Yllet

I denna ljuva morgonstund, jag hatar Onsdagar - helt sjukt värdelös veckodag, har jag i all välmening passat på att reflektera lite över Sveriges bloggande. I förrgår gick som bekant Alex Schulman ut med att han lade ner sin verksamhet och skyllde på någon osammanhängande smörja om att bloggmonstret tog över hans liv. Mindre kul tycker många, vem fan bryr sig anser jag. Idag finns det egentligen bara en blogg som är författad av en för mig sedan tidigare okänd människa och som jag faktiskt läser. Stina-Lee har på något oförklarligt sätt lyckats tillfredställa mina behov när det gäller läsning, även om det inte är klockrent varje gång. Någonstans har jag en känsla av att hon känns intressant för att hon låter mig komma så nära inpå hennes liv. Med bilder, videoklipp, reflektioner och tankar får man en inblick i hur hon verkligen är som person, hur söt som helst.

Emellertid kryllar det av riktiga råpuckon i vår bloggande värld, vissa värre än andra. Under mina få lediga stunder på jobbet idag lyckades jag ögna igenom en hel del intressant läsning. Jag kunde till exempel dra slutsatsen att BlondinBella är en av de mest hatade och älskade bloggarna på webben just nu. Personligen så har jag inga problem med Isabella, hon verkar vara en vettig tjej med schysst självkänsla vilket bara är positivt. Jag kan dock förstå frustationen hos många av hennes upprörda läsare då innehållet på hennes blogg i princip enbart handlar om hennes framsteg, perfekta dagar, sunda inställning och oproblematiska liv. Den svenska avundsjukan gör dig återigen påmind, vilket i det här fallet enligt min mening är helt och hållet befogat. Jag menar vem mer på denna jord, bortsett från BlondinBella givetvis, har en felfri tillvaro där alla upgifter man tar sig ann bara blir hundraprocentigt lyckade? Tänk om alla var bosatta i lyxiga lägenheter i Stockholms innerstad, med ett felfritt studerande och ett extraknäck på en juristbyrå. Med en modellkontrakt för Loreal och ett post som ledamot i MUF, med glassiga semestrar och ett lyckat bloggande...

Någon som dock förtjänar all den uppmärksamhet hon får är Kenza, bloggvärldens utan tvekan hetaste 16-åring. Sjukt söt tjej med en god smak. Dessvärre måste jag med medge att jag slutat läsa hennes inlägg då texterna är totalt ointressanta, jag ägnar i stället all min uppmärksamhet till hennes bilder. Jag vet inte varför, men jag misstänker att den obligatoriska lunarperioden tog ut sin rätt, jag får nervörsa sammanbrott av för många smilies och taskiga meningsuppbyggnader.

Jag vill inte vara någon partypooper men cybervärldens mest överskattade blogg är definitivt Englas showroom. Den fyller förvisso sitt syfte och visst vet hon vad hon skriver om, men den är dessvärre så tråkig att man med lite otur deckar på tangentbordet. Jag är faktiskt hemskt fashinerad av mode själv och uppskattar verkligen en lyckad shoppingdag. Emellertid anser jag att det trots detta faktiskt finns ett par saker här i livet som känns lite mer relevanta och som faktiskt skulle behöva lite mer uppmärksamhet. Inget ont om detta dock, har man valt inriktning så har man. Däremot förstår jag inte all denna uppmärksamhet runt just Englas showroom. Hon har blivit omnämnd i artiklar och på radio, hon har till och med släppt en egen bok innehållandes "the best of bloggen"! Det finns så otroligt många skribenter som behandlar ämnet mode och som dessutom gör det på ett roligt och originellt sätt, varför lyfts inte dessa fram?

Jag har kommit fram till en glasklar slutsats mina vänner. Medelåldern på våra mest aktiva bloggare och dess läsare är definitivt för låg, i alla fall om man ser till de som kommenterar. Jag tror det var Kenza som publicerade ett inlägg med förfrågan om presentationer från sina läsare. Resultatet visar på ofantligt många fjorton- och femtonåringar, vilket i och för sig inte behöver vara fel. Personligen så känner jag väl bara att jag har lite svårt att personifiera mig med någon av dem och har därmed inte heller något egentligt intresse för deras yttranden. Jag drar sällan alla över samma kant, men i det här fallet har mina principer strejkat en smula.

Trackback-URL för detta inlägg: