Formsvacka -_-
Jag får beklaga bristen på uppdaterade inlägg. Jag får skylla på min mentala hälsa. Jag får helt enkellt erkänna att jag för närvarande befinner mig i en mindre formsvacka.Att livet är för kort är må hända en ganska söndertjatad klycha. Jag har aldrig brytt mig om att förstå innebörden av den om jag ska vara ärlig. Nu är det emellertid så att jag helt enkelt inte kan fortsätta att blunda för verkligheten längre, tiden går och vad gör jag? Ångest, mina vänner. Det är egentligen den enda rättvisa benämningen jag kan ge er för att beskriva mitt aktuella sinnestillstånd. Jag har ångest och är otroligt omotiverad. Inte på grund av någon annan anledning än att jag vid tjugoett års ålder förväntas ha en genomarbetad plan för mitt framtida liv och kommande karriär. Förväntningarna är oändliga och jag känner mig för närvarande väldigt otillräcklig. Jag vill så mycket men gör så lite, vilket för övrigt är väldigt olikt mig.
I min familj beskrivs jag ofta som problemlösare. Jag ser inte motgångar som ett direkt hinder utan är alltid övertygad om att det går att lösa alla situationer till det bättre. Att acceptera ett nederlag har aldrig varit någonting för mig, jag tar tag i det och ser till att få det gjort. Detta scenario är någonting som utspelar sig dagligen i mitt liv, i alla fall fram till den punkt som jag nu står vid. När jag betraktat min framtid har jag alltid förutspått stor framgång och oändliga möjligheter, det gör jag förvisso fortfarande om än ur ett något mildare perspektiv. Problemet är att jag plötsligt drabbats av beslutsångest, var - när - hur? Jag tvivlar inte på min egen förmåga, men jag är rädd att min beslutsamhet börjat svikta en aning. Plötsligt står jag inför tusen val och kan inte för allt i världen prioritera upp dem. Jag vill göra allt...och inget.
Jag blir så jävla förbannad på mig själv. Hur svårt ska det vara att bara ta sig i kragen? Det har så att säga aldrig varit ett problem förut. Just nu önskar jag bara att någon kunde servera mig min framtid, ge mig mina planer så lovar jag att skrida till verket!
Jag vet inte vart jag ska
- men jag ska komma dit.
Grattis vännen. Nu har du kommit in i samma tänk som jag haft under de senaste åren. Jag kommer dock bara fram till att man får ta det som det kommer. Ingen mening att försöka rikta in sig eftersom det aldrig blir som man vill anyways.
Btw, vid en snabb titt så ser det ut som att du puschar upp ena tutten med handen xD
Tror inte det finns någon i våran ålder som inte känner som du. Jag lider ev existetiell jävla kukångest dagligen :)
Arre, du ser vad du vill se I guess. :P Hon håller handen i midjan!
Hur som helst, den där ångesten du känner nu, den kom över mig när jag var 19, och det sög. Suger fortf btw.
Du är grymt fin hur som helst, även om jag föredrar dina blåa ögon ;)
Jag tycker att du ska bli pro-gamer, så kan vi hooka up på LAN!
Wow, vad fin du var i bruna ögon! I och för sig har jag svårt att förstå varför man skaffar linser när man har den där klarblåa ögonfärgen naturligt, FUSK!
För övrigt säger jag som ovanstående personer, Been there - done that!
Ge mig ditt hår!