Äntligen, ett belägg för mitt beteende.
Jag är och har alltid varit en väldigt morgontrött människa. Vissa skyller på kass karaktär, jag har alltid menat att det helt och hållet handlar om otur. Även om jag i viss mån aldrig tänkt på mitt påstående som sanningsenligt så har jag haft mycket svårt att komma fram till ett mer rimligt svar. Nu vet jag varför. Jag har faktiskt haft rätt hela tiden.Det har hänt att snoozandet på morgonen ibland gått till överdrift. Det har hänt att jag råkat ställa om alarmet en timme fel. Det har hänt att jag stapplat in på jobbet någon timme efter utsatt tid. Jag vet, inte ens jag är helt perfekt. Av denna anledning rekommenderade idag min kollega Tina en artikel i Corren. Jag var skeptiskt tills dess att jag läst den, efteråt kändes livet och dess många frågetecken något lättare. Jag är inte dum i huvudet, jag har bara fötts med sämre förutsättningar.
"Generna styr din dygnsrytm
Morgontrött eller kvällstrött? Tillhör du dem som irriteras över att inte kunna ha bättre kontroll på dygnsrytmen? Glöm det. Nya rön avslöjar att din rytm är inkodad i dina gener och nästan omöjlig att göra något åt. Det innebär å andra sidan att det är dags att slappna av. Det är troligen inget fel på din karaktär eller din vilja. Människor som ständigt tjatar om att det bara handlar om att ta sig själv i kragen och svänga på dygnet har helt enkelt fel. "
Den här artikeln borde helt klart läsas av hela världen. Nästa gång jag försover mig så gör jag det garanterat med lite bättre samvete. :>
Morgontrött eller kvällstrött? Tillhör du dem som irriteras över att inte kunna ha bättre kontroll på dygnsrytmen? Glöm det. Nya rön avslöjar att din rytm är inkodad i dina gener och nästan omöjlig att göra något åt. Det innebär å andra sidan att det är dags att slappna av. Det är troligen inget fel på din karaktär eller din vilja. Människor som ständigt tjatar om att det bara handlar om att ta sig själv i kragen och svänga på dygnet har helt enkelt fel. "
Den här artikeln borde helt klart läsas av hela världen. Nästa gång jag försover mig så gör jag det garanterat med lite bättre samvete. :>
Ännu en meningslös "krönika".
Vanligtvis är jag ett stort fan av Rakaka.se, det är en störtskön site med ett grymmt utbud av nyheter och artiklar. Idag ställer jag mig dock en smula skeptisk till en av deras senast publicerade ideér, nämligen FuxZup-profilen Kpys blogginlägg om Esportens framtid.Det första intrycket som jag får av den slarvigt ihopskrivna texten är att den är just slarvig. Stavfelen går inte att räkna på en hand och meningsuppbyggnaderna är till och från förskräckligt ogenomtänkta. Hade det inte varit för att den här killen går under titeln skribent så hade jag utan tvekan haft överseende med detta, nu är fallet annorlunda och jag anser att min kritik är mer än befogad.
Den andra tanken som slår mig är bristen på intressanta argument. Kpy har basert sin text enbart på sina egna uppfattningar, vilket hade varit intressant om han någonstans utvecklat sina teorier. Den här "krönikan" är tråkig från början till slut och jag förstår inte alls vilken funktion den fyller. Fokus ligger till största del på framtidens Esports-communitys, men sammanfattningen är fullkomligt värdelös om man tar hänsyn till det faktum att man i texten bara tar upp fyra av alla idag befintliga och berörda sidor.
En annan aspekt som jag finner otroligt irriterande är det genomgående babblandet om FuxZup. Kpy är som bekant involverad i föreningen vilket göra förskönandet och naiviteten så uppenbar. Enligt min mening är den här typen av texter alltid intressanta ur en objektiv synvinkel. Blogginlägget är dock långt i från neutralt,vilket också lyser igenom under hela läsningen. Jag hade förstått konceptet om texten i själva verket varit publicerad på FaxZups egen hemsida, nu är det inte så och jag känner mig en mest förvirrad.
Kpy nämner inte Rakaka en enda gång i sin text och jag undrar vilken motiveringen var kring publicerandet av "krönikan". Enligt min mening fyller den ingen funktion någonstans, men klart är att den definitivt inte platsar på Rakaka.se
This is how they're doing it.
Det gäller att marknadsföra sig på rätt sätt. Speciellt om man är ett tyskt tjejlag i Counter-Strike 1.6 och letar efter en manlig sektion och slå sig ihop med. Framför allt om man är så jävla värdelös att man inte ens har en egen IRC-kanal utan ber intresserade höra av sig på något äckligt ICQ-nummer. Definitivt om man är så otillräcklig ingame att man måste kompensera det med icke relevanta färdigheter.
Katjes Fruitgum, vad fan är det för namn? Nej, jag kan egentligen bara fastslå en sak kring den här frågan och det är att Tinkii förtjänar en fet jävla smäll. Det sista vi behöver på den här trashiga scenen är ytterligare ett gäng nonames som presenterar sitt lag med ytliga påståenden.
Katjes Fruitgum, vad fan är det för namn? Nej, jag kan egentligen bara fastslå en sak kring den här frågan och det är att Tinkii förtjänar en fet jävla smäll. Det sista vi behöver på den här trashiga scenen är ytterligare ett gäng nonames som presenterar sitt lag med ytliga påståenden.
ACE dude, på dirr.
Ge mig styrka, or i will cut myself.
I mitt yrke krävs en hel del tålamod. Inte bara på grund av att det i datorernas värld ibland inte riktigt blir som man tänkt sig, utan framför allt för att majoriteten av alla kunder är totalt inkompetenta vad gäller fenomenet. Givetvis får man räkna med en hel del helt vansinniga samtal med kunder som ringer för att kontrollera fel av typen "Jag får ingen bild på skärmen." - testa att trycka igång den? Eller "Varför fungerar inte mitt internet, nu är jag galet förbannad på er." - Efter en halvtimmes felsökning åker vi ut och upptäcker en felkopplad loop i routern. Alternativt "Det är något grönt här och det ska det inte vara, hela datorn är full av virus." - Byt ut bakgrundbilden och återställ muspekaren. Jag har det i åtanke och jag ställer upp på det, det är så att säga okej.
Någonting som är mycket mindre okej är samtal med barn. Jag avslutade precis en konversation med Johan, 11 år, som efter direktioner från sina föräldrar ringt in och vrålat "JA HEJ JAG UNDRAR OM NI KAN KOLLA VAD SOM ÄR FEL MED VÅRT INTERNET FÖR DET FUNKAR INTE OCH JAG VILL SPELA SPEL." Okej, Johan. Enligt mina uppgifter fungerar er anslutning mycket bra vilket tyder på att felet ligger internt hos er. Har ni någon egen utrustning mellan modem och dator? Om ni har det skulle jag vilja att ni loggar in på den routern och kopplar bort DHCP-funktionen då denna redan finns i det modem ni erhöll från oss vid installation. På så sätt kommer dessa inställningar inte att krocka då den enhet som ni nu använder som router kommer att fylla samma funktion som en switch. HÄNGER DU MED JOHAN 11 ÅR OCH FÖRMODLIGEN GALET FUL? Nej, det gör du inte. Du fattar med största sannolikhet ingenting vilket gör att de fem minuter du upptagit varit helt meningslösa och att jag kommer att behöva upprepa mig då du skickar över telefonen till din alldeles-för-upptagen-för-att-ringa-själv-pappa. Jag förstår verkligen ingenting. Varför gör man så?
Ett annat problem är kunder som inte kan någonting men som måste ge sig på installationer och nya programvaror ändå. Det är de som efter ett misslyckat försök till uppgradering ringer till oss och menar att det är vårt fel att datorn inte längre ser ut som den gjorde när de fick den. Det här är ett gäng sköna lirare, bombsäkra på sin sak till dess att motsatsen är bevisad och den något mer ödmjuka framtoningen uppenbara sig. I alla fall fram till dess att fakturan för IT-support landar i deras brevlåda och de inte förstår varför de är tvungna att betala för en timmes arbetstid. <3
Jag älskar mitt jobb i många lägen, men ibland blir det bara för mycket. Jag frågar mig ofta hur det är möjligt att man år 2008 kan vara så dåligt påläst att man inte ens vet var skrivbordet ligger. Ja, alltså skrivbordet i datorn!
Jag har gjort det igen...
Man kan ju tycka att det vid det här laget borde ha sjunkit in. Att man på något vis tagit lärdom av sina misstag och inte fortsätter att begå dem om och om igen. Jag har inte förändrat mitt beteende vad gäller den här biten trots min ständiga besvikelse. Jag kan helt enkelt inte låta bli.När lönen dimper in på kontot den 25:e känns livet alltid så väldigt lyxigt. Man tror av någon anledning att man helt plötsligt är ganska rik. I ren lycka ger man sig ut på stan för att tillfredställa det ständiga behovet av nytt och fräscht, man shoppar tills man storknar och firar sedan helgen med en generös krogrunda i goda vänners lag. Jag har sannerligen gjort det igen.
Det har nu gått fyra dagar sedan den där fantastiska helgen och jag är mer eller mindre pank. Efter att ha införskaffat två par skor, svarta stövlar och vita Nike-sneakers ( galet schyssta om du frågar mig ) och ett antal olika klädesplagg samt assocearer och ett gäng andra väldigt nödvändiga prylar, har jag inte så mycket kvar att röra mig med i pengaväg. Jag har spenderat min månadsbudget på tre dagar och jag har nått ångest-stadiet. Inte för att jag egentligen ångrar mig, jag menar min garderob gör mig otroligt lycklig, utan för att jag redan i detta tidiga skede måste börja tänka på hur jag ska lyckas överleva fram till nästa löning.
Jag vet inte om jag är underbetald eller om jag helt enkelt bara är grymt dum i huvudet. Hur som helst behöver jag en framtid som ekonomiskt oberoende, det eller ingen alls.
F*CK.
Varför får jag intrycket av att alla är helt dumma i huvudet?
Jag trodde egentligen inte att jag skulle behöva lägga ner så mycket mer energi på fenomenet media. Jag menar, vi har ju redan kommit fram till det faktum att journalistiken i Sverige är komplett värdelös och att vår fantasi är mer eller mindre obefintlig. Emellertid skulle det visa sig att jag haft helt fel, faktum är att denna irritation förmodligen kommer att följa mig under resten av min viktiga livstid. Jag är dömd att hata.
Inte nog med att du som reporter i det här landet har rätt att skriva precis vad du vill. Du behöver dessutom egentligen inte ha någon som helst bakgrundsfakta eller vetskap om fallets egentliga karaktär. Problematiken i detta är främst att denna inkompetens faktiskt är ganska genomskinlig, du kommer aldrig att ifrågasätta Aftonbladets artiklar så länge innehållet inte berör ett ämne som du är ordentligt insatt i. Det jag försöker säga är att du helt enkelt matas med lögner och överdrifter på en daglig basis utan att egentligen vara medveten om det. Vi läser om våldsbrott som i flera fall aldrig någonsin ägt rum riktigt. Vi läser om kriser som egentligen inte finns. Vi beklagar oss över påståenden som någon sketen journalist tagit sig rätten att ogrundat sprida, för att det säljer. Allt detta pågår här, mitt framför våra ögon. Allt detta trycks och säljs. Allt detta är fullkomligt lagligt och vi, vi bara tackar och tar emot.
Jag köper, helt av principiella skäl, aldrig några tidningar. Det jag vill veta kan jag på egen hand ta reda på via internet eller genom böcker. På så sätt får jag en objektiv syn på saken och inte en smygvinklad berättelse vars syfte är att få oss läsare att ta samma ställning som skribenten. Visst händer det att jag surfar in på någon av tidningarnas webbplatser, jag har hunnit bilda mig en uppfattning om det som skrivs och jag kräks verkligen på hela journalistikens mentalitet. Jag avskyr den brist på research som dagligen uppenbarar sig i våra kvällstidningar. Det är nästan som om alla principer plötsligt tappats bort helt, allting är tillåtet så länge det säljer. Aftonbladet skulle utan tvekan kunna dra ihop en historia om att kungen är dödligt sjuk, bara för att i nästa nummer dementera uppgifterna i brist på annat. Expressen skulle hänga på, om än ett par dagar senare.
Inte är det mycket bättre hos våra lokala skittidningar. Problemet är att det i de flesta fall händer alldeles för lite och att man därmed suger sig fast vid minsta lilla för att kunna fylla dessa ointressanta och meningslöa sidor. Tydligen ger detta faktum journalisterna rätten att sprida falska nyheter utan någon som helst relevant information. Jag är ärligt talat imponerad av den dumdristighet som dessa klantskallar besitter. Jag vill inte ha era jävla tidningar för de fyller bara min vardag av osammanhängande skitsnack. Motala tidning bevisade för inte så länge sedan precis min poäng genom en artikel med rubriken "15-åring våldtog jämnårig i Motala." Fallet är för fan inte uppklarat, det finns inte någonting som i dagsläget pekar på att den oskyldiga killen är skyldig. Det är inte rättvist att sprida den informationen till människor i hans närvaro när han ännu inte är utpekad och dömd. Jag frågar mig själv hur ofta man egentligen tar in sådan här information och naivt beklagar sig över samhällets brister. Hur många av dessa artiklar är egentligen grundade på fakta och inte bara på lösa påståenden? Vi styrs av media och media styrs i sin hand av omogna och oansvariga dumhuvuden. Hur fan går det ihop i en så "rationell" värld som våran?
Vilket jävla hyckleri.
- Slash quit IRL.
Inte nog med att du som reporter i det här landet har rätt att skriva precis vad du vill. Du behöver dessutom egentligen inte ha någon som helst bakgrundsfakta eller vetskap om fallets egentliga karaktär. Problematiken i detta är främst att denna inkompetens faktiskt är ganska genomskinlig, du kommer aldrig att ifrågasätta Aftonbladets artiklar så länge innehållet inte berör ett ämne som du är ordentligt insatt i. Det jag försöker säga är att du helt enkelt matas med lögner och överdrifter på en daglig basis utan att egentligen vara medveten om det. Vi läser om våldsbrott som i flera fall aldrig någonsin ägt rum riktigt. Vi läser om kriser som egentligen inte finns. Vi beklagar oss över påståenden som någon sketen journalist tagit sig rätten att ogrundat sprida, för att det säljer. Allt detta pågår här, mitt framför våra ögon. Allt detta trycks och säljs. Allt detta är fullkomligt lagligt och vi, vi bara tackar och tar emot.
Jag köper, helt av principiella skäl, aldrig några tidningar. Det jag vill veta kan jag på egen hand ta reda på via internet eller genom böcker. På så sätt får jag en objektiv syn på saken och inte en smygvinklad berättelse vars syfte är att få oss läsare att ta samma ställning som skribenten. Visst händer det att jag surfar in på någon av tidningarnas webbplatser, jag har hunnit bilda mig en uppfattning om det som skrivs och jag kräks verkligen på hela journalistikens mentalitet. Jag avskyr den brist på research som dagligen uppenbarar sig i våra kvällstidningar. Det är nästan som om alla principer plötsligt tappats bort helt, allting är tillåtet så länge det säljer. Aftonbladet skulle utan tvekan kunna dra ihop en historia om att kungen är dödligt sjuk, bara för att i nästa nummer dementera uppgifterna i brist på annat. Expressen skulle hänga på, om än ett par dagar senare.
Inte är det mycket bättre hos våra lokala skittidningar. Problemet är att det i de flesta fall händer alldeles för lite och att man därmed suger sig fast vid minsta lilla för att kunna fylla dessa ointressanta och meningslöa sidor. Tydligen ger detta faktum journalisterna rätten att sprida falska nyheter utan någon som helst relevant information. Jag är ärligt talat imponerad av den dumdristighet som dessa klantskallar besitter. Jag vill inte ha era jävla tidningar för de fyller bara min vardag av osammanhängande skitsnack. Motala tidning bevisade för inte så länge sedan precis min poäng genom en artikel med rubriken "15-åring våldtog jämnårig i Motala." Fallet är för fan inte uppklarat, det finns inte någonting som i dagsläget pekar på att den oskyldiga killen är skyldig. Det är inte rättvist att sprida den informationen till människor i hans närvaro när han ännu inte är utpekad och dömd. Jag frågar mig själv hur ofta man egentligen tar in sådan här information och naivt beklagar sig över samhällets brister. Hur många av dessa artiklar är egentligen grundade på fakta och inte bara på lösa påståenden? Vi styrs av media och media styrs i sin hand av omogna och oansvariga dumhuvuden. Hur fan går det ihop i en så "rationell" värld som våran?
Vilket jävla hyckleri.
- Slash quit IRL.
Here we go again, Seules.
Nej, detta kanske inte är ett jättefärskt ämne.
Och ja, jag har _tro det eller ej_ en åsikt om det här fenomenet också.
Det etablerade Counter-Strike-laget Les Seules har i vanlig ordning möblerat om i sin laguppställning. Sist in i laget var Pinglan, tidigare medlem i klaner som WAYLAY och EYE. Hon har nu fått en offentlig känga och därmed blivit utesluten ur teamet med motiveringen "Vi är säkra på att det är för lagets bästa". Jag kan inte annat är gratulera tjejerna till valet, även om jag befarar att skillnaden gör det samma.
Hur som helst menar man nu att Les Seules aktuella femma kommer att fungera bättre och fokuseringen på ESL:s onlineturnering är stor. På Fragbite har Cazzidy, lagets taktiker, uttalat sig om sitt motstånd och menar att respekten dem emellan är stor.
...Jo, för respekten mellan lagen på tjejscenen är ju vida känd för just den egenskapen. Respekt och välvilja.
Skjut mig i huvudet.
Sammanfattningsvis har Les Seules nu alltså fem spelare kvar i laget.
Nisse - förmodligen tjejscenens mest överskattade spelare. Jag säger inte att hon på något sätt är dålig, för det är hon inte. Men snacka om att försköna verkligenheten med kommentarer som "tjejscenens svar på Heaton".
inzane - Jag förstår fortfarande inte var den här tjejen kom in i bilden och hur det kommer sig att hon bara efter ett par månader platsar i Sveriges "bästa" tjejlag. Knas ftw!
Sophie - Trots flera år på scenen, dels som skribent men även som spelare, har jag aldrig lyckats bilda mig en uppfattning om Sophie. Jag tycker helt enkel ingenting.
Cazzidy - Same, same but different. Tror inte mycket om eller på den här spelaren alls. Jag vet egentligen ingenting, bortsett från det faktum att hon verkar gilla att synas.
Aurora - Är inte speciellt imponerad av hennes spel, tror egentligen inte att hon är bättre än någon annan. Däremot har hon uppenbarligen koll på hur man dominerar offline, snacka om dåliga vibbar.
Anywho, GL HF. För ett par år sedan snackade Les Seules om att börja lira i samma division som grabbarna. Jag väntar fortfarande med spänning...
Det var då, eller nåt.
NvmAlltingAnnat.
Jag har ju faktiskt inte alls berättat om den mest givande biten av min feta magsjukehelg.
Nu har jag äntligen dingat 70 med min Huntard. Se upp i backen(?), jag kommer PvPa ihjäl er hela högen.
När stormen har lagt sig.
Okej, jag har återhämtat mig. Det är bra nu. I alla fall nästan.
Döm av min förvåning när jag faktiskt hittade ett svar från Microsoft i den temporära inkorgen. Trots att mitt ärende hade plats 100 000 058 i kö fick jag faktiskt hjälp av en urbota korkad och totalt inkompetent supportansvarig vid namn Christina.
"Om du har problem med ditt Windows live id lösenord kan du återställa till ett nytt lösenord genom att svara på din hemliga fråga. Tänk på att testa caps lock också eftersom det kan göra en skillnad, när det gäller lösenordet eller hemliga svaret."
ÅH, tack som fan! För det var ju inte så att jag i min felanmälan angivit det faktum att jag inte kom åt min hemliga fråga och att mitt konto fanns med i den lista som publicerades angående hackade hotmail-konton.
Jag återkom med ett ganska frustrerat svar som gick ut på att supporten kanske skulle prova att läsa felanmälningarna innan de skickade ut sina automatgenererade svar.
Vid den här punkten tog en kvinna vid namn Kristina hand om mitt ärende och skickade ett formulär a la 20 frågor till mig som jag tacksamt svarade på. Ett par dagar senare hade man uppenbarligen kommit fram till att jag faktiskt var den jag utgav mig för att vara och såg således till att jag kunde konfigurera det hackade kontot på nytt.
Mycket oväntat och hemskt uppskattat.
Alltså, de som följde mina tidigare anvisningar och blockerade mig i sin kontaktlista kan nu unblocka mig igen.
Angående den något pinsamma Facebookincidenten kan jag meddela herrskapet om att även detta ärende är löst. Facebooks support var inte riktigt lika angelägna om att faktiskt ta reda på min egentliga identitet utan ställde ett par löjligt enkla frågor och gav mig sedan ett nytt lösenord. Jag tar den alltså inte längre i tvåan gott folk!
Om jag någonsin kommer över chansen att slå den äckliga lilla slynan som tyckte att aktionen var tillfredställande så lovar jag att göra det, hårt. Alternativt dödligt.
Vad har vi då lärt oss av detta? Om man nu är så urbota korkad att man registrerar sina användare med simpla lösenord så ska man åtminstone se till att ha ett separat för mailen. Jag har nu haxxat sönder hela världen, den som knäcker detta är värd en eloge.
Over and Out.
BLFU!
Döm av min förvåning när jag faktiskt hittade ett svar från Microsoft i den temporära inkorgen. Trots att mitt ärende hade plats 100 000 058 i kö fick jag faktiskt hjälp av en urbota korkad och totalt inkompetent supportansvarig vid namn Christina.
"Om du har problem med ditt Windows live id lösenord kan du återställa till ett nytt lösenord genom att svara på din hemliga fråga. Tänk på att testa caps lock också eftersom det kan göra en skillnad, när det gäller lösenordet eller hemliga svaret."
ÅH, tack som fan! För det var ju inte så att jag i min felanmälan angivit det faktum att jag inte kom åt min hemliga fråga och att mitt konto fanns med i den lista som publicerades angående hackade hotmail-konton.
Jag återkom med ett ganska frustrerat svar som gick ut på att supporten kanske skulle prova att läsa felanmälningarna innan de skickade ut sina automatgenererade svar.
Vid den här punkten tog en kvinna vid namn Kristina hand om mitt ärende och skickade ett formulär a la 20 frågor till mig som jag tacksamt svarade på. Ett par dagar senare hade man uppenbarligen kommit fram till att jag faktiskt var den jag utgav mig för att vara och såg således till att jag kunde konfigurera det hackade kontot på nytt.
Mycket oväntat och hemskt uppskattat.
Alltså, de som följde mina tidigare anvisningar och blockerade mig i sin kontaktlista kan nu unblocka mig igen.
Angående den något pinsamma Facebookincidenten kan jag meddela herrskapet om att även detta ärende är löst. Facebooks support var inte riktigt lika angelägna om att faktiskt ta reda på min egentliga identitet utan ställde ett par löjligt enkla frågor och gav mig sedan ett nytt lösenord. Jag tar den alltså inte längre i tvåan gott folk!
Om jag någonsin kommer över chansen att slå den äckliga lilla slynan som tyckte att aktionen var tillfredställande så lovar jag att göra det, hårt. Alternativt dödligt.
Vad har vi då lärt oss av detta? Om man nu är så urbota korkad att man registrerar sina användare med simpla lösenord så ska man åtminstone se till att ha ett separat för mailen. Jag har nu haxxat sönder hela världen, den som knäcker detta är värd en eloge.
Over and Out.
BLFU!
EraÄckligaJävlaIdiotJävlar.
Jag är så in i helvete asarg.
Det går inte att sammanfatta mitt sinnestillstånd med simpla ord. Jag måste slå någon så hårt att det lämnar ett märke för resten av personens liv. Jag skulle utan tevkan kunna mörda den eckligt vidriga, värdelösa, efterblivna, socialt missanpassade, missbildade, totalt hjärndöda, med största sannolik skitfula, patetiska, ynkliga, smutsiga jävla jubilidioten som har hackat sönder min dag.
Inte nog med att mitt Facebook-account, som jag visserligen överlever utan då jag inte använder tjänsten men som just nu skickar runt perversa mail till människor jag inte träffat sedan mellanstadiet, har blivit hackat. Min e-postadress och därmed även min MSN är också stulna. JAG BLIR SÅ FULLSTÄNDIGT SKOGSTOKIG!
Jag känner mig sjukt frustrerad..
FUCK!
Och ja, alla ni som har mig bland era kontakter på MSN kan tillsvidare blockera den adressen. Jag återkommer om femtioelva år då mitt ärende, nr 100 000 587, är behandlat hos Microsoft.
Det går inte att sammanfatta mitt sinnestillstånd med simpla ord. Jag måste slå någon så hårt att det lämnar ett märke för resten av personens liv. Jag skulle utan tevkan kunna mörda den eckligt vidriga, värdelösa, efterblivna, socialt missanpassade, missbildade, totalt hjärndöda, med största sannolik skitfula, patetiska, ynkliga, smutsiga jävla jubilidioten som har hackat sönder min dag.
Inte nog med att mitt Facebook-account, som jag visserligen överlever utan då jag inte använder tjänsten men som just nu skickar runt perversa mail till människor jag inte träffat sedan mellanstadiet, har blivit hackat. Min e-postadress och därmed även min MSN är också stulna. JAG BLIR SÅ FULLSTÄNDIGT SKOGSTOKIG!
Jag känner mig sjukt frustrerad..
FUCK!
Och ja, alla ni som har mig bland era kontakter på MSN kan tillsvidare blockera den adressen. Jag återkommer om femtioelva år då mitt ärende, nr 100 000 587, är behandlat hos Microsoft.
Välkommen till min verklighet.
Jag lär ju ha världens mest glamorösa jobb. Blondinbella - släng dig i väggen, det här är the real deal och ingenting annat. Jag menar, hur många skulle inte vilja befinna sig mitt i min oreda, bland alla dessa underbara medarbetare och hysteriska kunder? Jag älskar det, även om det från stund till stund tappar en aning av sin charm.
Den kompetens som det här företaget besitter finns förmodligen inte någonannanstans. Om den mot all förmodan gör det så är den hur som helst väldigt sällsyn. Jag imponeras varje dag av de uppdrag som vi tar oss ann och på de mest mirakulösa vis alltid hittar en lösning på. Det finns inga utmaningar som är för svåra, ideologin är så jävla glasklar!
Någonting som vi är en smula sämre på är utan tvekan städning och upplägg. Det finns många fördelar med att arbeta ihop med killar. Dels slipper man det evinnerliga tjatet och dels uppstår det aldrig löjliga konflikter som påverkar arbetsförållandena negativt. Det är raka rör och inga visor, det är med andra ord precis som det ska vara. Ibland blir det dock såhär:
Tro det eller ej, men grabbarna har faktiskt aldrig prioriterat ordning och reda. Jag har med glädje låtit bli att lägga mig i den biten och gillar läget rätt hårt endå. Även om det är svårt att tro så finns det faktiskt en struktur i allt det här. Den må vara totalt obegriplig för andra men självklar för oss som jobbar där.
Min glamorösa tillvaro, nu vet ni.
Den kompetens som det här företaget besitter finns förmodligen inte någonannanstans. Om den mot all förmodan gör det så är den hur som helst väldigt sällsyn. Jag imponeras varje dag av de uppdrag som vi tar oss ann och på de mest mirakulösa vis alltid hittar en lösning på. Det finns inga utmaningar som är för svåra, ideologin är så jävla glasklar!
Någonting som vi är en smula sämre på är utan tvekan städning och upplägg. Det finns många fördelar med att arbeta ihop med killar. Dels slipper man det evinnerliga tjatet och dels uppstår det aldrig löjliga konflikter som påverkar arbetsförållandena negativt. Det är raka rör och inga visor, det är med andra ord precis som det ska vara. Ibland blir det dock såhär:
Min glamorösa tillvaro, nu vet ni.
Rädda sig den som kan!
Jag måste nästan erkänna att jag för en gångs skull håller med Alexander Schulman. För de som missat detta kan jag informera om att den före detta bloggaren nu figurerar i radio en hel del. Bland annat får han en stund i rampljuset under Mix Megapols morgonprogram där det ställs frågor och levereras påståenden till höger och vänster. Enligt min mening är Alexander Schulman inte en intressant person. Han har marknadsfört sig själv med sin tillgjorda attityd och grymma inställning, någonting som jag efter nog övervägning har väldigt svårt att tro på. Hur som helst lyckades han faktiskt leverera en åsikt som jag fullkomligt instämmer med. Uffe Larsson är grymt läskig.
Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja träffa den här människan. Han skrämmer mig något ohyggligt. Jag vet inte vad det är, men misstänker att den gamla goa och glada programledaren tappade charmen när han fick ätstörningar och började utstråla psykos.
Ta bort honom också.
Ta bort honom också.
Vad vill han mig?!
Hur fan kommer det sig att Office-assistenten förföljer mig i Windows? Jag blir inte av med honom, han kommer liksom tillbaka. Jag blir helt skogstokig!
Inte ens ingame lämnar han mig i fred, sjukt störande. Att tomten dessutom aldrig står still gör inte situationen lättare att hantera. Bland mina processer finns inget office-relaterat program igång, inte heller försvinner han när jag startar om min dator. Det mest frustrerande är dock att han faktiskt alltid lägger sig framför ALLA öppna program och fönster.
Nae, jag måste gå till botten med det här. Sen ska trollkarlshelvetet dö!
Nae, jag måste gå till botten med det här. Sen ska trollkarlshelvetet dö!
Får det lov att vara en Sexbox 360?
Ibland blir jag så sjukt imponerad av Japanerna, de saknar liksom all begränsning vad gäller uppfinnelserikedom och fantasi. Inte nog med att de producerar en hel del av våra data- och tvspelsrelaterade komponenter, de har dessutom förmågan att ta genrerna till en helt ny nivå.
Sexbox 360 kan vid första anblicken verka fullkommligt relaterat till konsolen. Vid en närmare anblick inser du dock snart att likheterna är obefintliga, bortsett från den sexiga förpackningen givetvis. Detta paket har ett något alternativt innehåll i form av en skoluniform, väldigt japanskt, någon form av lotion samt ett batteridrivet föremål vars funktion jag ännu ej vågat fastställa.
Är det bara jag som har svårt att förstå kopplingen?
Det är trots allt en billig variant i jämförelse med den riktiga konsolen. För den som känner att $33 är ett rimligt pris för denna innovativa kreation är det bara att lägga vantarna på ett asap.
Jag befarar att försäljningssiffrorna kommer att gå till historien.
Sexbox 360 kan vid första anblicken verka fullkommligt relaterat till konsolen. Vid en närmare anblick inser du dock snart att likheterna är obefintliga, bortsett från den sexiga förpackningen givetvis. Detta paket har ett något alternativt innehåll i form av en skoluniform, väldigt japanskt, någon form av lotion samt ett batteridrivet föremål vars funktion jag ännu ej vågat fastställa.
HOT OR NOT?
Är det bara jag som har svårt att förstå kopplingen?
Det är trots allt en billig variant i jämförelse med den riktiga konsolen. För den som känner att $33 är ett rimligt pris för denna innovativa kreation är det bara att lägga vantarna på ett asap.
Jag befarar att försäljningssiffrorna kommer att gå till historien.
Starkt jobbat, BD.
Jisses, vilka jävla stjärnor.I morse kunde jag beskåda ett nytt mail i min annars relativt spam-fria inkorg. Mailet var adresserat från Bilddagboken.se och löd följande:
"Någon eller några individer har gjort intrång i Bilddagbokens system och kommit över en databaskopia från maj 2007. Den aktuella databaskopian innehåller bland annat lösenord till dagböcker samt e-postadresser.
Vi ser mycket allvarligt på det som inträffat och väljer därför det säkra före det osäkra och bytt ditt gamla lösenord mot ett nytt (se nedan).
OBS! Använder du lösenordet du hade på Bilddagboken på andra ställen rekommenderar vi dig att byta lösenord även för de platserna. T.ex. din e-post och MSN.
Byt genast lösenord på Bilddagboken och tänk på att inte byta tillbaka till ditt gamla lösenord.
Vi jobbar för fullt med att utreda saken."
Sjukt bra tbh! Inte nog med att hela den där meningslösa siten är sjukt ful och värdelös, nu har den dessutom stulit mitt lösenord. Det finns ju inte en chans att jag tänker surfa runt på varenda registrerad sida för att ändra mina inloggningsuppgifter. Vilket äckligt misstag av bilddagboken, om det tidigare funnits någon trovärdighet i den där tjänsten så är den definitivt obefintlig nu.
Jag säger vi gört. Let's kill'em.
Ta bort honom!
Om jag inte var på dåligt humör när jag klockan sju i morse tvingade mig själv ur sängen, så blev jag i alla fall det efter femton minuter i bilen. Jag är väldigt konsekvent i mitt val av morgonprogram på radion, Adam och Gry på Mix Megapol är de enda jag står ut med så tidigt på dagen ( Rix FMs Gert Fylking får mig att vilja mörda, honom och hans extremt efterblivna kollegor Titti Schultz samt Roger Nordin ). Jag spenderade alltså dagens biltur till jobbet med duon och den alltid lika färstarka Anders Timell. Allting kändes ganska bra, i alla fall fram tills dess att studion gästades av Basshunter och jag omedelbart kändes för att köra av vägen och avsluta mitt liv innan jag hann höra Boten Anna för trehundrasjuttiofemte jävla gången. Jag lät dock bli denna, något överdramatiserade, gest och bestämde mig för att ge killen en chans. Till och med Dreamhacks utbuade Basshunter kan ju faktiskt förändras.
Jisses, vilket misstag.
Adam: "Du säger att du gjorde sjutton intervjuer igår?"
Basshunter: "Nae, det var nog runt arton skulle jag tro."
Gratz. För övrigt försökte killen vara rolig större delen av intervjun. Bland annat drog han ett skämt som gick ut på att hans mikrofon under en intervju inte hade varit avstängd då han i ett annat rum smutskastade reportern genom att dumförklara honom och något senare fastställa att han säkerligen var bög. För det känns ju så jävla befogat? Bra grej, mycket imponerande resonemang.
Nej, nu får ni faktiskt hejda er. Mina mornar är en kamp utan Basshunter.
Nästa gång kommer det här att innebära extrema konsekvenser.
Jisses, vilket misstag.
Adam: "Du säger att du gjorde sjutton intervjuer igår?"
Basshunter: "Nae, det var nog runt arton skulle jag tro."
Gratz. För övrigt försökte killen vara rolig större delen av intervjun. Bland annat drog han ett skämt som gick ut på att hans mikrofon under en intervju inte hade varit avstängd då han i ett annat rum smutskastade reportern genom att dumförklara honom och något senare fastställa att han säkerligen var bög. För det känns ju så jävla befogat? Bra grej, mycket imponerande resonemang.
Nästa gång kommer det här att innebära extrema konsekvenser.
S K J U T M I G
Dagens Nyheter fortsätter att imponera, jag är alldeles hänförd. I går publicerade tidningen en artikel om den så älskade och hatade BlondinBella, ett ämne som man uppenbarligen ansåg relevant för Sveriges största dagstidning. I artikeln svarar Isabella på de gamla vanliga frågorna, de som alltid besvaras med fraserna "Jag är så himla driven och målmedveten!", eller "Jag tror att folk ser mig som ett hot för att jag är så jävla perfekt ur alla avseenden.", alternativt "Min blogg är intressant för att den handlar om mig och jag är faktiskt politiskt engagerad". Jag citererar:
"Jag har alltid varit väldigt driven och ambitiös och när jag skriver om det så får jag uppmärksamhet. Jag har en annorlunda livsstil, det händer saker hela tiden. Det är aldrig tråkigt. Jag är inte den som ligger hemma en hel söndag och äter ostmackor, jag får nästan planera in när jag ska ta det lugnt. Sen är jag blond och håller på med politik och får bra betyg. Jag tror att det sticker i folks ögon."
BlondinBella har en egen bloggmanager. Hon har alltså betalt någon nolifer för att få hjälp att hinna med alla kommentarer och mail. För övrigt utnämner hon sig själv till Sveriges nästa justitieminister och menar att hennes egentligen enda hot i bloggvärlden är Magnus Uggla och Katrin Schulman, "De har väl lättare att bli större, jag är ju inte så känd som de".
BlondinBella i alla ära, faktum är att det egentligen inte alls är hon som stör mig mest med den här artikeln. Jag vet inte riktigt om det har blivit en trend bland journalister i Sverige att stava fel och leverera kassa meningsuppbyggnader? Frågan är om det är så att man helt enkelt skiter i att korrekturläsa skräptexter för att det är så jävla häftigt med en dyslektisk vinkling? Jag vet ärligt talat inte vad det är frågan om, felen i den här artikeln går inte att räkna på en hand. Man påstår att konkurrensen bland utbildade journalister är stenhård och att chansen till jobb är minimal. Man menar att det finns för många skribenter och för få jobb. Man måste vara fullkomligt efterbliven om man i en sådan situation anställer folk som varken kan läsa eller skriva.
"Jag har alltid varit väldigt driven och ambitiös och när jag skriver om det så får jag uppmärksamhet. Jag har en annorlunda livsstil, det händer saker hela tiden. Det är aldrig tråkigt. Jag är inte den som ligger hemma en hel söndag och äter ostmackor, jag får nästan planera in när jag ska ta det lugnt. Sen är jag blond och håller på med politik och får bra betyg. Jag tror att det sticker i folks ögon."
BlondinBella har en egen bloggmanager. Hon har alltså betalt någon nolifer för att få hjälp att hinna med alla kommentarer och mail. För övrigt utnämner hon sig själv till Sveriges nästa justitieminister och menar att hennes egentligen enda hot i bloggvärlden är Magnus Uggla och Katrin Schulman, "De har väl lättare att bli större, jag är ju inte så känd som de".
BlondinBella i alla ära, faktum är att det egentligen inte alls är hon som stör mig mest med den här artikeln. Jag vet inte riktigt om det har blivit en trend bland journalister i Sverige att stava fel och leverera kassa meningsuppbyggnader? Frågan är om det är så att man helt enkelt skiter i att korrekturläsa skräptexter för att det är så jävla häftigt med en dyslektisk vinkling? Jag vet ärligt talat inte vad det är frågan om, felen i den här artikeln går inte att räkna på en hand. Man påstår att konkurrensen bland utbildade journalister är stenhård och att chansen till jobb är minimal. Man menar att det finns för många skribenter och för få jobb. Man måste vara fullkomligt efterbliven om man i en sådan situation anställer folk som varken kan läsa eller skriva.
Chillmode : ON
Leo har ju utan tvekan fattat vad livet går ut på. Världens bästa kisse, håller mig sällskap överallt. Dessutom är han väldigt underhållande då han har en tendens att se exakt såhär skitkonstig ut nästan jämt. Han har fått smak på det här med datormiljö iaf, jag lär honom allt jag kan.
Mest soet <3
ORLY? YARLY!
Världen är full av äckliga människor, så långt kan vi nog alla vara överens. Mitt problem är egentligen inte fenomenet, utan att jag måste leva ihop med dem. Jag väljer givetvis mitt umgänge, men mycket mer än så kan jag inte påverka. Jag kan inte förneka det faktum att Sveriges med största sannolikhet äckligaste människor dagligen exploateras i media och alltså mitt framför ögonen på mig.
Jag är förundrad över hur dålig journalistiken har blivit i Sverige. Jag säger som Michael, jag skulle vilja ta Expressens reporter och dänga honom i huvudet på Aftonbladets reporter. Jag skulle vilja befria människorna från den vidriga smörja som vårt lands största kvällstidningar producerar. Jag skulle vilja bränna hela skiten på ett gigantiskt jävla monsterbål.
Jävla Lisa Magnusson.
Jävla, jävla Lisa fucking Magnusson.
Alltså jag måste ärligt talat erkänna att jag inte finner henne varken charmig eller intressant på något plan. Hon försöker göra det som alla andra mediakåta randoms gjort, bara det att den här idioten misslyckas bigtime.
"Jag tror att de reagerar så pass som de gör för att jag inte mesar och lindar in det jag säger. Plus att jag gillar att retas med folk."
Jo. Eller. Nej. Gå och dö?
Sveriges femte bästa bloggare, enligt helgonförklarade Alex Schulman, har verkligen lyckats göra sig ett namn. Lisa Magnusson skriver blogg, i Aftonbladet, som handlar om mens och dubbelhakor. Jag vill faktiskt bara lägga mig ner och självdö. Var tog alla vettiga diskussioner vägen? Jag skiter väl fan fullständigt i om den här jubelidioten inte gillar hiphop. Precis som jag skiter fullständigt i om hennes tuttar är hängiga. Jag skiter i hur hon tror att världen skulle se ut om killar hade mens. Ja, jag skiter i hela henne.
Man kan omöjligt ha förtjänat en sådan enorm publicitet med de patetiska prestationer som Lisa Magnusson åstadkommit. Jag menar, det är helt okej med mig att sitta och jiddra om ovesäntliga saker i sin egen blogg. Ordbajsande kan till och med vara riktigt givande om man är på det humöret. Det är dock mindre okej att slösa människor tid och relevant utrymme med en massa skittexter i Sveriges största kvällstidning.
Skärpning Kalle Jungkvist!
Ge mig dålda budskap, plz.
Man skulle väl kunna säga att kläder är en av de få ting här i världen som kan göra mig riktigt glad i nästan alla situationer. Efter väskor och skor är det utan tvekan bland det bästa som finns. Dessvärre har hela modeindustrin fått för sig att förvandla all världens kollektioner till ett överflöd av konstiga färger, mönster och modeller. Detta gör att man får ge sig iväg på riktiga missions för att hitta vettiga och givande plagg, som tur är behöver man inte alltid göra grovjobbet själv.
Min goda och något svinnördiga vän Arrelius, mannen med de mystiska tröjorna, tipsade här om dagen om en länk vars innehåll tog mig med storm. Jag älskar allting med den här sidan, idéen, konceptet och givetvis - plaggen.
Min goda och något svinnördiga vän Arrelius, mannen med de mystiska tröjorna, tipsade här om dagen om en länk vars innehåll tog mig med storm. Jag älskar allting med den här sidan, idéen, konceptet och givetvis - plaggen.
Snön ligger vit på taken, endast sveriges regering är perverst kass.
Så var det då Onsdag igen.
Onsdag är verkligen en riktig skitdag, precis mitt emellan ledighet och arbete. Helt meningslös, mitt förslag är att vi helt enkelt skippar det här mellandagarna och hoppar direkt på Fredag efter Måndagen. Jag undrar vad vår kära Reinfeldt skulle säga om det. Två dagars arbete - fem dagars ledighet, ett mycket mer humant upplägg om du frågar mig. Dessvärre en förhoppning som aldrig kommer slå in, så länge jag inte erövrar riksdagen och gör slag i saken.
Jag skulle kunna vara ärlig nu, lägga alla korten på bordet och erkänna att jag faktiskt röstade blått i förra årets val. Jag skulle kunna avslöja att min unika röst hamnade på Moderaterna och att det var mycket tack vare Reinfeldt men främst på grund av Socialdemokraterna. Jag hade kunnat förklara att jag i grund och botten inte finner något parti direkt tilltalande men att jag med min och andras röster hoppades på att Sossarna skulle få upp ögonen för vårt direkta missnöje och därmed åtgärda detta till nästa valperiod.
Ärlighet vara dock sällan längst, så jag skiter i det.
För att återgå till presens, jag _är_ sjukt besviken på Sverige. Jag är galet trött på allt evinnerligt snack om pengar, på sättet man ignorerar de verkliga problemen och på alla manipulativa skitstövlar. Personligen skiter jag faktiskt fullständigt i om man sänker vår föräldrapenning, arbetslöshetsförsäkring eller sjukpenning. BE MY GUEST. För min del känns det mer relevant att försöka påverka det som verkligen räknas, det som i framtiden kan vara avgörande för friden i det här landet. Brottsligheten och invandrarpolitiken, där har ni två frågor att börja fokusera på kära riksdagsmedlemmar. Kanske kan vara en bra idé att framföra detta inför nästa val, då man knappt hörde orden nämnas alls i era senaste valkampanjer? Jävla fegisar. Problemet är att Sverige styrs av ett gäng toffelhjältar som inte vågar ta ställning i känsliga, men ack så viktiga, frågor.
Ut med packet och in med mig!
<3
Onsdag är verkligen en riktig skitdag, precis mitt emellan ledighet och arbete. Helt meningslös, mitt förslag är att vi helt enkelt skippar det här mellandagarna och hoppar direkt på Fredag efter Måndagen. Jag undrar vad vår kära Reinfeldt skulle säga om det. Två dagars arbete - fem dagars ledighet, ett mycket mer humant upplägg om du frågar mig. Dessvärre en förhoppning som aldrig kommer slå in, så länge jag inte erövrar riksdagen och gör slag i saken.
Jag skulle kunna vara ärlig nu, lägga alla korten på bordet och erkänna att jag faktiskt röstade blått i förra årets val. Jag skulle kunna avslöja att min unika röst hamnade på Moderaterna och att det var mycket tack vare Reinfeldt men främst på grund av Socialdemokraterna. Jag hade kunnat förklara att jag i grund och botten inte finner något parti direkt tilltalande men att jag med min och andras röster hoppades på att Sossarna skulle få upp ögonen för vårt direkta missnöje och därmed åtgärda detta till nästa valperiod.
Ärlighet vara dock sällan längst, så jag skiter i det.
För att återgå till presens, jag _är_ sjukt besviken på Sverige. Jag är galet trött på allt evinnerligt snack om pengar, på sättet man ignorerar de verkliga problemen och på alla manipulativa skitstövlar. Personligen skiter jag faktiskt fullständigt i om man sänker vår föräldrapenning, arbetslöshetsförsäkring eller sjukpenning. BE MY GUEST. För min del känns det mer relevant att försöka påverka det som verkligen räknas, det som i framtiden kan vara avgörande för friden i det här landet. Brottsligheten och invandrarpolitiken, där har ni två frågor att börja fokusera på kära riksdagsmedlemmar. Kanske kan vara en bra idé att framföra detta inför nästa val, då man knappt hörde orden nämnas alls i era senaste valkampanjer? Jävla fegisar. Problemet är att Sverige styrs av ett gäng toffelhjältar som inte vågar ta ställning i känsliga, men ack så viktiga, frågor.
Ut med packet och in med mig!
<3
BlondinBella strikes again.
Jag vet inte vad det är med BlondinBella, jag kan bara inte låta bli henne. Det är lite som TV-serien Våra bästa år - den absolut, utan något som helst likvärdigt motstånd, sämsta och mest patetiska skit som någonsin producerats i underhållningsväg. Trots den vetskapen kan jag inte låta bli att slänga ett öga på skärmen när jag under lunchtid alltid prickar in dess sändningstid. Jag vet inte varför, men jag förutsätter att det har med förundran att göra. Jag menar, ibland tror man ju faktiskt inte att det är sant.
För att återgå till ämnet, ja hon har ju faktiskt blivit ett sådant som erkänd skräp-bloggare, vill jag bara dela med mig lite av tjejens uppenbara inkompetens. Följande går idag att läsa på blondinbella.se:
För det första, OMFGROFLMAO.
För det andra så tror jag bestämt att vår kära allvetare är en smula förvirrad. Det verkar faktiskt inte som hon är påläst. Kanske inte så insatt i politiken som hon försöker framstå. Ta det lugnt Isabella Löwengrip, jag ska ge dig en snabb redogörelse.
"Inom amerikansk politik har republikanerna generellt kommit att bli det mer konservativa eller högerinriktade av de båda större partierna. Partiet förespråkar generellt låga skatter och är mer skeptiskt än demokraterna till omfattande offentliga välfärdssystem. Vidare är partiet för ett starkt militärt försvar och kriget mot terrorismen. Partiet är generellt sett konservativt i värdefrågor, främst baserat på ett traditionellt kristet perspektiv. Bland annat är partiernas representanter ofta restriktiva i synen på äktenskap för homosexuella och aborter."
Nu är man ju givetvis fri att tycka vad man vill om detta, även om jag för min del skulle kunna sammanfatta ideologin med SJUKMYCKETBAJS. BlondinBella tycker tvärtom att det låter som ett riktigt mysparti och skyltar villigt med detta i sin berömda blogg. Det är helt okej för mig, men gör man bort sig så gör man bort sig och det finns ju få saker här i världen som är lika tillfredställande som skadeglädje.
Ovanstående är ytterligare ett uttdrag ur BlondinBellas blogg ( redan förlöjligat en gång här ). Jag antar att hon fick för sig att det på något vis går att generalisera tills man spyr och att det här med gay-kompisar är en livsviktig trend. Det här inlägget följdes nämligen av femtioelva andra inlägg med samma tema. Frågan är bara hur hon ställer sig till de här uttalandena och konstrasten emellan dom. Det, mina vänner, lär vi dessvärre aldrig få redan på. Isabella har en stor käft när det kommer till briljerande och provokation men är inte fullt så kaxig när den befogade kritiken kastas i hennes ansikte ( läs blogg ).
Jag vill egentligen bara åstakomma en sak med det här inlägget.
BlondinBella är ett jävla skämt och alla imponerande erövringar och färdigheter som hon proppat hela sin blogg med är lika sant som Engla är kul.
<3 MIG.
Jag vill egentligen bara åstakomma en sak med det här inlägget.
BlondinBella är ett jävla skämt och alla imponerande erövringar och färdigheter som hon proppat hela sin blogg med är lika sant som Engla är kul.
<3 MIG.
<3 IRC och Nattliga randomcuper.
De lördagar som man inte super bort helt brukar i flera fall spenderas vid datorn, spelandes någon typ av onlinespel ihop med likasinnade geeks runt om i Sverige. Den här lördagen var en sådan lördag. Då jag legat hemma och tyckt synd om mig själv under större delen av förra veckan pågrund av en envis feber och mycket snor kändes det ganska omotiverat att ge sig ut på några större äventyr såhär inför nästa arbetsvecka. Jag har således nördat en del, igår ihop med fyra glada individer som alla var inställda på samma sak - Pwnage. Vi signade upp till en av de få Counter-Strike-cuper vi kunde hitta och började förnöjt att spela skiten ur vårt motstånd. Föga hade vi anat vad som komma skulle, fuskanklagelser och en hel del admins vars sinnestillstånd kan sammanfattas med ordet prestationsångest.
Efter att vi spelat vår andra match uppstod en konflikt i cupansviges IRC-kanal. Klan VVi menade att Klanmupp spelat med fusk och att de därmed krävde demo för att motsatsen skulle kunna bevisas. Killen som anklagelserna var riktade mot påbörjade därmed uppladdningen, någonting som tog en frukansvärdt lång tid. Efter vad som kändes som en evighet meddelade VVi att de drog sig ur cupen då övriga deltagare börjat whina loss på grund av den ohållbara tidsfördröjningen, klockan var då 02:30. Admins tackar för deras deltagande men ber trots detta om att få titta på demon innan cupen fortsätter. När klanmupp äntligen fått upp filen visar det sig vara recordat från en hel annan match. Killens lagkamrater blir galna och menar att de vägrar spela ihop med honom för att han är dum i huvudet och borde avlida. Detta får i sin tur de redan avhoppade laget VVi att vakna till igen då de menar att demon är ogiltig och vinsten därmed borde gå till dom. Admins hänvisar till VVis tidigare uttalande om avhopp och klanmupps enda kvarvarande spelare fortsätter att hävda sin oskuld. Vi väntade i en timme, sedan drog vi oss ur. Fyra av oss var lite lagom gnälliga medan jag själv befann mig i ett tillstånd av förundran, jag var minst sagt road.
Efter att vi spelat vår andra match uppstod en konflikt i cupansviges IRC-kanal. Klan VVi menade att Klanmupp spelat med fusk och att de därmed krävde demo för att motsatsen skulle kunna bevisas. Killen som anklagelserna var riktade mot påbörjade därmed uppladdningen, någonting som tog en frukansvärdt lång tid. Efter vad som kändes som en evighet meddelade VVi att de drog sig ur cupen då övriga deltagare börjat whina loss på grund av den ohållbara tidsfördröjningen, klockan var då 02:30. Admins tackar för deras deltagande men ber trots detta om att få titta på demon innan cupen fortsätter. När klanmupp äntligen fått upp filen visar det sig vara recordat från en hel annan match. Killens lagkamrater blir galna och menar att de vägrar spela ihop med honom för att han är dum i huvudet och borde avlida. Detta får i sin tur de redan avhoppade laget VVi att vakna till igen då de menar att demon är ogiltig och vinsten därmed borde gå till dom. Admins hänvisar till VVis tidigare uttalande om avhopp och klanmupps enda kvarvarande spelare fortsätter att hävda sin oskuld. Vi väntade i en timme, sedan drog vi oss ur. Fyra av oss var lite lagom gnälliga medan jag själv befann mig i ett tillstånd av förundran, jag var minst sagt road.
Vad har vi då lärt oss av detta? Underskatta aldrig en IRC-idlande p12:a när klockan är mitt i natten, inte annars heller för den delen. Signa aldrig upp för en cup vars ansvariga heter Shooters, eller någonting annat larvigt. Fuskanklaga aldrig någon om du väl spelar en sådan cup, det leder aldrig till någonting fördelaktigt i alla fall.
Och som ni säkert förstår, ovan nämna cup lades ner strax efter det att vi lämnat kanalen och hoppat i sängen.
Och som ni säkert förstår, ovan nämna cup lades ner strax efter det att vi lämnat kanalen och hoppat i sängen.
Outhärdliga, hatade Måndag.
Varför känns livet alltid som mest meningslöst på Måndag-morgon? Förmodligen för att friheten precis är över och ytterligare en vecka under tvång stundar. Jag kan för tillfället inte tänka mig någonting som jag hellre skulle göra just nu än att åka hem och krypa tillbaka under täcket igen. Ge mig min säng, mitt täcke, mitt mörker och min katt! Låt mig sova tills jag vaknar och inte som idag, gå upp trots ett närmast koma-liknande tillstånd. Jag är dömd att misslyckas med åtta-till-fem-livet, det kan vilken idiot som helst se. Att varje morgon börja dagen med denna enormt frustrerande kamp är mer eller mindre outhärdligt. Jag måste på något vis bli rik jävligt fort. Då kan jag ägna mer tid åt min älskade sömn och betydligt mindre tid åt dessa helvetiska mornar.
För att på något sätt försöka erinra mina funderingar kring brutalt våld, självdestruktivt givetvis, ska jag nu drastiskt byta samtalsämne. Vi var på bio igår och såg Arn. Personligen har jag ytterst svårt för svenska filmer då jag i nio fall av tio inte kan låta bli att dampa loss på våra medelmåttiga skådisar och deras sätt att artikulera på vita duken. Jag hade dessutom hört så mycket negativ kritik runt denna producering att jag helt enkelt inte hade några som helst förväntningar när jag klev in i biosalen tillsammans med Pelle, hans mamma Anna och lillebror Oskar. Med inställningen att jag faktiskt hade chansen att vila ögonen under två timmar och tjugo minuter lutade jag mig således förnöjt tillbaka i den sjukt obekväma stolen och inväntade vad som skulle komma att bli en översakning.
Arn the movie var faktiskt inte totalt värdelös. Den var nästan bra, den var till och med helt okej.
Jag sov inte ens lite.
Må hända beror denna uppfattning på just det faktum att jag hade låga förväntningar redan innan jag sett filmen och därmed inte kunde bli annat än posetivt överrsakad. Kanske hade jag tyckt en smula mindre om filmen under andra förutsättningar. Eller inte. Hur som helst tycker jag att man har gjort ett bra jobb, som svenska filmproducenter. Jag har egentligen bara en konkret åsikt som skulle kunna tyckas något negativ, KICKA AMATÖREN TILL SKÅDIS SOM SPELAR ARNS MAMMA. Det var det vidrigaste jag sett i skådespelarväg, till och med jag skulle ha gjort den rollen bättre och betydligt
mindre överspelad.
Filmens hunk var utan tvekan Fanny Risberg, den blivande drottningen. Galet vacker tjej imo. Då filmen led brist på heta män kan jag inte direkt stå för någon sådan nominering, även om Arn själv var smått hunkig till och från - i alla fall i skägg och smuts.
För att på något sätt försöka erinra mina funderingar kring brutalt våld, självdestruktivt givetvis, ska jag nu drastiskt byta samtalsämne. Vi var på bio igår och såg Arn. Personligen har jag ytterst svårt för svenska filmer då jag i nio fall av tio inte kan låta bli att dampa loss på våra medelmåttiga skådisar och deras sätt att artikulera på vita duken. Jag hade dessutom hört så mycket negativ kritik runt denna producering att jag helt enkelt inte hade några som helst förväntningar när jag klev in i biosalen tillsammans med Pelle, hans mamma Anna och lillebror Oskar. Med inställningen att jag faktiskt hade chansen att vila ögonen under två timmar och tjugo minuter lutade jag mig således förnöjt tillbaka i den sjukt obekväma stolen och inväntade vad som skulle komma att bli en översakning.
Arn the movie var faktiskt inte totalt värdelös. Den var nästan bra, den var till och med helt okej.
Jag sov inte ens lite.
Må hända beror denna uppfattning på just det faktum att jag hade låga förväntningar redan innan jag sett filmen och därmed inte kunde bli annat än posetivt överrsakad. Kanske hade jag tyckt en smula mindre om filmen under andra förutsättningar. Eller inte. Hur som helst tycker jag att man har gjort ett bra jobb, som svenska filmproducenter. Jag har egentligen bara en konkret åsikt som skulle kunna tyckas något negativ, KICKA AMATÖREN TILL SKÅDIS SOM SPELAR ARNS MAMMA. Det var det vidrigaste jag sett i skådespelarväg, till och med jag skulle ha gjort den rollen bättre och betydligt
mindre överspelad.
Filmens hunk var utan tvekan Fanny Risberg, den blivande drottningen. Galet vacker tjej imo. Då filmen led brist på heta män kan jag inte direkt stå för någon sådan nominering, även om Arn själv var smått hunkig till och från - i alla fall i skägg och smuts.
When the shit hits the fan.
Ibland händer det att man snubblar över riktig dynga. Ibland är dyngan så jävla skitkass att man bara inte kan låta bli att reagera offentligt. Ibland förundras jag över våra kära dagstidningar och all skit de låter publicera utan minsta tanke på kvalitet.
Min kära vän och nördkompanjon Lancia delade tidigare med sig av en länk vars innehåll upprörde mig rejält. Länken hänvisar till Norrköpings Tidningar och deras "Ung NT"-sektion där någon mindre briljant person vid namn Nadia av någon anledning fått publicera en krönika. Krönikan går till stor del ut på att smutskasta Sveriges insatser för invandrarna och det känns snarare som att intentionerna är personliga än generellt aktuella. I den relativt korta och inte alls välskrivna texten berättar skribenten om sina reaktioner på att de "namnpennor" som går att köpa i diverse bokhandlar. Hon menar att det är kränkande och förnedrande att pennorna inte trycks med invandrarnamn och lägger sedan fram det som om det vore avgörande för sveriges övriga intressen i Invandrarfrågan.
Jag kan leva med större delen av artikeln. Jag menar, är det här en stor grej för Nadia så kan jag liksom ta det. Det är först när vi kommer till slutet av artikeln som jag blir frustrerad på riktigt. Det är inte bara en massa idiotiska och ogrundade påståenden. Det är också ett jävla sätt att säga emot sig själv.
Min kära vän och nördkompanjon Lancia delade tidigare med sig av en länk vars innehåll upprörde mig rejält. Länken hänvisar till Norrköpings Tidningar och deras "Ung NT"-sektion där någon mindre briljant person vid namn Nadia av någon anledning fått publicera en krönika. Krönikan går till stor del ut på att smutskasta Sveriges insatser för invandrarna och det känns snarare som att intentionerna är personliga än generellt aktuella. I den relativt korta och inte alls välskrivna texten berättar skribenten om sina reaktioner på att de "namnpennor" som går att köpa i diverse bokhandlar. Hon menar att det är kränkande och förnedrande att pennorna inte trycks med invandrarnamn och lägger sedan fram det som om det vore avgörande för sveriges övriga intressen i Invandrarfrågan.
"Allt snack om att Sverige gör så mycket för invandrare stämmer inte. Ni kanske skulle kunna börja med att skriva våra namn på era pennor? Jag känner mig kränkt, förnedrad."
Jag kan leva med större delen av artikeln. Jag menar, är det här en stor grej för Nadia så kan jag liksom ta det. Det är först när vi kommer till slutet av artikeln som jag blir frustrerad på riktigt. Det är inte bara en massa idiotiska och ogrundade påståenden. Det är också ett jävla sätt att säga emot sig själv.
Man börjar alltså med att kritisera Sverige med meningen "Allt snack om att Sverige gör så mycket för invandrare stämmer inte." För att sedan uttala sig på följande vis, "Kan alla som heter Liv räcka upp en hand? Snälla, jag tror faktiskt att Muhammed-pennan hade sålt bättre". Vad säger då den sista meningen om den egentliga situationen? Jo, precis som Nadia säger har vi förmodligen fler invånare i Sverige som heter Muhammed än Liv. Trots detta erkännandet vågar hon påstå att Sverige inte gör ett skit för invandrare.
FUCKSAKE.
FUCKSAKE.
Mitt 2007, såhär i efterhand.
När jag går igenom mina fotofiler inser jag att min mapp för 2007 är proppfull av bilder från diverse evenemang, fester, högtider eller resor. Jag har trots allt hunnit med ganska mycket under det gångna året, en flytt, nytt jobb, körkort, bil, katt, resor, två nya syskon, ett par LAN och utan tvekan en hel del öl. Det har varit 365 händelserika dagar, vissa mer än andra givetvis. Hur som helst blickar jag tillbaka på tiden med tillfredställelse. I det här inlägget vill jag också passa på att tacka alla dem som hjälpt mig att göra 2007 till ett minnesvärt och lyckat år.
För övrigt har jag noterat en hel del andra fenomen som dykt upp under 2007. Jag har försökt att sammanställa en någorlunda rättvis lista på det som enligt mitt tycke profilerat sig lite mer markant under detta år. Nu avspeglar detta givetvis bara mina simpla erfarenheter och upplevelser, brister kan med andra ord förekomma.
TV har nog aldrig lyckats visa så mycket värdelös skit någonsin som de gör just nu. Alla Sveriges B-kändisar har fått chansen att floppa på nytt i form av egna program med olika vinklar. De amerikanska och supersentimentala dokusoporna proppar hela TV-tablån full med allt från Extrem Makeover Home Edition till Operah och den där jävla Ellen. Årets programledare har med största sannolikhet sänkt standarden till hälften, även om jag inte kan ta ifrån dem deras i regel mycket tilltalande yttre. Bristen på sofistikerat material är uppenbar och skulle vi bedöma människans intelligens efter vår efterfrågan vad gäller TV-program skulle vi utan tvekan få sparken från vårt supermoderna samhälle. Det finns trots detta ett par avvikelser och jag står för den åsikten det trots att jag förmodligen framstår som en lillgammal tråkmåns. Morden i Midsummer, Poirot och Mrs Marpel - vilka underbara serier.
Vad vore mediasverige utan alla våra egentligen otroligt ointressanta med ack så uppmärksammade plastbrudar? Moore och Slitz har verkligen levererat detta år och med största sannolikhet lyckats smutsa ner den svenska mentaliteten lite mer än vanligt. Silikonbröst har varit ett uppmärksammat fenomen och när någon av våra blonda profiler gick ut med att hon skulle plocka ur sina inlägg hakade flera andra utvikningsmodeller på trenden. Emellertid verkar det som det mesta bara var snack, då monstertuttarna fortfarande sitter kvar på exempelvis Natacha Péyre och Marie Plosjö.
Medan Sverige har fokuserat på att göra samhället lite mer ytligt har dock andra länder lyckats leverera. Vi har Cristina Fernández de Kirchner - tjejen som vann Argentinas presidentval och därmed är den andra kvinnliga regenten någonsin i det sydamerikanska landet. Benazir Bhutto - Pakistans första kvinnliga regeringschef som detta år planerade stora protester mot landets regering, men mördades på öppen gata i ett självmordsattentat. Aung San Suu Kyi - Burmas egen frihetskämpe som trots sin långa husarrest fortsatt att sprida sitt budskap om demokrati och kamp mot landets militärregim. Hillary Clinton - Amerikas presidentkandidat och hopp om förändring, en kvinna som strider för helt rätt saker. Ellen Sirleaf Johnson - Afrikas första folkvalda kvinnliga president ( 2005 ) som sedan dess hjälpt Liberia att komma på fötter igen och nu senast var i Sverige för att överlägga med allas vår Fredrik Reinfeldt.
Det spelar ingen roll vad någon säger om saken. Spelandet har utan tvekan tagits tills en helt ny nivå, en accepterad nivå där intresset inte bara betraktas som nördigt och asocialt. Överallt i media dyker fenomenet upp, som tv-serier, dokumentärer, reportage och artiklar. Dreamhack slog i år sitt besöksrekord och gaming-scenen tar hela tiden in nya medlemmar. Nintendo släppte strax innan förra årsskiftet sin senaste konsol Nintendo Wii som i år stationerat sig i många människors hem. Playstation 3 har tagit gamingvärlden med storm, trots vissa nödvändiga prissänkningar, och därmed bidragit till en ännu mer omfattad konsolförsäljning. World of warcraft-expansionen The Burning Crusade lanserades också i början av detta år och har nu bidragit till ett användarantal som inte liknar någonting annat. 2007 var ett bra år för alla gamers, ett stort kliv i rätt riktning.
Bloggen är ju inte ett för året nytt fenomen, men den har sannerligen uppmärksammats på ett helt annat sätt. Nästan alla har en blogg och de som inte har någon läser någon annans. Vi har skapat nya uttryck och trender genom bloggandet. Så kallade kändisar har börjat ploppa upp scenen i form av bloggare, BlondinBella, KENZA, Stina-Lee och KarinOlofsson. Många unga tjejer lägger ner timmar framför sin blogg dagligen och blir publicerade i andra typer av medier genom sin framgång på internet. Vi vet vilka dom är och följer deras liv som om de vore betydelsefulla personer med intressanta och givande diskussioner. Bloggen är verkligen 2007 års nya trend, vilken med största sannolikhet kommer att hålla i sig ett bra tag framöver.
Jag vet inte vad ni säger, men jag är helt övertygad om att statistiken kommer visa på en enorm ökning vad gäller barnafödslar detta år. Inte bara verkar det vara en enorm skillnad vad gäller vårt alldagliga samhälle utan även i övriga delar av världen. Hollywood svämmar över av ungar och under 2007 hann kändisar som Nicole Richie, Christina Aguilera, Britney Spears ( som i och för sig spenderat de senaste tre åren med att vara gravid ), Jessica Alba, Angelina Jolie, Jennifer Lopez och Lilly Allen bli på smällen och stoltsera med sina stora magar.
Hysertin kring våra kroppar har förvisso existerat ganska länge. Det är dock först nu som man börjar reagera över alla olika metoder som förespråkas i olika forum. GI har varit ett hett samtalsämne och många var de som hakade på trenden när den kom. Det dyker ständigt upp nya forskningsresultat som begränsar vårt allmänna intag och ger oss anledningar att egentligen sluta äta helt. Allting är numera farligt och skadligt, frukten är för besprutad, pastan gör dig fet, mjölken är för kaloririk och resten får du helt enkelt bara cancer av. Vi har spridit ett nytt budskap, ät ingenting eller dö.
Det har verkligen blivit inne med inredning! Som nybliven lägenhetsägare har jag haft möjlighet att gå igenom större delen av det utbud som finns vad gäller tapeter och färger, det var inte helt enkelt att välja. Färgerna flödar och mönsterna dominerar. Blanda fritt och inred orginellt. Många olika inredningsbutiker har också öppnat upp, dels på stan men även som webbshopar. Det finns en uppsjö av möbler, dekorationer, lampor och prydnader som passar i alla olika typer av hem. På TV visar man ständigt program med inriktning på inredning, Från Koja till slott, Äntligen hemma, Roomservice, bygglov, Homestaging och tidigare nämnda Extreme Home Makeove. Inredning är roligt och tack vare 2007 års bidrag har vi idag betydligt fler medel att använda oss av när vi förverkligar våra visioner.
Jag tackar för 2007 och välkomnar år 2008 med förhoppningar om fler underverk!
Over and Out.
För övrigt har jag noterat en hel del andra fenomen som dykt upp under 2007. Jag har försökt att sammanställa en någorlunda rättvis lista på det som enligt mitt tycke profilerat sig lite mer markant under detta år. Nu avspeglar detta givetvis bara mina simpla erfarenheter och upplevelser, brister kan med andra ord förekomma.
TV har nog aldrig lyckats visa så mycket värdelös skit någonsin som de gör just nu. Alla Sveriges B-kändisar har fått chansen att floppa på nytt i form av egna program med olika vinklar. De amerikanska och supersentimentala dokusoporna proppar hela TV-tablån full med allt från Extrem Makeover Home Edition till Operah och den där jävla Ellen. Årets programledare har med största sannolikhet sänkt standarden till hälften, även om jag inte kan ta ifrån dem deras i regel mycket tilltalande yttre. Bristen på sofistikerat material är uppenbar och skulle vi bedöma människans intelligens efter vår efterfrågan vad gäller TV-program skulle vi utan tvekan få sparken från vårt supermoderna samhälle. Det finns trots detta ett par avvikelser och jag står för den åsikten det trots att jag förmodligen framstår som en lillgammal tråkmåns. Morden i Midsummer, Poirot och Mrs Marpel - vilka underbara serier.
Vad vore mediasverige utan alla våra egentligen otroligt ointressanta med ack så uppmärksammade plastbrudar? Moore och Slitz har verkligen levererat detta år och med största sannolikhet lyckats smutsa ner den svenska mentaliteten lite mer än vanligt. Silikonbröst har varit ett uppmärksammat fenomen och när någon av våra blonda profiler gick ut med att hon skulle plocka ur sina inlägg hakade flera andra utvikningsmodeller på trenden. Emellertid verkar det som det mesta bara var snack, då monstertuttarna fortfarande sitter kvar på exempelvis Natacha Péyre och Marie Plosjö.
Medan Sverige har fokuserat på att göra samhället lite mer ytligt har dock andra länder lyckats leverera. Vi har Cristina Fernández de Kirchner - tjejen som vann Argentinas presidentval och därmed är den andra kvinnliga regenten någonsin i det sydamerikanska landet. Benazir Bhutto - Pakistans första kvinnliga regeringschef som detta år planerade stora protester mot landets regering, men mördades på öppen gata i ett självmordsattentat. Aung San Suu Kyi - Burmas egen frihetskämpe som trots sin långa husarrest fortsatt att sprida sitt budskap om demokrati och kamp mot landets militärregim. Hillary Clinton - Amerikas presidentkandidat och hopp om förändring, en kvinna som strider för helt rätt saker. Ellen Sirleaf Johnson - Afrikas första folkvalda kvinnliga president ( 2005 ) som sedan dess hjälpt Liberia att komma på fötter igen och nu senast var i Sverige för att överlägga med allas vår Fredrik Reinfeldt.
Det spelar ingen roll vad någon säger om saken. Spelandet har utan tvekan tagits tills en helt ny nivå, en accepterad nivå där intresset inte bara betraktas som nördigt och asocialt. Överallt i media dyker fenomenet upp, som tv-serier, dokumentärer, reportage och artiklar. Dreamhack slog i år sitt besöksrekord och gaming-scenen tar hela tiden in nya medlemmar. Nintendo släppte strax innan förra årsskiftet sin senaste konsol Nintendo Wii som i år stationerat sig i många människors hem. Playstation 3 har tagit gamingvärlden med storm, trots vissa nödvändiga prissänkningar, och därmed bidragit till en ännu mer omfattad konsolförsäljning. World of warcraft-expansionen The Burning Crusade lanserades också i början av detta år och har nu bidragit till ett användarantal som inte liknar någonting annat. 2007 var ett bra år för alla gamers, ett stort kliv i rätt riktning.
Bloggen är ju inte ett för året nytt fenomen, men den har sannerligen uppmärksammats på ett helt annat sätt. Nästan alla har en blogg och de som inte har någon läser någon annans. Vi har skapat nya uttryck och trender genom bloggandet. Så kallade kändisar har börjat ploppa upp scenen i form av bloggare, BlondinBella, KENZA, Stina-Lee och KarinOlofsson. Många unga tjejer lägger ner timmar framför sin blogg dagligen och blir publicerade i andra typer av medier genom sin framgång på internet. Vi vet vilka dom är och följer deras liv som om de vore betydelsefulla personer med intressanta och givande diskussioner. Bloggen är verkligen 2007 års nya trend, vilken med största sannolikhet kommer att hålla i sig ett bra tag framöver.
Jag vet inte vad ni säger, men jag är helt övertygad om att statistiken kommer visa på en enorm ökning vad gäller barnafödslar detta år. Inte bara verkar det vara en enorm skillnad vad gäller vårt alldagliga samhälle utan även i övriga delar av världen. Hollywood svämmar över av ungar och under 2007 hann kändisar som Nicole Richie, Christina Aguilera, Britney Spears ( som i och för sig spenderat de senaste tre åren med att vara gravid ), Jessica Alba, Angelina Jolie, Jennifer Lopez och Lilly Allen bli på smällen och stoltsera med sina stora magar.
Hysertin kring våra kroppar har förvisso existerat ganska länge. Det är dock först nu som man börjar reagera över alla olika metoder som förespråkas i olika forum. GI har varit ett hett samtalsämne och många var de som hakade på trenden när den kom. Det dyker ständigt upp nya forskningsresultat som begränsar vårt allmänna intag och ger oss anledningar att egentligen sluta äta helt. Allting är numera farligt och skadligt, frukten är för besprutad, pastan gör dig fet, mjölken är för kaloririk och resten får du helt enkelt bara cancer av. Vi har spridit ett nytt budskap, ät ingenting eller dö.
Det har verkligen blivit inne med inredning! Som nybliven lägenhetsägare har jag haft möjlighet att gå igenom större delen av det utbud som finns vad gäller tapeter och färger, det var inte helt enkelt att välja. Färgerna flödar och mönsterna dominerar. Blanda fritt och inred orginellt. Många olika inredningsbutiker har också öppnat upp, dels på stan men även som webbshopar. Det finns en uppsjö av möbler, dekorationer, lampor och prydnader som passar i alla olika typer av hem. På TV visar man ständigt program med inriktning på inredning, Från Koja till slott, Äntligen hemma, Roomservice, bygglov, Homestaging och tidigare nämnda Extreme Home Makeove. Inredning är roligt och tack vare 2007 års bidrag har vi idag betydligt fler medel att använda oss av när vi förverkligar våra visioner.
Jag tackar för 2007 och välkomnar år 2008 med förhoppningar om fler underverk!
Over and Out.
Min jul, såhär i efterhand.
Jag har, uppenbarligen till skillnad från KarinOlofsson och resten av packet, ett liv vilket innebär att bloggandet under vissa perioder av livet går fetbort. Min jul är helig och det krävs mycket för att någonting ska kunna komma emellan mig och min familj under denna underbara högtid. Alltså har jag ignorerat det här fenomenet totalt den senaste tiden vilket utan tvekan varit helt underbart. Lovisa har spenderat över tio dagar utan dator och överlevt utan någon nämnvärd abstinens, jag har all rätt i världen att vara självgod.
Har egentligen ingen lust att sitta här och redogöra för precis vad jag gjort under min ledighet och jag tvivlar på att det egentligen finns någon som vill läsa om det heller. I korta drag har jag haft en underbar tid hemma i Norrköping med goda måltider, underbart sällskap, mysiga hemmakvällar och en hel del party. Mina dagar har från morgon till kväll varit fyllda av glädje och välbefinnande, jag har mått oförskämt bra. Mycket tid har spenderats ihop med lillebror, den mest underhållande person jag känner. Sällan har jag så roligt som ihop med Alexander som jag nu saknar brutalt. Mamma har precis som vanligt strålat med sin sällsynta perfektion. Ingen i världen har en bättre mamma än undertecknad, det kan jag svära på. Guy, låtsaspappsen, har inte bara varit en utomordentlig rökkompis utan också lyckats sprida känslan av välkomnande som ingen annan. Mormor har varit en riktig sötnos, moster glad och trevlig, kusin Johanna ett schysst sällskap och kusin Katarina helt jävla underbar. Morbror Hans och hans sambo Björn kom och gick ganska snabbt, men de gjorde ingen besviken med sitt glada humör och naturliga sätt att sprida värme. Tack alla för att ni gjort även den här julen minnesvärd och speciell!
Nyårsafton.
Min nyårsafton minns jag faktiskt förvånansvärt mycket av. Jag och Pelle bjöd hem Emmi och Anton på en trerättersmiddag lagad av ingen mindre än min alldeles egna mästerkock. Vi skålade och åt, skrattade och myste. Klockan nio begav vi oss emellertid till Petter där resterande nyårsfirare huserade. Trots det relativt begränsade utrymmet lyckades man klämma in över trettio personer på festen, uppenbarligen både på gott och ont. Vi hade väldigt trevligt och kvällen gick fort. Vid tolvslaget stod vi vid parken och skålade i takt med fyrverkeriernas explosioner på himlen. Lite senare befann vi oss mitt i en konflikt som utan tvekan saknade nyktra grunder. Dessvärre är man inte riktigt lika logisk när man är berusad och såhär i efterhand kan jag nog godkänna det faktum att jag överdrev situationen en smula. Jag hann ju hur som helst aldrig göra _slag_ i saken, vilket uppenbarligen var tur. Tack för en väldigt trevlig kväll och Grattis till Kalle, vars tolvslags-bedrift var större än någon annans denna nyårsafton!
Ingen kamera. Håll tillgodo med nedan bild.
Ibland blir det inte riktigt bra.
Har egentligen ingen lust att sitta här och redogöra för precis vad jag gjort under min ledighet och jag tvivlar på att det egentligen finns någon som vill läsa om det heller. I korta drag har jag haft en underbar tid hemma i Norrköping med goda måltider, underbart sällskap, mysiga hemmakvällar och en hel del party. Mina dagar har från morgon till kväll varit fyllda av glädje och välbefinnande, jag har mått oförskämt bra. Mycket tid har spenderats ihop med lillebror, den mest underhållande person jag känner. Sällan har jag så roligt som ihop med Alexander som jag nu saknar brutalt. Mamma har precis som vanligt strålat med sin sällsynta perfektion. Ingen i världen har en bättre mamma än undertecknad, det kan jag svära på. Guy, låtsaspappsen, har inte bara varit en utomordentlig rökkompis utan också lyckats sprida känslan av välkomnande som ingen annan. Mormor har varit en riktig sötnos, moster glad och trevlig, kusin Johanna ett schysst sällskap och kusin Katarina helt jävla underbar. Morbror Hans och hans sambo Björn kom och gick ganska snabbt, men de gjorde ingen besviken med sitt glada humör och naturliga sätt att sprida värme. Tack alla för att ni gjort även den här julen minnesvärd och speciell!
Min nyårsafton minns jag faktiskt förvånansvärt mycket av. Jag och Pelle bjöd hem Emmi och Anton på en trerättersmiddag lagad av ingen mindre än min alldeles egna mästerkock. Vi skålade och åt, skrattade och myste. Klockan nio begav vi oss emellertid till Petter där resterande nyårsfirare huserade. Trots det relativt begränsade utrymmet lyckades man klämma in över trettio personer på festen, uppenbarligen både på gott och ont. Vi hade väldigt trevligt och kvällen gick fort. Vid tolvslaget stod vi vid parken och skålade i takt med fyrverkeriernas explosioner på himlen. Lite senare befann vi oss mitt i en konflikt som utan tvekan saknade nyktra grunder. Dessvärre är man inte riktigt lika logisk när man är berusad och såhär i efterhand kan jag nog godkänna det faktum att jag överdrev situationen en smula. Jag hann ju hur som helst aldrig göra _slag_ i saken, vilket uppenbarligen var tur. Tack för en väldigt trevlig kväll och Grattis till Kalle, vars tolvslags-bedrift var större än någon annans denna nyårsafton!
Ingen kamera. Håll tillgodo med nedan bild.
Ibland blir det inte riktigt bra.