Nu får jag ta mig i Aclima-kragen.
Jag är minst sagt på gränsen till halvdöd, i alla fall från låren och ner.
TRÄNINGSVÄRK. Jag har inte bara varit urusel på att stretcha, jag har uppenbarligen varit rätt kass på att springa också med tanke på att jag fördärvat min vänstra höft helt. Vad skulle det vara bra för, tänker ni. Det tänker jag också.
Ett spännande fenomen med löpning är alla människor man möter i spåren. Norge sägs ju ha en hurtig befolkning och efter mina månader i det här landet kan jag bara bekräfta att dessa fördomar är helt och hållet befogade. Det är ju ta mig tusan nästan kö i parken.
När jag möter folk, bara rent sådär generellt på stan eller i affären eller i parken eller på gatorna, så brukar jag undvika att stirra dem i ögonen. Jag får inte ut någonting av att verka mentalt efterbliven och påträngande intresserad. Den här filosofin är emellertid ingen som många delar med mig. Det kan jag konstatera genom ett par springturer i Frognerparken.
HELVETE. Antingen är jag sjukt snygg när jag kutar runt i spåren eller också är jag helt fruktansvärt ful. Alternativt är dessa hurtiga norrmän i desperat behov av ögonkontakt, lite lagom skitstöriga. Eventuellt kan det även vara så att det är i spåren det händer här i Norge. Det kanske är där the action is! Detta antagande är inte helt baserat på enbart det där med stirrande ögon, utan också noga övervägt med hänsyn till allas outfit. Det spelar ingen roll och det är 70-åringen eller de tre gymnasietjejerna jag möter, alla bär de den senaste trenden av träningskläder enligt konstens alla regler. Jag känner mig så 2006 ute på banan, så smutsigt omodern.
Nej, det blir till att skaffa ett par rosa cykelbyxor och någon häftig vindjacka för ett par tusenlappar eller tre. Man kan ju trots allt inte se ut hur som helst när man är ute och ränner på catwalken.
TRÄNINGSVÄRK. Jag har inte bara varit urusel på att stretcha, jag har uppenbarligen varit rätt kass på att springa också med tanke på att jag fördärvat min vänstra höft helt. Vad skulle det vara bra för, tänker ni. Det tänker jag också.
Ett spännande fenomen med löpning är alla människor man möter i spåren. Norge sägs ju ha en hurtig befolkning och efter mina månader i det här landet kan jag bara bekräfta att dessa fördomar är helt och hållet befogade. Det är ju ta mig tusan nästan kö i parken.
När jag möter folk, bara rent sådär generellt på stan eller i affären eller i parken eller på gatorna, så brukar jag undvika att stirra dem i ögonen. Jag får inte ut någonting av att verka mentalt efterbliven och påträngande intresserad. Den här filosofin är emellertid ingen som många delar med mig. Det kan jag konstatera genom ett par springturer i Frognerparken.
HELVETE. Antingen är jag sjukt snygg när jag kutar runt i spåren eller också är jag helt fruktansvärt ful. Alternativt är dessa hurtiga norrmän i desperat behov av ögonkontakt, lite lagom skitstöriga. Eventuellt kan det även vara så att det är i spåren det händer här i Norge. Det kanske är där the action is! Detta antagande är inte helt baserat på enbart det där med stirrande ögon, utan också noga övervägt med hänsyn till allas outfit. Det spelar ingen roll och det är 70-åringen eller de tre gymnasietjejerna jag möter, alla bär de den senaste trenden av träningskläder enligt konstens alla regler. Jag känner mig så 2006 ute på banan, så smutsigt omodern.
Nej, det blir till att skaffa ett par rosa cykelbyxor och någon häftig vindjacka för ett par tusenlappar eller tre. Man kan ju trots allt inte se ut hur som helst när man är ute och ränner på catwalken.
Kommentarer
Postat av: Lancia
Det är såntdär som ger mig ångest och får mig att aldrig nånsin ens överväga att sätta min fot någonstans där träning sker. "Näää men det är ingen som tittar, alla är fullt upptagna med sitt, dom går inte dit för att va snygga" står det i Viktklubb.se's artiklar på aftonbladet. MM, yee right. Att gå till ett gym handlar ENBART om att visa upp sig, och i motionsspåren...ja du ser.
Men på dig däremot, glor dom för att du är snyggast i världen, no doubt! :)
Postat av: Anton
träning handlar inte om att bli eller vara snygg, det är ju en mental avslappning, ett meditativt behov, så tänker alla som tränar... ...
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: