Yllet

Varför känns livet alltid som mest meningslöst på Måndag-morgon? Förmodligen för att friheten precis är över och ytterligare en vecka under tvång stundar. Jag kan för tillfället inte tänka mig någonting som jag hellre skulle göra just nu än att åka hem och krypa tillbaka under täcket igen. Ge mig min säng, mitt täcke, mitt mörker och min katt! Låt mig sova tills jag vaknar och inte som idag, gå upp trots ett närmast koma-liknande tillstånd. Jag är dömd att misslyckas med åtta-till-fem-livet, det kan vilken idiot som helst se. Att varje morgon börja dagen med denna enormt frustrerande kamp är mer eller mindre outhärdligt. Jag måste på något vis bli rik jävligt fort. Då kan jag ägna mer tid åt min älskade sömn och betydligt mindre tid åt dessa helvetiska mornar.

För att på något sätt försöka erinra mina funderingar kring brutalt våld, självdestruktivt givetvis, ska jag nu drastiskt byta samtalsämne. Vi var på bio igår och såg Arn. Personligen har jag ytterst svårt för svenska filmer då jag i nio fall av tio inte kan låta bli att dampa loss på våra medelmåttiga skådisar och deras sätt att artikulera på vita duken. Jag hade dessutom hört så mycket negativ kritik runt denna producering att jag helt enkelt inte hade några som helst förväntningar när jag klev in i biosalen tillsammans med Pelle, hans mamma Anna och lillebror Oskar. Med inställningen att jag faktiskt hade chansen att vila ögonen under två timmar och tjugo minuter lutade jag mig således förnöjt tillbaka i den sjukt obekväma stolen och inväntade vad som skulle komma att bli en översakning.
Arn the movie var faktiskt inte totalt värdelös. Den var nästan bra, den var till och med helt okej.
Jag sov inte ens lite.
Må hända beror denna uppfattning på just det faktum att jag hade låga förväntningar redan innan jag sett filmen och därmed inte kunde bli annat än posetivt överrsakad. Kanske hade jag tyckt en smula mindre om filmen under andra förutsättningar. Eller inte. Hur som helst tycker jag att man har gjort ett bra jobb, som svenska filmproducenter. Jag har egentligen bara en konkret åsikt som skulle kunna tyckas något negativ, KICKA AMATÖREN TILL SKÅDIS SOM SPELAR ARNS MAMMA. Det var det vidrigaste jag sett i skådespelarväg, till och med jag skulle ha gjort den rollen bättre och betydligt
mindre överspelad.

Filmens hunk var utan tvekan Fanny Risberg, den blivande drottningen. Galet vacker tjej imo. Då filmen led brist på heta män kan jag inte direkt stå för någon sådan nominering, även om Arn själv var smått hunkig till och från - i alla fall i skägg och smuts.

Trackback-URL för detta inlägg: