Bröstcancer, den nya modeflugan?
Okej, jag är faktiskt inte så brutalt genomond att jag verkligen menar det där.Men man får inte låta bli att reflektera över fenomenet. Det rosa bandet finns i princip att köpa överallt. I klädaffärerna, i mataffärerna, i skoaffärerna, kiosken, webben och ja, you name it. Givetvis är det fantastiskt att vi människor engagerar oss i frågan, för den är utan tvekan väldigt viktig.
Det är avgörande att vi ger vad vi kan för att motverka denna dödens sjukdom. Jag vill hjälpa, jag vill förebygga och vara med att påverka det som en dag med största sannolikhet kommer att vara en vändning i detta fruktansvärda. Jag tycker dock att det är minst lika viktigt att fokusera på rätt sak. Någonting säger mig att media använder det rosa bandet för att helga helt andra endamål än det som det egentligen är menat att göra. Om detta hjälper forskningen framåt så får det gärna fortgå. Det gäller bara att förstå innebörden av budskapet och inte bara använda symbolen för att dekorera jackan eller få fler människor att köpa Kellogs cornflakes.
Två människor i mitt liv som båda har en speciell plats i mitt hjärta har gått bort på grund av cancer.
Morfar dog i våras. Han led länge på grund av sin prostatacancer. Jag minns hans sista dagar, fast jag inte vill. Jag kommer ihåg hur han såg ut, hur han förändrades och hur illa den tog på honom. Min älskade morfar, så full av liv. Han försvann för tidigt, cancern tog honom.
Min farfar lämnade oss också för ett par år sedan. Han förtynades sakta men säkert, tills han en dag plötsligt inte fanns mer. Cancern tog också honom.
Den där jävla förbannade cancern.
Hur kommer det sig egentligen att det är just brösten vi fokuserar så väldigt mycket på. Varför inte prostatacancer, lungcancer, hudcancer eller bara cancer rent generellt? Är inte de sjukdomarna lika viktiga?
WORD, som alltid. hjerta yllz0r
kan inte mer än att hålla med dig lovisa!
Jag håller med ovanstående.
Igår hökks bröstcancergalan, när kommer prostatacancergalan?!
Kan vi inte få bara band i andra färger så man får bidra med pengar till forskning för alla cancer.
Prostatacancern hade ju sin "mustaschkampen" i våras/somras eller när det nu var. Men faktun kvarstår att i jämförelse med bröstcancer-hypen är mustaschkampen inenting. Och precis som du skriver....all annan cancer då?
har undrat det jag med.. varför just bröstcanser o inte alla canser..
Jag tror mig kanske ha ett svar till den frågan, Yllet. ("Hur kommer det sig egentligen att det är just brösten vi fokuserar så väldigt mycket på.)
Engagemang är väl den största punkten. Det var förstås jenkarna som kom på idén med ett rosa band, som sakta men säkert uppmärksammades av ett enat kvinnofolk. Idag har rosa bandet blivit en jättegrej, spritt sig över flera av våra största i-länder och som i och med det har växt sig större än vad det egentligen är (relaterat med andra typer av sjukdomar). Visste ni om att det finns ett himmelsblått band för prostatacancer, http://en.wikipedia.org/wiki/Blue_ribbon, men det finns ingen direkt organisation som håller i det som med det rosa bandet så effekten blir, naturligtvis, inte densamma.
Samantha King skrev en bok om ämnet där hon tar upp det som du gjorde,om hur bröstcancer och rosa bandet har förvandlats från en sjukdom till en modefluga. Hon menar på att hjärtsjukdomar är den primära dödsorsaken för kvinnor, och det är t.ex. vanligare att kvinnor får hudcancer än bröstcancer samt att lungcancer oftare har en dödligare utgång än bröstcancer. Men de här andra sjukdomarna, tja, de drar inte lika mycket... Vad säger man, attention, och således petar man dem åt sidan. Företagskulturen tjänar ingenting på dem, helt enkelt.
Med andra ord används samma resonemang som vid löpsedlarna: Linda Rosings bröst säljer fler löpsedlar än t.ex. kriget i Irak.
Jag tror inte mustasch-grejen är ett bra sätt och driva prostatcancer-medvetenhet. Ett blått band hade inte varit dumt. Å andra sidan har jag haft fel förr, så vem vet, mustasch-grejen växer sig kanske enorm? Jag tror dock fortfarande att ett blått band ger en större effekt på stan, än en mustasch ...