Yllet

Vi har alltså lyckats genomföra den där kräftskivan efter många om och men. Det var en sjukt bra kväll, mycket innehållsrik och en smula skräckinjagande.

Cancerslice.

Två bilar, nio personer, en anhalt. Det kunde liksom inte gå fel. Ölen åkte fram, fotbollen kom till användning, diskussionerna haglade och skrattet var konstant. Jag och Alexandra dukade bordet med alla dukar, servetter, hattar och plasttallrikar vi kunde hitta. Tills slut åkte kräftorna fram och det var ungefär då någongång som allting började bli så fruktansvärt komplicerat. Eller vad säger du Bard? Anton? Lance?

"Sjukt mycket jobb för så lite mat."
"Det är ju inte värt det."
"ÄGD JÄVLA HORKRÄFTA!"

Hur som helst var det enligt mig och ett par lyckliga själar till riktigt gott. Dessutom hade vi nubbar att dricka och snapsvisor att sjunga. Bebis tog fram engångsgrillen och började att brassa korvar, mitt på gräsmattan, tack för fläcken! Kräftorna tog slut, en bitter Anton tog sig hem, vi andra tog oss in. In i värmen där diverse aktiviteter av olika slag utspelade sig. Ölspel till höger och vänster, kroppstwister - Linn & Jag = radarparet, Jag har aldrig, Sanning och konsekvens, straffpoker, you name it. Dessutom hann vi med att skrämma livet ur undertecknad då Bebis kom på den briljanta ideén med spökvandring. Han, jag, Bard, Luke och Alexandra tog oss med hjälp av två ficklampor som efter löften skulle ha varit tända under hela vägen (vilket de givetvis inte var), ner mot Löfstad slott, även om vi inte kom så långt. Det var när Bard började springa och snacka om zombihästar som jag bestämde mig för att det var dags att gå tillbaka igen. Det var också då som Alex sprang iväg, försvann och sedan uppenbarade sig mitt på vägen när vi minst anade det.

På säker mark började kalaset om igen och vi slutade väl någon gång runt sex-snåret. Riktigt tyst blev det dock aldrig.

Av någon lustig anledning hade samtliga "gäster" fruktansvärt bråttom hem dagen efter. Jag, som hade lånat ut stugan och därmed fick det självklara städansvaret, var inte helt nöjd med det. Jag tackade dock gudarna för Luke denna bakfulla dag, som faktiskt stannade kvar och hjälpte mig att dammsuga, torka, slänga och sortera. Det var en heroisk insats!

Tack för supersjuk kväll alla inblandade! <3
OT: Bilder kan eventuellat komma senare.

Trackback-URL för detta inlägg: