Yllet

Pappa är något av vad jag skulle vilja kalla ett original. En tvättäkta Stockholmare, om än en något mättad sådan som mer och mer fått smak för landsbygden - långt ifrån allt vad trafik och stressade tunnelbanepassagerare innebär. Han är inte den mest samlade individen jag träffat, han är långt ifrån förutsägbar och han är fruktansvärt rolig när han är på det humöret. När han inte är på det humöret är han ganska arg och skulle faktiskt kunna besitta världens kortaste stubin. Han har inget tålamod whatsoever, men en enorm förkärlek för överdrifter och öl.

Jag avslutade precis ett samtal med den gode mannen, han var lite bekymrad. Mest av den anledning att han som femtioåring blivit tvåbarnspappa på nytt, en situation som han kanske inte riktigt räknat med när han för två år sedan tillsammans med sin betydligt yngre fru Eva bestämde sig för att ge Doris, 6 år, ett syskon. Det blev inte riktigt som planerat, det blev inte ett barn. Det blev två. Givetvis älskar han dom villkorslöst, men ibland drabbas han av någonting som skulle kunna liknas vid fullständig spader.

"Hej Pappa, hur är det?"
"Det är ungar överallt!"
"Skyll dig själv."
"Kanske skulle ta och göra det. Eller så hivar jag ut dom genom fönstret. En i taget."
"Har dom börjat knata runt nu eller?"
"Ja, Svea springer omkring i hela huset. Man blir fullkomligt skogstokig."
"Asta då?"
"Nä. Asta går, men hon går som ett fyllo."
"Är ni friska annars?"
"Inte nog med att jag bor med ett helt dagis fullt av skrikande ungar. Nu gormar min fru också!"
"Ja, du har väl aldrig varit någon stjärna vad gäller smidighet."
"Här är en jävla cirkus!"

Min pappa och jag brukar inte utbyta de mest meningsfulla samtal. Men det brukar i regel vara ganska underhållande att prata med honom, i alla fall fram till den biten då han börjar tjata om att vi aldrig är där och hälsar på. När jag och min lillebror var mindre brukade vi bo hos pappa var tredje helg. Av någon anleding har han fått för sig att vi borde upprepa detta mönster än idag. Som att man vid 20- och 22 års ålder inte har någonting alls för sig under sin ovärderligt lediga tid.

Min pappa är skön på många sätt och vis. Även om jag till och från hittar likheter hos mig själv i honom måste jag med all rätt säga att vi är långt ifrån lika. Jag är när allt kommer omkring mammas flicka, mammas flicka med en hel del sjuk humor och när sanningen ska fram, ett något dåligt tålamod. Jag gillar överdrifter och Hell yeah, jag gillar öl!

Trackback-URL för detta inlägg: