Yllet

Om jag hade lyssnat på det som hon, han, dom, det och jag tjatade om dom där fyrtioelva gångerna som jag aldrig hörde någonting. Nu är den tiden passé och mitt öde är förutbestämt.
Korvgubbe.
Jag visste att det var mitt kall, och nu är det bevisat. Jag måste bara bestämma mig för placering och strategi. Underskatta aldrig konsten att korva. Det finns mycket tanke och känsla bakom korvgubbens alla trix. Jag har observerat.

Om jag inte blir korvgubbe så vill jag åtminstone bli en sån där som gör skumgummit i kyrkbänkarna. Så att det blir mjukt och skönt för alla troende sektmedlemmar när de ska sitta och krampa under sina gudstjänster. Tänk att kunna slinka förbi mellan bänkraderna, klappa lilla pappsen på axeln och förklara att de här bänkarna, de har jag gjort. Nu skulle det ju visserligen resultera i ett evigt babblande om det fina smidet och handarbetet kring trädetaljerna, varpå jag skulle behöva förklara att jag egentligen bara tillverkade skumgummit i sittdynan.
Nej, egentligen kanske det inte var en sådär väldigt lysande ide.

Man kan ju jobba med så många olika saker nu för tiden. Allting, ja precis just allting runt omkring oss tillverkas, omhändertas eller underhållas av arbetande människor.
Vem vill du bli?

Det finns faktiskt en ganska så stor chans att jag redan har världens bästa jobb. Som den sanna geek jag är passar IT-support och nätverksteknik mig som handen i handsken och jag är så tillfreds.
Jag må vara långt ifrån felfri, men mycket tyder på att jag kravlar i rätt riktning.

Trackback-URL för detta inlägg: