Yllet

Jag är sjuk.

Näsan rinner och febern är på ingång. Jag orkar verkligen inte vara sjuk, det är det tråkigaste som finns. Jag får ångest av rastlösheten och känner mig stressad över att jag inte har möjlighet att göra precis vad jag vill. Dessutom har jag kommit till ordentlig insikt med vad som egentligen visas på TV under dagtid. Jisses, det är någonting fenomenalt mellan klockan 12.00 och typ 18.00. Jag vill bara gråta över all amerikansk och supersentimental smörja, läs Extrem homemakeover - Oprah - Våra bästa år. Nä, tackar vet jag Dr. Phil. Där har vi högklassig underhållning med en riktigt intellektuell hälsoguru i fronten. Top Model hade fungerat om det inte var så att avsnitten är repriser från säsong minus två, som man redan har sett femtioelva gånger. Den där Ellen DeGeneres skulle jag vilja göra någonting riktigt hemskt med, jag blir liksom ännu sjukare bara av att höra hennes röst.

Hopplöst.

Jag tror inte att jag hade gjort någon grej av det här om det inte vore för all dramatik som fenomenet har kretsat kring de senaste veckorna. Utan den hade jag förmodligen bara lyft på hatten och tackat våra svenska tjejer för ett väl utfört jobb, gett dem en klapp på axeln och uppmuntrat till bättre lycka nästa gång. Emellertid ser förutsättningarna annorlunda ut och jag kan inte för mitt liv bibehålla den ödmjukheten.

MYM.Ladies, gamla Les Seules slutar fyra i ESCW. Världens bästa damlag presterar alltså förvånansvärt dåligt för att vara just, världens bästa. Kinesiska Ehonor, Franska Emulate och Amerikanska SK.Ladies är efter dagens bronsmatch erkänt starkare som lag än MYM.Ladies som nu blir tvungna att släppa den ärorika titeln. Jag önskar att jag kände mig lite sorgsen över detta faktum, att jag själv kände mig lite besegrad i och med att de faktiskt representerar Sverige i den internationella turneringen. Jag saknar den där uppgivenheten som infinner sig i andra, liknande sammanhang. Trots detta kan jag bara inte, hur mycket jag än anstränger mig, bry mig mindre. Jag misstänker att det beror på det faktum att lagets självgodhet tog sig uttryck i vad som skulle kunna jämföras med ett vulkanutbrott, bara någon dag efter det att ESWC Masters var över. Med uttalanden om självklar förstaplats och påståenden om dominerande kompetens kom den negativa inställningen naturligt, och idag känner jag mig mest galet tillfredställd när jag ser resultaten från ESWC.


Tough shit.
Jag är bara ärlig.

Jag är kanske inte i mitt esse just nu, har vad man skulle kunna kalla en mindre formsvacka.

Tankarna går i ett. Det värsta är kanske att det egentligen inte resulterar i någon direkt framgång. Tänkandet gör mest bara att man känner sig fruktansvärt slutkörd utan att egentligen ha gjort någonting. Till råga på allt så måste det här hemska vädret verkligen hata mig. Tillvaron blir så hopplöst grå när alla färgerna försvinner i regnet och de mörka molnen. Jag känner att hösten börjar göra sig påmind på mer än ett sätt.

Annars har jag nog dessvärre inte så mycket intressanta funderingar att dela med mig av. Jag och Alexandra, även känd som Lancia, var under helgen i Kalmar för att hedra vår vän Mikael, eller Arrelius om ni så föredrar, med vår närvaro. Han hade utflyttningsfest och utan att gå in på några detaljer kan jag säga ett det var en intressant kväll med mycket roliga inslag. Alex - U rock my world. <3

Det börjar bli dags att ta sig i kragen. Letar som en besatt efter bostad i Stockholm, än så länge utan några resultat. Det är en hopplös marknad, har ni ett par hyresrätter i bakfickan så GIVE ME A CALL.

BYES.

I alla fall om du frågar Norrköpings utbud. Inte bara finns det enligt min mening lite för många skitställen, utan också lite för mycket skitdåliga öppettider. I går var jag tillsammans med min gode vän Anton inställda på en eftermiddagsfika i skydd av regnet, på något mysigt café, med något varmt att dricka. Föga hade vi anat att denna, ändå ganska så simpla önskan skulle vara så förbannat svår att uppfylla. Nog för att söndag är en röd dag och att konditorister också har rätt till sin beskärda del av helgen, men känns det inte som en ganska sne affärside att låta fiken vara stängda på en sådan utomordentlig fikadag? Vi möttes av mörka fönster och låsta dörrar på flera ställen och hoppet började ge vika när vi slutligen kom ner till Café Väst. Ett av de absolut mysigaste fik som jag har satt min fot på och dessutom berikat med en ägare vars sinne för affärer inte är riktigt lika illa ställt som föregåendes.

Café Väst är inrett i typisk 50-talsanda, med schackrutiga golv och röda skinnsoffor. Här och var hänger nostalgiska föremål och takpelarna är fyllda med gamla filmisar. Caféet är relativt litet, vilket på ett sätt göra mysfaktorn ännu större. Vi slår oss ner i en av de inte bara snygga men också väldigt behagliga sofforna. Jag noterar att detaljerna är noga planerade och uppskattar allt från de silverfärgade plastskedarna till siluetterna av Ingrid Bergman och Johnny Cash som pryder en av väggarna. Kaffet är gott och personalen är väldigt familjär. Café Väst är ett café i sig, ett ställe som du gärna kommer tillbaka till om du en gång väl hittat dit.

I know i will.

Det har varit en traumatisk dag. Man skulle kunna säga att jag under ett par timmar höll på att avliva, utan att överdriva. Bilkörning är en bra grej, i alla fall så länge man slipper de lysande lamporna på kontrollpanelen.

På väg hem från Motala, ungefär ganska precis efter det att jag kommit ut på motorvägen upptäckte jag till min stora fasa att oljelampan började blinka frenetiskt framför ögonen på mig. I ren frustration ringde jag upp min mamma, som också har en tendens att drabbas av mindre panik i inte alltid helt befogade situationer. Hon meddelad mig att jag genast skulle svänga av vid närmsta bensinstation för att fylla på oljan, gjorde jag inte det kunde motorn nämligen skära sig. Jag uppfattade meddelandet som att det förmodligen handlade om liv eller död och tog mig genast till första anhalt, vilket inte helt opassande råkade vara Biltema. Väl där förklarade jag för killen som var stationerad på bilavdelningen att jag var helt hopplöst värdelös på motorer, men att jag förmodligen behövde olja. När han sedan började ställa frågor om årsmodell och antal körda mil svarade jag rent krasst att det var en Skoda. Han blev lite konfunderad men gav mig oljan och skickade iväg mig mot kassan. Det visade sig att helgen kostat mer än vad jag hade räknat med. Mitt köp gick inte igenom och jag var på gränsen till ett sammanbrott när kassörskan förklarade att det fanns en flaska med mindre innehåll, till ett billigare pris. Hoppet återfann sig när jag kom undan med det köpet och började röra mig mot bilen igen. Nästa problem låg egentligen bara i att det spöregnade, stormade och var snorkallt. Samt det faktum att jag inte hade en aning om hur jag skulle få upp motorhuven eller var jag skulle hälla oljan. Batteriet på min mobiltelefon dog lägligt nog när jag ringde hem för att fråga. Jag var strandsatt och en smula sorgsen.

Instruktionsböcker är dock också en väldigt bra grej. Där stod nämligen hur proceduren skulle gå till vilket hjälpte mig att genomföra min påfyllning utan att några större tragedier blev inblandade. Jag var visserligen helt svart om händerna efter allt skruvande och pillande. Dessutom var jag dyngsur och genomfrusen. Regnet stod som spön i backen och resterande vägen hem var det 90 km/h som gällde. Jag såg inte ett smack och var dessutom ganska nervös över att jag eventuellt hade kunnat få fel olja och att bilen i sådant fall när som helst skulle sprängas.

Väl hemma var nog mamma mer lättad än vad jag var. Hon ifrågasatte det faktum att jag inte kunde byta motorolja trots att det bara var drygt ett år sedan jag tog mitt körkort. Jag skyllde på att jag glömt, i själva verket låg nog sanningen i att jag inte alls brydde mig att lyssna på den delen av körlektionerna. Såhär i efterhand kan jag själv känna mig ganska skeptisk i frågan. Jag är förståss mest glad över det faktum att jag överlevde, och att jag nu även kan konsten att fylla på oljan i en bil.

I alla fall i en skoda.

Datorn är nu äntligen formaterad. Hade ju bara cirkus två miljarder olika virus i den. Nu är den dock clean, vilket är annat än vad man kan säga om undertecknad. Jag är bakfull och galet trött. I går var vi på konsert och såg Backyard babies samt Takida. Det var ingen höjdare om jag ska vara ärlig. Dessutom var parken invaderad av en massa bonnläppar och öltälten var alldeles för proppfulla. Detta hindrade dock inte mig från att konsumera tillräckligt med alkohol för att känna mig hopplöst ynklig idag. Det är fruktansvärt synd om mig.

Jag tackar gudarna för project runway!

Idag skriver Aftonbladet om den egentliga meningen med våra övergångsställen. I alla fall meningen med den symbol, föreställande en hand, som finns under den knapp som du trycker på för att aktivera ett rödlyse.
- Det finns bara en väg till himmelen och den är genom tron på jesus.

I Tibro finns ett företag som heter Prisma Teknik. Företaget har inte många anställda, men kompenserar detta med helgalen VD. I reportaget som Aftonbladet gjort pratar Jan Lund flera gånger och jesus och gud. Han menar bland annat att han har sett guds under och att jesus är den som har hjälpt företaget framåt genom åren.

”Det här företaget lever på guds nåd till 100 procent!”

Jag kan ju inte annat än ifrågasätta den mentala kapacitet som ligger bakom godkännandet av det här. Är det ett friskt beteende att vara så fanatiskt och är det verkligen helt okej att sprida sina läskiga budskap i världen på det sättet? Faktum är att Prisma Teknik levererar sina produkter till hela 17 länder, där ibland ett flertal som förespråkar Islam. Vet politikerna i dessa länder om att de har tillåtit kristen propaganda mitt framför ögonen på sina invånare? Om inte, borde det inte vara på sin plats att tala om detta?


Jag föreslår att vi bränner ner Prisma Teknik och skickar dess VD till den väg som han uppenbarligen är så facsinerad av.

Jag har personligen svårt att acceptera och se hur det här skulle kunna vara helt okej.

OKEJ LANCIA, HARDCORE ^^.
Passa dig.

När man varit ifrån datorn under tre månader missar man faktiskt en hel del, framför allt om man har intressen i e-sporten. Vad jag förstår så har det inte hänt så himla mycket på tjejscenen som man skulle kunna tro. Unfinished har inte helt otippat ändrat om i sin laguppställning igen genom att ta in en ny spelare, Talin. Klokt val av spelare om ni frågar mig, inte bara för att hon lär vara duglig på Counter-Strike utan även för att hon faktiskt inte har någon direkt relation till de tidigare bråk som uppstått kring laget.

Vidare så har ju givetvis Les Seules hamnat i rampljuset igen. Jag har svårt att föreställa mig hur detta ska kunna bli en mer ovanlig företeelse nu när klanen består av tjejer vars dramatiska läggning faktiskt slår föregående laguppställnings. För att uttrycka mig mildt så kan jag väl säga som så att jag inte blev helt chockad när det började ryktas om en fight där allas vår zAAz var inblandad. Jag mår ofta lite dåligt när det här och liknande saker kommer på tal. Jag vet inte om det beror på att jag vet hur enormt ointressant diskussionen verkligen är, eller om det bottnar i det faktum att zAAz alltid tar sig vatten över huvudet och börjar gapa som den värsta fjortisen. Hur som helst, jag bjuder på den här.

Insåg precis att min blogg ser ut som en påse skridskor i Internet Explorer. Någon som har en snabb lösning? Typ,

<Sluta se ut som ett sär i IE>
</Sluta se ut som ett sär i IE>

Jag skulle känna mig himla lycklig i sådant fall.


ORK.

För Alexander Schulman att tycka någonting om Blondinbella och hennes framgångsrika blogg. Jag vet inte riktigt vad ni säger om saken, men mig veterligen så har det här varit ett ämne att diskutera sedan ett drygt år tillbaka. Den alltid annars så angelägna profilen har av någon konstig anledning valt att ignorera fenomenet under en näst intill ohållbar tid. Jag har länge velat veta vad Alexander, mannen som har åsikter om precis allting annat, tycker om Isabella och hennes site. Tji fick jag, rubriken ger mig förhoppningar och innehållet gör mig mest bara fruktansvärt besviken. Varför klarar inte karln av att vara lika oförskämt ärlig i den här frågan som i alla andra debattar han ger sig in i?


En korrekt slutsats Mr Schulman, på många sätt och vis. Det är egentligen inte den jag stör mig på, utan att du förstör hela grejen med en avdramatiserande och ointressant slutkläm.


Varför inte bara säga som det är? Det faktum att 17-åriga småbrudar, vars texter bara omfattar deras ointressanta vardag samt en massa ytligt skitsnack, får mer plats i media och fler läsare än du borde göra dig förbannad, inte fascinerad! Skäll ut den Svenska befolkningen! Ifrågasätt vår hjärnkapacitet, vårt intellekt och vårt begär! Fråga oss hur vi kan prioritera som vi gör! Bli rasande, med all rätt!

Men nej, den här gången väljer Alexander Schulman att plocka av sig hårdhandskarna och i stället bara slösa bort en massa värdefull plats i Metro. Det är inte utan att man börjar fundera över någon typ av konspiration. Är vår kära bloggkund må hända rädd för Blondinbella?

Artikeln hittar ni här.

Blockade Entertainment och GorillaSpot har tillsammans släppt en ny webbsite. Mashade.com är ett verktyg för den som är intresserad av att skapa en egen videospels-trailer med hjälp av lätthanterliga funktioner. I skrivande stund finns där ett antal redan upplagda klipp att använda sig av. Klippen kommer bland annat från spel som Heavenly sword, Brother in arms, Mass Effect och Burnout paradise. Sidan är uppbyggd på ett simpelt system där det är drag-and-drop som gäller, med andra ord kan vilken idiot som helst klara av att navigera verktyget.

"Mashade.com is the exclusive website for editing video game trailers and in-game footage. Why just watch your favorite video game trailers when you can mash them, mix them, and make them your very own? Once you have created your original masterpiece, share it with the world by posing it to your own website, blog and/or social network!"

Du kan kombinera ljud, bild, musik och grafik på vilket sätt du vill. Tanken är sedan att du ska dela din film med andra och visa upp den på siten, där det redan ligger ett par mästerverk. För den otåliga användaren är det här ingen hit, men har du tid och ett mindre betydelsefullt liv så kan du definitivt finna glädje i Mashade.com.

Pengar är ju uppenbarligen av hög prioritet i vårt samhälle, oavsett vilken målgrupp man representerar. Givetvis har våra stora företag uppmärksammat detta fenomen och gör allt i sin makt för att tjäna pengar på missvisande reklam och med en helt absurd målinriktning. Senast i raden av alla tjuvaktiga knep kommer nu den strömmande reklamen om den rätt så uppmärksammade metoden sms-lån. Produkten har förvisso funnits under en längre tid och debatterna kring den har pågått sedan förra året, trots detta blir annonserna bara fler och samtidigt anpassas den mer och mer efter ungdomar. Oavsett i vilket forum du befinner dig stöter du på den i dess olika former, på radio, i tv och även som annonser på stan och i tidningar. Det hade väl egentligen inte varit något större fel med detta, om det inte var så att marknadsföringen i många fall är direkt riktad till ungdomar.

För det första så är produkten som man vill sälja uppenbarligen anpassad till en människa som inte har möjlighet att använda kreditkort, inte heller till någon som har en stabil ekonomi. Marknaden känns uppbyggd kring en målgrupp som inte har möjlighet att ta andra lån och som därmed kommer att kunna använda denna metod i stället. Anledningen till denna bedömning bottnar rent krasst i att beloppen som annonseras är relativt låga. Det handlar om tusenlappar, summor som för många kan verka små och lätta att betala tillbaka.

För det andra är reklamen påfallande riktad mot ungdomar, med jinglar i modern anda och med röster respresenterade av unga människor, i ett flertal fall rent av tonåringar. Jag reagerade starkt då jag för någon vecka sedan hörde en sådan reklam på radiokanalen NRJ, där orden "ung" och "snabba pengar" faktiskt förekom i en och samma mening. Killen som skötte snacket kunde ha varit runt 16 år och jag ville verkligen bara skjuta ansvariga utgivare.

Vore det inte på sin plats med lite ansvarstagande och moral? Jag tror nog allt att bankerna kan göra sig en förmögenhet på sms-lån utan att marknadsföra sig på ett näst intill olagligt sätt. Marknadsdomstolen har haft ett finger med i spelet tidigare, för lite drygt ett år sedan fällde man företaget Mobillån Sverige AB. Då ansåg man att reklamen undanhöll viktig information, kreditavgifterna annonserades inte tillräckligt tydligt. Jag föreslår att man börjar fokusera på grunden i den här problematiken. Ungdomar är mer lättpåverkade än vuxna och med lättsamma reklamer och enkla anvisningar hamnar många i en fälla som de sedan inte kan ta sig ur.

När ska gränsen dras och vem tar på sig det ansvaret?

De två mest betydelsefulla personerna i mitt liv och huvudingredienserna för en lycklig vardag. Mamma och Lillebror som alltid finns här för mig, oavsett vad det gäller. Jag tackar er en extra gång för allt stöd och alla fina stunder vi haft tillsammans denna fantastiska sommar.

Jag kan omöjligt göra en rättvis sammanfattning av min fantastiska sommar genom ett simpelt blogginlägg. Emellertid kan jag göra ett gott försök, det vill säga hylla de speciella stunder och personer som endå utgjort milstolparna under dessa härliga månader.

Midsommar

Dagen, kvällen, ja till och med bakfyllan var helt fantastisk. Jag åkte tillsammans med mina goda vänner Luke, Petter, Anton, Bard och Daniel till Lukes lantställe där hans familj väntade med allt vad en rik midsommarafton kan tänkas behöva. God mat, mycket öl, galna snapsvisor, hysteriskt bra musik, bad och en otrolig gemenskap. Jag har svårt att minnas att jag någonsin skrattat så mycket under ett och samma dygn. Vi hade verkligen en underbar tid där och det kommer att bli en sådan där helg som man aldrig någonsin glömmer. Tack till er alla, ett extra shoutout får dock Danne som bjöd på obetalbara Limericks!

Är det inte helt fantastiskt?!
Efter en lång sommar, fylld med allt annat än datorrelaterade aktiviteter kan jag nu åter igen sätta mig här med gott samvete. Jag skulle faktiskt inte vilja påstå att jag saknat burken. Faktum är att jag inte alls har tänkt på den. Jag har bara ägnat mig åt det som man ska ägna sig åt på sommaren - sol, bad och en mer eller mindre lagom dos av alkohol, inmundigad ihop med vänner och familj.

En del förändringar har, som ni säkert redan vet eller om inte annat anat, skett i mitt liv. Senast jag publicerade någonting alls här i bloggen var för lite drygt tre månader sedan. Det var kanske inte den ljusaste tiden i mitt liv, jag separerade från min pojkvän, sade upp mig från mitt jobb och flyttade tillbaka till Norrköping igen. Med handen på hjärtat kan jag utan att ljuga erkänna att det var bland det svåraste jag har gått igenom i hela mitt liv. Separationsångesten blandades med beslutsamheten och ett ständigt illamående gjorde mig sällskap under större delen av proceduren. Vad beträffar detaljer så kommer jag inte att gå in på några. Jag känner inte att jag får ut någonting av det och anser heller inte att någon annan har med det att göra. Jag kan väl egentligen bara säga att jag idag, många dagar och tankar senare, är på väg mot nya destinationer och har nya mål i sikte. Pelle kommer förhoppningsvis alltid att ha en plats i mitt liv och precis som jag skrev då, jag kommer aldrig att sluta älska dig.

Nog med förklaringar. Jag drar nu igång bloggandet på nytt, utan några löften om regelbundna uppdateringar. Jag kan dock lova att jag kommer att göra så gott jag kan, även om jag mest gör det för min egen skull.

PEACE!