Yllet

Det är med stor sorg jag blickar tillbaka på mina unga år, inte för att tiden på något sätt varit dålig eller för att minnena är dystra. Tvärt om, jag har haft ett underbart liv såhär långt. Nej, jag sörjer för att de dagarna nu är förbi. För alltid.

Långkalsongerna, det var så jag förstod det.
Det är de som orsakat denna insikt.


Min mamma älskar långkalsonger. Hon börjar prata om dem i slutet av Augusti och går under vintertiden aldrig utanför dörren oförsedd med detta livets viktigaste plagg. Hennes förkärlek för vad som skulle kunna vara det fulaste som går att sätta på ett par ben har givetvis inte gett önskad effekt. Jag och lillebror har vägrat och gärna skrattat åt mamma när hon dragit igång. Töntmamma, har vi sagt och pekat.

Jag har vuxit upp, nu är min tid inne. Det här landet är helt enkelt för iskallt.

Mamma, nu åker långkalsongerna på!

Trackback-URL för detta inlägg: