Yllet

Jag trodde egentligen inte att jag skulle behöva lägga ner så mycket mer energi på fenomenet media. Jag menar, vi har ju redan kommit fram till det faktum att journalistiken i Sverige är komplett värdelös och att vår fantasi är mer eller mindre obefintlig. Emellertid skulle det visa sig att jag haft helt fel, faktum är att denna irritation förmodligen kommer att följa mig under resten av min viktiga livstid. Jag är dömd att hata.

Inte nog med att du som reporter i det här landet har rätt att skriva precis vad du vill. Du behöver dessutom egentligen inte ha någon som helst bakgrundsfakta eller vetskap om fallets egentliga karaktär. Problematiken i detta är främst att denna inkompetens faktiskt är ganska genomskinlig, du kommer aldrig att ifrågasätta Aftonbladets artiklar så länge innehållet inte berör ett ämne som du är ordentligt insatt i. Det jag försöker säga är att du helt enkelt matas med lögner och överdrifter på en daglig basis utan att egentligen vara medveten om det. Vi läser om våldsbrott som i flera fall aldrig någonsin ägt rum riktigt. Vi läser om kriser som egentligen inte finns. Vi beklagar oss över påståenden som någon sketen journalist tagit sig rätten att ogrundat sprida, för att det säljer. Allt detta pågår här, mitt framför våra ögon. Allt detta trycks och säljs. Allt detta är fullkomligt lagligt och vi, vi bara tackar och tar emot.

Jag köper, helt av principiella skäl, aldrig några tidningar. Det jag vill veta kan jag på egen hand ta reda på via internet eller genom böcker. På så sätt får jag en objektiv syn på saken och inte en smygvinklad berättelse vars syfte är att få oss läsare att ta samma ställning som skribenten. Visst händer det att jag surfar in på någon av tidningarnas webbplatser, jag har hunnit bilda mig en uppfattning om det som skrivs och jag kräks verkligen på hela journalistikens mentalitet. Jag avskyr den brist på research som dagligen uppenbarar sig i våra kvällstidningar. Det är nästan som om alla principer plötsligt tappats bort helt, allting är tillåtet så länge det säljer. Aftonbladet skulle utan tvekan kunna dra ihop en historia om att kungen är dödligt sjuk, bara för att i nästa nummer dementera uppgifterna i brist på annat. Expressen skulle hänga på, om än ett par dagar senare.

Inte är det mycket bättre hos våra lokala skittidningar. Problemet är att det i de flesta fall händer alldeles för lite och att man därmed suger sig fast vid minsta lilla för att kunna fylla dessa ointressanta och meningslöa sidor. Tydligen ger detta faktum journalisterna rätten att sprida falska nyheter utan någon som helst relevant information. Jag är ärligt talat imponerad av den dumdristighet som dessa klantskallar besitter. Jag vill inte ha era jävla tidningar för de fyller bara min vardag av osammanhängande skitsnack. Motala tidning bevisade för inte så länge sedan precis min poäng genom en artikel med rubriken "15-åring våldtog jämnårig i Motala." Fallet är för fan inte uppklarat, det finns inte någonting som i dagsläget pekar på att den oskyldiga killen är skyldig. Det är inte rättvist att sprida den informationen till människor i hans närvaro när han ännu inte är utpekad och dömd. Jag frågar mig själv hur ofta man egentligen tar in sådan här information och naivt beklagar sig över samhällets brister. Hur många av dessa artiklar är egentligen grundade på fakta och inte bara på lösa påståenden? Vi styrs av media och media styrs i sin hand av omogna och oansvariga dumhuvuden. Hur fan går det ihop i en så "rationell" värld som våran?

Vilket jävla hyckleri.
- Slash quit IRL.

Trackback-URL för detta inlägg: