Yllet

Jag har haft det stora nöjet att tillbringa helgen både i Motala och Norrköping den här gången. Fredagskvällen bestod av en utsökt måltid, tillagad av ingen mindre än min kära Pelle, tv-tittande i form av Idol och en smula datornötande i goda vänners lag. Kvällen var bortsett från idols utröstning mycket tillfredställande. Hur fan kunde förresten Patricia egentligen åka ut? Om jag tvingast titta på Sam en gång till kommer jag helt seriöst att kräkas. Hur fan lyckas han se så sjukt ful ut på scenen? Han tar nog alla pris för den prestationen. Årets mest överskattade idol, det finns ju en varje säsong, är helt klart Amanda. Det bara river i skallen på mig. Det skriker i öronen. Hon suger gott folk, varför i helvete röstar ni på henne? För att hon är så jävla ball så klart, så himla skithäftig. Jisses, Patricia kunde ju i alla fall sjunga.

Ut med Sam och Amanda, därefter Gathania som enligt min mening bara är för jävla tråkig. Sedan blir det lite svårare om jag ska vara ärlig. Resten är faktiskt väldigt duktiga, men fick jag välja får nog Mattias gå. Han kan sin pojkbandsmusik och gör den i de flesta fall bättre än orginalen, där verkar det dock dessvärre som talangen upphör och personligen är jag inte sådär väldigt förtjust i Backstreet boys eller Westlife. Evelina är egentligen en av mina favoriter, men jag får börjar erkänna hennes brister. Hon är bra när hon är bra, tyvär har hon gjort ett par skitkassa framträdanden också och skärper hon inte till sig bör hon med all rätt skickas ut. De fyra kvarvarande är fenomenala allihop. Det finns ingen röst bland deltagarna som jag uppskattar så mycket som Maries. Christoffer har en skön känsla och ett naturligt gung i sitt sätt att uppträda. Andreas har en otrolig kapasitet och är brutalt charmig, helt omedvetet. Dessutom har han en röst som kan klara av vilken låt som helst. Daniel är bara en naturlig talang och så underbar på scenen, han är ett orginal.

Hur som helst, Pelle jobbade förmiddag i lördags. Jag använde min briljanta naivitet till någonting fruktansvärdt omotiverat och klev klockan sex upp ur min varma säng för att köra honom till jobbet och sedan raka vägen till Norrköping. Jag var inte lite trött när jag klockan sju hängde på Donkens lås för att häva i mig en latte innan jag fortsatte min långa resa. Som kompliment till koffeinet skrålade jag hela vägen hem i takt med min nybrända skiva. POLON VAR MEST PARTY! Mamma och jag spenderade större delen av lördagen på stan, där jag äntligen hittade en ordentlig vinterjacka och dessutom ett par schyssta skor. Vi hade en jättemysig dag med ett avslut på Spettan, där världens sötaste vovve fick sig en ordentlig promenad.

Jag kommer inte ifrån en familj där vi är vidare duktiga på bild. Snarare helt katastrofalt urusla. Jag gav upp efter fyra bilder och beslutade mig för att det här var den som mamma såg minst skitfull ut på.

Första plagget jag köpt från BikBok på typ fyra år.

Trots min starka kärlek till fjolårets skor, som vid det här laget är trasiga precis överallt, köpte jag dessa inte alls liknande modeller.

Billigt och förmodligen lika bra, men jag hatar mössor och kan egentligen inte andas i halsduk, därav entusiasmen.

Kvällen var fantastisk. På östgötateatern hade jag, mamma och mormor det stora nöjet att underhållas av den gala som Guy medverkade i, tillsammans med bland andra Jörgen Mulligan och Anders Ekborg. Den var enastående, publiken var helt galen och jag blev alldeles lycklig av att se min goa gubbe i sitt rätta element igen, på scenen. Tack för en fantastisk föreställning!

- Btw, min mamma är bättre än din. HJERTA MAMMA!