Put Star Wars theme song here.
Idag är det dags!
Nu har vi förberett flytten i en veckas tid och idag bär det av till den nya lägenheten. Världens bästa Stian och världens bästa Julie ställer upp och hjälper mig, övergiven som jag blivit av Therese vars familj kommer på besök i helgen. I går packade jag ihop mina sista pinaler och det visade sig att jag trots allt hade en hel del prylar, eller i alla fall fler än vad jag hade räknat med. I morse lämnade jag lägenheten i ett något sorgset sinnestillstånd. Det högg lite grann i hjärtat när jag vände mig i dörren och blickade in i vardagsrummets morgonljus för sista gången. Jag har upplevt mycket i de där rummen. Under ett halvårs tid har en hel del hänt och det enda som hela tiden bestått är tryggheten i den där lägenheten.
Jag minns när jag först flyttade in med min bror och mamma var här. Vi åkte till IKEA där vi tvingade in min säng i bilen vars utrymme egentligen inte alls räckte till. Det var vinter och iskallt ute. Ingenting gick som det skulle och efter ett mindre utbrott i ren frustration stod jag och mamma till slut utanför lagret med den där jäkla sängen och bara skrattade, hysteriskt.
Jag minns när Björn och Roar hjälpte till och hämtade tvättmaskinen som vi köpt på finn.no. Nervositeten över huruvida den skulle få plats eller inte och sedan lugnet efter det att våra hjältar lämnat lägenheten med noggranna instruktioner för hur maskinen skulle hanteras.
Jag minns alla stunder med min lillebror. Alla helger som vi tillsammans ätit gott och sedan tittat på filmer eller spelat datospel. De utflykter vi gjort och alla skratten över galna skämt eller fula Youtube-klipp som bara vi förstår. Jag minns när han fick sin allergiska reaktion och vi ringde ambulansen som tog oss till sjukhuset där jag satt med honom hela natten tills jag på morgonen fick instruktioner om att åka hem. Hur jag ringde mamma och grät av ren utmattning och ångest. Känslan när han kom tillbaka hem, vetskapen om hur mycket jag verkligen kunde börja sakna en person under en sådan löjligt kort tid.
Jag minns besöken från nära och kära, alla våra mysiga stunder ihop.
Jag minns förfester. Efterfester på balkongen. Kortspel, vin, hysteriska samtalsämnen och förväntningar ihop med Therese och Julie.
Jag kommer nu även att kunna se tillbaka på och minnas den vecka som gått med många roliga inslag och en enorm hjälp från underbara vänner.
Jag älskar den där lägenheten.
MEN!
Nu bär det av mot nya äventyr.
Rädda sig den som kan!
Nu har vi förberett flytten i en veckas tid och idag bär det av till den nya lägenheten. Världens bästa Stian och världens bästa Julie ställer upp och hjälper mig, övergiven som jag blivit av Therese vars familj kommer på besök i helgen. I går packade jag ihop mina sista pinaler och det visade sig att jag trots allt hade en hel del prylar, eller i alla fall fler än vad jag hade räknat med. I morse lämnade jag lägenheten i ett något sorgset sinnestillstånd. Det högg lite grann i hjärtat när jag vände mig i dörren och blickade in i vardagsrummets morgonljus för sista gången. Jag har upplevt mycket i de där rummen. Under ett halvårs tid har en hel del hänt och det enda som hela tiden bestått är tryggheten i den där lägenheten.
Jag minns när jag först flyttade in med min bror och mamma var här. Vi åkte till IKEA där vi tvingade in min säng i bilen vars utrymme egentligen inte alls räckte till. Det var vinter och iskallt ute. Ingenting gick som det skulle och efter ett mindre utbrott i ren frustration stod jag och mamma till slut utanför lagret med den där jäkla sängen och bara skrattade, hysteriskt.
Jag minns när Björn och Roar hjälpte till och hämtade tvättmaskinen som vi köpt på finn.no. Nervositeten över huruvida den skulle få plats eller inte och sedan lugnet efter det att våra hjältar lämnat lägenheten med noggranna instruktioner för hur maskinen skulle hanteras.
Jag minns alla stunder med min lillebror. Alla helger som vi tillsammans ätit gott och sedan tittat på filmer eller spelat datospel. De utflykter vi gjort och alla skratten över galna skämt eller fula Youtube-klipp som bara vi förstår. Jag minns när han fick sin allergiska reaktion och vi ringde ambulansen som tog oss till sjukhuset där jag satt med honom hela natten tills jag på morgonen fick instruktioner om att åka hem. Hur jag ringde mamma och grät av ren utmattning och ångest. Känslan när han kom tillbaka hem, vetskapen om hur mycket jag verkligen kunde börja sakna en person under en sådan löjligt kort tid.
Jag minns besöken från nära och kära, alla våra mysiga stunder ihop.
Jag minns förfester. Efterfester på balkongen. Kortspel, vin, hysteriska samtalsämnen och förväntningar ihop med Therese och Julie.
Jag kommer nu även att kunna se tillbaka på och minnas den vecka som gått med många roliga inslag och en enorm hjälp från underbara vänner.
Jag älskar den där lägenheten.
MEN!
Nu bär det av mot nya äventyr.
Rädda sig den som kan!
Kommentarer
Postat av: julie
<3
Postat av: Ida
eftersom det aldrig blev något cribs a la rörström från lägenheten du nu bott i under ett halvårs tid så hoppas jag att det kommer ett rejält cribsinlägg då du flyttat in och fått ordning i den nya lägenheten! =)
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: