Yllet

Hur kan det komma sig att du efter att ha förstört en människas liv helt får sona ditt brott med fyra år och åtta månader i en varm säng med kabeltv och måltider som är dubbelt så dyra som de våra barn blir serverade i skolan? Vem är det som värderar hur mycket kvinnans fridfulla tillvaro var värd? Vem är det som bestämmer hur mycket familjen som hon en gång tillhörde motsvarar i betydelse? Vem är det som avgör att förövaren ska bestraffas med ett mildare straff än offret?
Förstörd för alltid eller frisläppt om fem år, vad skulle du välja?

Jag vet inte om straffet egentligen sätter någon prägel på förövarens fortsatta liv. Jag vet inte om det skulle spela någon roll för brottsligheten i Sverige om vi hotade med hårdare tag. Jag kan inte svara på om det skulle kännas säkrare för mig att gå hem ensam en lördagnatt om jag visste att våldtäktsmannen trots allt hade ett riktigt helvete att tänka över innan han betämde sig för att begå ett frukansvärt brott. Hur detta än skulle te sig, så kan jag egentligen bara svara på en sak. Det skulle känns bättre, mer rättvist och humant om man visste att de monster som tar sig friheter och avslutat oskyldiga människors liv fick sota för sina dåd i samma grad som offret. Det skulle vara en bekräftelse och en upprättelse att veta om detta. Det skulle i alla absurditet vara i alla fall i närheten av rättvist.

När kommer man att sluta låtsas och börja agera?
Hur många mord, våldtäkter, misshandlade, rån, tragedier och fruktansvärda handlingar ska man behöva läsa om innan det känns aktuellt att prioritera frågan?

Ibland skäms jag verkligen även den sandlåda som världens mäktigaste män leker i.