When the shit hits the fan.
Ibland händer det att man snubblar över riktig dynga. Ibland är dyngan så jävla skitkass att man bara inte kan låta bli att reagera offentligt. Ibland förundras jag över våra kära dagstidningar och all skit de låter publicera utan minsta tanke på kvalitet.
Min kära vän och nördkompanjon Lancia delade tidigare med sig av en länk vars innehåll upprörde mig rejält. Länken hänvisar till Norrköpings Tidningar och deras "Ung NT"-sektion där någon mindre briljant person vid namn Nadia av någon anledning fått publicera en krönika. Krönikan går till stor del ut på att smutskasta Sveriges insatser för invandrarna och det känns snarare som att intentionerna är personliga än generellt aktuella. I den relativt korta och inte alls välskrivna texten berättar skribenten om sina reaktioner på att de "namnpennor" som går att köpa i diverse bokhandlar. Hon menar att det är kränkande och förnedrande att pennorna inte trycks med invandrarnamn och lägger sedan fram det som om det vore avgörande för sveriges övriga intressen i Invandrarfrågan.
Jag kan leva med större delen av artikeln. Jag menar, är det här en stor grej för Nadia så kan jag liksom ta det. Det är först när vi kommer till slutet av artikeln som jag blir frustrerad på riktigt. Det är inte bara en massa idiotiska och ogrundade påståenden. Det är också ett jävla sätt att säga emot sig själv.
Min kära vän och nördkompanjon Lancia delade tidigare med sig av en länk vars innehåll upprörde mig rejält. Länken hänvisar till Norrköpings Tidningar och deras "Ung NT"-sektion där någon mindre briljant person vid namn Nadia av någon anledning fått publicera en krönika. Krönikan går till stor del ut på att smutskasta Sveriges insatser för invandrarna och det känns snarare som att intentionerna är personliga än generellt aktuella. I den relativt korta och inte alls välskrivna texten berättar skribenten om sina reaktioner på att de "namnpennor" som går att köpa i diverse bokhandlar. Hon menar att det är kränkande och förnedrande att pennorna inte trycks med invandrarnamn och lägger sedan fram det som om det vore avgörande för sveriges övriga intressen i Invandrarfrågan.
"Allt snack om att Sverige gör så mycket för invandrare stämmer inte. Ni kanske skulle kunna börja med att skriva våra namn på era pennor? Jag känner mig kränkt, förnedrad."
Jag kan leva med större delen av artikeln. Jag menar, är det här en stor grej för Nadia så kan jag liksom ta det. Det är först när vi kommer till slutet av artikeln som jag blir frustrerad på riktigt. Det är inte bara en massa idiotiska och ogrundade påståenden. Det är också ett jävla sätt att säga emot sig själv.
Man börjar alltså med att kritisera Sverige med meningen "Allt snack om att Sverige gör så mycket för invandrare stämmer inte." För att sedan uttala sig på följande vis, "Kan alla som heter Liv räcka upp en hand? Snälla, jag tror faktiskt att Muhammed-pennan hade sålt bättre". Vad säger då den sista meningen om den egentliga situationen? Jo, precis som Nadia säger har vi förmodligen fler invånare i Sverige som heter Muhammed än Liv. Trots detta erkännandet vågar hon påstå att Sverige inte gör ett skit för invandrare.
FUCKSAKE.
FUCKSAKE.
Kommentarer
Postat av: ArreliuS
Som vanligt, mycket vettigt skrivet. Mer vettigt än mitt argsinta inlägg :P
Postat av: Ela
Instämmer. man blir galen på att sånt här ens publiceras
Postat av: Sandrah
Herregud. Jag instämmer fullt med dig Yllet, snacka om journalistik när den är som allra sämst.
Btw, hur gammal är tjejen? Kan ju ana en något yngre ålder i hennes text.
Postat av: A. Akterskytt
Yllet: Tack för att du åter bevisar att svensk journalistik och media i allmänt bara blir sämre och sämre.
Sandrah: I trotsåldern.
Postat av: Sofia
Som vanligt sätter du huvudet på spiken. Mycket vettiga synpunkter!
Postat av: Bard
Tack för att du förgyllde min morgon. Asgarvade när jag läste det här. Kan vi inte trycka upp Nadia på en penna och skicka till henne?
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: