AEG
Jag har nu varit på ytterligare en intervju, eller två egentligen. Företaget som det gäller kör efter en princip som innefattar tre intervjuer vid anställningsprocessen. Jag gick efter min första intervju direkt vidare till den andra. De verkar intresserade och jag hoppas att de hör av sig för att bjuda in mig ytterligare en gång. Företaget är stort, över fyrahundra anställda bara i Oslo, och lokalerna som det ligger i är tiptop.
Jag har, sedan jag tog studenten för tre år sedan, hunnit jobba på fem olika företag. Det har varit givande på många sätt och vis, framför allt med tanke på de många olika arbetsuppgifterna. Det enda som egentligen har varit sig likt på samtliga ställen är det faktum att jag varit den yngsta bland mina medarbetare. Jag vill inte säga att det är någon direkt nackdel, men ibland känns det lite jobbigt. Man får så att säga en smula prestationsångest, i alla fall till en början.
Om jag får det här jobbet kommer jag att hamna i samma situation. Dessutom är majoriteten av mina medarbetare högskoleutbildade civilingenjörer.
Ågren, någon?
Lugnt, jag tarom.
Det _går_ bra nu ^^
Jag har nog gått mer på en vecka än vad jag gjort på ett helt år. En smula överdrivet kanske, men det känns ungefär så. Min träningsverk är bisarr! Eftersom att allting i det här landet är svindyrt så vägrar jag att åka buss eller spårvagn. Igår åkte Alexander till Strommen. Det tog tjugo minuter och kostade honom 150 norska kronor. IMBA-dyrt!
Om en timme ungefär ska jag bege mig av till anställningsintervju nummer två. Igår ringde det ett företag som jobbar med support för IT, they want me! Arbetet kräver enligt platsannonsen högskoleutbildning men jag förklarade i min ansökan att jag var mer än kompetent för uppdraget trots bristen på någon sådan examen. Chefen föll uppenbarligen för detta och bjöd således dit mig idag.
Wish me luck!
xoxo
Ha Ha
Jag är inte bara anmäld.
Jag råkar även vara en av vinnarna.
Jag skulle hellre läsa Karin Olofssons blogg, VARJE DAG i resten av mitt liv, än att sätta foten på BBs 18-årskalas.
O F M G II
Jag vet inte vilken ursäkt jag ska dra den här gången. Kanske att jag faktiskt behöver ett par varma tröjor nu när VINTERN har invaderat Oslo? Eller att det gick så bra på intervjun att jag kände att jag faktiskt förtjänade lite shopping? Jag måste kanske till och med vara ärlig och skylla på min mentala oförmåga att värdera situationen när jag befinner mig i närheten av en massa klädaffärer. Ja, så får det bli.
Hur som helst. Nu är jag varm och snygg i det här kalla landet.
Det är faktiskt VÄRT!
Ang. Intervjun..
Jag var ju faktiskt på en anställningsintervju idag.Jag är ju en människa med mycket få brister. Emellertid är jag fortfarande inte felfri vilket innebär att jag måste ha överseende med en del av mina mindre briljanta egenskaper. Tidsuppfattning råkar vara en av dem. Det var som bekant jättevinter ute när jag vaknade i morse. Först blev jag faktiskt förvånad, men sedan kom jag på bättre tankar. Jag skulle ju trots allt på intervju idag och var därmed tvungen att gå en promenad på trettio minuter, alltså var det självklart jättevinter ute just denna morgon.
Vädret bidrog inte bara till hala gator och blöta skor. Det gjorde även att min trettio minuter långa promenad tog fyrtio minuter och att jag, när jag äntligen kom fram såg ut som en blöt katt. Jag hade lämnat lägenheten med en femton minuters marginal, för säkerhets skull. Dessvärre var man _just denna morgon_ tvungen att bygga om hela Oslo, vilket innebar att hälften av de gator som jag planerat att gå på var avstängda och fulla av smutsiga byggarbetare. Man kan säga att jag gick lite vilse, att jag blev lite frustrerad, att jag fick springa i slasket och nästa slå ihjäl mig. Men fram kom jag, en minut i elva.
Bortsett från det faktum att jag förmodligen såg ut som en idiot i mitt genomblöta och hårsprayade hår, gick intervjun väldigt bra. Det var en trevlig tjej som mötte mig i butiken och jag tycker att jag gav henne bra svar på de många frågor hon ställde.
Nu, kaffe!
O F M G
Tro mig när jag säger att jag blev brutalt överrumplad i morse, då jag vaknade och tittade ut på det här:
Nu måste jag tänka om helt.
Vi tar över världen.
Blizzard har sammanställt en rapport som omfattar antalet wow-användare. Hela 11 miljoner spelare finns idag utspridda världen över och med den nya expansionen på ingång lär antalet inte minska. World of Warcraft kan alltså stoltsera med ett invånarantal som inte bara slår lilla Sverige med hästlängder, utan även Belgien!
Jag är imponerad.
Det är faktiskt ganska mäktigt!
Jag har nått min gräns.
Det är sant.
Nog för att jag saknar min stationära dator med alla spel och rätt prestanda. Men behöver jag verkligen ta mitt gejmande till en sådan löjligt låg nivå för det? Jag känner mig skeptisk.
Tur för mig att jag är så löjligt bra på allting. Till och med yatzyn äger jag!
Nu ska jag skära mig själv.
BBL.
Dressman < Alexander
Han har med största sannolikhet fått jobbet, waaay to go brush!
Har ingenting att skriva om alls faktiskt.
Jag vill ha glass.
Fan.
Varför händer alltid allting när man inte är hemma?
Maktlöshet är det värsta jag vet.
Jag har slipat lite på mitt CV...
Så jävla KING.
Akkurat!
Idag har jag varit uppe med tuppen. Helt ofrivilligt dessutom.Jag var helt övertygad om att min mobiltelefon år 2008 skulle ställa om sin egen klocka när det stundades vintertid. Emellertid verkar det som att jag överskattat vårt högteknologiska samhälle. Mitt alarm aktiverade en hel timme för tidigt. Tur i oturen då att jag råkade snooza i fyrtio minuter och därmed hade stor användning för den där extra timmen som helt plötsligt gav mig möjlighet att varva ner på stressandet.
Nu börjar det att hända grejer, hoppas jag. Tog precis emot ett samtal från en av butikerna som jag var och besökte i förra veckan. De vill att jag ska komma på intervju på onsdag! Sjukt kul, men lite pirrigt. Jag har ju gjort detta ett antal gånger tidigare och faktum är att jag aldrig någonsin varit på en anställningsintervju utan att få jobbet. Den här gången är det dessvärre språket jag känner mig lite skeptisk till. Ibland är det verkligen omöjligt att lista ut vad de snackar om i det här landet.
Jag hoppas på stor framgång. Det klickade fint mellan mig och butikschefen när jag var där och lämnade mina papper, vilket alltid är ett gott tecken.
Annars hoppas jag på jobb hos Diesel.
Där jobbar det nämligen en gaalet hunkig gut.
Så brutalt överskattat.
Jag förstod det inte innan.
Och jag förstår det verkligen inte nu heller.
Vad är grejen med att lägga en halv förmögenhet på glass?
Jag är ganska fascinerad över mitt eget tankesätt här. Jag har alltid tyckt att Ben&Jerry's varit för dyr i Sverige. Sedan kommer jag till Norge och verkar plötsligt övertygad om att det är värt att lägga ner samma summa plus lite till för att lägga vantarna på en burk.
Briljant.
Alla barnen utom Lerkot...
Om du är en av de flesta som läser den här bloggen, det vill säga en person som absolut inte får några associationer när de ser rubriken, då bör du inte fortsätta läsa. Risken finns nämligen att det här inlägget kan tråka ut dig totalt. I annat fall vill jag bara göra samtliga medvetna om den gamla Gamingeye-skribentens egen blogg. Inte bara är jag otroligt fascinerad över hans mycket självsäkra approach, utan även över det faktum att en hel del osanning fyller texternas innehåll.
Nu har jag ju verkligen inte läst igenom allting. Nej, jag skulle nog heller skjuta mig själv i nacken. Däremot blev jag hänvisad till det inlägg som handlar om incidenten på Gamingeye för ett par år sedan. Incidenten, det är också ett spännande ordval. Jag vill minnas att min tid på spel-communityt egentligen bara bestod av en lång rad incidenter. Det var nog ta mig tusan inte en lugn stund i admin-forumet på den tiden. Jag undrar om de fått någon ordning på den biten nu när den horribla female-sektionen är avskaffad. Om jag fick tippa en hundralapp på saken så skulle jag nog inte sätta emot.
Hur som helst. Den gången rörde det sig om en nyhet som undertecknad skrivit i samband med Xboxs ettårsdag. I texten hade jag egentligen bara referat till innehållet som Microsoft själva marknadsfört händelsen med. Jag hade även tipsat våra läsare om att besöka sidan då många av spelets användare där hade delat med sig av egna och mycket originella upplevelser. Av någon mycket mystisk anledning fann denna Lerkot detta mycket upprörande och började därmed att härja fritt i det kommentarssystem som egentligen var till för våra läsare. Det tog inte lång tid innan detta beteende började ifrågasättas med motiveringen "oseriös approach". Lerkot fick ta emot en hel del kritik för sitt agerande och jag kände inte att någon vidare aktion var nödvändig från min sida.
Nu har emellertid Simon, som han egentligen heter, uttalat sig om händelsen i sin blogg. Jag finner texten mycket roande. Killen verkar tro att felet låg i hans okunskap när det gäller det kvinnliga könet. Han skriver att hans oförmåga att anpassa sig när det kommer till tjejer var det som låg till grunden för hela den här cirkusen.
Jag läser och jag ler.
Jag drar verkligen ordentligt på smilbanden.
Jag säger som han -
Det här är min plikt som begåvad människa.
Nananananananana BATMAN!
Batman-tröjan är från Cubus, som för övrigt har cirkus trehundrasjuttiofem butiker bara i Oslo. Jeansen är boring så jag skippar bild - vanliga, ljusa, stuprörs-brallor från Gina Tricot.
IT'S ON LIKE DONKEY KONG!
En fredagkväll på Akke brygge
Det var en sjukt trevlig kväll. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, bland annat utelivet här i Oslo som tydligen ska vara någonting över det vanliga. Jag ser fram emot en något rikare tillvaro i den här staden. Jag kommer nämligen att äga den.
Hade!
Pest eller kolera?
Att Linda Rosing festar med Blondinbella.
Eller att Blondinbella festar med Linda Rosing.
ELLER det faktum att de båda får det att låta så fullkomligt glamoröst? Vad har Linda Rosing någonsin gjort för världen? Mer än att misslyckas brutalt med allt hon tagit sig ann, förutom bloggandet och den framgången beror ju på mentalt efterblivna läsare, inte en brutal talang hos författaren. LÄS STAVFEL, SÄRSKRIVNING, SKRIVFEL och INNEHÅLLSLÖST ORDBAJSERI.
När vi däremot går över till BlondinBella så ser spelplanen lite annorlunda ut. Isabella har ju faktiskt lyckats med i princip allt hon åtagit sig under sin relativt korta levnadsperiod. Till och med hennes falska blogg-pause gick hem och överallt skrivs det långa pepp-texter från bloggarens många sympatisörer. Faktum kvarstår dock att BB är SEXTON ÅR yngre än den förvuxna fjortisen och borde därmed inte vara en anledning till självgodhet och braverande.
Visste ni förresten att det här är en nyhet så sensationell att den platsar på en hel sida i Expressen?Och ja, ni har så rätt. Innerst inne är jag bara avundsjuk. Jag är bara bitter och svartsjuk. Innerst inne skulle jag vilja vara Linda Rosing och innerst inne ser jag upp till Blondinbella. Dessutom borde jag sluta läsa deras bloggar om jag stör mig på allt de skriver. Lite som historien om andra världskriget. Jag intalar mig själv att denna förfärliga händelse aldrig utspelade sig, i och med att alla böcker som skrivit om det gör för ont att läsa. Man ska helt enkelt bara vända andra kinden till, ATT JAG ALDRIG LÄR MIG!
Kempegrejt!
Uppdraget har fortsatt. Jag och min bror har gjort stan större delen av dagen, bortsett från de två timmar under vilka vi försov oss en smula. Innan vi åkte till Norge fick vi ett tips om att besöka någonting som heter Svenska föreningen i Oslo. Vi följde givetvis de råd vi fått och tog oss ytterligare några mil till fots. Inte bara hamnade vi årets hak, fyllt av en massa flunkiga facebook-surfare. Vi var dessutom tvugna att slå oss fram i vad som skulle kunna vara Norges svar på Harlem. Det var inga trygga kvarter. Jag tänker inte bo eller jobba där. Faktum är att jag förmodligen aldrig kommer att sätta min fot där igen. Svenska föreningen kan suga av mig.
Jag och brushan avslutade dagen på Hard Rock café. I Oslo är man uppenbarligen mer normal om man börjar klunka bira vid lunchtid, än om man inte gör det. Vi följde trenden, utan några invändningar.
Brush!
Under vår tid på uteserveringen hann vi spana in en hel del norrmän. Några mer udda än andra. Jag blev även ihjälskrämd av vad som först tycktes vara en mycket olycklig och trött uteliggare, men som sedan visade sig vara en mycket sjuk och högljydd uteliggare. Alec höll på att bli påkörd av en cyklist som sedan gjorde årtes vurpa, mitt framför fötterna på honom. En gång blev lillebror dessutom nästan hörselskadad av världens mest galna tuta. Jag tror att vi såg Runar Sörgard. Jag har shoppat.
Och just det, mina vänner. Mobilnummret är nu bytt. Inte permanent, men under min vistelse här i Norge. Alla ni som eventuellt försökt ringa eller skickat sms har därmed inte kommit fram. Det nya nummret slänger jag upp på msn!
SAKNAR ER! <3
Puss!
Update från grannlandet!
I alla fall ett par minuter till.
I måndags anlände jag och min bror till Oslo. Vi genomgick världens kanske mest omständiga tågresa, tre byten - sex väskor - trånga tåg - många passagerare - tuppjuck. Jag kan inte riktigt förklara hur vi gjorde det, men fram kom vi. Med alla väskorna. Livs levande.
Sedan dess har vi tillbringat dagarna på diverse bemanningsföretag och i Oslos många butiker. Jag har redan blivit erbjuden ett antal jobb, men har tackat nej av olika anledningar. Idag har jag besökt klädbutikerna på Oslos officiella shoppinggata, Bogstadsveien. Jag möttes av många positiva besked och hoppas nu på att jag kan få komma på några intervjuer i nästa vecka. Lillebror har också raggat lite butiksjobb och har eventuellt en tjänst på gång i affären Killah.
Det går bra, även om utbudet av lediga tjänster inte är fullt så stort som många tidigare pratat om. Vi har stött på andra svenskar som bekräftat detta, varit här i flera veckor och ännu inte haft någon lycka. Nu ser det dock ljust ut för vår del och det är TOKNAJS!
Nu ska jag slå ihjäl min bror.
Sen ska jag laga Spagetti.
Puss och Snusk!
Herre!
Jag lever från och med nu i Norge!
Har varit några hektiska dagar den senaste tiden. Får väl erkänna att det egentligen inte är mycket lugnare just nu. En längre uppdatering kommer, nu måste jag kila!
PUSS på er! <3
Jag har en utarbetad strategi.
Alla som känner mig vet att jag har en enorm fobi för spindlar. Jag skulle, utan att ljuga, vilja påstå att de där vidriga insekterna är det absolut värsta jag vet. I mitt fall är det inte bara så att jag känner mig lite skrämd och illa till mods när jag hamnar öga mot öga med en långbent krabat. Jag får svårt att andas, hjärtklappning, dödsångest, kallsvettningar och utbrister oftast i ett hysteriskt gråtande. Vad denna enorma skräckslagenhet grundar sig i kan jag för mitt liv inte förstå. Jag bara vet att det är så.
När man är så enormt livrädd som jag är, lär man sig ganska snart att anpassa sin vardag efter rädslan. Man tar omvägar förbi områden där spindelfaktorn mycket väl skulle kunna vara hög. Man letar noga igenom sitt sovrum, kanske inte då du befinner dig i en lägenhet men definitivt på landet, innan man går och lägger sig. Man håller sig undan från sysslor som skulle kunna innebära kontakt med odjuren. Man tar försiktigt i saker och ting då man befinner sig ute i naturen.
Sist vi var på Björnhuvud tyckte mamma att jag skulle hjälpa till att riva ner papptaket på övervåningen. Jag hävdade att jag skulle bli överfallen av spindlar om jag fullföljde det uppdraget och vägrade således att över huvudtaget befinna mig i närheten av den aktionen. Mamma tyckte att jag var löjlig och menade att det minsann inte alls fanns några spindlar under taket. Jag stod fast vid mitt ord. Fyra timmar senare kom min bror tillbaka. Han hade givetvis fått den stora äran att ta över min tänkta arbetsuppgift. Inte helt oväntat kunde han bekräfta min farhågor med en ganska så extremt vidrig kommentar:
"Det bara vällde ut spindlar när man drog ner pappen."
Jag höll på att självdö när jag insåg vad min mamma nästan hade utsatt mig för. Jag förklarade ingående att jag från och med nu aldrig kommer att ta hennes spindelsnack på allvar. Kvar står ett problem, övervåningen. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna lägga mig tillrätta och faktiskt somna där efter en sådan målande beskrivning.
Nu är det verkligen dags.
Jobbsökarna är en satsning som bygger på att fem unga människor ska lära andra att söka jobb. Detta ska de göra genom att dokumentera sina steg i en blogg med hjälp av bilder, text och video. Till sin hjälp har de några av landets bästa arbetsförmedlare och dessutom kan alla som följer Jobbsökarna dela med sig av sina egna erfarenheter i form av kommentarer på bloggen.
So far, so good.
Men.
Det är alltså såhär man ser ut om man är arbetslös?
Jag måste haffa ett jobb.
Omgående.
Väluppfostrad.
Igår satt jag och min kära mor framför dumburken ett par timmar. Vi började med ett avsnitt av Desperat housewives, är inte jätteimponerad, och slutade med någonting som heter SOS Familj. Gårdagens fall var löjligt simpelt, men förra veckans freakshow var helt galen. Den familjen hade en tolvårig dotter som var helt besatt av att skrika och bråka. Hon gick inte till skolan, städade inte sitt rum, gjorde inte sin egen frukost, bråkade om precis allting och klängde på sin mamma 24/7. Jag blev förbannad av att se det lilla vidriga aset. Jag ville ge henne en sådan smäll att hon verkligen inte skulle kunna gå till skolan, ens om hon ville det själv. Snacka om att bli avskräckt. Jag tänkte, vad gör jag om mitt barn blir sådär? Det är ju inte värt det. Inga barn! Sedan funderade jag lite till och kom fram till hur väldigt värdelös du är som mamma om du inte kan stå på dig. Du får väl släpa iväg din bortskämda dotter till skolan om det så ska behövas. Du får förklara hur man beter sig och sedan se till att rejäla åtgärder vidtas om detta inte följs.
Snacka om att vi människor har haft olika uppväxter. Olika föräldrar och olika normer. Jag kan bara tacka vem det nu är som ska tackas för det faktum att jag föddes med min mamma.
Jag visste innan jag kunde gå vad som var rätt och vad som var fel.
JAG FUCKAR UR!
Kan någon förklara för mig varför jag inte kan använda Ventrilo?!
Min ms är perfekt, har inget packet loss. Laggar inte ens lite när jag spelar MEN i Ventrilo har jag över 15000 i ping. Det finns ju gränser för vad en människa med ett redan ganska taskigt tålamod klarar av.
Jag vill verkligen döda någonting!
NU!
En tisdag i oktober.
Mormors hund heter Puck och är lite av ett original. Man skulle kunna tro att han är riktigt, riktigt trög men jag är övertygad om att det egentligen är precis tvärtom. Han har liksom fattat att den där smått vindögda blicken ger resultat. Att hans ständigt viftande svans och oberörda humör lönar sig. Att den där dumdristiga lyckan ger honom så mycket extra kärlek. Han inte inte så dum, den där Puck. Inte egentligen.
Jag reder ut det här åt er.
Okej, såhär ligger det till.
Då detta är min blogg tänkte jag helt enkelt se till att utgå ifrån mig själv. Alltså, om jag tar direkt avstånd från en person eller det som personen i fråga står för så beror det med största sannolikhet på den enormt avancerade anledningen att jag helt enkelt inte finner det speciellt tilltalande. Jag känner förmodligen ingen sympati för individen, tilltalas inte av dennes attityd, kan inte personifiera mig med människan och trivs inte med det hon eller han vill förmedla. Jag kan helt enkelt inte respektera personen då denne saknar någon sådan egenskap.
Tänk att det kan vara så enkelt ändå.
Nu, över till allas favoritargument.
Avundsjuka - En känsla av olust över att inte vara delaktig av någon annans förmån.
Så snart någon börjar uttrycka negativa känslor för en offentlig person blir denne överöst med påhopp om avundsjuka och bitterhet. Det verkar liksom inte som att man faktiskt förstår att det ibland kan vara så enkelt som det faktiskt är. Det går att ogilla en person utan att det grundar sig i missunsamhet. Jag lovar er alla, den möjligheten finns! Den finns till och med i större utsträckning en idiotideologin om avund.
Kan vi inte ta och skrota det där löjliga argumentet en gång för alla? De är så busenkelt att bara slänga ur sig något sådant och sedan känna sig nöjd med sin motbevisning. Dessvärre håller det inte i det långa loppet. Snacket om avundsjuka ger mig bara mer vatten på min kvarn, tro mig. Anklagar man en person för att vara korkad så blir ju anklagelserna bara ännu mer verkliga då det enda motargument man får bygger på hur bitter man är som skribent.
Nej, det håller ju helt enkelt inte.
Ni kan ju ta mig tusan inte det här.
Kissie, inte den vassaste kniven i lådan.
Jag älskar idioti.
Framför allt sådan där uppenbar idioti.
Om man nu har tänkt att provocera sina läsare, så måste man ju ändå göra det ordentligt. Alexandra lägger upp några bilder på produkter hon klickat hem från nätet och klargör att hon minsann inte tänker dela med sig av varifrån de kommer. Dessvärre saknar vår goda bloggerska förmodan att tänka ett par steg längre. Hon döper med andra ord inte om sina bilder och därmed ligger hemsidans URL bara ett högerklick bort.
http://pinkywebshop.se/images/gr%E5(5).JPG
Alltså. Om någon mot all förmodan har ett intresse i att själv köpa de groteska smycken och pälsimitationer som Kissie stoltserar med i sin blogg, kan ni göra det här.
Sofistikerade samtal.
Låt inte skenet bedra.
Egentligen är jag helt dum i huvudet.
Vad är väl Jantelagen?
Jag tycker att det är så intressant att se vilken hype det har blivit kring fenomenet Jantelagen på sista tiden. Enda sedan Blondinbella lärde sig innebörden av ordet och bestämde sig för att det var häftigt att motarbeta konceptet har man upplevt begreppet i många olika forum. På tv pratas det om jantelagen, i tidningarna skrivs det om den och på radion diskuteras det om människors attityd gentemot sig själv och andra.
Jag har alltid varit fascinerad av människors behov av att lägga sig i allt det som egentligen inte berör dem själva. Jag menar, jag kan ju knappast påstå att människor som står utanför min bekantskapskrets - mitt liv - och deras välbefinnande, har någon direkt inverkan på mitt sinnestillstånd. Alltså, för min del får de vara hur jäkla glada, ledsna, arga, godtrogna, olyckliga eller lyckliga de vill. Jag känner inte att jag behöver engagera mig i den generella attityden på samma sätt som många andra uppenbarligen gör. Det blir så överpretentiöst.
Hur som helst har man nu bestämt sig för att det här är millenniet för självupptagenhet och arrogans. Man ska höja sig själv till skyarna, älska sig själv över allt annat. Utnämn dig själv till mästare över alla ting och tyck alltid att du är bäst på allt! I annat fall är du bara en sådan där tråkig svensson som inte vågar gå emot jantelagen. Det är omodernt. Det är ute. Det är skittöntigt.
Hur blir det då med de människor som fortfarande har lite självdistans och insikt? Ska de börja ljuga för att inte framstå som torra och tråkiga? Även om du kanske inte råkar vara snyggast i världen så ska du skylta med att du tycker det? Blir inte det väldigt jobbigt i längden? Framför allt måste det bli ganska fel när man först förklarar hur galet grym man är och sedan misslyckas fatalt, vilket förr eller senare kommer att inträffa.
Kommer inte människors trovärdighet att sjunka när alla går runt och briljerar, skryter och älskar sig själva? Hur ska man veta vem som egentligen besitter den största kompetensen när alla plötsligt hävdar att de är bäst?
Jag anser personligen att diskussionen kring Jantelagen är ett jävla skämt. Det är bara ett nytt icke-fenomen som man dragit fram för att fylla upp sina sidor med, för att upprätthålla den pretentiösa framtoningen. Det finns trots allt en tanke bakom det gamla ordspråket "lagom är bäst". Den tanken är inte att förglömma.
Monstret och jag.
Yllet och Amanda
Det gäller att vara kritvit i ansiktet.
Kritvit i ansiktet är det nya svarta.
Jag lever, trots allt!
Dog bara lite i en sisådär fyrtioåtta timmar.
Galet skönt faktiskt, om ni frågar mig.
Idag har jag börjat fokusera. I och med att Norge stundar nästa vecka så måste jag ta tag i min dygnsrytm. Igår somnade jag vid halv fyra men gick lik förbannat upp klockan tyio i morse. Är ungefär lika pigg som Kissie är snygg. Det är inte lätt när det är svårt.
Jag höll för övrigt på att få hjärtstillestånd i natt. Då jag kommit tillbaka från tandborstning och dämpat belysningen plockade jag som vanligt fram min bok för att läsa ett par sidor. När detta var avklarat släckte jag min lampa och lade mig bekvämt till rätta, blundade och höll sedan på att kissa ner mig av skräck när någonting började röra sig frenetiskt under min säng. Jag kunde bara göra slutsatsen att det i det här fallet inte var fråga om något diskret monster. Den här gången hade det bråttom och ville förmodligen bara få dödandet avklarat. Jag gjorde mig beredd, funderade över vad ja skulle sakna mest i detta liv och inväntade vad det nu var som skulle uppenbara sig. Hjärtat dunkade som aldrig förr.
Sedan kom Amanda utkravlande under sängen. Det är ju ingen liten hund vi snackar nu, alltså är inte hennes kroppshydda riktigt anpassad för så små ytor. Det var bökigt och det tog alltså ett tag för henne att komma ut under sitt gömställe.
Jag var skräckslagen.
Från och med nu ska jag alltid kolla sängen innan jag släcker.
Aldrig...
Är för snuskigt bakfull och äcklig.
Återkommer.
FULL rulle!
Nu ska jag bege mig.Det är dags att packa mina pinaler och röra mig ner mot språvagnen. Det blir till att dricka lite öl i kväll tillsammans med mina vänner. Det vill säga den del av gänget som inte blivit FYRTIOTVÅ och överpretentiösa. Danne, den var till dig sötnos <3. Förhoppningsvis kan jag övertyga mina kamrater om att det inte är fel att titta lite på Idol samtidigt som man sysselsätter sig med spritintaget. Är inte helt säker på utläget i den frågan, men jag har bestämt mig för att göra mitt bästa.
För övrigt hoppas jag att Yasmina, Jesper eller Robin B åker ut i kväll. De må vara sockersöta, men det finns betydligt mer talangfulla kandidater i Idol-gänget än de.
Hur som helst är det nu dags. Hoppas att ni får en trevlig fredagkväll.
Simma lugnt!
Ge mig den!
Ja, nästan behöver.
Faktiskt.
Perfekt oversize-kofta inför den stundande kylan. Att det dessutom är 3/4-arm OCH luva på den gör inte saken sämre.
Ge mig den grå-röda!
NU!
Höst med Mamma.
Grått. Grått. Grått.
Och väldigt regnigt dessutom.
Det var det däremot inte i onsdags. Då var jag och Mamma ute vid Löfstad slott och promenerade i dess vackra omgivning. Med oss hade vi Amanda och två kameror. Det var en riktigt mysig eftermiddag och som vanligt blev det mycket skratt och skoj. Jag älskar verkligen min mamma innerligt, det finns ingen i hela världen som är bättre än hon.
Här satt jag och Mamma och lyssnade på James Morrison.
Tack för den finaste dagen på länge älskade mamma!
Jösses, vilket misstag.
Alla vet väl vid det här laget att man inte ska hålla på att ställa om väckarklockan mitt i natten. Det blir liksom alltid bara väldigt fel. Emellertid kände jag när telefonen satte igång med sitt frenetiska pipande i morse att jag bara var tvungen att genomföra den där aktionen. Det hade varit omöjligt att gå upp så tidigt.Resultatet blev givetvis att jag istället för 09.30, knappade in 10.30. I mitt sömndruckna tillstånd ansåg jag väl att det kändes mer logiskt att ett klockslag som halv tio bör innehålla just siffran tio. Jag försov mig helt klart och har nu kämpat sedan dess för att hitta tillbaka till mig själv. Jag är förlorad.
Idag blir det med största sannolikhet kalas. Det enda problemet med fest på en fredag är ju att det krockar med Lars. Ja alltså, Idol-Lars. Kan kanske styra upp det där, vi får se.
Nu ska jag slå min bror.
BBL!
Tack gode gud, för skämskudden!
Var det värt det? Nej, jag mår fan bara dåligt.
Grejen är ju inte att jag är någon fantast av programmet. Grejen är ju att Blondinbella medverkade i dagens sändning. I och med att tjejen inte lyckades göra något vidare intryck under sin förra vända hos Svt kände jag att det kunde vara intressant att ge henne en andra chans. Dessvärre mådde jag mest dåligt. Villa springa in i Studion och slita med mig Isabella som envisades med att babbla om fel saker, upprepa sig, snubbla på orden och ständigt bli motbevisad av programledaren.
Om jag var Isabella Löwengrip så skulle jag ta det lite lugnt med mediaframträdanden. Hon är helt klart dåligt förberedd och inte ens lite tränad. Om hon skippar ett par sol-duchar och någon tandblekning kanske hon kan lägga lite tid på att sätta sig in i argumentationsteknik och representativt framförande.
Usch, det var tio högst obehagliga minuter.
Fullkomligt fantastisk.
Jag är uppvuxen med litteratur i alla dess former. Innan jag kunde läsa på egen hand var mamma noga med att inkludera sagor och historier i min och min brors vardag. Det lästes lite varje dag. Kvällens höjdpunkt var samlingen i min säng och mammas inlevelse när hon tog med oss med in i fablernas värld.
Sedan dess har jag hunnit sluka en hel del böcker. Många har jag älskat och andra har jag ifrågasatt. Sist i raden av utlästa böcker är Pilgrimsresan, skriven av Paulo Coelho . Jag skulle kunna beskriva den som fullkomligt fantastisk. Det är en bok som inte liknar någon annan och som dessutom kan komma att påverka ditt liv på riktigt.
Har du inte läst den här boken så gör det.
Den är trollbindande.
Jag är kär!
Det är ingen mindre än Idol-Lars jag snackar om. Inte bara är han ett musikaliskt geni, med en fantastisk röst och underbara visioner. Han är dessutom väldigt attraktiv. Ja, han är faktiskt riktigt snygg. Dessutom har han alltid ett så finurligt uttryck. Han är sådär spännande fundersam. En riktig mystiker.
Rejected Love är gudomlig.
Jag är kär i Idol-Lars.
Dagens misstag - Lastbilschaufförens flickvän
Det finns så många orsaker till den här nomineringen. Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
För det första så har den här tjejen valt att identifiera sig som någon annans flickvän. Det är så hon vill presentera sig själv. Inte som Sandra 20 år, utan som lastbilschaufförens GF. Det äcklar mig lite. Vem är då denna flickvän om förhållandet tar slut. Ingen? Vad är det för idiotiska signaler hon sänder ut?
För det andra blir man smått panisk av alla inlägg om sexiga underkläder och djupa urringningar. Att tjejen mitt i allt detta har mage att kritisera Kissies klädstil är för mig ett mysterium. Maken till osmaklighet får man ju faktiskt leta efter. Och vad är grejen med Playboy-halsbandet? Google bör ju knappast vara en okänd sökmotor vid det här laget!
Mitt i allt rosa fluff har Sandra klämt in ett par samhällspolitiska frågor, som något slags kamouflage. Här kritiserar hon polisen för att de ljuger, sjukvården för att de snyltar och socialen för att de inte anstränger sig tillräckligt.
Sandra är med största sannolikhet en jättegullig tjej.
Men hennes blogg gör mig illamående.
Konsten att misslyckas fatalt.
Jag utgick ifrån ett recept där 4 dl kaksmulor var en del av ingredienserna. Jag hade varken kakor eller någon vidare lust att stoppa dem i mina chokladbollar. Problemet var ju nu att alla andra ingredienser hade överdimensionerats i förhållande till förlusten av 4 dl någonting. Alltså fick jag improvisera och det blev inte bra.
När du bakar, läs alltid igenom hela receptet innan du sätter igång och börjar blanda ingredienser.
Det är ju fantastiskt att man inte ens klarar av att baka chokladbollar.
Då var det dags.
Sofia utmanade mig, som det så fruktansvärt fjantigt heter.
Jag har nu fyllt i fomuläret. Misstänker för övrigt att människan som utformat den här listan är både förvirrad och en aning rubbad. Saknar en röd tråd. Saknar mening.
Vilken svordom använder du mest?
- Försöker att använda alla lika ofta.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
- Jag skulle fly landet.
Har någon någonsin kallat dig lat?
- Det har nog hänt. Oprovocerat ofc.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
- Jag jobbar inte så.
Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?
- Mjölk <3
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
- Det är aldrig någon som berättar någonting för mig.
När var senast någon stötte på dig?
- Lördags.
Kan du vissla?
- Det kan jag.
Har du någonsin deltagit i en demonstration?
- Givetvis.
Vem var den senaste som ringde dig?
- Mormor.
Vilken är din favoritattraktion på ett nöjesfält?
- Berg&dalbanan!
Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
- Jag tror inte. Jag vet.
Tittade du på tecknat när du var liten?
- Jag rockade bamse varje dag.
Hur många syskon har du?
- Ett, tänkte jag svara. Men sedan kom jag ihåg att jag nu för tiden även har tre småsystrar.
Vilken film kan du alla replikerna till?
- Ingen film kanske. Men Sex & The City kan jag ganska bra vid det här laget.
Äger du några band-t-shirts?
- Japp!
Har du gråtit offentligt?
- Nae, det är töntigt att gråta.
Har du en stationär dator eller en laptop?
- Både och.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
- Kan kanske inte bry mig mindre.
Kan du kasta macka?
- Skitdålig fråga.
Vem var din favoritlärare?
- Gymnasietidens första mentor. Han envisades med att kalla oss skitungar samtidigt som han bad oss att hålla käften. Han hade fint skägg.
Har du en blogg?
- Nae.
Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?
- Mediekommunikation.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
- Intelligens.
När sov du senast på golvet?
- Midsommarafton
Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade under lektionerna?
- Har nog hänt en gång eller två.
Vilken är din favoritfrukt?
- Frukt är överskattat.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
- Jag är lite av en fascist på det området.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
- Vet inte. Förmodligen någon bilist.
Tror du att gud är en man eller kvinna?
- Gud är ett jävla skämt.
Kommer du bäst överens med personer av motsatt kön?
- I de flesta fall, ja.
Hur valde dina föräldrar ditt namn?
- Mamma bestämde, vilket var en jäkla tur. Trist att heta Oskar som tjej liksom.
Vad säger du till dig själv när allt blir svårt?
- Fuck it?
Vilken är din favoritkaraktär i star wars?
- Chewbacca!
Stör det dig om någon säger att de ska ringa, men inte gör det?
- Ja, som fan.
Vad är du allergisk mot?
- Filmjölk och idioter.
Om du hade varit född av motsatt kön, vad hade du hetat?
- Oskar, då också!
Nu vet ni allt det som ni alltid har velat veta men aldrig tagit reda på. Känns inte livet lite lättare när allt kommer omkring?
Mycket, mycket märkligt.
Jag träffade nog något av ett original.
Det var under min promenad med Amanda som gärningsmannen uppenbarade sig.
Jag var precis på väg hem när en liten stadig gubbe kom cyklande på ett mer eller mindre odefinierbart fordon. Jag intalar mig att det faktiskt fanns en cykel under alla vagnar och väskor, men är fortfarande inte helt säker på den saken. Hur som helst fyllde det sin funktion då både gubben och alla hans tjugofyra kartonger faktiskt tog sig framåt, i min riktning, väldigt fort. Till en början var jag bara säker på att han, vem han nu än var, led av någonting allvarligt men att det inte var mitt problem. Detta antagande visade sig vara fullkomligt felaktigt. Hans problem var helt klart mina problem.
Efter att ha tvärstannat mitt framför näsan på mig inledde han givetvis ett av de lustigaste samtal jag någonsin upplevt.
"Har du några kartonger?"
"Vadå nu?"
"Ja, har du några kartonger?"
"Som du säkert ser har jag inga kartonger på mig just nu."
Jag borde ha insett mitt misstag här. Det var ju verkligen mycket klantigt.
"Har du några kartonger senare?"
"Nej, jag har inga kartonger över huvud taget, faktiskt."
"Har du kanske några kartonger hemma?"
"Nej."
"Du kanske känner någon som har kartonger?"
"Nej."
"Vet du var jag kan få tag i kartonger?"
"NEJ, FÖR FAN."
Det var inte meningen att låta så arg egentligen. Han hade ju faktiskt inte varit elak, bara urbota korkad. Hur som helst gav min attityd effekt och Gubben hoppade förskräckt upp på cykeln igen och försvann illa kvickt. Såhär i efterhand funderar jag egentligen bara över tre saker.
1. Vad skulle gubben göra med alla dessa kartonger?
2. Brukar man gå runt med en kartong eller två på sig?
3. Varför i hela friden skällde inte Amanda iväg gubben? Den enda gången man verkligen behöver hennes hetsiga humör så glömmer hon bort det.
Mycket, mycket märkligt.
Musiken.
James Morrison - This Boy
Amy Mcdonald - Footballer's Wifte
Jason Mraz - The Dynamo Of Volition
Jack Johnson - Bubble Toes
De är långt ifrån nyheter.
De är bara helt underbara.
Och jag räknar till tio.
Hastighetsbegränsningen är 110 km/h.
Och så händer det här.
Människor som envisas med att köra för långsamt borde inte få ha kvar sitt körkort. Andra bilister blir ju fullkomligt skogstokiga ( läs livsfarliga ). Av någon outgrundlig anledning händer det här alltid mig på just den här sträckan. Är riksväg 34 någon jävla genomfart för retarderade pensionärer kanske?
Vill skära mig.
Den gamla godingen.
Dels avgudar jag engagemanget.
Men slutklämmen borde faktiskt vara prisbelönt.
"Sammanfattningsvis kan vi bara konstatera: Vill du lyckas på den kvinnliga Counter Strike scenen måste du vara riktigt duktig eller riktigt snygg. Eller också bara riktigt, riktigt ful."
Ta dig i kragen Ela och börja blogga för i helvete!
Yllet och svarta faran!
Det är utan tvekan den bästa årstiden på hela året.
Jag älskar ljuset på hösten. Färgerna. Stämningen.
Idag har det varit ett underbart väder. Solen har skinit och termometern har visat tretton grader. Jag har gjort mitt bästa för att avnjuta denna lyx till fullo. Laddat Mp3-spelaren, virat in mig i mysiga sjalar, invigt
uggsen och tagit med mig min lilla bebis på en lång och härlig promenad. James Morrison och Amy Mcdonald är två riktiga stämningshöjare. Livet känns nästan enfaldigt enkelt och problemfritt. Jag finner mig själv i någon slags eufori, kan inte sluta le när jag går där runt strömmen. Ibland krävs det så väldigt lite.Såhär ledsen är min älskling när hon måste ha munkorgen på sig. Hon gråter faktiskt lite. Anledningen stavas S-M-Å S-K-I-T-H-U-N-D-A-R. Amanda hatar dom verkligen, innerligt. Att hon sedan har övertaget med några hundra kilo gör inte saken mindre livsfarlig. Alltså har jag alltid munkorg på vovven när vi befinner oss i trånga miljöer med dålig sikt. Jag får dock ont i hjärtat efter två minuter vilket resulterar i att den ganska snart därefter åker av. Idag skällde hon dock bara på två taxar och en mops. Men det var okej, för dom skällde på henne först. Snacka om kass överlevnadsinstinkt.
BRB GOS.
127.0.0.1 igen!
Tro det eller ej, men den där förbannade bilen måste verkligen avsky mig. På väg hem från Motala började kontrollpanelen att lysa. Igen. Jag skulle precis till att kissa på mig av skräck när jag upptäckte att det inte var någon mindre än olje-lampan själv som lös. Igen. Hur stor är den chansen? Hur som helst gick påfyllningen betydligt bättre den här gången. Jag grät inte ens lite.
Hos Pelle har jag haft en mysig kväll. Vi åt taco och tittade på två filmer. Den ena hette Babylon, den var ganska kass. Den andra hette Taken och var betydligt bättre. Jag fick även nöjet att spana in Pelles nyinköpta skateboard. Den här utgåvan finns bara i tvåhundra exemplar, Pelle har den etthundrafemtioförsta brädan. Jag älskar den, inte bara för att In Flames är ett schysst band utan framför allt för att den är så galet grym!
Visst är den snygg?
BBL!
ApaApaApaAAAaapaaa!
Ålrajt.Idag har jag lyckats med den mycket makabra prestationen att snubbla i duschen. Det är faktiskt någonting som aldrig har hänt mig förr och jag vet fortfarande inte riktigt hur jag lyckades med det. I och med min galanta reaktionsförmåga hann jag dock snappa upp att jag var på väg ner i golvet innan jag låg där, vilket fick mig att instinktivt grabba tag i första bästa föremål. Duschdrapperiet kunde ha gått sönder, stången hade mycket väl kunnat brista, men jag klarade mig och lever förmodligen enbart tack vare mig oklanderliga instinkt.
Vidare vill jag passa på att gratulera Adeccos växeltelefonist som slog världsrekord i missnöje tidigare idag. Det gäller tydligen att låta som sju svåra år om man är den som tar emot alla samtal på ett företag. Annars gills det inte, eller? Det är ju lite intressant att ett bemanningsföretag inte lyckas anställa kompetent personal till sitt eget bygge.
Nu ska jag pysa. Idag är det ett underbart väder och jag tänkte hinna njuta lite av det innan jag sätter mig i bilen.
Hörs, ses, pangas!
Morsning och goodbye.
Jag har för övrigt rensat min MSN. Nu är alla freak borttagna och de lyckligt lottade som jag behållit bland mina kontakter är fint grupperade. Carnifex, Tbh.nu, Girls, Grabbs, Geeks och Tards. Det jobbiga med denna kategorisering är att man gärna vill stoppa in samma person i flera grupper. Lancia och Arre hade ju till exempel kunnat dominera majoriteten av dem.
I morgon ska jag ner till Addecco för ett ordna ett par detaljer inför Norge-vistelsen. Efter det ska jag hooka upp med Pelle. Vad som händer därnäst får vi se. Lär åka och hälsa på mina gamla chefer för att få med mig diverse angelägna dokument.
God natt era tomtar.
Sov sexigt.
Briljant brorsan!
"Mamma, baka en paj som ser ut dom Rocky Dennis."
Jisses.
Man blir nästan varm om hjärtat.
Jag måste dock salutera Ponde för hans finfina bildtext i det här inlägget. När Buba började härja om att jag blivit dissad på Rakaka hade jag givetvis förvänta mig någonting av den lite starkare kalibern, likväl blev jag en smula förvånad när jag såg bilden. Ingen skada skedd, även om jag givetvis skulle föredra att slippa bli förknippad med en tjej vars utseende tyder på en viss nedsatt mental förmåga.
Nu är det väl vida känt att jag inte heller är den som är den. Bjuder därmed helt sonika på följande favorit-bild:
*LER*
Resultatshow - This is it!
Det där är ett par Uggs Styggan.
Nu ska jag ta ut min kissnödiga bebis-hund.
AUF WIDERSEHN!
Grabben i baren bredvid.
Hur som helst.
I fredags var jag som bekant på teatern med min kära familj. Vi såg pjäsen Arsenik & gamla spetsar, vilken var mycket underhållande och välgjord. På scenen fanns en hel del bekanta och Jörgen Mulligan gjorde i vanlig ordning succé. Kvällen avslutades på Gasten, den inofficiella teaterkrogen i Norrköping. Det var en mysig och mycket logisk afton, i alla fall fram tills dess att den där väldigt packade killen stapplade in genom dörren och började bonda med mormor. Det var väl ungefär där som logiken försvann och tragikomiken kom in i bilden. Grabben är väl i min ålder, kanske ett eller ett par år äldre. I handen har han en plastpåse med ett högst odefinierbart innehåll. Han inleder vårt samtal med läten av olika slag. Det liksom donar lite lätt ur munnen på honom när han försöker att fästa blicken och rannsakar sig själv för att hitta ett samtalsämne. Killen hugger tag i mormors stol, tittar henne djupt i ögonen och börjar sedan förklara att han kommer direkt från klubben mitt emot. Dessvärre har han glömt bort namnet på krogen och ber därför Ninni, 82 år, att hjälpa honom. Mamma finner givetvis mycket nöje i detta och uppmuntrar hans tänkesätt, om någon vet så borde det väl ändå vara just mormor. Eller?
Då jag börjar misstänka att killen inte bara är full utan kanske även lider av någon form av utvecklingsskada sätter jag igång att smida mina utrotningsplaner. Emellertid hinner jag inte komma så långt innan mormor har ryckt in. Hon får den stora äran att dissa den ovälkomna besökaren genom att på ett mycket korrekt och vänligt sätt be honom att söka sig någon annanstans. Killen förstår trots allt piken, han börjar röra sig mot dörren, men vänder sig sedan om igen för att stirra på mig och min bror. Ur sig häver han följande:
"Åh, ett känt par!"
Jag tittar skeptiskt på Alexander som börjar kommentera hur oerhört fel hans påstående är, på så många sätt. Vid det laget har dock killen redan försvunnit ut och kvar sitter vi. Fulla av förundran, förvirring och oförståelse.
Skjut mig, tack!
Jag har handlat en hel hög med nya prylar som jag egentligen inte alls har råd med. Det var faktiskt så illa att jag blev tvungen att springa ut ur gallerian och in i bilen, bara för att jag inte skulle "råka" få med mig någonting mer.
Nu har jag ett par beiga chinos.
En ny T-shirt.
En brun stickad väst-kofta.
Ett par beiga uggs.
Ett par nya örhängen.
Tre nya hårband.
Hårspray.
Marscara.
Och galet mycket mindre pengar på kontot.
Jag tänkte straffa mig själv på någit vis. Tror dock att jag tar tag i det efter helgen. Nu måste jag spendera dagarna väl, med början på teater i kväll. Jag ska tillsammans med familjen gå och se en föreställning som heter Arsenik & gamla spetsar. Därefter ska vi ta oss ner till Gasten, favoritkorgen, för att dricka lite vin i sällskap med Guys skådespelar-kollegor. Det kommer att bli en trevlig kväll!
HF!
Btw, jag har färgat håret. Det blev bra.
Mycket inspirerande!
Sverige är ju ett väldigt litet land. Vi har bara ett fåtal riktiga stjärnor. Det finns ett par lyckliga själar i vår provins som faktiskt besitter någon form av talang, som är bättre än andra på det dom gör, som glänser av en anledning. För att kompensera för vårt begränsade utbud har vi dock proppat hela storstäderna fulla med B-kändisar i alla dess färger och former. Det här är människor som i regel är fullkomligt odugliga och som har haft förmånen att visa upp detta för vår lättpåverkade befolkning i olika typer av media-sammanhang. Det krävs inte mycket för att du ska bli omskriven i Aftonbladet eller plåtad av Se&Hör. I själva verket kräver det ingenting, nej, mindre än ingenting.
Jag går igenom kändisbloggarna och jag vill bara kräkas. Jag vill bara ta Carolina Gynning och dänga henne i huvudet på Linda Rosning. Jag vill ta deras värdelösa meningsuppbyggnader, deras felstavade ord, deras envisa särskrivningar och slänga dem i ansiktet på Natacha Peyre. Jag vill bara döda någon för deras hemska texters skull. Hur är det över huvudtaget möjligt att skriva mer fel än rätt? Vad är det för stjärskott som ansvarat för brudarnas skolgång? Och även om du aldrig någonsin suttit på en enda lektion i hela ditt liv, så kan du med lite vanligt vett och uteslutningsförmåga skriva renare än ovan nämnda.
I det här inlägget har CG skrivit två meingar, hur många av dem känns ens lite försvarsbara?
Linda Rosing briljerar med vad som har kommit att bli lite av hennes varumärke, särskrivningar:
"Jag blev jätte glad och skyndade mig att hämta honom.
Meningen var att han skulle till Grönalund,men han ville hellre till mig.
Då är man omtyckt! hahaha.
Han är inte bara lik mig utseende messigt, utan han är verkligen mammas pojke(ler).
Vilket jag bara tycker är så mysigt. Han om någon är grym att ge mig komplimanger.
Han kommer bli en "Killer" när han blir stor."
Och NP fortsätter att dominera det svenska språket. Finn fem fel, någon?
Jag vill bara ta mitt liv.
Så sjukt omotiverande.
Oj Oj!
Vad det beror på har jag bara en svag gissning om. Det skulle kunna vara sjukdom, ointresse eller World of warcraft. Av någon sjuk anledning har jag nämligen börjar levla min gnome igen. Tanken var från början att jag skulle göra detta i sällskap av min goda vän Luke. Att han sedan hittade ett golfspel som han tillsammans med resten av vent-tardsen nördar sönder i stället är en annan femma. Jag är bitter och övergiven på Moonglade, vilket jävla öde. Tack för kaffet, för i helvete.
Annars är jag mest sjuk. Till en början blev jag förbannad över tanken på att jag haft ont i halsen konstant under tre veckors tid. Jag sansade mig dock när jag kom till insikt med att jag helt och hållet har mig själv att skylla. Med diverse ansträngande aktiviteter så som fest, laserdoom, hets-shopping och nattliga promenader kanske det är ganska förståligt att förkylningen inte vill ge sig. Jag måste ta mig i kragen och kämpa lite för att bli frisk.
Det är alltså planen från och med nu. Hör ni ingenting mer av mig så har jag förmodligen avlidit av tristess.
Over and out ffs.