Vad som helst men inte det!
Vad fan höll jag på med i natt?
I all feberyra minns jag bara att jag var på god väg att slå världsrekord i beslutsångest. Låg och vred på mig från det att jag gick och lade mig i går fram tills dess att jag gav upp och vaknade i morse. Elva timmar av konstant bök. Roligare har man ju faktiskt haft.
Halsen känns inte på något vis bättre. Jag befarar det värsta, halsflussen har drabbat mig. Om det är fallet så måste jag börja överväga huruvida jag ska hoppa från balkongen eller släpa mig till vårdcentralen för att lägga vantarna på lite pencilin. Vårdcentralen är enligt min mening en av världens absolut mest frustrerande platser. Inte bara för att du tvingas sitta och hosta ikapp med tjugotre andra sjuklingar i ett minimalt vänterum. Inte heller enbart för att mentaliteten på en vårdcentral är så fruktansvärt melankolisk. Nej, jag skulle vilja påstå att huvudansvaret för denna ångest ligger hos personalen. Personalen som verkar ha uppfattningen om att de har all tid i världen och som jobbar efter mottot "kaffet före allt!". Sist jag var på vårdcentralen fick jag vänta i två och en halv timme innan jag fick besöka en läkare. Under dessa 9 000 minuter han jag kika in i fikarummet ungefär tio gånger och jag ljuger inte när jag säger att folk satt på varandra där inne. Det var fullkomligt smockfullt!
Det är så påfrestande att behöva vara supersjuk och jättearg samtidigt.
I det här fallet känns balkongen som en galet frestande utväg.
I all feberyra minns jag bara att jag var på god väg att slå världsrekord i beslutsångest. Låg och vred på mig från det att jag gick och lade mig i går fram tills dess att jag gav upp och vaknade i morse. Elva timmar av konstant bök. Roligare har man ju faktiskt haft.
Halsen känns inte på något vis bättre. Jag befarar det värsta, halsflussen har drabbat mig. Om det är fallet så måste jag börja överväga huruvida jag ska hoppa från balkongen eller släpa mig till vårdcentralen för att lägga vantarna på lite pencilin. Vårdcentralen är enligt min mening en av världens absolut mest frustrerande platser. Inte bara för att du tvingas sitta och hosta ikapp med tjugotre andra sjuklingar i ett minimalt vänterum. Inte heller enbart för att mentaliteten på en vårdcentral är så fruktansvärt melankolisk. Nej, jag skulle vilja påstå att huvudansvaret för denna ångest ligger hos personalen. Personalen som verkar ha uppfattningen om att de har all tid i världen och som jobbar efter mottot "kaffet före allt!". Sist jag var på vårdcentralen fick jag vänta i två och en halv timme innan jag fick besöka en läkare. Under dessa 9 000 minuter han jag kika in i fikarummet ungefär tio gånger och jag ljuger inte när jag säger att folk satt på varandra där inne. Det var fullkomligt smockfullt!
Det är så påfrestande att behöva vara supersjuk och jättearg samtidigt.
I det här fallet känns balkongen som en galet frestande utväg.
Kommentarer
Postat av: N
Jag erbjöd Sabina mina stolpiller från Citodon sen jag opererade bort mina jävla helvetes halsmandlar, men hon tackade nej. Jag kan posta dom till dig? Man blir lelös i kroppen o lite vitbubblig där bak men allt annat släpper iaf, då kan du käka normalt <3
Kan bara säga att efter alla mina halsbölder så var operationen en ren befrielse, har alltid fått åka in akut 1-2 ggr per år, nu har ja inte vart sjuk sen operationsdagen. FREEDOM!
Gammalt indianknep: Matsked med varmt vatten tillsammans med salt.. smakar skit - renar halsen från basseluskerna
Postat av: Sandra
Tycker att din blogg är väldigt bra!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: