Midsommar, mini-LAN och sluga tapirer.
Efter några om och ganska många men har jag lyckats göra mig en lucka i mitt ack så fullspeckade schema. Livet går fort när man har roligt, dagarna flyter ihop och veckorna passerar. Enligt den svenska folkmunnen, som i regel brukar vara ganska full med skit, var denna helg en helg att fira lite extra mycket. En helg där några extra flaskor skulle tömmas. En helg till att spöa några extra dumjävlar och en helg att slagga på köksgolvet, i alla fall om du frågar Raffe. Midsommar måste ändå vara en av livets stora icke-händelser. Vi blåser upp det i två veckor, super bort den på ett par timmar. Jag tror att det är förväntningarna som är boven i hela dramat. Hoppas inte på någonting, då skiter det sig.
Jag ska inte vara någon ärkepessimist, jag hade faktiskt väldigt roligt på min midsommar. Vi grillade och drack, pratade och spelade. Tre glada själar kom från Norrköping, en ganska så ond själ från Linköping och ett helt gäng exalterade motalabor. Tillsammans utgjorde vi grunden till det som lite längre in på småtimmarna skulle komma att bli ett typexempel av hur en kväll som denna i värsta fall kan sluta, några här och några där.
Singstar dominerade, i kapp med kedjerökandet som till stor del pågick på min balkong hela natten. Vi kom, vi såg och vi somnade. För att ett par minuter efter väckning löpa ner till pizzerian i längtan efter någonting väldigt gott och onyttigt att spendera vår dag ihop med. Världens bästa bakisdag kunde knappast ha blivit bättre, förrän jag insåg att Tv400 faktiskt sände Jerry Springer show-repriser hela dagen. Först då förstod jag att det kanske, trots allt, fanns en gud någonstans. Utan att reflektera över hur det kom sig att man faktiskt kunde vara sådär urbota korkad som amerikanarna på tv, lutade vi oss tillbaka och imponerades över de temperament som hela tiden utvecklade nya hårdragningar eller stolskastningar. JERRY, JERRY, JERRY!
Kvällen blev mysigare än väntat, då Ulle, Oskar, Pelle och jag kom på den otroligt sexiga idéen att dra ihop ett litet LAN. Vi spelade ingen cup, men väldigt många pcw:er. Dessa blev emellertid en aning oseriösa sådär inpå småtimmarna, vilket resulterade i ett hysteriskt fördömmande på min vänstra sida och skrattande snett bakåt.
Man måste älska MC donalds klockan kvart o tolv en kväll som den, då hungern tog över och matbegäret var för starkt. Synd bara att Motala verkligen har anställt den mest värdelösa personalen genom tiderna, och på så sätt lyckas med den stora bedriften att göra en Big Mac på tjugofem minuter.
- "Isvatten tack"
-"Ismaskinen är trasig och vattnet dröjer ungefär nio minuter. Går det bra att vänta lite?"
I söndags bröt vi alla tidigare trender, jag menar alltså de som säger att den sista helgdagen ska fylla funktion som återhämtning efter den hårda helgen. Jag och Pelle tog vår lilla bil till Norrköping, där vi först fikade med världens sötaste mamma och Guy, sedan hämtade upp Anton och Emmi för att sikta in oss på kolmården och dess omtalade djurpark. Fyra biljetter och ett par steg senare insåg hela gänget att hungern låg nära till hands, så nära att det inte fanns någon tid att stanna till vid kängurun som jag så naivt hade sett fram emot. Skolmat för 89 kronor is NOT the shit, men mätt blev man och äventyret kunde fortsätta. Anton insisterade på att det skulle finnas en sengångare någonstans i två av parkens stora träd. Jag betvivlar numer det, med tanke på att vi lade ner hela vår själ i att faktiskt försöka finna den. Emmi hittade en emo-säl, för deprimerad för att ens orka bry sig om mannen av männen som så stolt klubbade ner alla små bäbis-sälarna och förde ett galet oväsen på sin lilla brygga. Pelle var på jakt efter Tapiren, som vid första anblicken inte tycktes finnas till, förrän vi upptäckte dess lömska nos som stack ut bakom ett hörn. HELT omöjlig att fota, men inte så smart som han trodde. Vart han än försökte gömma sig, tog nyfikenheten överhand och smygtittandet blev ett faktum. Försök att smygtitta när du har en jävla näsa som är en femtio centimeter lång, helt och hållet omöjligt.
Kolmårdens senaste nyhet, Tiger World var en grym besvikelse. Jag fick visserligen betrakta dessa fantastiska djur på ett rätt schysst avstånd, men mycket mer än så var det inte. Någon delfin-show blev det heller inte. Vi slog våra kloka huvuden ihop och insåg att vi förmodligen sett den där uppvisningen tillräckligt många gånger i vårt liv för att på ett övertygande sätt verka imponerade längre. Elefanterna blev matade, Zebran var minst sagt redo, Jaken var ett faktum och Gorillorna var helt hysteriska. Vi såg Enzo, den första gorillaungen som någonsin fötts i Sverige. Amagadd va soet han var!
Vi tog oss dessutom in i Tropicarium innan vi åkte hem. Där kunde jag och Emmi spana in en massa häftiga ormar, få hjärtattack av fladdermössen som i vissa ljussken uppenbarade sig samt imponeras av de två jättestora hajarna i ett av deras akvarium. För att inte tala om allt kel kela med den söta lilla apan.
Kvällen avslutade vi på O'learys i Norrköping, där vi åt gott och planerade nästa äventyr. Visionerna om en kryssning uppenbarade sig och ideérna sprudlade. Tack för nya förväntningar!
Tack för en underbar helg!
