Yllet

Det har varit en traumatisk dag. Man skulle kunna säga att jag under ett par timmar höll på att avliva, utan att överdriva. Bilkörning är en bra grej, i alla fall så länge man slipper de lysande lamporna på kontrollpanelen.

På väg hem från Motala, ungefär ganska precis efter det att jag kommit ut på motorvägen upptäckte jag till min stora fasa att oljelampan började blinka frenetiskt framför ögonen på mig. I ren frustration ringde jag upp min mamma, som också har en tendens att drabbas av mindre panik i inte alltid helt befogade situationer. Hon meddelad mig att jag genast skulle svänga av vid närmsta bensinstation för att fylla på oljan, gjorde jag inte det kunde motorn nämligen skära sig. Jag uppfattade meddelandet som att det förmodligen handlade om liv eller död och tog mig genast till första anhalt, vilket inte helt opassande råkade vara Biltema. Väl där förklarade jag för killen som var stationerad på bilavdelningen att jag var helt hopplöst värdelös på motorer, men att jag förmodligen behövde olja. När han sedan började ställa frågor om årsmodell och antal körda mil svarade jag rent krasst att det var en Skoda. Han blev lite konfunderad men gav mig oljan och skickade iväg mig mot kassan. Det visade sig att helgen kostat mer än vad jag hade räknat med. Mitt köp gick inte igenom och jag var på gränsen till ett sammanbrott när kassörskan förklarade att det fanns en flaska med mindre innehåll, till ett billigare pris. Hoppet återfann sig när jag kom undan med det köpet och började röra mig mot bilen igen. Nästa problem låg egentligen bara i att det spöregnade, stormade och var snorkallt. Samt det faktum att jag inte hade en aning om hur jag skulle få upp motorhuven eller var jag skulle hälla oljan. Batteriet på min mobiltelefon dog lägligt nog när jag ringde hem för att fråga. Jag var strandsatt och en smula sorgsen.

Instruktionsböcker är dock också en väldigt bra grej. Där stod nämligen hur proceduren skulle gå till vilket hjälpte mig att genomföra min påfyllning utan att några större tragedier blev inblandade. Jag var visserligen helt svart om händerna efter allt skruvande och pillande. Dessutom var jag dyngsur och genomfrusen. Regnet stod som spön i backen och resterande vägen hem var det 90 km/h som gällde. Jag såg inte ett smack och var dessutom ganska nervös över att jag eventuellt hade kunnat få fel olja och att bilen i sådant fall när som helst skulle sprängas.

Väl hemma var nog mamma mer lättad än vad jag var. Hon ifrågasatte det faktum att jag inte kunde byta motorolja trots att det bara var drygt ett år sedan jag tog mitt körkort. Jag skyllde på att jag glömt, i själva verket låg nog sanningen i att jag inte alls brydde mig att lyssna på den delen av körlektionerna. Såhär i efterhand kan jag själv känna mig ganska skeptisk i frågan. Jag är förståss mest glad över det faktum att jag överlevde, och att jag nu även kan konsten att fylla på oljan i en bil.

I alla fall i en skoda.

Trackback-URL för detta inlägg: