Yllet

Jag har haft vissa föraningar som indikerat på att självmordskandidaterna faktiskt inte stått uppradade vid ravinens brant under dessa oskrivna dagar. Därmed har jag valt att sysselsätta mig med lite annat, utanför min datoriserade tillvaro.

I Motala har vi varit djupt engagerade i Guitar Hero II, druckit ganska mycket öl, umgåtts med goda vänner och spenderat en och en annan timme framför datorn. Jag har även engagerat mig i mitt första folkrace någonsin, då festivalen ägde rum här i staden. Vår goda vän Stefan ställde upp som en av deltagarna med sin något påkörda, lite svårstartade men ack så tillgivna bubbla. Han vann inte, men han var glad endå. Det var jag också.

Ett par LAN har även ägt rum, här i mitt alldeles egna vardagsrum. Deltagarna har varit djupt dedikerade, vilket nedan fotografier givetvis intygar. Ett gäng fester har vi också lyckats arrangera, vissa mer lyckade än andra. Några utan slitzbrudar och en med. Ett par obeskrivligt berusade, resten lite mer sofistikerade. Hur som helst har det varit väldigt roligt, i alla fall de bitar som vi faktiskt minns.

I Göteborg spenderade vi ett par ljuva dagar, på Liseberg och på avenyn. Vi slaggade på Gothia Hotel, sjukt nice, och roade oss på alla tänkbara sätt och vis. Blöta, glada, desorienterade och en aning berusade utvecklade sig torsdagen till en riktig höjdardag med mycket flumride, Balder, Kanonen och Colorado. För att inte tala om de galna pengar som man i all förvirring slängde ut på lotterier och spel av olika slag. Utan tvekan dominerar dock Spökhuset Gasten som gjorde en mycket lyckad insats då de skrämde skiten ur mig otaliga gånger. Det läskiga är att de där svettiga spökena verkligen är fysiska. Jag menar de får mer än gärna stå å gny i sina hörn, men när de börjar tafsas och blåsas i örat så har det faktiskt gått för långt. Det var emellertid nära att jag faktiskt började böla i det där overkliga mörkret, men så snart Kicker avlagt det mest omanliga skriket genom tiderna, kunde man inte annat än börja ana ironin i det hela. Åtta vuxna människor betalar fyrtiofem kronor till någon ful random för att genom diverse metoder skrämmas av det som egentligen inte är någonting annat än helt självklart. Älska oss!

I Norrköping besökte vi våra goda och väldigt saknade vänner. Där drack vi också den öl som faktiskt skulle kunna vara den äckligaste i världen. Bard whinade på alla randomnabbs som vägrade förstå de simpla regler som utgör ett ölspel. Luke förgyllde vår tillvaro med sitt slemmiga hårband. Daniel var ovanligt kristen och Jocke var overkligt politiskt inkorrekt. Emmi och Anton var där, det var inte Kalle. Vi vandrade vid tolvtiden vidare till krogen Cromwell där mer pengar spenderades och en halv dans dansades, i alla fall för undertecknad. Jag hade otroligt roligt och precis som vanligt infann sig det där välbefinnandet, sinnestillståndet som bara är möjligt ihop med 011-geeksen.
HJERTA.

För övrigt kan jag meddela härskapet om att jag idag varit och plockat ut mitt körkort. Inte helt oväntat ser jag ut som ett helt halvmongo, vilket givetvis är väldigt roande. Jag måste även passa på att slänga en känga till Vägverket som mycket säkert skulle kunna vara de sniknaste, mest utsugande och icke-engagerade statliga verk som finns. Inte nog med att man ska slänga ut flera miljarder på halkbanor, uppkörningar och hyra av bil. När man äntligen är klar med skiten och tror att man sitter säkert, dimper det ner ännu en räkning i brevlådan. En "tillvekningsavgift" på 120 kronor, SKÄMTAR DOM ELLER? För fan ska det vara på det viset så kan jag faktiskt plasta in korthelvetet själv. Jag funderar på att skrida till verket med någon lömsk plan, jag ska bara utveckla den först.

Nu ska jag återgå till det mest beroendeframkallande och minst givande spelet någonsin, Sims. Av någon dum anledning fick jag för mig att installera skiten, nu är min karaktär snart popstjärna och givetvis kan jag inte dumpa ideén i det här skedet.

So long carefaces!