. Problemet är inte bristen, jag menar det finns ofantliga summor runt om i världen, problemet är fördelningen. Den absurda vetskapen om hur fruktansvärdt orättvist våra medel är uppdelade gör mig inte bara enormt frustrerad, jag känner mig också väldigt orolig över att det faktiskt är den verklighet som vi lever i. Det är såhär som världsbilden ser ut och det är med största sannolikhet enligt detta mönster som den kommer fortsätta att utvecklas. Människor runt om fortsätter att vara fattiga, medan ett fåtal väldigt lyckligt lottade bara blir rikare och rikare för var dag som går.

Mitt problem är att jag varken har tid eller råd att uppfylla mina drömmar. Mitt problem är att mitt liv till stor del består av sysselsättningar som jag egentligen inte alls vill hålla på med. Mitt problem är att jag måste, för att jag under bråkdelen av några sekunder ska slippa alla måsten.

Det finns problem som sträcker sig långt utöver mina ynkliga funderingar.
Det finns människor utan drömmar och helt utan liv.

Trackback-URL för detta inlägg: