Sex and the Pity.
Nej, jag stavar aldrig fel så överväg inte ens tanken.
I det här inlägget kommer jag att erkänna någonting som jag aldrig trodde att jag skulle. Jag kommer att medge det som sagts så många gånger förut och jag kommer att hålla med de som tidigare ansetts mansgrisiga.
Kvinnor är det svagare könet.
...Kvinnor har en förmåga att sympatisera med sina partners i de mest bisarra situationer. Det finns liksom nästan alltid en ursäkt för hans beteende och oftast är det ditt fel, på ett eller annat sätt.
- "Han är ju så stressad på jobbet just nu, och så har han mig som tjatar på honom det första jag gör när vi ses."
Snark.
Du själv då? Det är väl inte precis som att du ligger hemma på sofflocket hela dagarna för att exakt klockan kvart över fem omotiverat attackera den första personen som stiger in genom dörren?
- "Jag borde inte ha köpt den där klänningen, vi har ju inte så mycket pengar."
Nej, nej och nej.
Notera ordet VI, vi har inte så mycket pengar. Det är dina pengar också och du behövde kanske ha den där klänningen, du behövde kanske belöna eller förgylla din tillvaro en smula.
- "Han har ju precis gått igenom en svår period och trots att han försöker så är jag aldrig nöjd."
Ah givetvis.
Hans svåra period slutade för ett halvår sedan och hans försök består av ett halvhjärtat initiativ till lugn hemmakväll, i första hand på grund av att han inte orkar hitta på någonting.
Trots vetskapen så fortsätter vi att resonera i dessa banor. Män är i regel allt för okomplicerade och har heller inget behov av att reflektera över allting. Jag har väninnor som på de mest fascinerande vis lyckats gräva ner sig i icke-existerande problem, bara för att allting ska fördjupas och analyseras.
Så vad lär vi oss då av denna vetskap? Förmodligen ingenting alls. Jag misstänker att det ligger i kvinnans natur att vara finkänslig och omtänksam, medan män har andra hormoner att ta hänsyn till.
Så, medan jag går tillbaka till min smått hysteriska tillvaro kan ni väl vara bussiga och låta bli att dra förhastade slutsatser? Jag älskar min pojkvän och större delen av min bekantskapskrets består av det motsatta könet. Killar är fantastiska på många sätt och vis, det är bara systemet som inte är riktigt rättvist uppbyggt.
So long Hubble!
I det här inlägget kommer jag att erkänna någonting som jag aldrig trodde att jag skulle. Jag kommer att medge det som sagts så många gånger förut och jag kommer att hålla med de som tidigare ansetts mansgrisiga.
Kvinnor är det svagare könet.
...Kvinnor har en förmåga att sympatisera med sina partners i de mest bisarra situationer. Det finns liksom nästan alltid en ursäkt för hans beteende och oftast är det ditt fel, på ett eller annat sätt.
- "Han är ju så stressad på jobbet just nu, och så har han mig som tjatar på honom det första jag gör när vi ses."
Snark.
Du själv då? Det är väl inte precis som att du ligger hemma på sofflocket hela dagarna för att exakt klockan kvart över fem omotiverat attackera den första personen som stiger in genom dörren?
- "Jag borde inte ha köpt den där klänningen, vi har ju inte så mycket pengar."
Nej, nej och nej.
Notera ordet VI, vi har inte så mycket pengar. Det är dina pengar också och du behövde kanske ha den där klänningen, du behövde kanske belöna eller förgylla din tillvaro en smula.
- "Han har ju precis gått igenom en svår period och trots att han försöker så är jag aldrig nöjd."
Ah givetvis.
Hans svåra period slutade för ett halvår sedan och hans försök består av ett halvhjärtat initiativ till lugn hemmakväll, i första hand på grund av att han inte orkar hitta på någonting.
Trots vetskapen så fortsätter vi att resonera i dessa banor. Män är i regel allt för okomplicerade och har heller inget behov av att reflektera över allting. Jag har väninnor som på de mest fascinerande vis lyckats gräva ner sig i icke-existerande problem, bara för att allting ska fördjupas och analyseras.
Så vad lär vi oss då av denna vetskap? Förmodligen ingenting alls. Jag misstänker att det ligger i kvinnans natur att vara finkänslig och omtänksam, medan män har andra hormoner att ta hänsyn till.
Så, medan jag går tillbaka till min smått hysteriska tillvaro kan ni väl vara bussiga och låta bli att dra förhastade slutsatser? Jag älskar min pojkvän och större delen av min bekantskapskrets består av det motsatta könet. Killar är fantastiska på många sätt och vis, det är bara systemet som inte är riktigt rättvist uppbyggt.
So long Hubble!
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: