Yllet

Har åter igen drabbats av den där fruktansvärda migränen. Kan något snille bara se till att förinta fenomenet, jag skiter i hur - bara det görs. Har fått ett andrum mellan attackerna och ligger nu och halvsover framför tv:n, tittar på MTVs top 10-lista med Britney Spears. Hennes gamla musikvideor får mig att tänka på Aqua, allting är så hypat, så färgglatt, så galet och glatt. Jag skulle förmodligen känna mig lika illamående utan migränen vid det här laget. Britney var verkligen söt en gång i tiden, även om jag har otroligt svårt för hennes ryckiga och stela kroppspråk. Det måste vara hårt att gå från hunkig till så galet skabbig att videorna nu för tiden måste animeras.

I går spelades ytterligare en match i Z-ligan för Carnifex del. Efter den brutala förlusten var vi mer revanschlystna än någonsin och matchen gick utan tvekan bra. Vi kunde utnämna oss själva som vinnare efter 17 raka rundor, det kändes rättvist att dominera efter ett par riktigt dåliga möten på banor som de_cpl_strike och de_train. Nu tar vi nya tag och blickar framåt, trots problematik i laget där internetuppkopplingar havererar och spelare flyttar tror jag på fortsatt framgång i ligan. Givetvis är motståndet avgörande, och de kommande kartorna är inte helt ultimata för vår del. När vi dessutom har en ofullständig femma är förutsättningarna inte helt fläckfria, å andra sidan är vi numer ett väldigt sammansvetsat gäng och vad som än händer så kommer vi att ha väldigt kul på vägen.

Jag säger som Angie skulle ha sagt, NP!

På Måndag är det liga-match igen.
Inte nog med att mötet på Train gick käpprätt åt skogen på grund av för lite träningstid. Nu ska vi dessutom lira en karta som vi knappt hunnit gå igenom.
Jag är uppgiven.

Hade det inte varit för våra färdigheter vad gäller ALLT I HELA VÄRLDEN hade jag lackat. Nu råkar det ju vara så att hela Carnifex är galet PRO, vilket gör att vi trots allt har ett par förutsättningar på vår sida. Laget som vi möter heter MiB och ligger ett par poäng över oss i ligan. Det råkar även vara så att vi under tidigare clanpraccs mött detta lag och då vunnit. Emellertid verkar vår tid i Z-ligan bli allt annat är problemfri. Xenia flyttar, Jojo intensivtränar och Påsken är ett helvete. Vi borde definitivt ha tagit matchen på Aztec, jag tänker i god anda skylla på internetuppkopplingen. Xenia laggade faktiskt ur och vi spelade 4on5 i tre rundor. Det resulterade i förvirring i spwan och kass ekonomi, rundorna förlorades - matchen slutade lika. Lika är inte okej, lika är det sämsta möjliga resultatet. Lika borde inte finnas. Jag hatar lika.

Ingen lysande start för Carnifex, det kan jag med gott samvete erkänna.
Jag tror dock på gårdagens formation.
Btw, thx StyggaN. ^^

I och med att jag utvecklat ett slags icke-existerande sinne för pengar pågår en ständig debatt i mitt huvud. Detta gör att min beslutsångest kan vara ganska så rejäl, så till vida att jag inte övertygar mig själv med självklara argument det vill säga. Jag är nämligen en stjärna på övertalningsförmåga. Jag skulle nog vilja påstå att jag är så lysande att jag ibland får även mig själv på fall, vilket kan svida ett par dagar senare när förnuftet tar över. Hur som helst finns det ju ett självklart argument för shopping just nu, Dollarn. Dollarn är nere på sex spänn i skrivande stund och jag har redan lyckats förvilla mig själv bland allt vad kläder, skor, väskor och videospel innebär. Jag anar ångest, men känner inte riktigt för att deppa ihop ännu. Framför allt inte med tanke på mina erövringar från ScrewAttack.com.

Nog för att det finns tusen anledningar att irritera sig på BlondinBella.
Nog för att Kissie personifirerar fjortisen ganska klockrent.
Nog för att blogg-Sverige är fullt av ointelligenta och enerverande misstag.

Emellertid slår man allt det där med hästlängder om man verkligen orkar dedikera en hel blogg åt fenomenen.
Den här bruden har stört mig sedan jag för första gången klickade mig in på hennes sida. Jag vet inte om det beror på att hon missbrukar Caps Lock och är omöjlig på meningsuppbyggnader, eller på det faktum att hon själv tycker att allt hon skriver är hysteriskt roligt. Det är inte roligt. Det är bara fruktansvärt sorgligt.

QueenieQueenie.blogg.se blir dagens misstag för att hon verkar vara mer eller mindre efterbliven. Jag blir alldeles matt av att läsa hennes fula blogg.

Tips: Kolla in hennes YouTube-klipp där hon imiterar BlondinBella. Ni bör efter detta förstå var min frustration ligger.

Jag vet inte hur det kommer sig att man i Sverige tycker att det känns befogat att kalla sitt samhälle rationellt. Jag förstår inte hur det kan vara okej bedömma landets prestationer efter ämnen som i själva verket inte alls ligger männskan direkt varmt om hjärtat. Hur kan det komma sig att man som politiker idag är helt övertygad om att man prioriterar de verkligt viktiga frågorna när sanningen egentligen ligger så väldigt långt ifrån den verkligheten? Jag läser om minskade bidrag, jag hör dem kommentera den svenska ekonomin, det pratas om försäkringar och det fokuseras på arbetsmarknaden, människans förmåga att effektivisera tillvaron. Hur mycket jag än läser och hur mycket jag än lyssnar stöter jag dock aldrig på de frågor som faktiskt gör mig sömnlös om nätterna. De fenomen som begränsar mig och de mina i vår annars så harmlösa tillvaro. De orsaker som får mig att skriva det här inlägget.

Det var väl bara en tidsfråga antar jag.

Borta på det Amerikanska gaming-communityt Gameriot.com har bloggaren davvv, mycket imponerande nickname om du frågar mig, berikat siten med en alldeles egen artikel. Texten är mer eller mindre förutsägbar från början till slut och även om han försöker att vrida innehållet till en komik av hela tjejscenen är det faktiskt inte alls de delarna som får mig att dra på smilbanden. Girls are bad at videogames är en artikel som av författaren själv beskrivs som "misogynistic, sexist, satirical, rude, blunt, offensive, not politically correct, and probably illegal." - Det var för övrigt en av de bitar som jag kände att han faktiskt fick till. Inte helt otippat går texten ut på att alla tjejer är obotligt dåliga på video-spel, att de som trots detta är hyffsade ser ut som stryk och att kvinnor, oavsett skills, hör hemma i köket och ingen annanstans.

Jag måste säga att jag tycker att han kämpade på bra. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tog åt mig, allt för många liknande texter har redan skrivits och inte ens då kändes de trovärdiga nog att bli upprörd över. Dessvärre har jag helt missat de delar i texten som faktiskt är roliga, i alla fall när det kommer till delen om kvinnors spelande. Jag vill minnas ett parti i artikeln som syftade på att Miss Video Game borde räknas som en ogiltig tävling då den hölls i Kanada och att allt i Kanada är mer eller mindre värdelöst. Det var ganska kul. Någonstans lyckades han även dra ett halvschysst skämt om att The Sims är ett spel som det omöjligt går att vara dålig på, det är ju faktiskt dessutom sant.

Njae, halvlamt. När man dessutom ser hur hårt han ansträngt sig för att provosera och endå inte riktigt lyckas, tappar jag intresset helt. Läs den för all del, må hända är det bara jag som har en ovanligt torr humor.

Jag vet inte, men av någon anledning har jag svårt för tjejsektioner.
De känns så 2004.

Våra god vänner i den nystartade klanen no.recoil har gjort det som många andra gjort innan dem men aldrig någonsin lyckats speciellt bra med, undantag unFinished (?). De har skaffat en tjejsektion. Tjejsektionen består av diverse spelare vars skills för mig ännu är okänd. Majoriteten av dem härstammar från den före detta tjejklanen Chicas, men vi kan även hitta en tidigare Royal`Ladies-spelare i laguppställningen. Något oväntat dyker även den en gång i tiden aktiva spelaren Carrooo från det forna SWW upp i listan och de viskas om en sista och kompletterande spelare.

Som det ser ut just nu finns det ju en uppsjö av tillgängliga spelare. I stället för att hoppa in och ut ur samma klan borde de kanske testa på att gibba ihop med ett gäng nya tjejer? Det borde i regel finnas brudar från alla möjliga håll att dra i. Vad hände med "spelarna" från det gamla Discreet och vart tog resten av SWW, RL och Chicas vägen? Håll i hatten, på tjejscenen händer det alltid grejer.


Jag ska vara ärlig och med handen på hjärtat erkänna att jag dessvärre inte har några skyhöga förhoppningar på den nya tjejsektionen. Jag hoppas emellertid att jag har fel, det vore inte helt kasst med ett nytt och konkurenskraftigt lag på denna relativt tomma scen. Den som lever får se, jag hejar på er och hoppas att ni kan höja medelåldern för tjejklanernas livslängd, keep it up!

Jag älskar min lillebror.
Han är världens bästa.
Min lillasyster är någonting av ett irritationsobjekt 23/7. Hon är alltså helt underbar i ungefär en timme varje dygn. Resterande tid är hon väldigt söt, men fortfarande enormt frustrerande.

Hur som helst. När jag för ett par helgen sedan besökte min kära far i huvudstaden spenderades det en hel del tid ihop med småsyskon av alla dess slag. Vi sysselsatte oss med de mest faschinarande aktiviteter ni kan tänka er, skridskoåkning, modellera, destruktiv paketöppning, lite gos och en hel del tvångsmatning. Emellertid flöt diskussionerna frisk, ni kan aldrig gissa hur kul det är att driva med en fem-åring utan att hon själv är med på noterna. Så, när Alexander frågade Doris vilket av alla djur som var hennes favorit utspelade sig följande dialog.


A: "Doris, vilket är ditt favoritdjur?"
D: "Vet inte du det?! Gissa!" ( ofc )
...Alexander börjar rabbla djur på löpande band och glömmer givetvis bort det mest sannolika, det vill säga katten. Detta görgivetvis Doris väldigt nöjd, hon känner så att säga att hon lyckats överlista sin alltid annars så klyftiga bror.
D: "Neeeeej, katt förstår du väl."
...
D: "Men Alexander, vilket är ditt favoritdjur?"
A: "Lax."

Jag garvade i cirka en och en halv dag åt den kommentaren. Doris däremot, var väldigt konfunderad. Med tanke på det allvar och den seriositet som Alexander levererade i samband med sitt svar kunde lillasyster nämligen inte riktigt bestämma sig för om han talade sanning eller inte. När jag sedan, för ett par dagar sedan, pratade med henne över telefon var hon minst sagt bekymrad. När jag undrade vad som stod på suckade hon tugnt.
"Lovisa, jag tycker inte att man ska äta sitt favoritdjur."

Lillebror - Lillasyster, 1-0.

Jag vet inte vad det är, men någonting har fått mig att inte hata Alex Schulman i den grad jag en gång lovade mig själv att jag skulle göra. Jag kan inte, det går helt enkelt inte. Jag vet inte om det beror på det faktum att alla energi av den typen för närvarande ligger på fröken-"KnowItAll"-Blondinbella, eller om det är för att jag i all förnekelse skymtar en viss igenkännelse i killens sätt att vara. Jag kan ju faktiskt inte sticka under stol med att jag skrattar rått åt många av hans raka kommentarer, åt hans sätt att framställa sig själv som den ultimata människan och i förbifarten trycka ner resten av Sveriges befolkning där de hör hemma. Jag känner mig mycket sällan provocerad, snarare hemskt tillfredställd.

Kanske beror det på att han faktiskt är den som enligt min mening har något av ett patent på offentlig bitterhet och helt oprovoserade kommentarer. Jag har svårt för Katrin, avskyr Lisa och kan omöjligt ta Calle på allvar. Jag har tröttnat på alla efterhängsna wannabes, de som trots upprepade försök aldrig riktigt lyckas. Ska det vara så ska det vara ordentligt, och hur mycket det än tar emot måste man ju endå erkänna att Alexander har en viss tendens att bräcka alla andra. Dessutom har han, till skillnad från många mediaprofiler, koll på läget. Han vet vad som är aktuellt och slösar inte vår tid med en massa ointressanta icke-fenomen a la Lisa Magnusson.

Jag hatar att säga det.
Men någonstans kan jag inte låta bli att gilla det. Jag säger det, för han är trots allt ett fenomen.

En utomordentligt romantisk fras, tycker ni inte?

Jag har glömt bort att dela med mig av den helg som jag fick äran att spendera ihop med mina vapensyskon Arrelius och Lancia. Tanken var från början att hela Tbh.nu skulle samlas för en redig fylla och likvärdigt sällskap, emellertid bangades det ut på flera håll vilket gjorde att gänget krymte ner till vår lilla trio. Detta misströstades dock ej! Vi svor lite över Ela och utförde ett par relativt oskyldiga förbannelser över Vilda, mycket mer än så var det inte. Däremot dracks det desto mer och snacket var på topp. Man har väldigt mycket att ventilera efter en så pass lång tid isär, även om man idlar ihop dagarna i enda. Hur som helst fick jag även nöjet att träffa Lancias pojkvän Morten aka Redman, han var ganska snäll, lite dryg och väldigt norsk. Helgen var klart godkänd, även om Alex skulle kunna vara årets partypooper med tanke på hennes negativa inställning till utgång. Arrelius däremot var inte sen att tacka ja till krogen, vi dominerade två kvällar i rad, även om det inte riktigt blev precis som vi tänkt oss.


Under helgen han vi även med att hänga lite med några av mina polare. Vi hade en mycket intressant fredagkväll med mycket kareoke och en om möjligt ännu mer intressant Lördag-natt med leken "Antingen, eller?!". Pizzan var dyr och lasagnen var god, tack för en trevlig helg allihopa! Vi lär göra om detta snart!

Btw Arre, insåg precis att jag lyckats knäppa de sämsta korten i världen.
SRY 4 PWNAGE. ^^

Jag tycker egentligen inte att det är så förbannat roligt. Faktum är att samtliga parter vore mycket mer tillfredställda om situationen varit annorlunda. Nu är den dessvärre inte det och hur sorgligt det än må vara så kan jag helt enkelt inte låta bli att småle.

När Tbh.nu publicerade sin notis om den nyuppstartade klanen Cafe-Pause, garvade i en kvart åt det värdelösa namnet, kunde jag utan att blinka bestämma mig för ungefär vilken livslängd laget skulle få. En lineup med både Ipsa och Passi0n kan inte vara ultimat, 2 much drama och för lite gibb. Alltså bestämmde jag mig för att ge klanen en vecka och då var jag endå generös.

På grund av olika anledningar har mitt bloggande legat på is ett tag. Jag har varken haft tid eller lust att ventilera mina åsikter via den här portalen den senaste tiden. Emellertid har detta ändrats, jag har nämligen insett att mitt liv är alldeles för jävla hypat för att det ska kännas okej att lämna det oomnämnt.

I helgen har jag bara haft det sjukt kul. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vår getto-gether skulle bli så lyckad när jag och mina klankamrater bokade datumet för ungefär en månad sedan. Tjejerna i detta lag är bara för underbara, hur ofta utspelar sig ett scenario där fem brudar spenderar en hel helg ihop utan att någon form att konflikt eller catfight utspelar sig? Jag är så sjukt nöjd.

I Fredags packade jag in mig i polon och begav mig mot Stockholm, närmare bestämt Kista där Jojo bor. Resan gick bra, jag hade egentligen bara en tuta i röven, vilken förvisso var helt befogad med tanke på mitt något oväntade filbyte i världens minsta rondell. Väl framme visade det sig att min timing varit mer eller mindre fulländad, jag och Jojo gav oss av mot stationen för att plocka upp Ida och Xenia, som tillsammans med oss inväntade Angelinas ankomst. Väl samlade blev det Mc Donalds och en ordentlig tripp till Systembolaget. Kvällen var ljuvlig, även om mitt ölspel ägde upp somliga av oss. Inga namn nämnda, Xenia. Vi snackade skit, skrattade konstant, gosade och dominerade i Tekken på PS2. Av någon anledning slutade kvällen inne på den enda av de klubbar som verkade ha öppet denna fredagnatt. Inte bara var den sjukt tom utan dessutom väldigt syriansk. Musiken var kung även om takten varierade från sekund till sekund. Under kvällen fick vi även besök av Jimmy aka Jwn, Enjoy och izabl. Mannen var mus och deckade med andra ord först.


När Lördagmorgon infann sig vaknade vi klockan åtta. Anledningen stavas Angelina, som var grymt söt när hon i all entusiasm hade varit nere och handlar frukost åt oss. Medan vi andra vara bakfulla och allmänt dreggiga fixade hon den godaste äggröran jag käkat på länge. Kan bero på att jag nog är den hungrigaste människan i världen dagen efter apfylla. Hur som helst var det ljuvligt och tack som fan Jimmy, det var ju trots allt du som stod för kalaset.

Efter lite hetsande från Ida och undertecknad tog vi oss så småningom ner på stan. Där shoppades det, inte riktigt lika frenestiskt som vi hade planerat, men dock. Angie hade fullt upp med spinning inne på BikBok, den tjejen har allvarliga problem. Ida köpte ett par supersöta skor och jag inhandlade en kjol för mycket. Jojo bearbetade vår extremt kassa humor och Xenia sov. Tanken var att vi skulle tagit oss in till stan för att bänka oss på något obestämt internetcafe och piska lite p12or i CounterStrike. Emellertid rann tiden iväg och vi beslutade oss i stället för att titta på filmen I am sam, grymt mysig. Snart därefter var festen åter i full gång och the ultimate makeover hade påbörjats. Alla var så sjukt snygga, så brutalt glada och så väldigt taggade inför kvällens utgång. Tunnelbanan gick till söder där vi gled runt ett tag för att betsämma oss för vilken av alla nattklubbar som skulle få äran att gästas av oss. Det blev så småningom Göta Källare som fick ta emot vårt eminenta sällskap och vi dansade tills vi inte kunde dansa mer. Natten var kanon och vi hade verkligen så himla roligt.


Under söndagen hann vi inte med mycket mer än ett rejält mål mat och många kramar. Bilresan hem var lång och separationsångesten total. Vi hann dock enas om att en bootcamp innan Dreamhack vore på sin plats, vilket känns skönt att veta. Jag saknar er redan och vill verkligen passa på att tacka alla för en underbar helg. Detta kommer jag att kunna leva länge på. <3

GLNPBL LEM!