Yllet

Jag lever, men bara knappt.

Jag var ju som bekant i Linköping i Onsdags och träffade min supersöta Anna. Vi pratade mycket, lagade mat och tittade på That's 70s show. Anna hade stora nyheter att dela med sig av. Hon chockade mig rejält när hon knäckte ur sig följande:
"Jag ska ha barn."
Min första reaktion var helt klart VAAAAAAAAH?!, men sedan blev jag så otroligt glad för din skull vännen. Du kommer att bli en fantastisk mamma till den där lilla knodden och Johan är en jättemysig kille. Du vet var jag finns, oavsett vad det gäller. Jag må vara komplett värdelös när det kommer till småbarn, men att vara en bra vän tror jag endå att jag är något av en stjärna på. Jag älskar dig vännen!

För att återgå till onsdagen, Anna har en tendens att uttrycka sig på sjukt roliga sätt. Det bästa måste ha varit när jag frågar henne om hon vill att jag ska låta det stanna mellan oss eller om jag får berätta för andra och hon svarar:

"Nae, du får gärna berätta. Så att folk fattar om jag kanske blir tjock eller nåt."

Anna, inte för att vara sådan. Men det kan nog eventuellt bli så att du går upp ett kilo eller två. Vi kommer dock inte att tycka mindre om dig för det.

Jag känner mig så spänd på det här. Delaktig på ett nytt sätt. Det ska bli häftigt att följa med på ditt äventyr vännen! <3

Trackback-URL för detta inlägg: