Yl33t!
Jag är så jävla 1337.
I och med att jag bara hade lite träningsvärk och mycket nackspärr när jag kom hem efter jobbet i eftermiddags bestämde jag mig för att ge mig ut och springa en runda. Sagt och gjort, snön vräkte ner och mp3-spelaren var laddad. Då jag ännu inte hunnit bekanta mig helt med Oslo beslutade jag mig för att förlänga rundan som jag vanligtvis har tagit. Med dettta var alltså min plan att se lite mer av kvarteren och dessutom aktivera mig i cirkus tio minuter till.
Föga hade jag anat att gatorna som jag valt att springa på var så sluga att de förvillade mig helt. När jag svängt vänster tre gånger och räknat ut att jag därmed var påväg tillbaka igan, fann jag mig stående mitt i det lömskaste av alla lömska bostadsområden jag någonsin upplevt. Plötsligt tappade jag helt begreppet om varifrån jag kommit och var någonstans jag skulle. Jag var förlorad, övergiven i mörkret. Ett tag funderade jag på att bara börja gråta. Ett par sekunder senare hade jag dock övergett den tanken, mest med hänsyn till att jag faktiskt är tjugotvå år.
Efter ett par kilometer för mycket hittade jag tillslut spårvagnen och följde således spåret för att komma hem igen. Fullkomligt utmattad, både mentalt och fysiskt drog jag igång 2009 års längst dusch. Det var himlen på jorden. Om jag fick välja var jag skulle dö så skulle det vara där. I den varma duschen.
Funderar på att springa vilse igen, bara för att det var så fruktansvärt skönt att komma hem efteråt.
Yleet!
I och med att jag bara hade lite träningsvärk och mycket nackspärr när jag kom hem efter jobbet i eftermiddags bestämde jag mig för att ge mig ut och springa en runda. Sagt och gjort, snön vräkte ner och mp3-spelaren var laddad. Då jag ännu inte hunnit bekanta mig helt med Oslo beslutade jag mig för att förlänga rundan som jag vanligtvis har tagit. Med dettta var alltså min plan att se lite mer av kvarteren och dessutom aktivera mig i cirkus tio minuter till.
Föga hade jag anat att gatorna som jag valt att springa på var så sluga att de förvillade mig helt. När jag svängt vänster tre gånger och räknat ut att jag därmed var påväg tillbaka igan, fann jag mig stående mitt i det lömskaste av alla lömska bostadsområden jag någonsin upplevt. Plötsligt tappade jag helt begreppet om varifrån jag kommit och var någonstans jag skulle. Jag var förlorad, övergiven i mörkret. Ett tag funderade jag på att bara börja gråta. Ett par sekunder senare hade jag dock övergett den tanken, mest med hänsyn till att jag faktiskt är tjugotvå år.
Efter ett par kilometer för mycket hittade jag tillslut spårvagnen och följde således spåret för att komma hem igen. Fullkomligt utmattad, både mentalt och fysiskt drog jag igång 2009 års längst dusch. Det var himlen på jorden. Om jag fick välja var jag skulle dö så skulle det vara där. I den varma duschen.
Funderar på att springa vilse igen, bara för att det var så fruktansvärt skönt att komma hem efteråt.
Yleet!
Kommentarer
Postat av: Lancia
synd att du hittade hem
Postat av: ArreliuS
Jävligt l33t att springa vilse i en STAD! Det är ffs skyltat överallt. Nabb!
Postat av: Wilma
Shit vad hurtig du är då! Nice att springa vilse i storstaden dock, som ArreliuS här ovanför faktiskt poängterar :D
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: