Yllet

"17-åring tvångsvårdas mot dataspelsberoende"
Min första reaktion var någonting i stil med "here we go again" och intrycket förstärktes bara ju längre jag läste. Grabben har enligt den särskrivande skribenten avskurit sig från omvärlden och ägnat all sin vakna tid framför datorn. Han har prioriterat bort skolan samt socialt umgänge och han blir aggresiv när någon försöker komma emellan honom och hans datorspel. Länsrätten jämför dataspelsberoendet med vilket vanligt missbruk som helst och menar att det egentligen inte är någon skillnad mellan 17-åringen och en heroinist. Att pojken nu blivit dömd till tvångsvård beror bland annat på att han fått en "icke acceptabel dygnsrytm" och att han "spelar bort sitt tonårsliv".

Personligen så skiter jag väl egentligen i vilket. Han får gärna tvångsomhändertas och det är upp till människor i hans omgivning att bedömma hans tillstånd. För min del känns det bara väldigt viktigt att påpeka anledningen till "missbruket", att det skylls på datorspelen är ju givetvis självklart men det behöver inte betyda att det är rätt. När man blir beroende av någonting så tillgodoser man ett behov som man själv har skapat. Ingen människa är beroende av alkohol, droger, datorspel eller sex ( ? ) vid födseln. Visserligen kan man födas med anlag för ett beroende, kanske har någon i din släkt utvecklat ett missbruk och på så sätt delat med sig av dåliga gener. Vad gäller hysterin kring spelberoende kan jag dock inte hitta någon annan orsak än felaktig uppfostran och brist på självinsikt. Hade denna 17-åring inte blivit beroende av WoW så hade han med största sannolikhet blivit beroende av någonting annat. Det är inte på grund av spelet som han prioriterat bort någonting så viktigt som skolan eller socialt umgänge, det som en frisk människa aldrig skulle klara sig utan. Det beror på en personlig brist, spelandet ( i det här fallet ) blir ett kompliment för det som man egentligen saknar på riktigt.

Vi bombarderas av undersökningar, artiklar, dokumentärer och teorier som hävdar att videospelen förstör våra ungdomar och skapar skadliga beroenden. Jag föreslår att man lägger all den tiden på att undersöka den egentliga källan till problemet i stället för att bara producera en massa skit. Media och Sveriges alla styrande och ställande oldies måste ta sig i kragen. Det gäller att framhäva nytänkande och inte uppbromsa det som vi förr eller senare ändå måste konfrontera.