Yllet

Det snöar. Stora, tunga flingor singlar sakta mot marken. Det är två dagar kvar till jualfton och jag ska om några timmar ta mig hem till Norrköping inför denna underbara tid. Jag ska gosa med mamma, skratta som jag aldrig skrattar annars med min bror, umgås med Guy, mysa med mormor, träffa Hans & Björn, hänga med mina älskade vänner.

NU är julen bannemig här!

Förvänta er inga blogginlägg, Yllet är tillbaka 2010.

Tills dess..

God Jul

&

Gott nytt år!

Jag har helt glömt bort att visa upp min nya älskling. Egentligen är den inte sprillans, med tanke på att jag köpte den i höstas, men fläckfri och fortfarande skinande ren.


Samsung NC10-11GP Mini Laptop

Intel® ATOM™ Processor N270 (1.60GHz, 533MHz, 512KB) - 1 GB DDR2 SDRAM - 160 GB HDD - LCD     10.1" WSVGA (1024 x 600), Non-Gloss, LED Back Light - Fast Ethernet, Wi-Fi, Bluetooth - Windows 7.

Batteritiden på den här pärlan är galen och kan utan problem hålla mig underhållen under den sex-timmars tågresa som jag ofta genomlider mellan Norge och Sverige. Storleken är perfekt, färgen är flawless och prestandan helt OK för att vara mini.

It's a keeper!


De här bilderna gör mig plågsamt medveten om att det börjar bli dags att införskaffa även en ny kamera.

Oh Lord.

Nåväl, den här gången var det i alla fall inte till mig själv. Äntligen har jag lagt vantarna på lite julklappar, känner mig något lugnare med den vetskapen i åtanke. Under kvällens shopping har jag konstaterat att julhandeln tappat något av sin charm. Jag vill inte minnas att det någonsin varit så kallt, tungt och trångt tidigare. Jag tänker enbart glädje och förväntan när jag ser tillbaka på tidigare år.

Långkalsongerna.

Crap.

Det är med stor sorg jag blickar tillbaka på mina unga år, inte för att tiden på något sätt varit dålig eller för att minnena är dystra. Tvärt om, jag har haft ett underbart liv såhär långt. Nej, jag sörjer för att de dagarna nu är förbi. För alltid.

Långkalsongerna, det var så jag förstod det.
Det är de som orsakat denna insikt.


Min mamma älskar långkalsonger. Hon börjar prata om dem i slutet av Augusti och går under vintertiden aldrig utanför dörren oförsedd med detta livets viktigaste plagg. Hennes förkärlek för vad som skulle kunna vara det fulaste som går att sätta på ett par ben har givetvis inte gett önskad effekt. Jag och lillebror har vägrat och gärna skrattat åt mamma när hon dragit igång. Töntmamma, har vi sagt och pekat.

Jag har vuxit upp, nu är min tid inne. Det här landet är helt enkelt för iskallt.

Mamma, nu åker långkalsongerna på!

Dagens Dilemma.

Skulle ha städat denna onsdag, det blev inte så. Efter två timmar på gymmet stod det klart att någon annan aktivitet än ätande, julkalender och gejmande absolut inte hade en plats i kvällens agenda. Jag kom, jag såg, jag sög. Mina prestationer på de_ har varit under all kritik, det är helt sjukt vad jag har spelat dåligt de senaste dagarna. Vill slå mig själv ingame.

Annars är det snart helg, därefter är det bara en vecka kvar till julafton. Jag har inte lyckats plocka på mig en enda julklapp såhär långt vilket gör mig en smula orolig. I år har jag verkligen en uppenbar brist på fantasi, hur många butiker jag än besöker finns det ingenting som lockar.

Just nu ser jag fram emot tre saker.
- Att Julie kommer hem.
- Att träffa mamma, Alexander och Guy.
- Att hänga med mina vänner i Norrköping.

Livet rullar på, mot nya höjder.

I helgen var det julebord med jobbet, det var fett!

Vid tre lämnade jag och Therese jobbet, till mina kollegors gigantiska upprördhet hade vi tjejer nämligen lov att gå en och en halv timme tidigare än alla killar. Ideologin bygger på att vi snopplösa individer behöver tid för att pimpa oss inför kvällens bravader, med tid menar man cirkus fyra timmar. Med vinglas i handen och Spotify på högsta volym gjorde vi vårt bästa för att kompensera för denna generösa gest och jag vill mena att vi lyckades rätt bra.

Kvällens fail var dock helt klart när jag insåg att mina nya skor, med vilka jag avgjort hela kvällens outfit, var alldeles för stora. I panik försökte jag med de mest desperata metoder att åtgärda detta fruktansvärda faktum, men förgäves. Det slutade med att drog med mig Therese och sprang ner på Bianco för att plocka på mig ett par nya läckerbitar och blev därmed inte bara snygg utan dessutom 750 kronor fattigare.
Men vad gör man inte?

Kvällen bestod i korta drag av vin, champange, mat, mera vin, tal, mingel, Bailies och därefter fullt ös på Stravinsky. När klockan var tre och ingen ville gå hem bjöd vi folket på efterfest. Efterfesten blev dock mindre lyckad och undertecknad deckade i James armhåla. Bäst var dock helt klart när Runar bestämt sug för att lägga beslag på Thereses säng och därefter, med två långfingrar i luften skriker "RØYK IKKJE I MITT ROM!" till Therese.

Lördagen var också helt galen, men de timmarna kan inte ens jag återberätta.

Therese Fisken Birgersson

För hennes otroligt ofräscha kommentar om att kräkas lite i munnen.

Skulle nog kunna rada upp ett ytterligare antal anledningar, men blogg.se skulle förmodligen krasha på grund av det oändligt långa inlägget så jag skippar det.

I also rest my case.

KAERLEK.

Alltså, jag orkar inte blogga om det här.
Kanske borde, men jag orkar verkligen inte.

Jag orkar inte upprepa mig.
IGEN.


Kan ni inte bara ta er jävla tjejgaming och dra åt helvete?

På mitt förra jobb fick jag smeknamnet Fiddeli.
Fiddeli blev senare Fidde, men det är en annan historia.

Anledningen var enligt Elisabeth, som myntade trenden, att jag var så lik flickan med den vita stenen.


Kommer ni ihåg den här, oldies?

Sitter och kollar Rakaka-streamen, matchen mellan wNv och WeMade FOX från WEM 2009. Ni som följer mitt exempel missade förhoppningsvis inte wNvs pickarunda, mycket kreativt.

Från och med nu blir det bara CW-boost.

Jo, det borde man ju kunnat lista ut.

Efter en galen helg, speckad av en hel del action och alkohol har jag uppenbarligen förtjänat den brutala nackspärr som nu bosatt sig i min kropp. Det gör fruktansvärt ont, jag kan knappt vrida huvudet åt vänster och de få gånger jag lyckats med denna enorma bedrift har det smärtat så brutalt att jag nästan svimmat.

Nackspärr är så jävla random.


Jag kommer att uppdatera den här, just nu väldigt ouppdaterade bloggen, med närmare referat från helgens bravader. Tilss dess tänkte jag egentligen bara passa på att Gratulera Carla som fyller år idag. Tanken är att vi ska ut och härja lite i kväll, frågan är bara vad mina nya vän anser om den saken. Man kan kanske supa bort nackspärren, eller som Calle utrycker det, go for lite finks massage.

Sist men inte minst vill jag hylla min kära vän Lancia för hennes underbara blogginlägg. Jag skrattade så jag grät efter Mentholröven.

Har ni varit i Kolmårdens tigerpark? Den gamla instänga betongbyggnaden som nu ersatts av betydligt förbättrade Tiger World? Om så är fallet bör ni minnas den avskyvärda lukt som det besöket bjöd på, en lukt som är så vidrig att man känner smaken av den i munnen.

Ungefär så luktar det just nu i vår kantin. Köket bjuder på pinjekött och jag kan inte förmå mig att sätta någon av mina fötter på matsalens våningsplan. Pinjekött luktar fullkomligt fruktansvärt. Pinjekött ser verkligen inte ut som mat, det ser ut som dött djur. Hade allt kött liknat pinjekött så hade jag utan att blinka valt den vegeterianska vägen. Jag vill inte tänka på vilket stackars djur det är jag sätter i mig när jag äter, jag vill tänka köttfärs, korv, kycklingfile, lövbiff, hamburgare. INTE ko, gris, kyckling och lamm. Jag blir illamående och får kväljningar.

Halvfabrikat är det bästa som finns, tillräckligt gott, tillräckligt mättande och tillräckligt muterat för att jag ska kunna äta min mat i illusion om att det är bara mat, inte ett fram till nyss levande djur.


Jag hatar pinjekött, det äcklar mig mer än många människor någonsin äcklat mig.

Befinner sig Lovisa i ett behärskat, harmoniskt och fridfullt sinnestillstånd..

Eller är hon fullkomligt RASANDE?

Jag var i Stockholm i helgen, det var phett!

Förutom en massa mys och trevligheter av olika slag fick jag även chansen att utsätta min plånbok för vår betydligt mildare valuta. Jag gick lös, framför allt på skofronten.

I och med det hastiga avslutet på mitt och mina tidigare skors relation har jag varit och köpt mig ett par ersättare. Elefantskorna gick sönder, inte lite utan brutalt. Exediterna på Bianco blev alldeles chockade när jag kom in med den spruckna klacken och lösa sulan. Deras reaktion genererade ett tillgodokvitto som jag kommer att använda någon gång, förmdoligen inom en rimligt snart framtid. Just nu känns det bara vetskapen om dess existens väldigt trevlig, jag ska suga på den här karamellen.

I Gallerian ligger Footlocker. Jag gillar Footlocker. Framför allt älskar jag mina nya sneakers, har sedan hemkomsten varit framme och lyft på skolådans lock oräkneliga gånger. Jag blir helt varm av den syn som träffar mig, jag myser lite och stänger sedan kartongen med en fönöjd suck. De är så snygga, så sköna och så sjukt vita. I'm in love, 4 real.

Det här är mina nya, snabba skor. Att lägga ut så mycket pengar på någonting så obeskrivligt fult gör alltid lite ont, det smärtar liksom i själen mer än plånboken. Jag har dock insett att detta kan vara ett av mina smartare köp, dagens träning var en barnlek. När jag blir stor ska jag designa snygga löparskor. Snabba och snygga. Tills dess får jag nöja mig med ovan som på denna bild dessutom ser gigantiska ut.


[HJERTA] Pjucks.

Alltså, i natt slog jag personligt rekord i knepiga drömmar. Jag kommer aldrig i hela mitt liv berätta för någon var jag befann mig, med vem och vad vi gjorde. Det var en hysteriskt konstig historia som bara eskalerade i takt med mitt uppvaknande och insomnande. Usch, vad skev jag kände mig i morse.

Igår var jag och Therese på IKEA. Vi köpte 120 julgranskulor, en svart julbock, stjärnformade ljusslingor och en massa ljus. Min kära sambo åtog sig uppdraget att pimpa ett av våra fönster, det ser nu bara helt sjukt ut. Å andra sidan gillar jag det, på ett perverst sätt. Vi drog upp mysfaktorn med levande ljus, hällde upp ett glas vin och kollade sedan första avsnittet av både Mysteriet på Greveholm och Sunes Jul. Därefter drog vi igång Home Alone 2, till vilken vi både somnade. Jag vaknade vid halv fem, fullt påklädd och med smink över hela kudden. Therese hade släkt stjärnslingorna, de går ju trots allt på batterier. Hon hade alltså lyckats jobba fram den logiken men aldrig kommit på tanken att väcka mig eller släcka någon annan lampa. Bra där, GG.

Idag blir det gymmet och jag är sjukligt taggad.
NAT.

Känner mig redo för julens svullande och härliga insikt om allt annats oviktighet.



OT: Mamma, jag ääääälskar dig!

Det här mina vänner, är stort.

Got damn.

Jag har hittat en tjej på Facebook. Man skulle kunna kalla henne "barndomsvän", även om vi aldrig hängde. Hon är så jävla skitful att jag inte kan sluta titta på henne. Varannan dag finner jag mig sittandes där, bläddrande bland hennes bilder och fascinerad över hennes groteska utseende.

Someone please stop me.
Men, det går inte.