Veckans Skitspel : Gateway 2
En något försenad variant av veckans skitspel blir ingenting mindre än Gateway 2. För den som är sugen på en klurig utmaning, lite mindre action och gymnastik för hjärnan kan jag starkt rekomendera det här spelet. Huvudkaraktären, det vill säga du, är ute efter ledtrådar till en flickas hemliga liv. Du kommer att gå igenom olika rum, där videoband genom olika tillvägagångssätt går att finna någonstans bland möbelemanget. Hitta alla banden och hjälp Laura komma över den tragiska olycka som tvingar henne kvar i det förflutna. Spelet inger trots sitt begränsade format en något kuslig känsla och utmaningarna tilltar i svårighetsgrad.
Det var inte helt lätt att komma fram till lösningen alla gånger, men det gick och faktum är att man känner sig ganska briljant varje gång. Spelets få nakdelar är främst att gubben buggar fast i trappor och liknande, du klickar dig fram och måste vara precis för att inte behöva gå fram och tillbaka. I övrigt kan jag tycka att huvudkaraktärerna skulle kunnat vara illustrerade som människor och inte robotar. Historien är typiskt mänsklig och realismen hade med största sannolikhet känts lite tydligare på så vis. Annars hemskt underhållande om man är på det humöret!
Spela Gateway 3 här.
Det var inte helt lätt att komma fram till lösningen alla gånger, men det gick och faktum är att man känner sig ganska briljant varje gång. Spelets få nakdelar är främst att gubben buggar fast i trappor och liknande, du klickar dig fram och måste vara precis för att inte behöva gå fram och tillbaka. I övrigt kan jag tycka att huvudkaraktärerna skulle kunnat vara illustrerade som människor och inte robotar. Historien är typiskt mänsklig och realismen hade med största sannolikhet känts lite tydligare på så vis. Annars hemskt underhållande om man är på det humöret!
Spela Gateway 3 här.
GOT DAMN IT! >.<
Idag har jag läst så otroligt mycket skit att jag med största sannolikhet blivit en lite sämre människa, permanent. Blogg.se må ha världens sämsta skribenter, ever. Samtliga utdrag är hämtade från portalens "mest aktiva"-lista.
Groupsix skriver:
"Japp sitter som dom andra och har lektion. Men känner dock att jag har PMS! tack vare en sak jag har hört idag. Den bästa saken att äta när man har PMS måste bara vara chocklad ska jag säga. Give it a try!"
- Är det någon som över huvudtaget förstår den där meningen? Är det tillåtet att skriva det där och sedan kalla det ett blogginlägg? JÄVLA SKIT VA KASST! Aldrig hört talas om kommatecken och lite vanligt vett? Döda mig någon, plz.
Mandoéw skriver:
"jag hade inget att göra så jag ändrade bakrund på min display , vill ni se ? här kommer den , ' kommentera '"
- Punkt är uppenbarligen NOT the shit, inte heller stor bokstav i början av ny mening. För övrigt är jag imponerad av att man lyckas producera ett sådant här skitinlägg och sedan dessutom be sina läsare kommentera det. Pricken över I't är dock det faktum att displayen som hon syftar på är hennes skrivbord, hon har bytt bakgrunden i windows och lämnat en fattig skärmdump på kreationen. GJ!
Egoina skriver:
"En tjej i min klass som inte brukar sminka sig kommer till skolan med smink en dag. Kille: Herregud vad har du gjort?
Tjej: Vaddå?
Kille: Ja, du är typ helt blå runt ögonen.
Tjej: Jag har sminkat mig.
Kille: Vaddå, försökte du se ut som en clown eller?!"
- Jag skrattar i mitt nästa liv, det efter detta som jag i all desperation måste avsluta innan jag råkar läsa någonting sådant här igen.
Anna Johansson skriver:
"gah
ojojoj, igår gick det upptill 110 unika och 325 sidvisningar ;) hahaha tönt 2007-okt-22 @ 07:55
noo
haha, mobba mig inte för att jag har lite besökare ! 2007-okt-21 @ 21:04
ojoj
nämen, nu höjdes det lite till, 40 unika och 161 sidvisningar. 2007-okt-21 @ 20:44
fuckad
oooh, 36 unika besökare ! hahah. 2007-okt-21 @ 20:37"
- Är det konstigt att man hamnar på blogg.ses mest aktiva-lista när man publicerar tjugotvå sådana här inlägg varje dag? Starkt jobbat, din mamma måste vara stolt.
Och mitt i allt detta sitter allas vår KENZA och hävdar att hon är en CS-nörd, för att hon tror att hon vet vad gibba betyder, lyckas klämma in ordet tre gånger i samma mening och för att hon spelat aim_map mot sin kompis en gång.
"Anthony är här nu & ska käka här, men han ska dra sen & gibba, jag vill också gibba men jag måste plugga imorgon och har ingen lust att komma hem 8 imorgon bitti då från gibbet.
Angela undrar längre ner vad gibba betyder.
"nattgibba är när man sitter på ett dataspelställe & lirar bla. CS (counter strike) hela natten. kör turneringar och så. :) jag är CS-nörd alltså :P"
- Idarn, det är dags att gå AFK och IRL, KILL'EM ALL!
Aah jag är ledsen, jag blir bara så sjukt deprimerad av allt det här. Det är så osannlikt att jag blir mörkrädd. Mest aktiva bloggarna, de som utan tvekan innehåller mest skit. Det vill säga flest inlägg med mest ointressant innehåll. Jag menar tjugofyra publicerade kommentarer, ett par fattiga ord var.
Varför?
Groupsix skriver:
"Japp sitter som dom andra och har lektion. Men känner dock att jag har PMS! tack vare en sak jag har hört idag. Den bästa saken att äta när man har PMS måste bara vara chocklad ska jag säga. Give it a try!"
- Är det någon som över huvudtaget förstår den där meningen? Är det tillåtet att skriva det där och sedan kalla det ett blogginlägg? JÄVLA SKIT VA KASST! Aldrig hört talas om kommatecken och lite vanligt vett? Döda mig någon, plz.
Mandoéw skriver:
"jag hade inget att göra så jag ändrade bakrund på min display , vill ni se ? här kommer den , ' kommentera '"
- Punkt är uppenbarligen NOT the shit, inte heller stor bokstav i början av ny mening. För övrigt är jag imponerad av att man lyckas producera ett sådant här skitinlägg och sedan dessutom be sina läsare kommentera det. Pricken över I't är dock det faktum att displayen som hon syftar på är hennes skrivbord, hon har bytt bakgrunden i windows och lämnat en fattig skärmdump på kreationen. GJ!
Egoina skriver:
"En tjej i min klass som inte brukar sminka sig kommer till skolan med smink en dag. Kille: Herregud vad har du gjort?
Tjej: Vaddå?
Kille: Ja, du är typ helt blå runt ögonen.
Tjej: Jag har sminkat mig.
Kille: Vaddå, försökte du se ut som en clown eller?!"
- Jag skrattar i mitt nästa liv, det efter detta som jag i all desperation måste avsluta innan jag råkar läsa någonting sådant här igen.
Anna Johansson skriver:
"gah
ojojoj, igår gick det upptill 110 unika och 325 sidvisningar ;) hahaha tönt 2007-okt-22 @ 07:55
noo
haha, mobba mig inte för att jag har lite besökare ! 2007-okt-21 @ 21:04
ojoj
nämen, nu höjdes det lite till, 40 unika och 161 sidvisningar. 2007-okt-21 @ 20:44
fuckad
oooh, 36 unika besökare ! hahah. 2007-okt-21 @ 20:37"
- Är det konstigt att man hamnar på blogg.ses mest aktiva-lista när man publicerar tjugotvå sådana här inlägg varje dag? Starkt jobbat, din mamma måste vara stolt.
Och mitt i allt detta sitter allas vår KENZA och hävdar att hon är en CS-nörd, för att hon tror att hon vet vad gibba betyder, lyckas klämma in ordet tre gånger i samma mening och för att hon spelat aim_map mot sin kompis en gång.
"Anthony är här nu & ska käka här, men han ska dra sen & gibba, jag vill också gibba men jag måste plugga imorgon och har ingen lust att komma hem 8 imorgon bitti då från gibbet.
Angela undrar längre ner vad gibba betyder.
"nattgibba är när man sitter på ett dataspelställe & lirar bla. CS (counter strike) hela natten. kör turneringar och så. :) jag är CS-nörd alltså :P"
- Idarn, det är dags att gå AFK och IRL, KILL'EM ALL!
Aah jag är ledsen, jag blir bara så sjukt deprimerad av allt det här. Det är så osannlikt att jag blir mörkrädd. Mest aktiva bloggarna, de som utan tvekan innehåller mest skit. Det vill säga flest inlägg med mest ointressant innehåll. Jag menar tjugofyra publicerade kommentarer, ett par fattiga ord var.
Varför?
<3 Whine.
Dumjävlar är dom allihopa.
Okej, nu har någon ful jävel fått för sig att man ska sätta upp riktlinjer för hur ungdomar ska klä sig i skolan. Vuxna tycks tro att de vet så mycket bättre, för att de har levt längre och sett mer. Man bygger efter den logiken upp ett samhälle där unga och barn ovillkorligt ska rätta sig efter den äldre generationens önskemål, oavsett hur den berörda individen egentligen resonerar kring det.
Alltså, Östermalmsskolan i Stockholm har beslutat att eleverna som studerar på deras skola inte är tillåtna att utrycka sig hur de vill, i alla fall inte fysiskt. "Hängbyxorna", jävla nabbs, samt urringningarna ska bort enligt de veckobrev som skolans efterblivna rekotor, Agneta Zetterström, förordrat ut till de berörda barnens föräldrar.
Min första fråga är givetvis varför, varför i hela helvete då? Jo visst, Agneta har ett utomordentligt skrattretande svar på den frågan.
"Många tycker inte att det ser trevligt ut med häng och det här är faktiskt barnens arbetsplats. Sen är det inte vidare hygieniskt heller."
Det som är mest intressant i det här svaret är nog endå det faktum att man syftar på att barnen skulle ha någonting emot klädstilen, att det är barnen som påverkas och mår dåligt av den. Med den vetskapen kan man sedan slänga ett öga på Aftonbladets undesökning där man ber barn och vuxna svara på frågan "Är det rätt att förbjuda byxhäng och urringning i skolan?", resultaten ser ni själva.
Alltså, Östermalmsskolan i Stockholm har beslutat att eleverna som studerar på deras skola inte är tillåtna att utrycka sig hur de vill, i alla fall inte fysiskt. "Hängbyxorna", jävla nabbs, samt urringningarna ska bort enligt de veckobrev som skolans efterblivna rekotor, Agneta Zetterström, förordrat ut till de berörda barnens föräldrar.
Min första fråga är givetvis varför, varför i hela helvete då? Jo visst, Agneta har ett utomordentligt skrattretande svar på den frågan.
"Många tycker inte att det ser trevligt ut med häng och det här är faktiskt barnens arbetsplats. Sen är det inte vidare hygieniskt heller."
Det som är mest intressant i det här svaret är nog endå det faktum att man syftar på att barnen skulle ha någonting emot klädstilen, att det är barnen som påverkas och mår dåligt av den. Med den vetskapen kan man sedan slänga ett öga på Aftonbladets undesökning där man ber barn och vuxna svara på frågan "Är det rätt att förbjuda byxhäng och urringning i skolan?", resultaten ser ni själva.
Precis som så ofantligt många gånger tidigare väljer man att skylla problemet på någon annan. Det är ju uppenbarligen inte alls så att det är barnen som står offer för alla dessa alternativt klädda ungdomar. Det är de vuxna människorna som av någon outgrundlig jävla anledning mår dåligt över det.
Ovordat och icke hygieniskt. Jag mådde inte heller helt bra över mina lärares klädstilar, fula frisyrer eller kväljningsframkallande parfymer när jag gick i skolan. Hade någon brytt sig om jag räckt upp handen och meddelat att jag kände mig stött av detta? När gubbarna på stan svarar att häng ser oanstädnigt ut kan jag ju bara meddela att de gör deras kallsvettiga flint också. Det gör dock inte att jag får för mig att införa någon form av hattkrav för dessa.
Kontentan av hela grejen är hur som helst att människor måste börja lära sig att sköta sig själva och skita i andra. Att komma med sådana här kräv år 2007 är helt absurt och mer eller mindre orealistiskt. Släpp fördomarna och de konservativa normerna, felet sitter inte i någons kläder utan i betraktarens ögon. Varför ska jag behöva rätta mig efter vad Agneta Zetterström tycker? Varför ska mina barn behöva anpassa sitt uttryck efter någon obetydligt konservatist? Det är varken rätt eller rättvist!
OT:
Hur fan kan det vara ohygieniskt med häng? Vad är det för pulver som sitter på Östermalmsskolans rektorposition! Hur får hon till det resonemanget? Vilken genomordentlig idioti.
Ovordat och icke hygieniskt. Jag mådde inte heller helt bra över mina lärares klädstilar, fula frisyrer eller kväljningsframkallande parfymer när jag gick i skolan. Hade någon brytt sig om jag räckt upp handen och meddelat att jag kände mig stött av detta? När gubbarna på stan svarar att häng ser oanstädnigt ut kan jag ju bara meddela att de gör deras kallsvettiga flint också. Det gör dock inte att jag får för mig att införa någon form av hattkrav för dessa.
Kontentan av hela grejen är hur som helst att människor måste börja lära sig att sköta sig själva och skita i andra. Att komma med sådana här kräv år 2007 är helt absurt och mer eller mindre orealistiskt. Släpp fördomarna och de konservativa normerna, felet sitter inte i någons kläder utan i betraktarens ögon. Varför ska jag behöva rätta mig efter vad Agneta Zetterström tycker? Varför ska mina barn behöva anpassa sitt uttryck efter någon obetydligt konservatist? Det är varken rätt eller rättvist!
OT:
Hur fan kan det vara ohygieniskt med häng? Vad är det för pulver som sitter på Östermalmsskolans rektorposition! Hur får hon till det resonemanget? Vilken genomordentlig idioti.
Bröstcancer, den nya modeflugan?
Okej, jag är faktiskt inte så brutalt genomond att jag verkligen menar det där.Men man får inte låta bli att reflektera över fenomenet. Det rosa bandet finns i princip att köpa överallt. I klädaffärerna, i mataffärerna, i skoaffärerna, kiosken, webben och ja, you name it. Givetvis är det fantastiskt att vi människor engagerar oss i frågan, för den är utan tvekan väldigt viktig.
Det är avgörande att vi ger vad vi kan för att motverka denna dödens sjukdom. Jag vill hjälpa, jag vill förebygga och vara med att påverka det som en dag med största sannolikhet kommer att vara en vändning i detta fruktansvärda. Jag tycker dock att det är minst lika viktigt att fokusera på rätt sak. Någonting säger mig att media använder det rosa bandet för att helga helt andra endamål än det som det egentligen är menat att göra. Om detta hjälper forskningen framåt så får det gärna fortgå. Det gäller bara att förstå innebörden av budskapet och inte bara använda symbolen för att dekorera jackan eller få fler människor att köpa Kellogs cornflakes.
Två människor i mitt liv som båda har en speciell plats i mitt hjärta har gått bort på grund av cancer.
Morfar dog i våras. Han led länge på grund av sin prostatacancer. Jag minns hans sista dagar, fast jag inte vill. Jag kommer ihåg hur han såg ut, hur han förändrades och hur illa den tog på honom. Min älskade morfar, så full av liv. Han försvann för tidigt, cancern tog honom.
Min farfar lämnade oss också för ett par år sedan. Han förtynades sakta men säkert, tills han en dag plötsligt inte fanns mer. Cancern tog också honom.
Den där jävla förbannade cancern.
Hur kommer det sig egentligen att det är just brösten vi fokuserar så väldigt mycket på. Varför inte prostatacancer, lungcancer, hudcancer eller bara cancer rent generellt? Är inte de sjukdomarna lika viktiga?
The 1 And Only!
Jag har kommit till insikt med en sak. Det kan verka lite konstigt, men jag försäkrar er om att det är fullkomligt sant. Det finns bara en person på den här planeten som kan göra mig riktigt lycklig när jag är sjukt förbannad, The Angry Nintendo Nerd slår aldrig fel.
"Its easier to do a handstand while taking a shit."
"It sucks monkey fuck."
"Now your playing with power.
Now your playing with fucking shit!
Your better off fucking shit then fucking with this fucked up shit, fuck this shit! You don't know shit about how fucking shitty this fucking shit is!
Its so bad it sucks.
Its so fucking suck it fucks!"
"It sucks monkey fuck."
"Now your playing with power.
Now your playing with fucking shit!
Your better off fucking shit then fucking with this fucked up shit, fuck this shit! You don't know shit about how fucking shitty this fucking shit is!
Its so bad it sucks.
Its so fucking suck it fucks!"
AAAAAAAAHAHAHA.
Det är så helt igenom korrekt att bli sådär upprörd. Det är verkligen totalt befogat. Så jävla rätt. <3
Vit Dvärgmakt 4 president!
Jag vet inte om det finns någon annan än jag, som är så dum att han eller hon slösar timmar framför TV400 och Jerry Springer varje vecka. Jag hoppas inte det. Eller jo, egentligen gör jag nog det trots allt. I sådant fall kanske ni nämligen såg det avsnitt som sändes igår kväll, programmet hette "Tales of the midgetclan" och handlade om vita dvärgar som hatade alla i hela världen.
Jerry Springer hälsade som alltid alla välkomna och bjöd in sina gäster på scenen. Sju små dvärgar, jag vet det är som upplagt för komik, kliver in i studion, bärandes Ku Klux Klan-luvor och masker som döljer deras ansikten. De står först och gapar om vit dvärgmakt, hur mycket bättre världen skulle vara med en dvärg i vita huset, att alla normallånga människor är as och att svarta, mexikanare och judar borde leva i egna länder. Logiken stod som spön i backen, vilket även Jerrys skämt gjorde.
Jerry Springer hälsade som alltid alla välkomna och bjöd in sina gäster på scenen. Sju små dvärgar, jag vet det är som upplagt för komik, kliver in i studion, bärandes Ku Klux Klan-luvor och masker som döljer deras ansikten. De står först och gapar om vit dvärgmakt, hur mycket bättre världen skulle vara med en dvärg i vita huset, att alla normallånga människor är as och att svarta, mexikanare och judar borde leva i egna länder. Logiken stod som spön i backen, vilket även Jerrys skämt gjorde.
Det här visade sig dock bara vara början. Helt plötsligt gick man tillbaka till Jerry Springers normala koncept och en tjej hade placerat sig på en stol på scenen. Hon berättade att hennes pojkvän var en av medlemmarna i klanen, vilket hon precis fått reda på, och nu ville lämna honom. In kommer hennes pojkvän, det snackas på som vanligt, hon förklarar situationen och tillägger att hon träffat någon annan. In kommer en lång och mörkhyad kille...Jag dog en smula av det uppenbara uppgörandet. Det är så sjukt roligt att amerikanarna faktiskt tror att resten av världen är lika pantade som jenkarna.
Okej. Efter nästa reklampause var det dags för ytterligare ett väldigt konstigt uppträdande. Jerry Springer har bjudit in två mörkhyade dvärdar till programmet och undrar hur "the midgetclan" ställer sig till det. De blir plötsligt väldigt konfunderade och en av de nya gästerna förklarar att de borde hålla ihop då det finns mycket pengar att tjäna i världen. WTF?! Sen slogs dom lite, ja Steve hade det hårt kan jag lova.
När jag ärligt talat trodde att jag skulle kissa ner mig av mitt dåvarande sinnestillstånd blev det bara ännu töntigare. Nu hade en av klanens medlemmar helt plötsligt bestämt sig för att lämna gänget och sin flickvän. Han hade också träffat en ny tjej och ville inte längre stå för det som han under större delen av sitt liv redan gjort.
Och ja, precis. Hans nya tjej var normallång...och mörkhyad.
Jag vet faktikst inte vad jag ska säga om allt det här. Världens kanske mest uppgjorda prat-show? För fan Ricky Lake är ju rena himmelriket jämfört med Jerry Springer. Dessvärre har det faktumet inte stoppat mitt tv-tittande tidigare och lär heller inte göra det nu. För KUL är det got damn it!
Okej. Efter nästa reklampause var det dags för ytterligare ett väldigt konstigt uppträdande. Jerry Springer har bjudit in två mörkhyade dvärdar till programmet och undrar hur "the midgetclan" ställer sig till det. De blir plötsligt väldigt konfunderade och en av de nya gästerna förklarar att de borde hålla ihop då det finns mycket pengar att tjäna i världen. WTF?! Sen slogs dom lite, ja Steve hade det hårt kan jag lova.
När jag ärligt talat trodde att jag skulle kissa ner mig av mitt dåvarande sinnestillstånd blev det bara ännu töntigare. Nu hade en av klanens medlemmar helt plötsligt bestämt sig för att lämna gänget och sin flickvän. Han hade också träffat en ny tjej och ville inte längre stå för det som han under större delen av sitt liv redan gjort.
Och ja, precis. Hans nya tjej var normallång...och mörkhyad.
Jag vet faktikst inte vad jag ska säga om allt det här. Världens kanske mest uppgjorda prat-show? För fan Ricky Lake är ju rena himmelriket jämfört med Jerry Springer. Dessvärre har det faktumet inte stoppat mitt tv-tittande tidigare och lär heller inte göra det nu. För KUL är det got damn it!
Den nya handkontrollen, en fotkontroll!
Jag vet inte riktigt vad ni tycker, men jag börjar ana en viss desperation bland konkurenterna på den hårda videospels-marknaden. Med tanke på hur långt vi kommit i den fantastiska konsol-världen sedan 8-bitars tid, gäller det givetvis att lägga manken till vid produktion av nya koncept. Emellertid är lagom alltid bäst, ett motto som alla uppenbarligen inte tagit åt sig.
Heelys Gamer har inte bara lanserat en ny typ av hand(?)kontroll, utan också en av världens kanske fulaste skomodeller. Inte bara har man heller lagt ner tid på skapandet av teknologin, utan även sett till att producera skon i överdrivet många färger. Någonting för varje smak? Snarare någonting för dålig smak.
Om någon konstig sate skulle vilja ha skon så går den till försäljning nästa månad i USA. Något pris har ännu inte blivit offentliggjort men om du fortfarande är sugen, läs efterbliven, kan du hålla ett öga på skaparnas hemsida.
Heelys Gamer har inte bara lanserat en ny typ av hand(?)kontroll, utan också en av världens kanske fulaste skomodeller. Inte bara har man heller lagt ner tid på skapandet av teknologin, utan även sett till att producera skon i överdrivet många färger. Någonting för varje smak? Snarare någonting för dålig smak.
"The shoe features a 360 D-pad, power button and four face buttons on the heel of the trainer, along with a power button on the side of the trainer."
Om någon konstig sate skulle vilja ha skon så går den till försäljning nästa månad i USA. Något pris har ännu inte blivit offentliggjort men om du fortfarande är sugen, läs efterbliven, kan du hålla ett öga på skaparnas hemsida.
Galen helg @ överallt!
Jag vet inte riktigt hur jag på bästa sätt ska kunna sammanfatta den här helgen och samtidigt göra den rättvisa. Det finns sjukt mycket att berätta och enligt min mening är det svårt att avgöra vilka händelser man bör prioritera. Låt oss börja med Onsdag natt, början på det stora äventyret.
Då Pelle jobbade nattskift förra veckan tog jag bilen in till Mjölby vid tolvtiden och hämtade upp honom där. Vi åkte sedan hem till Norrköping där sängarna stod bäddade och morgondagen väntade. Torsdagen började vi med en rejäl frukost tillsammans med mamma, därefter packade jag och Pelle ihop våra pinaler och begav oss hem till Emmi och Anton. Vi lockade hår och snackade skit, åkte till systembolaget och åt pizza. När klockan började närma sig tre hade vi hunnit ner till stationen för att vänta in den buss som skulle ta oss till Stockholm och båten vars resemål var Sweden Rock 2007. Köerna var oändliga, personalen totalt inkompetent, heltäckningsmattorna var sunkiga och kryssningens besökare från en helt annan planet. Vi åt vår buffe, därefter gjorde vi ett besök på Tax-free och fortsatte vårt supande för att inte alls mycket senare släpa oss till kryssningens första spelning. Banden var enligt min mening över förväntan, Anton menade tvärtom att vissa spelade låtar från fel skiva och att andra hade en obefintlig scennärvaro. Hur som helst var stämningen på topp och natten kantades av en rad spännande möten.
Pelle var utan tvekan det gladaste fyllot på hela båten, han hade sett Destruction och var sjukt taggad.
" Jag skulle köpa en T-shit, men de fanns bara i girlsize så jag köpte en till dig i stället." - Tack. Logiken var bara för klockren imo. Hur som helst hade vi en otroligt rolig kväll tillsammans med många olika människor. Jag minns tydlig en konversation som jag hade ihop med en av de långhårigaste killarna på båten. Samtalet kändes för övrigt ganska typiskt för den här typen av event.
"Hej. Vill du knulla?"
"Ser det ut som jag vill knulla?"
"Näe."
"Nej."
Det sköna med hela grejen var ju att han verkligen inte var ute efter någon form av övertalning. Funkar det så funkare det, annars gör det inte det.
Jag kan för övrigt meddela härskapet om att jag sett tillräckligt med nakna arslen för att fylla ut det närmaste decenniet. De var överallt, i hissen, i tax-free, i korridoren, i hytten och i baren. Tjejerna sprang runt i spetstrosor och orimlig push-up, jag tror faktiskt att det var vanligare med brudar utan byxor än med på denna resa. Spännande. Annars hade vi väldigt roligt ihop med många människor, det var en resa att minnas, även om jag såhär på rak arm förstår varför de bara arrangeras en gång om året.
Resan hem var något segare om jag ska vara ärlig. Efter att klockan tio gått upp ur sängen, släpat sig iväg till matsalen för att käka århundradets sämsta frukost, svept en öl och beställt en redbull-vodka i takt med morgonens första spelning, var man inte riktigt lika kaxig längre. Vi höll dock igång under hela resan, men i bussens buller blev det mindre ös och undertecknad fick sig i alla fall en välbehövlig powernap. Sedan vare nämligen FEST IGEN! Direkt hem till Anton och Emmi för att möta upp våra goda vänner. Där var Petter, Kalle, Bard, Luke, Anna, Linn, Olof, Kalle, Danne, Evelina, Sebbe, Viktor, Linus och vi. Jag insåg än en gång hur mycket jag saknat mina vänner och njöt i fulla drag av kvällens utelåsningar, allsång, kortspel och skratt. Nästa årjävel följer dom med, det har dom faktiskt lovat! <3
Lördag. Vid det här laget skulle man kunna tycka att det vore på sin plats med enbart tv-tittande, datornötande och lite välförtjänad sömn. Emellertid lockade inget av alternativen och jag såg därför till att organisera någonting annat. Pelle skulle på pokerkväll med grabbarna från jobbet, de skulle sedan ut till Harrys i Motala. Jag smsade fart i Otto, hörde av mig till Ulle och informerade FK. Därefter drog vi ihop förfesten med stort F, i alla fall om man ser till mängden spelade konsolspel. Guitar Hero och, tro det eller ej, Wii sports brukades väl och jag ägde som vanligt alla i allt. TO EASY, även om FK hävdar att det faktiskt var hans förtjänst att vi lyckades med bowlingen. Huruvida det stämmer eller ej lär jag ju inte behöva uttala mig om, klart är dock att det utan tvekan är FKs förtjänst att det ligger chips i hela min vardagsrumsmatta.
På krogen var det över förväntan med tanke på att det faktiskt varit helg före löning. Jag bjöd bort mina sista pengar, snackade en hel del skit, övertalade min chef om införandet av mottot mer fest och mindre jobb - han godtog det åtminstånde där och då, blev utmanad av en revanschlysten cs-spelare och hade roligt åt allt från the happydance till Ulles skäggiga bild. Det var en trevlig kväll, tack för det.
Söndagen spenderade vi på det enda rätta sättet. Pizza, cola och filmtittande på FKs nya 50" TV. Råttatouille, Disneys senaste film var precis lika söt som alla av dess tidigare filmer. Den var bra och lagom avancerad för en bakfull söndag. Vi spelade även Team Fortress 2, personligen tog jag kanske större plats som åskådare än som spelare, jag ansåg att det var för långt från soffan till datorn för att det skulle vara värt det just då. Pelle blev dock en smula nykär och är nu helt inne på att köpa hem det. YES, ännu ett datorspel i vårt liv!
Tack för en sjukt rolig helg, alla inbladade!
Då Pelle jobbade nattskift förra veckan tog jag bilen in till Mjölby vid tolvtiden och hämtade upp honom där. Vi åkte sedan hem till Norrköping där sängarna stod bäddade och morgondagen väntade. Torsdagen började vi med en rejäl frukost tillsammans med mamma, därefter packade jag och Pelle ihop våra pinaler och begav oss hem till Emmi och Anton. Vi lockade hår och snackade skit, åkte till systembolaget och åt pizza. När klockan började närma sig tre hade vi hunnit ner till stationen för att vänta in den buss som skulle ta oss till Stockholm och båten vars resemål var Sweden Rock 2007. Köerna var oändliga, personalen totalt inkompetent, heltäckningsmattorna var sunkiga och kryssningens besökare från en helt annan planet. Vi åt vår buffe, därefter gjorde vi ett besök på Tax-free och fortsatte vårt supande för att inte alls mycket senare släpa oss till kryssningens första spelning. Banden var enligt min mening över förväntan, Anton menade tvärtom att vissa spelade låtar från fel skiva och att andra hade en obefintlig scennärvaro. Hur som helst var stämningen på topp och natten kantades av en rad spännande möten.
Pelle var utan tvekan det gladaste fyllot på hela båten, han hade sett Destruction och var sjukt taggad.
" Jag skulle köpa en T-shit, men de fanns bara i girlsize så jag köpte en till dig i stället." - Tack. Logiken var bara för klockren imo. Hur som helst hade vi en otroligt rolig kväll tillsammans med många olika människor. Jag minns tydlig en konversation som jag hade ihop med en av de långhårigaste killarna på båten. Samtalet kändes för övrigt ganska typiskt för den här typen av event.
"Hej. Vill du knulla?"
"Ser det ut som jag vill knulla?"
"Näe."
"Nej."
Det sköna med hela grejen var ju att han verkligen inte var ute efter någon form av övertalning. Funkar det så funkare det, annars gör det inte det.
Jag kan för övrigt meddela härskapet om att jag sett tillräckligt med nakna arslen för att fylla ut det närmaste decenniet. De var överallt, i hissen, i tax-free, i korridoren, i hytten och i baren. Tjejerna sprang runt i spetstrosor och orimlig push-up, jag tror faktiskt att det var vanligare med brudar utan byxor än med på denna resa. Spännande. Annars hade vi väldigt roligt ihop med många människor, det var en resa att minnas, även om jag såhär på rak arm förstår varför de bara arrangeras en gång om året.
Resan hem var något segare om jag ska vara ärlig. Efter att klockan tio gått upp ur sängen, släpat sig iväg till matsalen för att käka århundradets sämsta frukost, svept en öl och beställt en redbull-vodka i takt med morgonens första spelning, var man inte riktigt lika kaxig längre. Vi höll dock igång under hela resan, men i bussens buller blev det mindre ös och undertecknad fick sig i alla fall en välbehövlig powernap. Sedan vare nämligen FEST IGEN! Direkt hem till Anton och Emmi för att möta upp våra goda vänner. Där var Petter, Kalle, Bard, Luke, Anna, Linn, Olof, Kalle, Danne, Evelina, Sebbe, Viktor, Linus och vi. Jag insåg än en gång hur mycket jag saknat mina vänner och njöt i fulla drag av kvällens utelåsningar, allsång, kortspel och skratt. Nästa årjävel följer dom med, det har dom faktiskt lovat! <3
Lördag. Vid det här laget skulle man kunna tycka att det vore på sin plats med enbart tv-tittande, datornötande och lite välförtjänad sömn. Emellertid lockade inget av alternativen och jag såg därför till att organisera någonting annat. Pelle skulle på pokerkväll med grabbarna från jobbet, de skulle sedan ut till Harrys i Motala. Jag smsade fart i Otto, hörde av mig till Ulle och informerade FK. Därefter drog vi ihop förfesten med stort F, i alla fall om man ser till mängden spelade konsolspel. Guitar Hero och, tro det eller ej, Wii sports brukades väl och jag ägde som vanligt alla i allt. TO EASY, även om FK hävdar att det faktiskt var hans förtjänst att vi lyckades med bowlingen. Huruvida det stämmer eller ej lär jag ju inte behöva uttala mig om, klart är dock att det utan tvekan är FKs förtjänst att det ligger chips i hela min vardagsrumsmatta.
På krogen var det över förväntan med tanke på att det faktiskt varit helg före löning. Jag bjöd bort mina sista pengar, snackade en hel del skit, övertalade min chef om införandet av mottot mer fest och mindre jobb - han godtog det åtminstånde där och då, blev utmanad av en revanschlysten cs-spelare och hade roligt åt allt från the happydance till Ulles skäggiga bild. Det var en trevlig kväll, tack för det.
Söndagen spenderade vi på det enda rätta sättet. Pizza, cola och filmtittande på FKs nya 50" TV. Råttatouille, Disneys senaste film var precis lika söt som alla av dess tidigare filmer. Den var bra och lagom avancerad för en bakfull söndag. Vi spelade även Team Fortress 2, personligen tog jag kanske större plats som åskådare än som spelare, jag ansåg att det var för långt från soffan till datorn för att det skulle vara värt det just då. Pelle blev dock en smula nykär och är nu helt inne på att köpa hem det. YES, ännu ett datorspel i vårt liv!
Tack för en sjukt rolig helg, alla inbladade!
\m/( o O )\m/
Dirty Dancing som datorspel?!
Jo, det är faktiskt sant.
Codemasters, tillverkare av bland annat det världsberömda spelet Colin MCRae Rally, har nu offentliggjort en ny lansering på sin hemsida. Företagets nästa spel ut är inget mindre än Dirty Dancing - The Videogame, ett spel som utan tvekan skulle kunna göra succé. Med tanke på filmens alla fans känns spelidén genial. Titeln drar många ögon till sig och med rätt marknadsföring skulle det med lite tur kunna bli en av nästa års storsäljare, speciellt med tanke på att den kvinnliga målgruppen bevisligen har ökat. Emellertid är jag väldigt skeptisk till att det här scenariot kommer att uppenbara sig, definitivt med tanke på trailern och de screenshots som jag beskådat på gamershell.com.
Det verkar lite ointelligent att göra en av tidernas största klassiker till ett tecknat barnspel. Jag har en känsla av att man skulle kunna använda föregångarens resurser till någonting helt annat. Nej, mest lol på CodeMasters. Hoppas de ramlar och dör. ^^
Codemasters, tillverkare av bland annat det världsberömda spelet Colin MCRae Rally, har nu offentliggjort en ny lansering på sin hemsida. Företagets nästa spel ut är inget mindre än Dirty Dancing - The Videogame, ett spel som utan tvekan skulle kunna göra succé. Med tanke på filmens alla fans känns spelidén genial. Titeln drar många ögon till sig och med rätt marknadsföring skulle det med lite tur kunna bli en av nästa års storsäljare, speciellt med tanke på att den kvinnliga målgruppen bevisligen har ökat. Emellertid är jag väldigt skeptisk till att det här scenariot kommer att uppenbara sig, definitivt med tanke på trailern och de screenshots som jag beskådat på gamershell.com.
Det verkar lite ointelligent att göra en av tidernas största klassiker till ett tecknat barnspel. Jag har en känsla av att man skulle kunna använda föregångarens resurser till någonting helt annat. Nej, mest lol på CodeMasters. Hoppas de ramlar och dör. ^^
Yllet.dll
Intriger mina vänner, många människors enda sysselsättning. På E-sportens tjejscen är det ett ständigt faktum, det är liksom bara att gilla läget. Emellertid har man ju rätt att reagera när man tycker man får obefogad skit av någon, speciellt om personen är så jävla värdelös att man blundar ingame. I dag var det min tur att få en känga, någonting som enligt min mening var väldigt oförutsägbart då samma person ett par dagar tidigare suttit och smörat på msn.
Hur som helst får jag väl bara vara glad att hon spelade med fel person och att det därmed kom fram.
Johan säger:
jag lira precis med ****..
Johan säger:
hon värkar mest cp
Lovisa säger:
dårå?
Johan säger:
hon satt å sa att du var sämst i världen osv..
Johan säger:
å att vi inte skulle möta er osv
Johan säger:
så jävla kaxig
Lovisa säger:
haha va?
Johan säger:
hon försökte leka heaton
Lovisa säger:
Men vad sa hon då?
Johan säger:
hon typ sa vi kan inte möta angelina å dom typ
Johan säger:
yllet/lovisa är med där å hon suger kuk fast hon lirat i 6år
Lovisa säger:
Hahaha ftw?
Johan säger:
å jag bara satt å skratta för mej själv
Johan säger:
å tänkte, mm **** du är bra
Johan säger:
lowfragar å dör hela tiden
Johan säger:
och är mest dryg
Gratz. Till saken hör att den här tjejen med största sannolikhet lyckats göra sig ovän med i stort sett hela tjejscenen. Att hon dessutom tror sig kunna uttala sig om min skill, när hon varken spelat med eller mot mig på över ett år, är rätt hett. Men det bästa är nog endå det faktum att lögnerna utan tvekan bara haglar. Sex år? Jag hade fan ett liv när jag var femton och satt inte här varken då eller åren därpå. Kan tyckas overkligen för någon som enbart funkar online och inte IRL men tro mig, det finns sådant också. Anywho, sluta ljuga, sluta snacka skit och sluta vara så förbannat ful.
Jag äger dig varsomhelst, närsomhelst.
HF! :)
Nintendo Wii, snart ett minne blott?
Jag äger konsolen.
Jag äger spelet.
Jag äger dig.
Enligt japanska undersökningar verkar det som den omtalade produkten börjar tappa glöd. Många var de som faktiskt köpte Nintendo Wii när den kom ut på marknaden, dessvärre verkar det som att bristen på intressanta spel fått användarna att tappa intresset. Man uppskattar nu att ungefär tre fjärdedelar av de sålda konsolerna står oanvända i världen och jag får nästan räkna mig skyldig till i alla fall en av dem.
När Nintendo Wii kom såg jag givetvis till att skaffa mig en egen upplaga. Wii Sports var det spel som medföljde försändelsen och givetvis var det stimulerande i praktiken, i alla fall till en början. Problemet är att du efter ett tag lär dig exakt hur du ska röra kontrollen för att sätta en strike i bowling, vinna en enkel match i tennis eller slå ut din motståndare i boxningsringen. Det gör utmaningen så otroligt lam. Du tröttnar och stänger av.
Inte bara orginalspelet snurrade i min kosol då. Zelda, ett spel som utan tvekna är sjukt bra, var en het favorit och ganska snart även avklarat. Tyvärr fick man inte någon känsla av att det kunde vara kul att varva det på nytt, som med så många andra konsoler och dess spel. En gång och aldrig mer, sen var det slut.
Vidare ansträngde jag mig ganska hårt för att hitta intressanta titlar och spännande spelideér till min samling, men den blev trots det aldrig större. Antingen var spelen så totalt urusla, eller så hade de hutlösa priser. Jag tappade motivationen och gick tillbaka till mitt gamla PS2 igen, där GuitarHero och andra häftiga spelideér hela tiden pumpats ut på marknaden.
Är Nintendo Wii en flopp, eller bara en busenkel metod för dess tillverkare att tjäna pengar utan motprestationer? Jag känner mig besviken, lite lurad och ganska förbannad.
Jag äger spelet.
Jag äger dig.
Enligt japanska undersökningar verkar det som den omtalade produkten börjar tappa glöd. Många var de som faktiskt köpte Nintendo Wii när den kom ut på marknaden, dessvärre verkar det som att bristen på intressanta spel fått användarna att tappa intresset. Man uppskattar nu att ungefär tre fjärdedelar av de sålda konsolerna står oanvända i världen och jag får nästan räkna mig skyldig till i alla fall en av dem.
När Nintendo Wii kom såg jag givetvis till att skaffa mig en egen upplaga. Wii Sports var det spel som medföljde försändelsen och givetvis var det stimulerande i praktiken, i alla fall till en början. Problemet är att du efter ett tag lär dig exakt hur du ska röra kontrollen för att sätta en strike i bowling, vinna en enkel match i tennis eller slå ut din motståndare i boxningsringen. Det gör utmaningen så otroligt lam. Du tröttnar och stänger av.
Inte bara orginalspelet snurrade i min kosol då. Zelda, ett spel som utan tvekna är sjukt bra, var en het favorit och ganska snart även avklarat. Tyvärr fick man inte någon känsla av att det kunde vara kul att varva det på nytt, som med så många andra konsoler och dess spel. En gång och aldrig mer, sen var det slut.
Vidare ansträngde jag mig ganska hårt för att hitta intressanta titlar och spännande spelideér till min samling, men den blev trots det aldrig större. Antingen var spelen så totalt urusla, eller så hade de hutlösa priser. Jag tappade motivationen och gick tillbaka till mitt gamla PS2 igen, där GuitarHero och andra häftiga spelideér hela tiden pumpats ut på marknaden.
Är Nintendo Wii en flopp, eller bara en busenkel metod för dess tillverkare att tjäna pengar utan motprestationer? Jag känner mig besviken, lite lurad och ganska förbannad.
Skyll på videospelen vettja!
Att dumma människor har en tendens att skylla dumma saker på videospels-marknaden är väl knappast ett okänt fenomen. Emellertid kan man ju glänsa mer eller mindre med sin mentala inkompetens och idag är det Hollywood som får se till att ta sig i kragen.
Man menar att den bleka summan på 80 miljoner dollar som amerikanerna spenderade på biobiljetter under Femte Oktober-helgen är en förlust med 27 procent. Det i sin tur skylls helt och hållet på lanseringen av videospelet Halo 3, produkten som drog in 170 miljoner dollar på releasedagen, den 25 September och över ytterligare 300 miljoner dollar under början av oktober.
Medan Hollywood inte gärna vill beskylla spelet officiellt för den sämsta biljettförsäljningen under Oktober månad sedan 1999, gick Josh Goldberg, Halo 3 produktmanager för Microsoft ut med ett mindre uttalande.
IN YOUR FACE Hollywood. ^^
Man menar att den bleka summan på 80 miljoner dollar som amerikanerna spenderade på biobiljetter under Femte Oktober-helgen är en förlust med 27 procent. Det i sin tur skylls helt och hållet på lanseringen av videospelet Halo 3, produkten som drog in 170 miljoner dollar på releasedagen, den 25 September och över ytterligare 300 miljoner dollar under början av oktober.
Medan Hollywood inte gärna vill beskylla spelet officiellt för den sämsta biljettförsäljningen under Oktober månad sedan 1999, gick Josh Goldberg, Halo 3 produktmanager för Microsoft ut med ett mindre uttalande.
"We are not surprised that the game was successfully competing with blockbuster films. We marketed it like a film and now we're just as big or bigger than film."
IN YOUR FACE Hollywood. ^^
Tjejsnack vecka 42 - Om relationer.
Veckans frågor handlar om relationer, som om fenomenet inte redan var sjukt söndersnackat, och jag tänker därmed dela med mig av mina tankar kring ämnet. Dessvärre har jag lite svårt att ta det här på allvar, men lovar att jag verkligen anstränger mig.
- Vem är den människa som du vet att du alltid kan komma till oavsett?
Min mamma. Hon är världens bästa och har alltid varit. Vad som än händer så kommer hon alltid att finnas här för mig.
- Vågar du rangordna dina vänner och bekanta i vilka som betyder mest? Kan man göra det eller inte?
Vadå vågar, mest jävla lol att göra't!
- Har du blivit sviken av en vän någon gång? Hur/När? Känns det fortfarande? Den som kom på veckans frågor förtjänar en brutal spark i huvudet.
Den som kom på veckans frågor förtjänar en brutal spark i huvudet. Ofta man är 21 år och helt obekant med svek. Klart jag blivit sviken, men långsynt är det sista jag är och därmed inte heller lidande av det längre.
- Känner du att du har en bra relation till människor omkring dig?
Ja. De vet att jag är ärlig och rak mot dem och att de kan vara det mot mig. IMBA!
- Vad tror du andra tycker är din bästa/sämsta egenskap?
Min bästa egenskap är enligt många min förmåga att säga vad jag tycker, när jag tycker det och till vem jag tycker det. Att jag är ärlig och kan ta konsekvenserna för det.
Min sämsta egenskap skulle förmodligen vara min ständiga rastlöshet och behovet av att göra någonting hela tiden.
Eventuellt att jag kan tyckas en smula efterbliven till och från.
En mysig helg med mysiga människor.
Jag har haft det stora nöjet att tillbringa helgen både i Motala och Norrköping den här gången. Fredagskvällen bestod av en utsökt måltid, tillagad av ingen mindre än min kära Pelle, tv-tittande i form av Idol och en smula datornötande i goda vänners lag. Kvällen var bortsett från idols utröstning mycket tillfredställande. Hur fan kunde förresten Patricia egentligen åka ut? Om jag tvingast titta på Sam en gång till kommer jag helt seriöst att kräkas. Hur fan lyckas han se så sjukt ful ut på scenen? Han tar nog alla pris för den prestationen. Årets mest överskattade idol, det finns ju en varje säsong, är helt klart Amanda. Det bara river i skallen på mig. Det skriker i öronen. Hon suger gott folk, varför i helvete röstar ni på henne? För att hon är så jävla ball så klart, så himla skithäftig. Jisses, Patricia kunde ju i alla fall sjunga.
Ut med Sam och Amanda, därefter Gathania som enligt min mening bara är för jävla tråkig. Sedan blir det lite svårare om jag ska vara ärlig. Resten är faktiskt väldigt duktiga, men fick jag välja får nog Mattias gå. Han kan sin pojkbandsmusik och gör den i de flesta fall bättre än orginalen, där verkar det dock dessvärre som talangen upphör och personligen är jag inte sådär väldigt förtjust i Backstreet boys eller Westlife. Evelina är egentligen en av mina favoriter, men jag får börjar erkänna hennes brister. Hon är bra när hon är bra, tyvär har hon gjort ett par skitkassa framträdanden också och skärper hon inte till sig bör hon med all rätt skickas ut. De fyra kvarvarande är fenomenala allihop. Det finns ingen röst bland deltagarna som jag uppskattar så mycket som Maries. Christoffer har en skön känsla och ett naturligt gung i sitt sätt att uppträda. Andreas har en otrolig kapasitet och är brutalt charmig, helt omedvetet. Dessutom har han en röst som kan klara av vilken låt som helst. Daniel är bara en naturlig talang och så underbar på scenen, han är ett orginal.
Hur som helst, Pelle jobbade förmiddag i lördags. Jag använde min briljanta naivitet till någonting fruktansvärdt omotiverat och klev klockan sex upp ur min varma säng för att köra honom till jobbet och sedan raka vägen till Norrköping. Jag var inte lite trött när jag klockan sju hängde på Donkens lås för att häva i mig en latte innan jag fortsatte min långa resa. Som kompliment till koffeinet skrålade jag hela vägen hem i takt med min nybrända skiva. POLON VAR MEST PARTY! Mamma och jag spenderade större delen av lördagen på stan, där jag äntligen hittade en ordentlig vinterjacka och dessutom ett par schyssta skor. Vi hade en jättemysig dag med ett avslut på Spettan, där världens sötaste vovve fick sig en ordentlig promenad.
Jag kommer inte ifrån en familj där vi är vidare duktiga på bild. Snarare helt katastrofalt urusla. Jag gav upp efter fyra bilder och beslutade mig för att det här var den som mamma såg minst skitfull ut på.
Första plagget jag köpt från BikBok på typ fyra år.
Trots min starka kärlek till fjolårets skor, som vid det här laget är trasiga precis överallt, köpte jag dessa inte alls liknande modeller.
Billigt och förmodligen lika bra, men jag hatar mössor och kan egentligen inte andas i halsduk, därav entusiasmen.
Kvällen var fantastisk. På östgötateatern hade jag, mamma och mormor det stora nöjet att underhållas av den gala som Guy medverkade i, tillsammans med bland andra Jörgen Mulligan och Anders Ekborg. Den var enastående, publiken var helt galen och jag blev alldeles lycklig av att se min goa gubbe i sitt rätta element igen, på scenen. Tack för en fantastisk föreställning!
- Btw, min mamma är bättre än din. HJERTA MAMMA!
Krönika @ Fragbite
Ålrajt gott folk, nu ligger min krönika publicerad på Fragbite.
Går att läsa här, för den som finner intresse i det.
HF!
IT-Cafeér - En samhällsfara?
Utdrag:
"Man separerar spelandet från andra ungdomsintressen av en enda anledning; datorn och den nya generationens teknik, det som för de allvetande höjdarna känns skrämmande då de vet alldeles för lite om det. Man förutsätter att detta påfund försämrar våra barns fysik och skyller på fenomenet när den generella attityden förändras. Plötsligt har man inte full kontroll över situationen och man gör då så gott man kan för att återställa samhället. När man sitter på den makt som många av dessa överordnade faktiskt gör, bör man vara försiktig med att missbruka den. Lämna i stället diskussionen till dem som egentligen vet vad det är man talar om. De som har erfarenhet och en ordentlig inblick i hur läget egentligen förhåller sig på dessa platser. Det känns fruktansvärt orättvist att de som är mest berörda i den här frågan egentligen inte alls har någonting att säga till om. Fråga oss, vi som vet!"
Utdrag:
"Man separerar spelandet från andra ungdomsintressen av en enda anledning; datorn och den nya generationens teknik, det som för de allvetande höjdarna känns skrämmande då de vet alldeles för lite om det. Man förutsätter att detta påfund försämrar våra barns fysik och skyller på fenomenet när den generella attityden förändras. Plötsligt har man inte full kontroll över situationen och man gör då så gott man kan för att återställa samhället. När man sitter på den makt som många av dessa överordnade faktiskt gör, bör man vara försiktig med att missbruka den. Lämna i stället diskussionen till dem som egentligen vet vad det är man talar om. De som har erfarenhet och en ordentlig inblick i hur läget egentligen förhåller sig på dessa platser. Det känns fruktansvärt orättvist att de som är mest berörda i den här frågan egentligen inte alls har någonting att säga till om. Fråga oss, vi som vet!"
Går att läsa här, för den som finner intresse i det.
HF!
Att hjälpa när man kan.
Att jag har ganska lätt för att bli totalförälskad i ungefär alla djur som finns, bortsett från insekter som enligt min meing enbart förtjänar att dö om och om igen, är ju för de som känner mig ingen nyhet. Animal planet har en tv-serie som heter Djurpolisen, där följer man de idiellt arbetande människorna i från organisationen SPCA och deras kamp för djurens rättvisa. Jag vet inte varför jag tittar på det egentligen, med tanke på att jag blir lika frustrerad och ledsen varje gång en liten vovve blivit övergiven eller illa behandlad. Förmodligen för att jag blir så lycklig när djuret är friskt igen och adopteras av någon snäll människa eller familj. Om det fanns någon sådan här typ av organisation skulle jag inte tveka en sekund, det skulle lätt vara ett av drömjobben. Emellertid har Sverige inte skaffat någon motsvarighet till USAs SPCA, förmodligen för att det helt enkelt inte behövs. I Sverige tar man hand om sina husdjur, det finns givetvis undantag, men generellt sätt gör man det på ett bättre sätt och i en större utsträckning än människorna på andra sidan kontinenten.
Tills dess att människor börjar misshandla sina djur även här, eller tills dess att jag flyttar till USA kan jag hjälpa till på andra sätt. Jag har anmält mig som bidragsgivare till WSPA och kommer därmed att skänka 100 kronor i månaden till organisationen. För de som inte hört talas om WSPA tidigare så kan jag meddela att namnet står för The World Society for the protection of animals och på deras hemsida kan man bland mycket annat läsa om deras värderingar.
"Vi på WSPA är vi övertygade om att djur har biologiska instinkter och kan uppleva smärta och lidande. Vi tycker att varje djur har ett värde och att det är människans skyldighet att se till att djurens rättigheter respekteras och skyddas. Vi anser att djur borde leva sina liv utan lidande orsakat av människor, snarare än att bli använda som råmaterial för människors nytta. Vi på WSPA insisterar på att alla djur som ägs eller kontrolleras av människor ska leva i en omgivning som passar deras ras. På en plats där ett djurs psykologiska och beteendemässiga behov inte kan tillfredställas borde ett djur inte tvingas vara.
WSPA bedömer ett djurs välfärd med hjälp av de "fem friheterna" (FAWC 2003):
Frihet från hunger och törst
Frihet från obehag
Frihet från smärta, skador och sjukdom
Frihet från rädsla och stress
Frihet till att uttrycka sitt normala beteende"
Jag blir väldigt illa berörd när jag går igenom WSPAs material och läser om de olika fenomen de kämpar för att få bort. Djur behandlas rent ut sagt förjävligt i vissa länder och inom vissa kulturer, under alla omständigheter handlar det om att tillfredställa människan, varför?
Även om du inte känner dig tillräckligt engagerad för att bidra ekonomiskt kan du skriva på WSPAs namninsamling. Gör skillnad du också!
Tills dess att människor börjar misshandla sina djur även här, eller tills dess att jag flyttar till USA kan jag hjälpa till på andra sätt. Jag har anmält mig som bidragsgivare till WSPA och kommer därmed att skänka 100 kronor i månaden till organisationen. För de som inte hört talas om WSPA tidigare så kan jag meddela att namnet står för The World Society for the protection of animals och på deras hemsida kan man bland mycket annat läsa om deras värderingar.
"Vi på WSPA är vi övertygade om att djur har biologiska instinkter och kan uppleva smärta och lidande. Vi tycker att varje djur har ett värde och att det är människans skyldighet att se till att djurens rättigheter respekteras och skyddas. Vi anser att djur borde leva sina liv utan lidande orsakat av människor, snarare än att bli använda som råmaterial för människors nytta. Vi på WSPA insisterar på att alla djur som ägs eller kontrolleras av människor ska leva i en omgivning som passar deras ras. På en plats där ett djurs psykologiska och beteendemässiga behov inte kan tillfredställas borde ett djur inte tvingas vara.
WSPA bedömer ett djurs välfärd med hjälp av de "fem friheterna" (FAWC 2003):
Frihet från hunger och törst
Frihet från obehag
Frihet från smärta, skador och sjukdom
Frihet från rädsla och stress
Frihet till att uttrycka sitt normala beteende"
Även om du inte känner dig tillräckligt engagerad för att bidra ekonomiskt kan du skriva på WSPAs namninsamling. Gör skillnad du också!
Plugga till gamer, som gamer!
På Fragbite publicerades igår en nyhet som handlade om en väldigt revolutionerande ideé, producerade av våra grannar i syd. Danmark har öppnat upp en högskola som bara inriktar sig på gaming, med datorer i fokus. Copenhagen eSport, som organisationen bakom initiativet heter, har själva satsat stor vad gäller esporten och kan bland annat presentera egna lag inom de flesta aktiva spel idag.Enligt organisatörerna själva bygger hela ideén på att effektivisera tiden framför datorn, genom att lära eleverna att åstadkomma lika mycket som tidigare fast under en kortare tid.
Jag tror faktiskt att den här skolan skulle kunna göra gott. Inte bara vore det hemskt kul att som elev ta plats och hjälpa till att bygga upp en så revolutionerande idé, utan framför allt så skulle den hjälpa till att göra esporten till ett allmänt begrepp och därmed avdramatisera fenomenet.
På Copenhagen eSports hemsida finns en lista med de spel som skolan i första hand fokuserar på. Där går följande att finna:
Battelfield 2
Counter-Strike : Source
Enemy Territory : Quake wars
FIFA 2007
Team fortress 2
World of Warcraft : Arena
Inget 1.6 alltså, vilket i och för sig känns ganska försvarsbart. Hur mycket vi än vill blunda för det så kommer ju nästa uppföljare, cs-promod, snart och då lär det bli dags att henka på. Source blev uppenbarligen inte den succé man hoppats på, men att stanna kvar på 1.6 mycket längre till känns ungefär lika vettigt som att plocka fram sitt gamla Playstation 1 igen, hur mycket man än älskar det.
Jag kan ju i alla fall säga en sak. Om den här typen av universitet börjar etablera sig i Sverige är jag lätt på. Sjukt nice att kunna kombinera spelandet med studier, vore det inte det ultimata?!
Jag tror faktiskt att den här skolan skulle kunna göra gott. Inte bara vore det hemskt kul att som elev ta plats och hjälpa till att bygga upp en så revolutionerande idé, utan framför allt så skulle den hjälpa till att göra esporten till ett allmänt begrepp och därmed avdramatisera fenomenet.
"Vi vill skapa ett universitet som den äldre generationen kan relatera till, lärare, politiker, direktörer och forskare - människor med bakgrunder som skiljer sig från vår."
På Copenhagen eSports hemsida finns en lista med de spel som skolan i första hand fokuserar på. Där går följande att finna:
Battelfield 2
Counter-Strike : Source
Enemy Territory : Quake wars
FIFA 2007
Team fortress 2
World of Warcraft : Arena
Inget 1.6 alltså, vilket i och för sig känns ganska försvarsbart. Hur mycket vi än vill blunda för det så kommer ju nästa uppföljare, cs-promod, snart och då lär det bli dags att henka på. Source blev uppenbarligen inte den succé man hoppats på, men att stanna kvar på 1.6 mycket längre till känns ungefär lika vettigt som att plocka fram sitt gamla Playstation 1 igen, hur mycket man än älskar det.
Spana in CSpromod.coms trailers av den nya versionen.
Jag kan ju i alla fall säga en sak. Om den här typen av universitet börjar etablera sig i Sverige är jag lätt på. Sjukt nice att kunna kombinera spelandet med studier, vore det inte det ultimata?!
Världsfrågor och kakor, den perfekta kombinationen.
Jag har under de senaste dagarna haft nöjet att dela balkong med en tjej som heter Sofia. Hon har nämligen släpat sig hit från Sälen för att under några veckor praktisera i närheten av sin pojkvän och sambo, Per. Inte helt oplanerat barrikerade vi oss hemma hos paret med kakor, ( Oreos ftw ), jättemumsigt tea och lager av filtar i den mer eller mindre iskalla höstkvällen.
Vi pratade igenom det mesta, både viktiga saker och mindre seriösa sådana. Det var mysigt och kändes skönt att bara vara där och då. Tänk vad lite trevligt sällskap och goda kakor kan göra!
Lovely!
Vi pratade igenom det mesta, både viktiga saker och mindre seriösa sådana. Det var mysigt och kändes skönt att bara vara där och då. Tänk vad lite trevligt sällskap och goda kakor kan göra!
Lovely!
För övrigt spanade vi in en hel del snygga skor från Asos, men i all förvirring fick jag plötsligt en extrem beslutsångest och var tvungen att skjuta upp köpet några dagar. Jag hade tänkt att beställa tre par skor, frågan är bara om de verkligen blir så snygga på foten som de ser ut att vara på hemsidan. Jag måste känna lite på det där några dagar. Hittade för övrigt en klänning och ett halsband som jag också bara måste ha, dessvärre fanns det ingenting av det som jag verkligen behöver bäst, en snygg och funktionell vinterjacka. Ge mig en vettig designer plz!
Burr Burr!
Idag visar termometern på minusgrader. Gräset är vitt och jag behövde skrapa bilrutorna innan jag begav mig till jobbet i morse. Allt detta tyder på en markant förändring, en början på någonting nytt. Vintern är här mina vänner och det går inte att förneka det längre. Jag har egentligen bara ett problem när det gäller detta och det är det faktum att jag inte äger någon ordentlig vinterjacka. Eller jo, jag äger faktiskt ett par stycken, men ingen som jag vill ha på mig. Nästa problem är att jag ännu inte spanat in någon som jag fastnat för och det gör mig litte stressad så här denna kalla oktobermorgon. Hur som helst hade jag inte räknat med frostiga bilrutor och en obefintlig skrapa när jag klev ur min varma säng i morse. De tio minuter som det tog för mig att defrosta Polon var därmed inte inräknade i min morgonplanering och jag blev alltså sen till jobbet. "HappyFace Chefen det är snart jul vettja!" - Han förstod nog inte riktigt innebörden av dessa generösa ord utan gav mig mer en blick som tydde på att han allvarligt övervägde min mentala kapacitet.
Jag pratade precis med Anton i telefonen. Han ringde och förgyllde min morgonstund sådär som bara han kan. KNUBBSAN! Det blir tvångsparty med mig i helgen @ Norrköping kära kamrater, det kan jag lova.
För övrigt hoppas jag att Anna tar sitt förnuft till fånga och hänger med mig på kryssning. Undertecknad ska nämligen ut på sjön och parta, inte en gång utan faktum är att jag har två helger inbokade, på rad. Först ut är Sweden Rock-kryssningen den 18 Oktober som jag, Pelle , Anton och Emmi bokat in oss på. Där kommer bland andra band som Sabbat, Blaze Baylay, Jorn, TNT, Destruction och Katatonia att spela och vi kommer äga hela världen. Helgen därefter är det partykryssning med tjejerna på jobbet som gäller och det är med den som jag hade tänkt mig att Anna ska henka på. HÖR DU DET ANNA?! : D
Anywho, back to work. Jag har två datorer att installera samt en bärbar HP som vägrar gå från Vista till XP. Hur jävla knivigt kan det vara?!
Fredd!
I could do them!
Först hade jag lite svårt att bestämma mig för huruvida jag sulle hata eller älska de här lurarna. Emellertid kom jag ganska snart fram till att de var helt fantastiska och nu måste jag ha ett par. Mitt enda problem är egentligen att det inte är ett headset utan helt enkelt bara ett par hörlurar. Det innebär att jag måste plocka fram min gamla externa mick igen, den som inte står bra någonstans och man får ett tunnelaktigt läte i. Det kan dock vara värt det.Dessa lurar kommer från Scullcandy och har följande produktbeskrivning:
"With 50mm High Explosive power drivers the Skullcandy HESH will pump sound into your skull with an intensity found in no other headphone."
Man lär ju ta det med en nypa salt, men jag måste erkänna att jag är hemskt sugen. Har faktiskt haft ett par scullcandylurar tidigare. De var dock inte såhär heta men jag minns att jag gillade ljudet och att de satt skönt på huvudet.
Jag ska överväga med plånboken, återkommer om det.
För FET för Facebook
Jag är ledsen mina vänner men jag orkar inte längre. Jag pallar inte fler superpooks och uberimbaheatonwalls. Vill inte vara med i vampyrgruppen och skiter i alla jävla quiz.
Jag är för fet för facebook.
Det är för meckigt med alla miljoner förfrågningar och det tar för mycket av min kvalitetstid. Jag gör som jag gjort med alla andra communitys - joinar, äger, tröttnar, dissar. Facebook är utan tvekan en av dagens största modeflugor, men även denna lär snart ha satt sin sista potatis. I ALLA FALL I MITT LIV.
Jag passar därmed på att be om ursäkt till alla mina kära vänner som med största sannolikhet inte ens tänkt på att jag inte svarar men som om de av någon anledning skulle komma till klarhet med mitt uppenbara ointresse, skulle ta illa upp. Jag suger, jag vet. Men det gör facebook också.
Oh, medan jag endå sitter här och whinar vill jag passa på att tacka allas vår nörd Arrelius för hans skillade handlag med CSS. Vore det inte för honom hade min blogg fortfarande sett ut som en påse skit. Därför tillägnar jag härmed ett litet kollage i hans ära. Hade jag kunnat spela upp musik här på bloggen så hade den med största sannolikhet varit väldigt gay.
Jag är för fet för facebook.
Det är för meckigt med alla miljoner förfrågningar och det tar för mycket av min kvalitetstid. Jag gör som jag gjort med alla andra communitys - joinar, äger, tröttnar, dissar. Facebook är utan tvekan en av dagens största modeflugor, men även denna lär snart ha satt sin sista potatis. I ALLA FALL I MITT LIV.
Jag passar därmed på att be om ursäkt till alla mina kära vänner som med största sannolikhet inte ens tänkt på att jag inte svarar men som om de av någon anledning skulle komma till klarhet med mitt uppenbara ointresse, skulle ta illa upp. Jag suger, jag vet. Men det gör facebook också.
HipHopHeatoN säger herrå!
Oh, medan jag endå sitter här och whinar vill jag passa på att tacka allas vår nörd Arrelius för hans skillade handlag med CSS. Vore det inte för honom hade min blogg fortfarande sett ut som en påse skit. Därför tillägnar jag härmed ett litet kollage i hans ära. Hade jag kunnat spela upp musik här på bloggen så hade den med största sannolikhet varit väldigt gay.
Mannen, myten, felet. Eller som jag brukar säga - det skånska misstaget.
Veckans Skitspel : Pimp My Ride
Okej, det här spelet har verkligen ingen mening alls. Det går inte att vinna, det går inte att förlora men det går att pimpa! Du utgår ifrån tre olika bilmodeller, Ol' skool, coupe och SUV. Därifrån kan du sedan lacka bilen i diverse intressanta mönster, byta däck och fäljar, dekorera den med olika prylar och placera den i en mijö där den i bästa fall passar in.
Sen är spelet slut.
Sen är spelet slut.
Snacka om besvikelse! Pimp My Ride skulle kunna vara hur coolt som helst, men med spelets fattiga utbud blir det mer eller mindre värdelöst. Det känns en smula undehållande den första gången du spelar det, innan du inser hur jävla kasst det verkligen är. Resurserna suger brutalt, vilket hade varit okej om detta var vilket vanligt flashspel som helst, nu är det inte det och jag känner mig totalt snuvad på all konfekt i världen. Spela inte spelet här.
Btw, trots bristen på material så måste ni ju endå hålla med om att mitt vrålåk rockar fett? Så het att till och med Lancia skulle kunna ha sex med den.
Btw, trots bristen på material så måste ni ju endå hålla med om att mitt vrålåk rockar fett? Så het att till och med Lancia skulle kunna ha sex med den.
Snuskgubbar erom allihopa!
Jag satt och ögnade igenom Peter "JagVetAlltingBästOchÄrOftastVäldigtSvettig" Swartlings blogg häromdagen. Där hade hans läsare ställt frågor till jurymedlemmen som han så vänligt besvarade. Bland annat fanns där en fråga som gick ut på vem av alla idoldeltagare som Peter Swartling skulle dejta om han fick chansen. Jag förutsätter nu givetvis att författaren till denna fråga är mer eller mindre skitäcklig och socialt inkompetent, emellertid så har Bettan fått svar på sin fråga och mannen av männen menar följande:
I och med detta uttalande kan vi ju förutsätta att Peter faktiskt lagt mycket tanke på den här saken, någonting som för min del känns relativt oroväckande. Clabbe blev ju som bekant utkuppad, ytteligare ett ord som Aftonbladet tillfört vårt svenska språk, precis i tid till 2007s upplaga av det populära programmet. Frågan är ju helt klart om vi inte borde skicka hem lilla Swartling också och medan vi ändå är igång. Skulle jag ju inte heller bli helt förstörd om man tog bort Kirsti ur programmet eller ännu bättre, ur landet. Dessvärre skulle den lilla juryn bli löjligt liten med bara Daniel kvar och därmed föreslår jag total nedläggning.
"Kom ihåg att jag vet lika lite om idolerna som ni tv-tittare. Jag träffar dem aldrig i några andra sammanhang än under sändningarna. Därför kan jag bara gå efter utseende (Tamela) och attityd (Amanda)."
I och med detta uttalande kan vi ju förutsätta att Peter faktiskt lagt mycket tanke på den här saken, någonting som för min del känns relativt oroväckande. Clabbe blev ju som bekant utkuppad, ytteligare ett ord som Aftonbladet tillfört vårt svenska språk, precis i tid till 2007s upplaga av det populära programmet. Frågan är ju helt klart om vi inte borde skicka hem lilla Swartling också och medan vi ändå är igång. Skulle jag ju inte heller bli helt förstörd om man tog bort Kirsti ur programmet eller ännu bättre, ur landet. Dessvärre skulle den lilla juryn bli löjligt liten med bara Daniel kvar och därmed föreslår jag total nedläggning.
Befria Sverige från idoljuryn!
President Evul!
Det är tur att dumhet inte smittar, vid det här laget hade man ju nämligen varit helt och hållet efterbliven om så varit fallet. Personligen
så kan jag tycka att det räcker att göra bort sig en gång, det verkar lite lagom dumt att begå samma misstag två gånger. Emellertid är det helt och hållet uppenbart att många i min närhet inte håller med mig i den frågan utan absolut anser att ett nytt försök med lite tur kan leda till någonoting briljant.
Dåligt besviken man lär bli van vid att känna sig.
Trots att det är väldigt inne att gå sin egen väg, vara stark och målmedveten, gärna lite kaxig och helst ganska uppblåst, kan det faktiskt vara vettigt att ägna ett par minuter om dagen till att reflektera över andra människors åsikter. Det kanske inte är helt fel att varva ner på självbeundran några kilo. Jag tror helt klart att människor som får för mycket uppskattning, utan att egentligen behöva prestera någonting i det långa loppet bara drabbas av storhetsvansinne.
Låt oss ta en stund att fundera lite över vilka typer av uppmärksammade människor, det vill säga kändisar, som vi har idag.
Dels har vi riktiga stjärnor, skådespelare som slagit internationellt och artister som jobbar hårt för att karriären ska gå framåt. Vi har och har länge haft många otroliga författare att stoltsera med. Journalister som dominerar, dansgrupper, konstnärer, sångare och en hel del frontfigurer inom den politiska faktorn. Jag tror samtliga av oss är överens om att alla inkluderade är värda den uppmärksamhet som de faktiskt förtjänat.
Emellertid har vi en hel del mindre värdiga människor i rampljuset också. Jag tänket givevis på alla vår älskade och hatade B-kändisar. Faktum är att du idag inte behöver besitta någon egentlig talang för att få creds och bli uppmärksammad, det räcker med att du ställer upp i något idiotiskt tv-program, har ett schysst utseende och är villig att mima till en datoriserad röst eller på något annat vis beter dig mer eller mindre skitkonstigt. Bland våra kära dokusopadeltagare finns det ju en hel hög med praktexempel, en del mer framgångsrika än andra. Linda Rosing är ju en av de som jag skulle vilja kalla ett riktigt jävla råpucko. Hon har i ren desperation försökt med precis allting och endå inte lyckats med någonting värdt att nämna. Politiken blev en riktig råflopp, jag är i och för sig tveksam till om det fanns några andra förväntningar hos svenska folket vad gäller den biten, sångkarriären - hade hon någon? Jag minns faktiskt inte bland alla fiaskon. Utviken sket sig och dokusopan blev bara en total katastrof. Varför slutar hon inte bara med allting? Trots dessa misslyckanden hamnar hon i media var och varannan vecka. Vi vet vem hon är. Linda Rosing är ett lika välkänt fenomen här i Sverige som Mc Donalds är i USA.
Anywho. Bloggandet i Sverige är idag en stor trend. Massvis med människor rapporterar dagligen om sina enkla liv, där ännu fler läser om dem. Den utveckling som jag precis nämnt här ovanför går att finna även inom denna krets. Vi har fått en hel drös med kändisar på vårt älskade Internet, men jag är mycket skeptisk till om uppmärksamheten är så in i helvete befogad? KarinOlofsson, inte helt obekant va? DonnaSandra, tjejen som enligt mitt tycke har den snyggaste bloggen men med ett dessvärre ganska torrt innehåll. Visions of Johanna, hon skrev ett inlägg om sitt öra och fick 93 kommentarer - Intressekossan är så uppenbar. Låt oss inte glömma de tjejer som jag tidigare nämnt, BlondinBella ( ftw ), KENZA, Englas Showroom och Stina-Lee, alla skriver de om samma sak men får trots det grymmt mycket uppmärksamhet.
Okej.
Nae, fast alltså jag vet inte. Kanske är det så att jag helt enkelt bara är så sjukt inkompetent att jag inte kan skilja på noobs och talanger. Det skulle ju faktiskt kunna vara så att jag bara har helt fel. Fast nej, jag tror inte på det heller. Nej, faktum är att jag till och med vet att det inte är så. Jag har helt rätt. Viktigt att notera är dock att det inte på något sätt handlar om att lägga skuld på ovan nämnda skribenter, utan snarare på alla de som faktiskt väljer att rikta sin uppmärksamhet mot dessa ämnen och därmed bortprioritera det som i vettiga ögon känns mer relevant.
så kan jag tycka att det räcker att göra bort sig en gång, det verkar lite lagom dumt att begå samma misstag två gånger. Emellertid är det helt och hållet uppenbart att många i min närhet inte håller med mig i den frågan utan absolut anser att ett nytt försök med lite tur kan leda till någonoting briljant.
Dåligt besviken man lär bli van vid att känna sig.
Trots att det är väldigt inne att gå sin egen väg, vara stark och målmedveten, gärna lite kaxig och helst ganska uppblåst, kan det faktiskt vara vettigt att ägna ett par minuter om dagen till att reflektera över andra människors åsikter. Det kanske inte är helt fel att varva ner på självbeundran några kilo. Jag tror helt klart att människor som får för mycket uppskattning, utan att egentligen behöva prestera någonting i det långa loppet bara drabbas av storhetsvansinne.
Låt oss ta en stund att fundera lite över vilka typer av uppmärksammade människor, det vill säga kändisar, som vi har idag.
Dels har vi riktiga stjärnor, skådespelare som slagit internationellt och artister som jobbar hårt för att karriären ska gå framåt. Vi har och har länge haft många otroliga författare att stoltsera med. Journalister som dominerar, dansgrupper, konstnärer, sångare och en hel del frontfigurer inom den politiska faktorn. Jag tror samtliga av oss är överens om att alla inkluderade är värda den uppmärksamhet som de faktiskt förtjänat.
Emellertid har vi en hel del mindre värdiga människor i rampljuset också. Jag tänket givevis på alla vår älskade och hatade B-kändisar. Faktum är att du idag inte behöver besitta någon egentlig talang för att få creds och bli uppmärksammad, det räcker med att du ställer upp i något idiotiskt tv-program, har ett schysst utseende och är villig att mima till en datoriserad röst eller på något annat vis beter dig mer eller mindre skitkonstigt. Bland våra kära dokusopadeltagare finns det ju en hel hög med praktexempel, en del mer framgångsrika än andra. Linda Rosing är ju en av de som jag skulle vilja kalla ett riktigt jävla råpucko. Hon har i ren desperation försökt med precis allting och endå inte lyckats med någonting värdt att nämna. Politiken blev en riktig råflopp, jag är i och för sig tveksam till om det fanns några andra förväntningar hos svenska folket vad gäller den biten, sångkarriären - hade hon någon? Jag minns faktiskt inte bland alla fiaskon. Utviken sket sig och dokusopan blev bara en total katastrof. Varför slutar hon inte bara med allting? Trots dessa misslyckanden hamnar hon i media var och varannan vecka. Vi vet vem hon är. Linda Rosing är ett lika välkänt fenomen här i Sverige som Mc Donalds är i USA.
Anywho. Bloggandet i Sverige är idag en stor trend. Massvis med människor rapporterar dagligen om sina enkla liv, där ännu fler läser om dem. Den utveckling som jag precis nämnt här ovanför går att finna även inom denna krets. Vi har fått en hel drös med kändisar på vårt älskade Internet, men jag är mycket skeptisk till om uppmärksamheten är så in i helvete befogad? KarinOlofsson, inte helt obekant va? DonnaSandra, tjejen som enligt mitt tycke har den snyggaste bloggen men med ett dessvärre ganska torrt innehåll. Visions of Johanna, hon skrev ett inlägg om sitt öra och fick 93 kommentarer - Intressekossan är så uppenbar. Låt oss inte glömma de tjejer som jag tidigare nämnt, BlondinBella ( ftw ), KENZA, Englas Showroom och Stina-Lee, alla skriver de om samma sak men får trots det grymmt mycket uppmärksamhet.
" Jag älskar din blogg, läser den varje dag, du är min förebild! "
" Oh, jag såg dig på stan idag. Det var så häftigt! "
" Du är så himla bra och du har så himla bra smak, jag vill vara som du! "
" Snälla sluta aldrig blogga! Jag lever för din blogg!"
" Oh, jag såg dig på stan idag. Det var så häftigt! "
" Du är så himla bra och du har så himla bra smak, jag vill vara som du! "
" Snälla sluta aldrig blogga! Jag lever för din blogg!"
Okej.
Nae, fast alltså jag vet inte. Kanske är det så att jag helt enkelt bara är så sjukt inkompetent att jag inte kan skilja på noobs och talanger. Det skulle ju faktiskt kunna vara så att jag bara har helt fel. Fast nej, jag tror inte på det heller. Nej, faktum är att jag till och med vet att det inte är så. Jag har helt rätt. Viktigt att notera är dock att det inte på något sätt handlar om att lägga skuld på ovan nämnda skribenter, utan snarare på alla de som faktiskt väljer att rikta sin uppmärksamhet mot dessa ämnen och därmed bortprioritera det som i vettiga ögon känns mer relevant.
Bira, bärs och Farmors 75-årsdag.
Min farmor passade under helgen på att fylla 75 år. Generös som hon är bjöd hon upp hela släkten till Dalarna, Tällberg och ett hotell som heter Åkerblads. Där bodde vi i fina rum, åt god mat och spenderade friskt farmors pengar på diverse alkoholhaltiga drycker. I Hotellets källare badade vi bubbelbad och i trädgården var det tipspromenad á la min kreativa pappa. Vi åt mat, i min mening ganska konstig sådan, medan min bror, som fruktar kaviar över allt annat men äter rom, förmodligen skulle säga att det var väldigt gott. Stockholmarna kämpade hårt för att bibehålla sitt taskiga rykte genom att gapa på den ostrukturerade personalen och sucka över de ständiga misstag som enligt min kära fars tycke inte skulle behöva uppstå på ett hotell i den här klassen. Det slutade med att en enormt stressad och supernervös servitör, som dessutom bara var provanställd vilket vi under ett senare skede förstod, var den enda som fick ta emot pappas beröm och därmed även 1000 spänn ( Ser du Thom? ) i dricks.
På Söndagmorgon gick vi hurtigt upp klockan halv åtta för att åka till Siljansnäs. Anledningen till besöket är främst att farmor har en stuga där, vilken vi besökte flitigt som små under somrarna. Det var massor med år sedan jag och Alexander satte vår fot där sist vilket under vistelsen också gav oss lite nya perspektiv på stället. Jag saknar det inte, men det kändes bra att komma dit igen även om många av de minnen som väcktes var långt ifrån fina.
Farmor var jätteglad och mycket nöjd med helgen. Alexander var bakfull och jag var dödligt trött, men totalt tillfredställd. Mina småsystrar var som vanligt söstast i världen, pappa var underhållande och mysig ( på sitt eget lilla sätt. ), Erik var full och Eva strålande. Det var en mycket fin helg och jag tackar verkligen för allt!
Ytterligare ett plus med helgens bravader är Fredagen. Min lillebror åkte till Motala för att vi skulle effektivisera morgondagens färdväg och därmed tjäna in en eller två timmars sömn. Vi åt tacos och tittade på film, i sällskap med Granholm som också var där. Det var väldigt mysigt och jag hann ta igen lite av den tid man missar ihop med sin bror när man bor så långt ifrån varandra. Alexander är en enormt klok människa, jag är otroligt stolt över honom och uppskattar den tid vi fick ihop. Även den timme vi spenderade på Mjölbys tågstation i söndags för att tåghelvetet vägrade passa vår tid.
<3
Vår familj är så jävla fotogenique!
Världens sötaste småsystrar och mina tre favorittjejer. <3
På Söndagmorgon gick vi hurtigt upp klockan halv åtta för att åka till Siljansnäs. Anledningen till besöket är främst att farmor har en stuga där, vilken vi besökte flitigt som små under somrarna. Det var massor med år sedan jag och Alexander satte vår fot där sist vilket under vistelsen också gav oss lite nya perspektiv på stället. Jag saknar det inte, men det kändes bra att komma dit igen även om många av de minnen som väcktes var långt ifrån fina.
Ytterligare ett plus med helgens bravader är Fredagen. Min lillebror åkte till Motala för att vi skulle effektivisera morgondagens färdväg och därmed tjäna in en eller två timmars sömn. Vi åt tacos och tittade på film, i sällskap med Granholm som också var där. Det var väldigt mysigt och jag hann ta igen lite av den tid man missar ihop med sin bror när man bor så långt ifrån varandra. Alexander är en enormt klok människa, jag är otroligt stolt över honom och uppskattar den tid vi fick ihop. Även den timme vi spenderade på Mjölbys tågstation i söndags för att tåghelvetet vägrade passa vår tid.
<3
Tjejsnack vecka 40 - Hur gör djur?!
Jag har nu bestämt mig för att börja använda den här soeta funktionen. Ett tag var jag inne på att dissa eländet då frågorna allt som oftast suger. Typ, "Hur många streck får du i pannan när du tänker på ost?", mindre stimulerande givetvis. Nu har man dock börjar beröra ett par ämnen som jag faktiskt gillar och djur är utan tvekan ett av dem!
Hunden! Då menar jag inte den bittra användaren på tbh.nu, eller de små hårlösa sakerna som enligt min mening borde gå under definitionen råtta. Jag menar sådana där jättebamsingar till vovvar!
Ett lejon! Jag är sjukt fashinerad av lejonen och skulle ge i princip vad som helst för att få en egen kissekatt.
Ett lejon? När jag var liten och vuxna frågade mig om vad jag skulle bli när jag blev stor så svarade jag många gånger Lejon. Inte för att verka lustig, utan för att jag faktiskt verkligen hade planer på det. Lejonen är trofasta de sina, men tvekar inte att hugga om någon utomstående skulle kännas hotande eller inkräkta på deras revir.
Hästen! Under min envisa barndom skulle jag givetvis rida som alla andra tjejer. Problemet var att den enda hästen som var ledig i stallet hade damp, vilket resulterade i eviga blåmärken och ett konstant hängande i stigbygeln. Dessvärre måste jag ha haft en enorm otrur, unde de två övriga möten som jag haft med hästar blev jag både biten och sparkad. Hästar hatar mig och det respekterar jag, på avstånd.
Jag har en soetnewsbebisgosekisse. Han heter Leo och är världens sötaste.
Jag har dock haft två hundar, ganska många kissekatter, ett hysteriskt marsvin och tre attack-hamstrar under min livstid tillsammans med familjen.
SOETBEBIS!
Mannens våld mot kvinnan, den eviga kampen om rätt och fel.
I och med att P3 är den enda radiokanalen som går att lyssna på, det vill säga den enda som inte spelar samma låt 22 gånger i timmen och envisas med att förpesta tillvaron med värdelösa programledare som bara snackar skit, kunde jag igår avnjuta kvällspasset i radiokanalen medan jag under mindre protester röjde undan veckans disk.
Världens längsta mening?
Temat för kvällen var männens våld mot kvinnor, ett ämne som funnits i den offentliga debatten under åtskilliga år nu. Johan Hilton och Hanna Nyberg förde inte bara en egen dialog utan bjöd bland andra in Annika Persson, aktuell i antologin "Lyckliga Slut", boken som jag tidigare skrivit om här. Författaren delade således med sig av sin relation till fenomenet våld mot kvinnor och lät lyssnaren får en ordentlig inblick i hur situationerna uppstår.
Jag tycker att det är fruktansvärt starkt av alla dessa kvinnor att berätta för världen om sina upplevelser och därmed bidra till avdramatiseringen av en sådan händelse. Missförstå mig rätt, jag menar inte att vi bör lägga mindre fokus på den debatten, jag menar bara att det faktiskt är så jävla vanligt att vi borde kunna samtala om det precis som vi pratar om vädret eller tv-programmet "Bonde söker fru". Det finns idag ett bevisat mörkertal i Sverige, massvis med kvinnor som finner sig i förnedringen och låter bli att göra någonting åt det. Att resonera på det sättet är inte bara dumt utan också jävligt själviskt. Kläm åt asen så att inte någon annan drabbas av dem. Se till att mannen innan han höjer handen mot dig är medveten om konsekvenserna och inte förlitar sig på sitt fysiska överläge. Hjälp till att hjälpa genom att våga stå upp för dig själv. Det skulle kunna vara så självklart, om det bara vore lite enkelt.
Man pratar om att många tjejer väljer att ignorera våldtäkter genom att låta bli att anmäla dem. Anledningen är i första hand att man skäms. Man skäms för att man blivit våldtagen. Man skäms för att man mot sin vilja blivit sexuellt utnyttjad. Man skäms över någon annans fruktansvärda handling.
Varför ska kvinnan skämmas?
Hur mycket jag än vrider och vänder på det så förstår jag inte det. Jag har förvisso aldrig utsatts för den här typen av övergrepp själv, men någonstans tror jag att alla kvinnor befunnit sig i situationer där känsla avspeglat sig.
Inte bara förstör dessa män för många kvinnor. De förstör dessutom för alla friska män, män som aldrig skulle drömma om att lägga hand på en kvinna. Varför ska jag behöva oroa mig för att killen på andra sidan parken kommer att skada mig om jag passerar den vägen? Hur bra känns det för honom, med största sannolikhet en helt vanlig kille som inte har några som helst intentioner åt det hållet? Man får inte glömma bort att majoriteten av alla män är vettiga, det orättvisa är bara att man i dagens samhälle ofrivilligt har en skeptisk inställning till okända killar. Det är också någonting som jag tycker att det skrivs och talas alldeles för lite om. Vi uppmärksammar offret, kvinnan, vilket givetvis är korrekt. Men faktum är att männen också drabbas negativt av allt det här.
Jag blir så enormt frustrerad. Jag blir så jävla förbannad och jag blir så sjukt rastlös. När ska vi göra någonting åt det? När ska det bli en ändring? Hur?
På Aftonbladet kan man idag läsa en artikel om Hina Fatima, en sydindisk kvinna vars liv tog en drastisk vändning när hennes man började att attackera henne fysiskt. Då misshandeln pågått under en längre tid lämnade kvinnan sin man, men blev på grund av sin familjs fattigdom tvungen att återvända en tid senare. Idag ligger hon på ett av landets sjukhus med en brännskadad kropp och ett sönderfrätt ansikte. Hina Fatims man överföll henne med batterisyra. Hina Fatima är 22 år. Hon har tre barn. Hennes liv är förstört. Hennes liv är förstört för att någon tog sig rätten att ha sönder det.
Världens längsta mening?
Temat för kvällen var männens våld mot kvinnor, ett ämne som funnits i den offentliga debatten under åtskilliga år nu. Johan Hilton och Hanna Nyberg förde inte bara en egen dialog utan bjöd bland andra in Annika Persson, aktuell i antologin "Lyckliga Slut", boken som jag tidigare skrivit om här. Författaren delade således med sig av sin relation till fenomenet våld mot kvinnor och lät lyssnaren får en ordentlig inblick i hur situationerna uppstår.
Jag tycker att det är fruktansvärt starkt av alla dessa kvinnor att berätta för världen om sina upplevelser och därmed bidra till avdramatiseringen av en sådan händelse. Missförstå mig rätt, jag menar inte att vi bör lägga mindre fokus på den debatten, jag menar bara att det faktiskt är så jävla vanligt att vi borde kunna samtala om det precis som vi pratar om vädret eller tv-programmet "Bonde söker fru". Det finns idag ett bevisat mörkertal i Sverige, massvis med kvinnor som finner sig i förnedringen och låter bli att göra någonting åt det. Att resonera på det sättet är inte bara dumt utan också jävligt själviskt. Kläm åt asen så att inte någon annan drabbas av dem. Se till att mannen innan han höjer handen mot dig är medveten om konsekvenserna och inte förlitar sig på sitt fysiska överläge. Hjälp till att hjälpa genom att våga stå upp för dig själv. Det skulle kunna vara så självklart, om det bara vore lite enkelt.
Man pratar om att många tjejer väljer att ignorera våldtäkter genom att låta bli att anmäla dem. Anledningen är i första hand att man skäms. Man skäms för att man blivit våldtagen. Man skäms för att man mot sin vilja blivit sexuellt utnyttjad. Man skäms över någon annans fruktansvärda handling.
Varför ska kvinnan skämmas?
Hur mycket jag än vrider och vänder på det så förstår jag inte det. Jag har förvisso aldrig utsatts för den här typen av övergrepp själv, men någonstans tror jag att alla kvinnor befunnit sig i situationer där känsla avspeglat sig.
Inte bara förstör dessa män för många kvinnor. De förstör dessutom för alla friska män, män som aldrig skulle drömma om att lägga hand på en kvinna. Varför ska jag behöva oroa mig för att killen på andra sidan parken kommer att skada mig om jag passerar den vägen? Hur bra känns det för honom, med största sannolikhet en helt vanlig kille som inte har några som helst intentioner åt det hållet? Man får inte glömma bort att majoriteten av alla män är vettiga, det orättvisa är bara att man i dagens samhälle ofrivilligt har en skeptisk inställning till okända killar. Det är också någonting som jag tycker att det skrivs och talas alldeles för lite om. Vi uppmärksammar offret, kvinnan, vilket givetvis är korrekt. Men faktum är att männen också drabbas negativt av allt det här.
Jag blir så enormt frustrerad. Jag blir så jävla förbannad och jag blir så sjukt rastlös. När ska vi göra någonting åt det? När ska det bli en ändring? Hur?
-
På Aftonbladet kan man idag läsa en artikel om Hina Fatima, en sydindisk kvinna vars liv tog en drastisk vändning när hennes man började att attackera henne fysiskt. Då misshandeln pågått under en längre tid lämnade kvinnan sin man, men blev på grund av sin familjs fattigdom tvungen att återvända en tid senare. Idag ligger hon på ett av landets sjukhus med en brännskadad kropp och ett sönderfrätt ansikte. Hina Fatims man överföll henne med batterisyra. Hina Fatima är 22 år. Hon har tre barn. Hennes liv är förstört. Hennes liv är förstört för att någon tog sig rätten att ha sönder det.
In Flames med videodagbok ftw!
In Flames spelar just nu in sitt nionde album och faktum är att man kan följa händelseförloppet på Myspace.com. Anders Fridén, sångaren i bandet, har uttalat sig om produktionen och menar att allting ska vara mixat och klart den sista november. Han förklarar också att bandets många fans inte behöver oroa sig över en flopp i ny anda.
"De som gillat oss hittills kommer inte att bli överraskade men det blir nog lite rappare, piggare. Vi tar inga omvägar från A till B." - ( Okej, vad har han rökt? )
Varje måndag läggs det alltså ut en ny videosnutt på In Flames myspace-sida, någonting som gitarristen Björn Gelotte, han som av någon outgrundlig anledning klippte av sig håret och tycker den nya frisyren faktiskt var snygg, värderar högt.
"Det är ett extremt bra medium, man når ut till väldigt många. Det går väldigt snabbt och blir näst intill interaktivt."
I de fyra hittils publicerade episoderna får man bland annat följa med Björn på en rundtur i studion, beskåda hans skicklighet på Guitar Hero och ta del av ett minst sagt intressant trumspelande, där en helt annan metod än de traditionella trumpinnarna används. Jesper och Peter bjuder på en livsviktig Nintendo Wii-match i boxning. Anders driver konstant med sina bandmedlemmar och gruppen verkar över huvudtaget ha väldigt kul. Alla trogna In Flames-fan, spana in In Flames Studio Diary!
"De som gillat oss hittills kommer inte att bli överraskade men det blir nog lite rappare, piggare. Vi tar inga omvägar från A till B." - ( Okej, vad har han rökt? )
Varje måndag läggs det alltså ut en ny videosnutt på In Flames myspace-sida, någonting som gitarristen Björn Gelotte, han som av någon outgrundlig anledning klippte av sig håret och tycker den nya frisyren faktiskt var snygg, värderar högt.
"Det är ett extremt bra medium, man når ut till väldigt många. Det går väldigt snabbt och blir näst intill interaktivt."
I de fyra hittils publicerade episoderna får man bland annat följa med Björn på en rundtur i studion, beskåda hans skicklighet på Guitar Hero och ta del av ett minst sagt intressant trumspelande, där en helt annan metod än de traditionella trumpinnarna används. Jesper och Peter bjuder på en livsviktig Nintendo Wii-match i boxning. Anders driver konstant med sina bandmedlemmar och gruppen verkar över huvudtaget ha väldigt kul. Alla trogna In Flames-fan, spana in In Flames Studio Diary!
Hett. ^^
Öga för öga, tant för tant.
I denna ljuva morgonstund, jag hatar Onsdagar - helt sjukt värdelös veckodag, har jag i all välmening passat på att reflektera lite över Sveriges bloggande. I förrgår gick som bekant Alex Schulman ut med att han lade ner sin verksamhet och skyllde på någon osammanhängande smörja om att bloggmonstret tog över hans liv. Mindre kul tycker många, vem fan bryr sig anser jag. Idag finns det egentligen bara en blogg som är författad av en för mig sedan tidigare okänd människa och som jag faktiskt läser. Stina-Lee har på något oförklarligt sätt lyckats tillfredställa mina behov när det gäller läsning, även om det inte är klockrent varje gång. Någonstans har jag en känsla av att hon känns intressant för att hon låter mig komma så nära inpå hennes liv. Med bilder, videoklipp, reflektioner och tankar får man en inblick i hur hon verkligen är som person, hur söt som helst.
Emellertid kryllar det av riktiga råpuckon i vår bloggande värld, vissa värre än andra. Under mina få lediga stunder på jobbet idag lyckades jag ögna igenom en hel del intressant läsning. Jag kunde till exempel dra slutsatsen att BlondinBella är en av de mest hatade och älskade bloggarna på webben just nu. Personligen så har jag inga problem med Isabella, hon verkar vara en vettig tjej med schysst självkänsla vilket bara är positivt. Jag kan dock förstå frustationen hos många av hennes upprörda läsare då innehållet på hennes blogg i princip enbart handlar om hennes framsteg, perfekta dagar, sunda inställning och oproblematiska liv. Den svenska avundsjukan gör dig återigen påmind, vilket i det här fallet enligt min mening är helt och hållet befogat. Jag menar vem mer på denna jord, bortsett från BlondinBella givetvis, har en felfri tillvaro där alla upgifter man tar sig ann bara blir hundraprocentigt lyckade? Tänk om alla var bosatta i lyxiga lägenheter i Stockholms innerstad, med ett felfritt studerande och ett extraknäck på en juristbyrå. Med en modellkontrakt för Loreal och ett post som ledamot i MUF, med glassiga semestrar och ett lyckat bloggande...
Någon som dock förtjänar all den uppmärksamhet hon får är Kenza, bloggvärldens utan tvekan hetaste 16-åring. Sjukt söt tjej med en god smak. Dessvärre måste jag med medge att jag slutat läsa hennes inlägg då texterna är totalt ointressanta, jag ägnar i stället all min uppmärksamhet till hennes bilder. Jag vet inte varför, men jag misstänker att den obligatoriska lunarperioden tog ut sin rätt, jag får nervörsa sammanbrott av för många smilies och taskiga meningsuppbyggnader.
Jag vill inte vara någon partypooper men cybervärldens mest överskattade blogg är definitivt Englas showroom. Den fyller förvisso sitt syfte och visst vet hon vad hon skriver om, men den är dessvärre så tråkig att man med lite otur deckar på tangentbordet. Jag är faktiskt hemskt fashinerad av mode själv och uppskattar verkligen en lyckad shoppingdag. Emellertid anser jag att det trots detta faktiskt finns ett par saker här i livet som känns lite mer relevanta och som faktiskt skulle behöva lite mer uppmärksamhet. Inget ont om detta dock, har man valt inriktning så har man. Däremot förstår jag inte all denna uppmärksamhet runt just Englas showroom. Hon har blivit omnämnd i artiklar och på radio, hon har till och med släppt en egen bok innehållandes "the best of bloggen"! Det finns så otroligt många skribenter som behandlar ämnet mode och som dessutom gör det på ett roligt och originellt sätt, varför lyfts inte dessa fram?
Jag har kommit fram till en glasklar slutsats mina vänner. Medelåldern på våra mest aktiva bloggare och dess läsare är definitivt för låg, i alla fall om man ser till de som kommenterar. Jag tror det var Kenza som publicerade ett inlägg med förfrågan om presentationer från sina läsare. Resultatet visar på ofantligt många fjorton- och femtonåringar, vilket i och för sig inte behöver vara fel. Personligen så känner jag väl bara att jag har lite svårt att personifiera mig med någon av dem och har därmed inte heller något egentligt intresse för deras yttranden. Jag drar sällan alla över samma kant, men i det här fallet har mina principer strejkat en smula.
Emellertid kryllar det av riktiga råpuckon i vår bloggande värld, vissa värre än andra. Under mina få lediga stunder på jobbet idag lyckades jag ögna igenom en hel del intressant läsning. Jag kunde till exempel dra slutsatsen att BlondinBella är en av de mest hatade och älskade bloggarna på webben just nu. Personligen så har jag inga problem med Isabella, hon verkar vara en vettig tjej med schysst självkänsla vilket bara är positivt. Jag kan dock förstå frustationen hos många av hennes upprörda läsare då innehållet på hennes blogg i princip enbart handlar om hennes framsteg, perfekta dagar, sunda inställning och oproblematiska liv. Den svenska avundsjukan gör dig återigen påmind, vilket i det här fallet enligt min mening är helt och hållet befogat. Jag menar vem mer på denna jord, bortsett från BlondinBella givetvis, har en felfri tillvaro där alla upgifter man tar sig ann bara blir hundraprocentigt lyckade? Tänk om alla var bosatta i lyxiga lägenheter i Stockholms innerstad, med ett felfritt studerande och ett extraknäck på en juristbyrå. Med en modellkontrakt för Loreal och ett post som ledamot i MUF, med glassiga semestrar och ett lyckat bloggande...
Någon som dock förtjänar all den uppmärksamhet hon får är Kenza, bloggvärldens utan tvekan hetaste 16-åring. Sjukt söt tjej med en god smak. Dessvärre måste jag med medge att jag slutat läsa hennes inlägg då texterna är totalt ointressanta, jag ägnar i stället all min uppmärksamhet till hennes bilder. Jag vet inte varför, men jag misstänker att den obligatoriska lunarperioden tog ut sin rätt, jag får nervörsa sammanbrott av för många smilies och taskiga meningsuppbyggnader.
Jag vill inte vara någon partypooper men cybervärldens mest överskattade blogg är definitivt Englas showroom. Den fyller förvisso sitt syfte och visst vet hon vad hon skriver om, men den är dessvärre så tråkig att man med lite otur deckar på tangentbordet. Jag är faktiskt hemskt fashinerad av mode själv och uppskattar verkligen en lyckad shoppingdag. Emellertid anser jag att det trots detta faktiskt finns ett par saker här i livet som känns lite mer relevanta och som faktiskt skulle behöva lite mer uppmärksamhet. Inget ont om detta dock, har man valt inriktning så har man. Däremot förstår jag inte all denna uppmärksamhet runt just Englas showroom. Hon har blivit omnämnd i artiklar och på radio, hon har till och med släppt en egen bok innehållandes "the best of bloggen"! Det finns så otroligt många skribenter som behandlar ämnet mode och som dessutom gör det på ett roligt och originellt sätt, varför lyfts inte dessa fram?
Jag har kommit fram till en glasklar slutsats mina vänner. Medelåldern på våra mest aktiva bloggare och dess läsare är definitivt för låg, i alla fall om man ser till de som kommenterar. Jag tror det var Kenza som publicerade ett inlägg med förfrågan om presentationer från sina läsare. Resultatet visar på ofantligt många fjorton- och femtonåringar, vilket i och för sig inte behöver vara fel. Personligen så känner jag väl bara att jag har lite svårt att personifiera mig med någon av dem och har därmed inte heller något egentligt intresse för deras yttranden. Jag drar sällan alla över samma kant, men i det här fallet har mina principer strejkat en smula.
Knas och Kalas.
I helgen har inte väldigt mycket vettigt gjorts. Fredagen innehöll en plankstek på Motalas utan tvekan sämsta restaurang. Maten var det inget fel på, men av vår väntan att döma kan man tro att personalen faktiskt jagade och slaktade grisen innan tillagning. Vidare blev det en slapp kväll framför TVn, även innehållandes en hel del CounterStrike. Sry 4 pwnage.
Under Lördagen såg vi till att städa hela vår ganska så stökiga lägenhet, bjuda in lite polare och socialisera i takt med öldrickande och guitarherospelande. Till och med Singstar åkte fram och Otto sjöng Carola för kung och fosterland. Luke och Bard kom hela vägen från Norrköping, soetnewsar. Det var supermysigt att se dom igen och jag blev himla glad över att de packade in sig i en lånad bil och tog med sig sitt goda humör.
Vi åkta taxi ner till stan där vi köade till Harrys i en och en halv minut, blev rastlösa och bestämde oss för att gå till Hugos i stället. Dansgolvet blev våldtaget, i alla fall under ett par minuter, därefter roade sig Otto och Per med att spilla ut alkohol på Black Jack-bordet. Jag och Bard satte varandra på prov i en vem-kan-få-i-sig-mest-på-ett-sug-leken, inkluderande två redbullvodka och sugrör för de med en begränsad fantasi. I och med att Bard omöjligt kunde ha släpat sig hela vägen hit utan ett besök på Brygget fick vi givetvis dela upp vår tid. Jag lyckades sätta mig på en sunkig kedja, med min vita klänning, vilket resulterade i en totalförstörd outfit och lite ångest när jag upptäckte katastrofen i går.
Jag älskar dig Pelle. <3
Under Lördagen såg vi till att städa hela vår ganska så stökiga lägenhet, bjuda in lite polare och socialisera i takt med öldrickande och guitarherospelande. Till och med Singstar åkte fram och Otto sjöng Carola för kung och fosterland. Luke och Bard kom hela vägen från Norrköping, soetnewsar. Det var supermysigt att se dom igen och jag blev himla glad över att de packade in sig i en lånad bil och tog med sig sitt goda humör.
Vi åkta taxi ner till stan där vi köade till Harrys i en och en halv minut, blev rastlösa och bestämde oss för att gå till Hugos i stället. Dansgolvet blev våldtaget, i alla fall under ett par minuter, därefter roade sig Otto och Per med att spilla ut alkohol på Black Jack-bordet. Jag och Bard satte varandra på prov i en vem-kan-få-i-sig-mest-på-ett-sug-leken, inkluderande två redbullvodka och sugrör för de med en begränsad fantasi. I och med att Bard omöjligt kunde ha släpat sig hela vägen hit utan ett besök på Brygget fick vi givetvis dela upp vår tid. Jag lyckades sätta mig på en sunkig kedja, med min vita klänning, vilket resulterade i en totalförstörd outfit och lite ångest när jag upptäckte katastrofen i går.
Det som hände sedan är en annan historia, vilken på ett sätt har haft viktiga följder men som oturligt nog drabbade många av de som egentligen inte var inblandade. Grunden till hela händelseförloppet bottnar så mycket djupare än där och då, någonting som förmodligen också gör det svårt för utomstående att sätta sig in i situationen.
Jag älskar dig Pelle. <3