Yllet

Idag har jag inte gjort mycket av vikt. Jag har i princip bara spelat slipat på mitt CV, spelat Counter-Strike och varit på en långpromenad med lillebror och mormors hund.

Mormors hund heter Puck och är lite av ett original. Man skulle kunna tro att han är riktigt, riktigt trög men jag är övertygad om att det egentligen är precis tvärtom. Han har liksom fattat att den där smått vindögda blicken ger resultat. Att hans ständigt viftande svans och oberörda humör lönar sig. Att den där dumdristiga lyckan ger honom så mycket extra kärlek. Han inte inte så dum, den där Puck. Inte egentligen.
På väg hem hade jag och min bror en diskussion om bajs och ansvaret hos en hundägare. Alexander menade att det omöjligt kan vara hans skyldighet att plocka upp skiten då det ju faktiskt inte är han som har lämnat det där. Jag undrade givetvis hur han hade tänkt sig att hunden ska lösa det lilla problemet på egen hand. Han tyckte inte att det är hans fel. Inte jag heller, men nog fan måste det väl endå vara hans problem. Nu kan ni gissa vem som bär bajsansvaret på våra promenader.

Trackback-URL för detta inlägg: