Operation: 1 September
Idag är början på resten av mitt liv.
På resten av mitt nya liv.
Jag har sett fram emot det här datumet med en slags skräckblandad förtjusning.
Jag är å ena sidan lycklig över att det nu äntligen är dags, förändring är bra och i det här fallet dessutom nödvändig. Jag har nu till slut dragit igång den karusell som förhoppningsvis kommer att göra en positiv påverkan på min tillvaro och mitt välbefinnande. Jag är å andra sidan livrädd för en vardag utan mina gamla rutiner. Jag är vettskrämd över tanken på att misslyckas och funderar gång på gång över om jag inte tagit mig vatten över huvudet trots allt. Oavsett aktuellt sinnestillstånd så har jag bestämt mig. Det är dags att ta steget nu.
Jag har fimpat för gott, igår röktes den sista cigaretten. Det var ungefär femton timmar sedan jag tog mitt sista bloss och just nu känner jag mig mest distraherad och en smula orolig. Det känns som att jag har glömt någonting. Det är något som saknas. Jag har svårt att koncentrera mig och tillvaron känns hopplöst tom. Jag har ältat fördelarna med en rökfri tillvaro fram och tillbaka, jag är liksom fullt medveten om att rökning i grund och botten bara är ren och skär idioti. Trots detta känner jag mig inte helt övertygad.
Fördelar med icke-rökandet:
Jag behöver aldrig mer smaka askkopp. Jag behöver aldrig mer lukta askkopp. Jag behöver inte dö i den cancer som jag själv orsakat. Jag sparar en massa pengar. Jag behöver inte känna mig stressad över antalet kvarvarande cigaretter i paket eller över huruvida jag glömt den hemma eller ej. Jag behöver inte få gula tänder. Jag behöver inte åldras i förtid. Jag behöver inte låta som en man när jag nått 40-årsåldern. Jag behöver inte känna pressen över hur jag ska ha tid och plats att röka. Jag behöver inte stödja en sjuk industri med över 12 000 kronor om året. Jag behöver inte känna mig som en sämre människa bland folk som inte röker. Jag behöver inte uppleva andfåddhet efter två trappsteg. Jag behöver inte förpesta andra människors tillvaro på uteserveringarna. Jag behöver inte gå ut och frysa när jag är på krogen. Jag behöver inte må dåligt. Jag behöver inte röka.
Nackdelar med icke-rökandet:
Allting blir så sjukt mycket tråkigare och känns hopplöst meningslöst.
Det går inte att komplettera med någonting annat.
Jag saknar det.
Allt suger.
Man behöver alltså inte vara något snille för att räkna ut vilken sida som väger mest. Jag ska göra det här, även om det kommer att vara ett helvete. Förutom rökningen så innebär operation: 1 September även en tillvaro utan skräpmat och annat onyttigt. Det blir GI på mitt eget vis. Dessutom ingår motion och träningskort i min nya livsstil. Jag vill må bättre fysiskt, orkar ingenting och är alldeles för svag i kroppen.
R.I.P LOVER!
Med andra ord är det adjöss och goodbye till min gamla vardag.
Man lever bara en gång och jag ska fan i mig ta vara på den.
På resten av mitt nya liv.
Jag har sett fram emot det här datumet med en slags skräckblandad förtjusning.
Jag är å ena sidan lycklig över att det nu äntligen är dags, förändring är bra och i det här fallet dessutom nödvändig. Jag har nu till slut dragit igång den karusell som förhoppningsvis kommer att göra en positiv påverkan på min tillvaro och mitt välbefinnande. Jag är å andra sidan livrädd för en vardag utan mina gamla rutiner. Jag är vettskrämd över tanken på att misslyckas och funderar gång på gång över om jag inte tagit mig vatten över huvudet trots allt. Oavsett aktuellt sinnestillstånd så har jag bestämt mig. Det är dags att ta steget nu.
Jag har fimpat för gott, igår röktes den sista cigaretten. Det var ungefär femton timmar sedan jag tog mitt sista bloss och just nu känner jag mig mest distraherad och en smula orolig. Det känns som att jag har glömt någonting. Det är något som saknas. Jag har svårt att koncentrera mig och tillvaron känns hopplöst tom. Jag har ältat fördelarna med en rökfri tillvaro fram och tillbaka, jag är liksom fullt medveten om att rökning i grund och botten bara är ren och skär idioti. Trots detta känner jag mig inte helt övertygad.
Fördelar med icke-rökandet:
Jag behöver aldrig mer smaka askkopp. Jag behöver aldrig mer lukta askkopp. Jag behöver inte dö i den cancer som jag själv orsakat. Jag sparar en massa pengar. Jag behöver inte känna mig stressad över antalet kvarvarande cigaretter i paket eller över huruvida jag glömt den hemma eller ej. Jag behöver inte få gula tänder. Jag behöver inte åldras i förtid. Jag behöver inte låta som en man när jag nått 40-årsåldern. Jag behöver inte känna pressen över hur jag ska ha tid och plats att röka. Jag behöver inte stödja en sjuk industri med över 12 000 kronor om året. Jag behöver inte känna mig som en sämre människa bland folk som inte röker. Jag behöver inte uppleva andfåddhet efter två trappsteg. Jag behöver inte förpesta andra människors tillvaro på uteserveringarna. Jag behöver inte gå ut och frysa när jag är på krogen. Jag behöver inte må dåligt. Jag behöver inte röka.
Nackdelar med icke-rökandet:
Allting blir så sjukt mycket tråkigare och känns hopplöst meningslöst.
Det går inte att komplettera med någonting annat.
Jag saknar det.
Allt suger.
Man behöver alltså inte vara något snille för att räkna ut vilken sida som väger mest. Jag ska göra det här, även om det kommer att vara ett helvete. Förutom rökningen så innebär operation: 1 September även en tillvaro utan skräpmat och annat onyttigt. Det blir GI på mitt eget vis. Dessutom ingår motion och träningskort i min nya livsstil. Jag vill må bättre fysiskt, orkar ingenting och är alldeles för svag i kroppen.
R.I.P LOVER!
Med andra ord är det adjöss och goodbye till min gamla vardag.
Man lever bara en gång och jag ska fan i mig ta vara på den.
Kommentarer
Postat av: Lancia
Du har my support vad du än tar dig för honey, och om det är nån som kan fixa en sånhär grej är det du!
Go go go!
Postat av: ArreliuS
gogogo! Jag kan bjussa dig på choklad eller sprit om det hjälper mot suget.
Postat av: Findus
Starkt jobbat! Jag måste också lägga ner det här, nu känner jag mig faktiskt lite inspirerad.
Gillar slutklämmen! Go GIRL! :D
Postat av: wilma
DUKTIG!
Postat av: Johanna, aka militanta-militönta-antirökarn
SNYGGT JOBBAT KUSIN! Så snyggt jobbat att det förtjänade caps och då är det inte nådigt.
Jag är så stolt över dig det vet du. Säkert mest stolt av alla stolta tokar som är stolta över dig. Och det är många det.
Du är bäst!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: