Yllet

Jag älskar min lillebror.
Han är världens bästa.
Min lillasyster är någonting av ett irritationsobjekt 23/7. Hon är alltså helt underbar i ungefär en timme varje dygn. Resterande tid är hon väldigt söt, men fortfarande enormt frustrerande.

Hur som helst. När jag för ett par helgen sedan besökte min kära far i huvudstaden spenderades det en hel del tid ihop med småsyskon av alla dess slag. Vi sysselsatte oss med de mest faschinarande aktiviteter ni kan tänka er, skridskoåkning, modellera, destruktiv paketöppning, lite gos och en hel del tvångsmatning. Emellertid flöt diskussionerna frisk, ni kan aldrig gissa hur kul det är att driva med en fem-åring utan att hon själv är med på noterna. Så, när Alexander frågade Doris vilket av alla djur som var hennes favorit utspelade sig följande dialog.


A: "Doris, vilket är ditt favoritdjur?"
D: "Vet inte du det?! Gissa!" ( ofc )
...Alexander börjar rabbla djur på löpande band och glömmer givetvis bort det mest sannolika, det vill säga katten. Detta görgivetvis Doris väldigt nöjd, hon känner så att säga att hon lyckats överlista sin alltid annars så klyftiga bror.
D: "Neeeeej, katt förstår du väl."
...
D: "Men Alexander, vilket är ditt favoritdjur?"
A: "Lax."

Jag garvade i cirka en och en halv dag åt den kommentaren. Doris däremot, var väldigt konfunderad. Med tanke på det allvar och den seriositet som Alexander levererade i samband med sitt svar kunde lillasyster nämligen inte riktigt bestämma sig för om han talade sanning eller inte. När jag sedan, för ett par dagar sedan, pratade med henne över telefon var hon minst sagt bekymrad. När jag undrade vad som stod på suckade hon tugnt.
"Lovisa, jag tycker inte att man ska äta sitt favoritdjur."

Lillebror - Lillasyster, 1-0.

Trackback-URL för detta inlägg: