Zup zuckers?!
Z är helt klart en underskattad bokstav.
Hemma i Oslo igen! För de som eventuellt missat de planer jag haft för helgen kan jag meddela att jag dessa dagar befunnit mig i Stockholm. Eller, ja. Man kan väl snarare säga att jag befunnit mig i Stockholm och på tåg. Den sammanlagda sträckan tur och retur tog lite drygt tolv timmar, notera att jag i denna sammanräkning inte inkluderat väntetid och försening.
I Fredags var mitt tåg en och en halv timme försenat. Det är inte helt okej att sitta på plattformen som ett fån i nittio minuter, bara för att SJ inte har någon som helst känsla för framförhållning. I stället för att lägga korten på bordet och ge oss passagerare en realistisk avgångstid ändrade man "beräknad ankomst" med fem minuter i taget. Folk var ganska upprörda, för att uttrycka det mildt. Själv var jag hungrig, men vågade inte bege mig någonstans då jag som precis beskrivet inte hade någon som helst koll på när jag förväntades kliva på mitt tåg.
Efter evighetens evighet rullade vagnarna in, jag tog plats, installerade mig, konstaterade att jag i vanlig ordning hamnat i samma vagn som tre galna ungar, vars bäst beskrivna drag var kolik. Med denna uppmärksammelse i åtanke tackade jag gudarna för min mp3-spelare. Min mp3-spelare. Min mp3-spelare som bara beslutat sig för att det denna dag blivit dags att lägga av. Min mp3-spelare som inte fungerade och som utlöste den bittraste av alla bittra sinnestillstånd jag någonsin upplevt. Det var en resa from hell, all over again.
HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT ÅKA EN NORMAL FUCKING TÅGRESA?
I övrigt var helgen riktigt, rikitgt mysig.
Hemma i Oslo igen! För de som eventuellt missat de planer jag haft för helgen kan jag meddela att jag dessa dagar befunnit mig i Stockholm. Eller, ja. Man kan väl snarare säga att jag befunnit mig i Stockholm och på tåg. Den sammanlagda sträckan tur och retur tog lite drygt tolv timmar, notera att jag i denna sammanräkning inte inkluderat väntetid och försening.
I Fredags var mitt tåg en och en halv timme försenat. Det är inte helt okej att sitta på plattformen som ett fån i nittio minuter, bara för att SJ inte har någon som helst känsla för framförhållning. I stället för att lägga korten på bordet och ge oss passagerare en realistisk avgångstid ändrade man "beräknad ankomst" med fem minuter i taget. Folk var ganska upprörda, för att uttrycka det mildt. Själv var jag hungrig, men vågade inte bege mig någonstans då jag som precis beskrivet inte hade någon som helst koll på när jag förväntades kliva på mitt tåg.
Efter evighetens evighet rullade vagnarna in, jag tog plats, installerade mig, konstaterade att jag i vanlig ordning hamnat i samma vagn som tre galna ungar, vars bäst beskrivna drag var kolik. Med denna uppmärksammelse i åtanke tackade jag gudarna för min mp3-spelare. Min mp3-spelare. Min mp3-spelare som bara beslutat sig för att det denna dag blivit dags att lägga av. Min mp3-spelare som inte fungerade och som utlöste den bittraste av alla bittra sinnestillstånd jag någonsin upplevt. Det var en resa from hell, all over again.
HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT ÅKA EN NORMAL FUCKING TÅGRESA?
I övrigt var helgen riktigt, rikitgt mysig.
Kommentarer
Postat av: Lancia
SJ-horerna håller alltid på sådär med sina 5-minutersframflyttningar. Annoying så det räcker och blir över.
Postat av: Wilma
Fy faaan vad dryyyygt! Hatar att åka kollektivt, samma visa varje gång!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: