Yllet

Dog bara lite i en sisådär fyrtioåtta timmar.
Galet skönt faktiskt, om ni frågar mig.

Idag har jag börjat fokusera. I och med att Norge stundar nästa vecka så måste jag ta tag i min dygnsrytm. Igår somnade jag vid halv fyra men gick lik förbannat upp klockan tyio i morse. Är ungefär lika pigg som Kissie är snygg. Det är inte lätt när det är svårt.

Jag höll för övrigt på att få hjärtstillestånd i natt. Då jag kommit tillbaka från tandborstning och dämpat belysningen plockade jag som vanligt fram min bok för att läsa ett par sidor. När detta var avklarat släckte jag min lampa och lade mig bekvämt till rätta, blundade och höll sedan på att kissa ner mig av skräck när någonting började röra sig frenetiskt under min säng. Jag kunde bara göra slutsatsen att det i det här fallet inte var fråga om något diskret monster. Den här gången hade det bråttom och ville förmodligen bara få dödandet avklarat. Jag gjorde mig beredd, funderade över vad ja skulle sakna mest i detta liv och inväntade vad det nu var som skulle uppenbara sig. Hjärtat dunkade som aldrig förr.

Sedan kom Amanda utkravlande under sängen. Det är ju ingen liten hund vi snackar nu, alltså är inte hennes kroppshydda riktigt anpassad för så små ytor. Det var bökigt och det tog alltså ett tag för henne att komma ut under sitt gömställe.

Jag var skräckslagen.
Från och med nu ska jag alltid kolla sängen innan jag släcker.