Yllet

Pengar är ju uppenbarligen av hög prioritet i vårt samhälle, oavsett vilken målgrupp man representerar. Givetvis har våra stora företag uppmärksammat detta fenomen och gör allt i sin makt för att tjäna pengar på missvisande reklam och med en helt absurd målinriktning. Senast i raden av alla tjuvaktiga knep kommer nu den strömmande reklamen om den rätt så uppmärksammade metoden sms-lån. Produkten har förvisso funnits under en längre tid och debatterna kring den har pågått sedan förra året, trots detta blir annonserna bara fler och samtidigt anpassas den mer och mer efter ungdomar. Oavsett i vilket forum du befinner dig stöter du på den i dess olika former, på radio, i tv och även som annonser på stan och i tidningar. Det hade väl egentligen inte varit något större fel med detta, om det inte var så att marknadsföringen i många fall är direkt riktad till ungdomar.

För det första så är produkten som man vill sälja uppenbarligen anpassad till en människa som inte har möjlighet att använda kreditkort, inte heller till någon som har en stabil ekonomi. Marknaden känns uppbyggd kring en målgrupp som inte har möjlighet att ta andra lån och som därmed kommer att kunna använda denna metod i stället. Anledningen till denna bedömning bottnar rent krasst i att beloppen som annonseras är relativt låga. Det handlar om tusenlappar, summor som för många kan verka små och lätta att betala tillbaka.

För det andra är reklamen påfallande riktad mot ungdomar, med jinglar i modern anda och med röster respresenterade av unga människor, i ett flertal fall rent av tonåringar. Jag reagerade starkt då jag för någon vecka sedan hörde en sådan reklam på radiokanalen NRJ, där orden "ung" och "snabba pengar" faktiskt förekom i en och samma mening. Killen som skötte snacket kunde ha varit runt 16 år och jag ville verkligen bara skjuta ansvariga utgivare.

Vore det inte på sin plats med lite ansvarstagande och moral? Jag tror nog allt att bankerna kan göra sig en förmögenhet på sms-lån utan att marknadsföra sig på ett näst intill olagligt sätt. Marknadsdomstolen har haft ett finger med i spelet tidigare, för lite drygt ett år sedan fällde man företaget Mobillån Sverige AB. Då ansåg man att reklamen undanhöll viktig information, kreditavgifterna annonserades inte tillräckligt tydligt. Jag föreslår att man börjar fokusera på grunden i den här problematiken. Ungdomar är mer lättpåverkade än vuxna och med lättsamma reklamer och enkla anvisningar hamnar många i en fälla som de sedan inte kan ta sig ur.

När ska gränsen dras och vem tar på sig det ansvaret?