Yllet

Helgen har passerat med stormsteg.
Är sliten så in i helvete.
Mättad.

Då jag tagit ledigt från mitt jobb i Fredags åkte jag så tidigt jag kunde till Linköping för att hämta upp Lancia vid tågstationen. Därifrån började vi den långa resan mot Kalmar och Arrelius som till vår stora förtjusning så vänligt lånade ut sin lägenhet. Vägen var mer eller mindre omöjlig, mina halvljus helt värdelösa, stereon inställd på repeat - vilket inte gick att göra någonting åt och medtrafikanterna farligt självmordsbenägna. Det var en intressant resa och jag är imponerad över att vi kom fram oskadda. Väl i Kalmar var det RÅFEST!!! Eller ja, det var i alla fall det jag hade förväntat mig. Emellertid slopades mina visioner och fredagen spenderades i stället med Idol, en hel del Xbox 360-spelande, några öl och kebab. Vilda droppade in runt tio-tiden. Quinzy kom inte långt därefter. Vi hade väldigt trevligt, i alla fall fram tills den punkt då vi skulle gå å lägga oss och jag förstod att brudarna bärs skulle dela säng. Efter diverse mordhot utdelade från undertecknad till de som eventuellt fick för sig att börja snarka kom Lancia på att vi borde bara borde skeda. Förtjusningen över det friska förslaget var total och någonstans mellan vaket och sovande tillstånd tog jag uppenbarligen initiativet lite väl seriöst. Lancia berättade morgonen efteråt att jag legat och hållt om henne större delen av natten, mysigt va?

Lördagen bjöd på mycket fest, en del shopping, stor besvikelse och thaibuffé. Jag vaknade som vanligt före alla andra, alla andra utom Quinzy. Därav föll det sig naturligt att det var vi två som tog upp Amped-kampen, snowboardspelet dominerade nästan lika mycket som vi. Jag kämpade hårt för att väcka hela världen genom att banka på diverse dörrar och dra igång spelvolymen några decibell. Dessvärre blev jag ägd av Arre som googlade upp världens skummaste skrik-ljud och dödade mig genom att helt plötsligt spela det ur högtalarna som stod utanför hans rum. Galet nöjd med sin insats klev sedan skåningen upp och vi beslutade oss för att dra ner till stan för att göra någonting vettigt av vår dag. Lancia och Vilda sov, sen sov de och efter det sov de lite till. Sa jag att det var fest eller?
Vi yrade runt ett tag i sökandet efter ett nytt spel att spendera dagen med. Jag hittade ett som jag för tillfället glömt namnet på men som hur som helst sög galet. Av någon anlending köpte jag spelet till en konsoll som jag inte själv äger och beslutade mig därmed för att lämna den lyckade kreationen hos Arrelius i hopp om att han kanske skulle finna lycka av det någon dag. Vi åt buffé på en asiatisk restaurang. Det var gott men vi var inga hjältar vad gäller konsumtionen av konceptet "ät-hur-mycket-du-vill-priset-är-ändå-det-samma". Väl hemma igen blev det mer spelande och några glas vin. Mina "trogna" vapendragare Lancia och Vilda sov lite. Arrelius diskade tappert i sällskap av Anna, hans ex och vän. Man började även förbereda grillningen. Vi ansåg nämligen inte att det var någonting som skulle kunna hindra oss från att grilla på balkongen i slutet av November, inte ens ett par minusgrader! Vi åt i godan ro och beslutade oss sedan för att ta tag i det som trots allt varit målet med resan. Ölen gick ner och vi var snart påväg till stan och en pub där alla brudar såg ut som flator medan alla killar hade mycket skägg. Där var det galet kul, vi fotade som aldrig förr och Lancia träffade en gammal kompis som gift sig med en thiländska. Congratz säger jag, din dumma jävel. Även någon vid namn Pär anslöt sig så småningom. Efterfesten var i full gång när jag insåg att jag för att ha någon chans att köra hem nästföljande dag borde gått och lagt mig för ett halvt dygn sedan. Jag tackade således för mig, övervägde att sparka Lancia i huvudet under några sekunder, bestämde mig för att låta bli och somnade omdelebart därefter.

Söndagen var inte riktigt enkel. Jag vaknade med huvudvärk och insåg att jag fortfarande var alldeles för påverkad för att kunna sätta mig i bilen på många timmar. Vi åt Pizza, kollade på Fredag hela veckan och efterblivna bönder som sökte efterblivna fruar, spelade Xbox och drev ganska friskt med varandra. Tiden gick och rätt som det var satt Lancia och jag i bilen på väg hem igen. Vi hade en mycket givande diskussion gällande Esport-scenens kvinnliga gamers och alla dess störningar av olika slag. Det var mysigt på ett sätt, även om vägen var lång och stereon hade damp. När jag kom hem lade jag mig i soffan och sedan rörde jag mig inte ur fläcken förrän jag störtade i säng, alla mina krafter var förbrukade.

Jag saknar er redan era jävla idioter. Tack för en galen helg!

P.s Bör passa på att be Idarn om ursäkt för mitt galet yra telefonsamtal. Jag minns inte riktigt vad jag sa, men känner jag mig själv rätt kan det inte varit mycket av värde. Hur som helst blev jag glad av att höra din norrländska dialekt och ditt härliga skratt. Så här i efterhand kanske man trots detta skulle försökt att låta lite mindre efterbliven. Anywho, puss och snusk. D.s

Trackback-URL för detta inlägg: