Yllet

Ja, jag tänkte vara hyvens och reda ut detta enorma dilemma åt er. Jag förväntar mig dock inte att det på något vis kommer att innebära någon egentlig förändring. Med största sannolikhet kommer ni att fortsätta dra era ogrundade argument.

Okej, såhär ligger det till.

Då detta är min blogg tänkte jag helt enkelt se till att utgå ifrån mig själv. Alltså, om jag tar direkt avstånd från en person eller det som personen i fråga står för så beror det med största sannolikhet på den enormt avancerade anledningen att jag helt enkelt inte finner det speciellt tilltalande. Jag känner förmodligen ingen sympati för individen, tilltalas inte av dennes attityd, kan inte personifiera mig med människan och trivs inte med det hon eller han vill förmedla. Jag kan helt enkelt inte respektera personen då denne saknar någon sådan egenskap.
Tänk att det kan vara så enkelt ändå.

Nu, över till allas favoritargument.
Avundsjuka - En känsla av olust över att inte vara delaktig av någon annans förmån.
Så snart någon börjar uttrycka negativa känslor för en offentlig person blir denne överöst med påhopp om avundsjuka och bitterhet. Det verkar liksom inte som att man faktiskt förstår att det ibland kan vara så enkelt som det faktiskt är. Det går att ogilla en person utan att det grundar sig i missunsamhet. Jag lovar er alla, den möjligheten finns! Den finns till och med i större utsträckning en idiotideologin om avund.

Kan vi inte ta och skrota det där löjliga argumentet en gång för alla? De är så busenkelt att bara slänga ur sig något sådant och sedan känna sig nöjd med sin motbevisning. Dessvärre håller det inte i det långa loppet. Snacket om avundsjuka ger mig bara mer vatten på min kvarn, tro mig. Anklagar man en person för att vara korkad så blir ju anklagelserna bara ännu mer verkliga då det enda motargument man får bygger på hur bitter man är som skribent.

Nej, det håller ju helt enkelt inte.
Ni kan ju ta mig tusan inte det här.

Trackback-URL för detta inlägg: