Yllet

Okej, mina World of warcraft-spelande vänner.
Jag har hittat lite snaskig statistik som jag känner att jag måste dela med er.

Vet ni hur många quest som sammanlagts avklarats under perioden Juli 2007 till Mars 2009?
8,570,222,426. Åttatusenfemsjuttiomiljonertvåhundratjugotvåtusenfyrahundratjugosex.
Det är ganska många.

Vet ni hur många quest vi lyckas genomföra varje dag?
16 000 000. Sextonmiljoner.

Jeffrey Kaplan som är ledande speldesigner för World of Warcraft förklarade i en intervju att målet för utformandet av wow sattes vid sammanlagt sexhundra quests. Detta är ungefär hälften av vad Sony Online Entertainments EverQuest erbjuder sina spelare. Med tiden kom som bekant användandet att öka och med det möjligheten att utveckla World of warcraft. I originalutgåvan av spelet ingick 2 600 quests, med Bruning Crusade-expansionen dubblerades den siffran till 5 300 och när Wrath of the Lich King kom landade det sammanlagda antalet quest på 7 650 stycken.


Onödigt vetande? HELL NO.

- Bard, funderar över hur stor procent av dessa siffror som du representerar.

Nu har jag äntligen vaknat, på riktigt.
Har spatserat runt i ett sömndrucket tillstånd enda sedan jag klev upp i morse vid halv åtta. Tisdagar är ju inte kända för att vara the shit.

Idag har det för örvigt varit en rätt hårt belastad dag på jobbet. Vi har haft kö under större delen av morgonen och de interna verktyg vi använder har legat oanvändbara. It's a good day for dying, enades vi om ganska fort.

"Kom ifuckinggen då, dritt-programme!"


I går var jag ute och sprang för första gången på två veckor. På grund av en envis förkylning har det varit dåligt på motionsfronten och jag kan helt klart erkänna att bristen på fysisk aktivitet har tagit ut sin rätt. Jag var med andra ord lite lagom trött när jag kom hem efter rundan och till råga på allt glömde jag givetvis bort att stretcha.

Träningsverk: check.

Nu ska jag på lunch.
Have a nice one!

Jag är så freakin' funky!


Och idag är det Fredag!
YEEEEEEES!

In i dimman, ses.

I måndags var jag ute med några kollegor och tog vad som skulle vara en vårpils. Att vi sedan avancerade och traskade vidare till Evergreen när kylan kröp på är en annan femma.

Vårpils var det i alla fall. Vi bänkade oss på en uteservering och förde livliga diskussioner om allt mellan himmel och jord. Vissa samtalsämnen var lite mer vidriga än andra.
Typ pingpongen och "sylt i hängmattan".


Grabbarna grus gav upp när de förstod vad de eventuellt skulle behöva utstå under ett senare skede av kvällen medan vi andra pallrade oss ner till vår bruna pub för att fortsätta där. Jag och Hedda var överlägsna i vändåtta, även om vi hade lite otur ibland och kanske inte alltid vann.


Mycket mysig Måndag.
Mycket mysiga flicks!

Alltså, varför gör de såhär?
Varför ringer de in till Aftonbladet och informrerar om deras förstörda tjejmiddag?

De fick slänga wooken.
Förjävligt.

Och varför ser de så bajsnödiga ut? Okej, deras mysiga wook-sammankomst blev ödelagd. Jag köper att det var något av en besvikelse. De hade säkert massor med snaskigt skvaller att dela med sig av och vad passar då bättre än lite svensk kyckling! Men, jag menar. Är det här verkligen relevant?

När jag ställer den här artikaln i proportion till en del annat material på Aftonbladet.se blir jag mörkrädd. Speciellt med tanke på att Karin Andersson, Rose-Marie Åkerman och Carina Galanou har fått mer plats på webbsidan än de 400 000 drabbade namibiander som riskerar livet i den värsta översvämningssituationen på 40 år.


Jag skäms.

I går blev jag utnämnd till företagets glädjespridare och idag uppskattar man min briljans vad gäller förmågan att motivera.

Kompis, det går bra nu.

Igår var jag som bekant på bio. Vi såg Män som hatar kvinnor och jag måste säga att jag gillar filmen. Man har alltid en tendens att känna sig skeptiskt innan man bänkar sig framför en svensk rulle. Skådespelarinsatserna är ofta tveksamma och storyn kan i flera fall vara beyond skittråkig. Män som hatar kvinnor levererade faktiskt, Noomi Rapace kändes väldigt trovärdig i sin roll som egensinnig och skadad. Mikael Nyqvist är ju alltid bra, likväl i den här filmen. Det enda som jag skulle kunna klaga på är väl kanske att Sunes pappa nu är förändrad för alltid. Rätt synd, jag gillar ju Peter Haber.


Om filmen var bra så var Peter ( alltså inte skådeseplaren utan min kollega ) desto sämre. Han gjorde nämligen en Lovisa och lyckades boka in biljetterna till en föreställning som hade gått dagen innan. Vi kom in i salen, förmodligen för att killen som rev biljetter inte älskade sitt jobb och kanske inte heller brydde sig hårdast i världen. Väl där kunde vi dock konstatera att våra platser redan var bokade och därmed var det bara att flytta ner några rader.

SKILLS! Och jag vet, jag borde kanske inte kasta sten i glashus men av någon anledning är jag så jävla ursäktad. Peter däremot är bara kass.

Qualcomm har för några månader sedan avslöjat vad som enligt deras mening kommer att bli gamingindustrins fjärde konsol, nu har mer information kring produkten släppts. 

Zeebo ska enligt tillverkarna rikta sig till en ny målgrupp, den som tidigare aldrig blivit tillgodosedd på marknaden. Man snackar medelklass och flyttar fokus från den amerikanska kundskaran till den allt mer framväxande köparkretsen.


Mike Yuen, VD Qualcomm:

"it's important for the games industry to bend its mind and think not how people live in North America, but how they live in emerging markets. In the next decade more that 800m people in China, India Brazil and Russia will be 'middle class' - more than the combined population of the US, Western Europe and Japan. If we just target 1 in 10 of that figure we'll have a 100m installed base.

Using the firm's cellular technology we can achieve that scale and leverage seen by Nintendo, Sony and Microsoft in a different way in different markets"


Till utseendet påminner Zeebo om Nindento Wii. Det kommer med ett 1 GB Flash minne och inkluderar ett 3G modem för uppdateringar och nerladdningar via deras inbyggda användargränssnitt. Qualcomm har redan en hel del stora namn i ryggen, EA, PopCap, Namco och Activision är bara några av dem. Man siktar på innovativa spel och under den livedemo som publicerades för konsollen visas bland annat Quake upp som ett av dem.

"It might seem old to those in established games markets, but at the time was described as one of the biggest 3D games - something Zeebo can recapture."

Några exempel på de spel som kommer att lanseras till konsollen är Fifa Soccer 09, Need for Speed: Carbon, Brain Challenge, Prey Evil, Crash Kart, Ridhe racer, Crash Bandicoot, Crazy Taxi, Tekken 2 och Double Dragon. Tanken är att det år 2010, när Zeebo kommer ut på marknaden i Europa, ska finnas över 30 olika tillhörande spel att välja mellan.


Phett nice?!

Eeeh.

Om jag någonsin uttryckt en känsla av trötthet tidigare i mitt liv så har jag bara överreagerat. Det finns inget tillstånd som jag tidigare upplevt och som kan jämföras med det jag nu genomlider. Är helt slut i både kropp och själ. Jag är så trasig att jag blir förbannad.

På väg till jobbet funderade jag seriöst över följande:

Musik.
Bra skit!
Bra musik, the shit.


From the way that you acted
To the way that I felt it
It wasn't worth my time
And now it's sad cause all I missed
Wasn't that good to begin with
And now I've started you begging
Saying things that you don't mean
It isn't worth my time
A lines a dime a million times
And I'm about to see all of them

Good-bye to you
Good-bye to you
You're taking up my time

Good-bye to you
Good-bye to you!

You call my name when I wake up
To see things go your way
I'm coughing up my time
Each drag's a drop of blood, a grain
A minute of my life
It's all I've got just to stay down
Why the fuck am I still down
I'm hoarding all thats mine
Each time I let just one slip by
I'm wasting what is mine

Good-bye to you.


Har ni inte lyssnat på The Used tidigare så börja genast med det.
De har gjort ett album som heter Used.
Tanka.

Dirr!

Nu regnar det här i Oslo.
Jag har hört att det snöar hemma i Sverige.

Regn > Snö.
1-0.

Jag känner mig för närvarande fenomenalt uttråkad. Tittade tidigare idag på filmen Garden State och jag tror att det är denna som har utlöst mitt nuvarande sinnestillstånd. Det är sådär med filmer. Vissa av dem etsar sig fast på ett eller annat vis, man blir påverkad, engagerad, fashinerad, motiverad! Man vill på samma sätt som de ville, i filmen. Men sedan kommer insikten tillbaka och man blir plötsligt rastlös och uppgiven igen. Man blir besviken och motivationen försvinner när man accepterar skillnaden mellan fiction och verklighet.

Jag vill också stå på en gul grävskopa och skrika ut över ett underjordiskt Grand Canyon. Jag vill också lära mig meningen med allt. Jag vill också förstå och plötsligt veta.

Nae, vi gjorde inga större framsteg under gårdagen.
Vi vann inte ens någon cup. Notera definitionen, vi. Vi vann inte.

Jag däremot, jag vann. Detta bör emellertid inte komma som någon direkt överraskning då jag trots allt är något av en stjärna. Det vet ni, mina ödmjuka vänner.


Jag är glad att jag inte mötte Luke. Sist det scenariot utdpelades höll jag på att förgås av frustration. Andreas är den obesegrade Betapetaren,  men jag äger honom på MS Röjj!

Cupmix.

Första matchen vunnen.

Återkommer!

Det beror för övrigt mycket sannolikt på att jag inte brukar springa runt och skryta om den. Bedriften, alltså. För det måste det väl kunna klassa som.


Jag har alltså sett denna utomordentligt musikaliska grupp live, fått deras singel signerad och en kram av Dave. Jag var typ kär i Dave på den tiden vilket innebar att den där kramen betydde allt för mig. Den var uppenbarligen inte lika spännande för hans del då han år 2005 gick ut officiellt med sin homosexuella läggning.
Livet är hårt.
Men man lär av sina misstag.
Nu för tiden siktar jag bara in mig på straighta killar, typ Wentworth Miller.

- Vad är grejen med den blonda luggen?

Yes, idolbilden.
There you go fans and folks!

DET HÄR, är inte okej.

Jag får känslan av att Siba just nu håller på att planera inför vad som skulle kunna vara världens värsta dumförklaring av människor som tillhör det kvinnliga könet. Med snuskiga argument om att kvinnor kräver mer kamouflerar man det egentliga budskapet - Ni suger.

Suger är det emellertid bara Siba själva som gör när de annonserar sina teknikkvällar för tjejer. Inte bara generaliserar man till en nivå som saknar beskrivelse, man har dessutom mage att bruka stenåldersmetoder och argument som, ”det är viktigt att vi pratar om tekniken på rätt sätt”.

Vad menar man när man säger så? Menar man att kvinnor inte är benägna att förstå samma språk som män? Att de skulle vara oförmögna att dra slutsatser och begripa sammanhang på lika sätt som killar? Att man måste slänga fram rosa laptops för att locka till sig den svårflirtade målgruppen? Alltså, att kvinnor är ytliga och naiva individer som går på utsida och struntar i innehåll?

För att hårdra det ytterligare kan man ju hänvisa till den undersökning som Siba tidigare har gjort. Enligt den fattas 75 procent av besluten om elektronikinköpen i hemmet av kvinnorna. En fråga på den, hur går det ihop?


Jag är så sjukt trött på allt tjafs om att "locka kvinnorna till männens territorium". Fan, släpp det där! Det blir bara så urbota löjligt och pinsamt. Rosa är schysst, jag gillar verkligen färgen. Men om jag blir hänvisad till en pearl pink när jag kommer till Siba och ska köpa en dator, bara för att jag är tjej, så lackar jag ur. STOR chans att man lockar till sig fler kunder genom att generalisera sönder.

Nej, då går jag vidare. Jag går vidare till någon som inte bestämmer sig för att jag är en nolla utan insikt i sakers egentliga värde, bara för att jag saknar den där kroppsdelen. Siba kan ta sina hysteriskt pinsamma tjejkvällar och stoppa upp dem någonstans, sedan kan jag prata om moral och etik med dem PÅ RÄTT SÄTT.

Min kära kollega Peter hittade en väldigt intressant ordlista över Norska ord i dag. Vi har nu terroriserat Henrik med denna som tycker att den var mottligt originell.

Några guldklimpar:

Häst — Havremoppe
Joggingskor — Pustepjæxer
Krokodil — Pansartax
Portfölj — Stressekoffert
Snus — Læppedritt
Toalettpapper — Rumpekrafs
Bajskorv — Snuskepølse

Haha, Pustepjæxer är ju helt klart min personliga favorit.

Idag är det inte Onsdag.

Det är Torsdag och jag är minst sagt trött men rätt lycklig ändå. Jag vet inte om det beror på det vackra vädret eller det faktum att jag över lag bara är så fantastisk som person och människa. Misstänker att det är en kombination av de båda. Man skulle kunna kalla det en perfect match, typ.

Jag kom på mig själv idag med att avrunda min ålder uppåt. Jag är helt klart bland de yngsta på mitt jobb, även om de finns de som är både yngre och lika gamla som jag. Jag antar att jag blev 23 år för att jag samtalde med personer som alla var över 25. I andra sammanhang skulle jag aldrig fått för mig att uttrycka detta öppet då jag för närvarande befinner mig i ett förnekelsestadie, jag har nämligen bestämt mig för att aldrig bli äldre än såhär. Och nej, jag menar inte på någotvis att jag inte ska leva i hundra år till för det.

Hur som helst kom jag att tänka på hur man ändrar inställning till saker och ting under livets gång. När man var liten ville man bara bli äldre. Man var aldrig elva, man var elva och ett halvt eller snart tolv. När man fyllde sjutton ville man bli arton och när man fyllde arton ville man bli tjugo. Men någonstans runt tjugo-årsåldern så upplever jag att det där vände. Tiden har gått så väldigt fort sedan dess, man hinner inte uppfatta hela skedet utan står i stället bara där helt plötsligt - medveten om var man är men inte riktigt hur man har kommit dit.

Jag kommer aldrig mer att avrunda min ålder uppåt. Inte nu längre. Inte när jag vet hur fort det går och hur viktigt det är att faktiskt ta tillvara på den tid man har, oavsett var någonstans i livet man befinner sig. Och visst kan jag fortsätta tjata om barndom och bekymmerslösa sommardagar i grundskolan, jag kan tänka och känna men aldrig förändra någonting.

Jag vill inte bli äldre, men om det nu är ett nödvändigt ont så tänker jag åtminstånde bli det genom värdefulla timmar, dagar, veckor och år.

Yes, I can!

- Okej, fine. Yes, I can var kanske lite to much.

Jag bor ju nu för tiden i Oslo, om det är någon som har missat det.
Fördelarna med att bo i Oslo är många.

1. Bra jobb
2. Schysst lön.
3. Hyggliga människor.
4. Norge är nice.

Sedan finns det givetvis ett par nakdelar med min situation också. De som känner mig vet att jag lider av vad som skulle kunna definieras som shoppingmani. Jag har alltså en tendens att köpa onödigt mycket kläder, skor, väskor och accessoarer i tider då jag kanske egentligen inte borde göra det. Så till det aktuella problemet; jag är dels bosatt 2 minuter från Oslos officiella shoppingata och dessutom står kronan numer så lågt i kurs att det blir löjligt dyrt att utforska detta områda närmare. Jag är alltså frestad 24/7.

Det är lika med jobbigt.

I går hade jag lyckats ta mig till jobbet utan någon nyckel. Det resulterade i att jag, när jag kom hem igen, inte kunde ta mig in i lägenheten. Med andra ord blev jag tvungen att vänta in lillebror och drog mig därmed ner mot H&M för att köpa bara det jag verkligen behövde. Dessvärre är min övertalningsförmåga beyond me och jag blev därmed rätt ägd när jag rullade ner för trapporna med både det ena och andra över armen. Väl framme vid provrummet började jag att ana odåd. Jag öppnade motvilligt dörren och klev in, bara för att störta ut ur den igen, slänga upp kläderna på ställningen och mötas av en något skärrad butiksexpidit som försiktigt undrade:

"Ska du inte prova kläderna?"

Varpå jag svarade:

"NEJ, JAG KAN INTE!" och sedan försvann illa kvickt.

Jag funderar över vad hon kände för mig just då.
Själv känner jag mig, såhär i efterhand, slightly stupid.

Jag känner att det är lite av en plikt.
Det är en plikt av mig som kultiverad och generös människa att dela med mig av mina fynd.

Idag är det THE bag jag snackar om. Ja, alltså jag menar den här.


Det är Cospa.com som ligger bakom min upptäckt . De har, i samband med lanseringen av en inte ens i närheten av lika het jacka samt t-shirt, lagt ut denna kreation till försäljning. Mega Drive-bagen kostar $55.00 och går inte att köpa direkt via Cospa om du inte bor i ett land där det känns naturligt att läsa typ det här:

「これを待っていた!!」ファン狂喜乱舞の、メガドライブ型トートバッグ!! 本体デザインに合わせて外ポケットを付け、お洒落でありつつも実用性も高めた逸品!! この本体を忠実に再現したデザインは、あなたの幼い頃の熱い思い出を再び呼び覚まします!!

I och med att jag är så fantastiskt pro har jag dock hittat en länk till himeyashop.com som också säljer den.

HF!

Jag äger dig.
True story!

Jag har missat det, tog ju faktiskt bilder i Måndags. Ja, alltså inte igår utan veckan innan, dagen då min förkylning attackerade mig.

Efter jobbet hakade jag på Therese, Julie, Johanna och hennes kompis som jag dessvärre glömt bort namnet på ner till sentrum. Där handlades det hårfärg och skor, varpå sällskapet tog sig till en pub som heter Deville. Eftermiddagen blev till kväll och vi hade väldigt roligt hela tiden. Det är helt klart ett gäng sköna tjejer jag har lärt känna här i Oslo.




Jag hade typ 200 bilder till, men eftersom alla såg så galet efterblivna ut på dom så får ni hålla till godo med dessa.

So long suckers.

And so she did.
Neat and tidy.

Jo, jag lever faktiskt.
Har bara varit näst intill dödligt sjuk i vad som skulle kunna vara världens vidrigaste förkylning. Det har cirkulerat rykten om diverse otrevliga burkar och Anders har försökt att hjälpa mig igenom traumat med diverse mer eller mindre värdelösa tips. Dammsugaren håller inte i längden och vatten känns så 2004.

Helgen har med andra ord inte innehållit någonting annat än kurerande. Eller, jag bör väl snarare säga att helgens planer inte innehöll någonting annat än ingenting. Dessvärre, lite som det brukar bli, gick mina planer i kras då lillebror blev sjuk.

Klockan fem, natten till Lördag, stapplade Alexander ut ur sitt sovrum och bad mig komma ut för att han ville prata med mig. I hallen möts jag av ett gulgrönt ansikte, hans läppar och ögon har svullnat upp till tre gånger sin normala storlek och han säger att det kliar överallt. Ett par minuter senare klagar han över att det kliar i halsen och att han håller på att svimma när han står upp. När han börjar få svårare att andas ringer jag ambulansen, på råd av älskade morbror, och plötsligt står två främmande karlar i vårt vardagsrum med sprutor och dropp i händerna. De hjälper Alexander ner för trappan och lägger honom på en brits, jag slänger på mig jacka över pyamasen och följer med ambulansen till sjukhuset där man konstaterar att han drabbats av en extrem allergireaktion. Jag var livrädd och chockad. Alexander skakade och hade vid ett tillfälle fått upp en puls på 170. Jag ville skrika åt läkarna och sjuksystrarna att de skulle sluta ta det så löjligt lugnt och sätta igång att rädda min bror. Jag gjorde emellertid inte det, då jag inte är någon idiot och därmed vet att det för en gångs skull var jag som hade noll koll. Vid halv nio åkte jag hem, Alexander blev kvar på sjukhuset fram till kvällen då han låg för observation. Efter två spårvagnsturer och en vaken sträcka på 32 timmar var jag helt slut. När jag ringde mamma för att berätta vad som hänt brast det och jag kan säga att det var länge sedan jag grät så mycket.

Det var kanske en överdriven reaktion, men först efter det att chocken lagt sig insåg jag hur rädd jag egentligen hade varit. Såhär i efterhand är jag bara otroligt tacksam över att allting gick bra, att han är hemma igen.


Älskade lillebror.

Jag är förundrad över mina blogg-prestationer.
Jag är så fenomenalt produktiv att det är läskigt.
Kreativiteten är beyond me!


Lovisas helg:

Fredag - Fridaybar med jobbet och sedan vidare ut på krogen där det dracks en hel del öl samt något annat suspekt i form av redbull och jägermeister ( tror jag, reservation för minneslucka ). Vi spelade även arkadspel och ringde konstiga telefonsamtal. Kul kväll, helt klart. Avslutades med den dyraste hamburgaren jag någonsin köpt.

- Hej, vad vill du ha?
- En hamburgare, bara.
- Vilken storlek?
- Den minsta.
- 49 kronor.

Notera att detta var NOK, det vill säga 64 svenska spänn! Ameh hallå, så god var den inte.

Lördag - Chill!

Söndag - Totalt ödelagd i och med min försovning a la Lancia.


Ni då, haft det bra?

Nu sitter jag på jobbet.
Det är torsdag och jag är väldigt trött. Att jag är trött har emellertid ingenting med det faktum att det är torsdag att göra, nej det bottnar snarare i min natur och en viss brist på sömn. Det sovs helt klart för lite i mitt liv. För mycket härj, för lite sömn. Det är ingenting att dividera om, det är bara att gilla läget.

Igår spelade vi två laddermatcher, både två som bortalag på de_cpl_strike, vilket för övrigt varit scenariot de senaste fyra matcherna som Knock-Gaming har lirat. Jag gillar det faktum att kartan för matcherna ska plockas ut slumpmässigt, det är lite som ett lotteri Grönalund - vinst varje gång fast ändå aldrig. Ännu mer gillar jag det faktum att sannolikheten för att samma karta blir utplockad fyra gånger i rad, enbart tack vare slumpen, är mer eller mindre obefintlig då det trots allt finns åtta banor till i hatten. Att vi dessutom lyckats plocka lotten att spela denna som bortalag alla dessa gånger är för mig mest en rolig bonus. Lite humor förlänger livet!

Men jag är inte bitter.
Jag är bara morgontrött..


Oh, tårta på jobbet!

Idag såg jag världens sjukaste fickparkering.
Det var sexigt.

Har med detta lagt till en ny rad i listan över kriterierna för min framtida man:

[x] Parkera hett.


Aaaand I'm out!

Det här är nostalgi.
Det här är härliga sommarnätter.
Det här är glädje.
Det här är FETT bra.





Jag bjuder på dem.

Så galet KING!
Yllet fortsätter att leverera som den sanna bloggaren hon är.


- Nae, hallampan fungerar inte. Bjuder på badrummet.

Det är kun Glut!
Glut, Glut, Glut.

Alltså, den här konversationen har spårat ur. Jag funderar på att bara döda min bror.


Jag och Alex aka Lancia hade för övrigt en rätt givande diskussion på IRC för några timmar sedan. Det såg ut ungefär såhär:



(21:49:11) (@knock`Yllet) 'AAAAAAAAAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHA
(21:49:12) (@knock`Yllet) 'AAAAAAAAAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHA
(21:49:12) (@knock`Yllet) 'AAAAAAAAAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHA
(21:49:12) (@knock`Yllet) 'AAAAAAAAAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHA
(21:49:12) (@knock`Yllet) 'AAAAAAAAAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHA

(@LanceBass) "tja din tjej både myttar och är ful"
(@brankan) PICS
(@LanceBass) brankan hon ser ut som en albinoversion av en könssjukdom typ
(@LanceBass) fulare än en exotic
(@LanceBass) kan inte luder och fuskare sluta förstöra vårat spel?
(@knock`Yllet) För en gångs skull är jag faktiskt mållös. Vad liderom av?
(@LanceBass) jag vet inte
(@LanceBass) men hon ska *pip*

Mer älskvärda än såhär går det inte att bli. Dessvärre kan jag inte ens kamouflera vårt beteende som överdrifter. Detta mina vänner, är bara konstateranden.

Har haft en sådan supermysig helg.
Ni skulle bara veta hur gosigt det har varit.

I Fredags var jag, älskade mamma, kära lillebror samt min morbror Hans och hans sambo och blivande man Björn ute i Oslo och härjade. Vi åt först Idisk mat på en restaurang belägen på Grønland, därefter tog vi oss vidare till en bar som heter Olympen. Olympen har tidigare varit en gammal ølhall, men har sedan dess morderniserats och är idag en väldigt fin och trivsamkrog vars väggar pryds av gamla bilder på Oslo och taket är dekorerat med stora kristallkronor. Därifrån tog vi oss sedan vidare till ett ställe som heter Asylen, galet mysig lite krog som genast fick mig att tänka på Lofsdalens hemtrevliga miljö gemytliga stämning.

Lördagen spenderade vi dels runt Operahuset i Oslo, dit jag, mamma och Hans tog en promenad för att beskåda mästerverket på nära håll. Vidare åkte jag och mammsen hem till lillebror och fikade för att sedan ansluta oss till resten av gänget hemma hos Hans och Björn tillsammans med deras vän Roar. Vi åt och drack gott, myste framför den öppna spisen och dividerade om allt mellan himmel och jord.

Helgen har varit så bäst.
Älskar alla!