Vilken hjälte jag är, när allt kommer omkring.
Jag bor ju nu för tiden i Oslo, om det är någon som har missat det.
Fördelarna med att bo i Oslo är många.
1. Bra jobb
2. Schysst lön.
3. Hyggliga människor.
4. Norge är nice.
Sedan finns det givetvis ett par nakdelar med min situation också. De som känner mig vet att jag lider av vad som skulle kunna definieras som shoppingmani. Jag har alltså en tendens att köpa onödigt mycket kläder, skor, väskor och accessoarer i tider då jag kanske egentligen inte borde göra det. Så till det aktuella problemet; jag är dels bosatt 2 minuter från Oslos officiella shoppingata och dessutom står kronan numer så lågt i kurs att det blir löjligt dyrt att utforska detta områda närmare. Jag är alltså frestad 24/7.
Det är lika med jobbigt.
I går hade jag lyckats ta mig till jobbet utan någon nyckel. Det resulterade i att jag, när jag kom hem igen, inte kunde ta mig in i lägenheten. Med andra ord blev jag tvungen att vänta in lillebror och drog mig därmed ner mot H&M för att köpa bara det jag verkligen behövde. Dessvärre är min övertalningsförmåga beyond me och jag blev därmed rätt ägd när jag rullade ner för trapporna med både det ena och andra över armen. Väl framme vid provrummet började jag att ana odåd. Jag öppnade motvilligt dörren och klev in, bara för att störta ut ur den igen, slänga upp kläderna på ställningen och mötas av en något skärrad butiksexpidit som försiktigt undrade:
"Ska du inte prova kläderna?"
Varpå jag svarade:
"NEJ, JAG KAN INTE!" och sedan försvann illa kvickt.
Jag funderar över vad hon kände för mig just då.
Själv känner jag mig, såhär i efterhand, slightly stupid.
Fördelarna med att bo i Oslo är många.
1. Bra jobb
2. Schysst lön.
3. Hyggliga människor.
4. Norge är nice.
Sedan finns det givetvis ett par nakdelar med min situation också. De som känner mig vet att jag lider av vad som skulle kunna definieras som shoppingmani. Jag har alltså en tendens att köpa onödigt mycket kläder, skor, väskor och accessoarer i tider då jag kanske egentligen inte borde göra det. Så till det aktuella problemet; jag är dels bosatt 2 minuter från Oslos officiella shoppingata och dessutom står kronan numer så lågt i kurs att det blir löjligt dyrt att utforska detta områda närmare. Jag är alltså frestad 24/7.
Det är lika med jobbigt.
I går hade jag lyckats ta mig till jobbet utan någon nyckel. Det resulterade i att jag, när jag kom hem igen, inte kunde ta mig in i lägenheten. Med andra ord blev jag tvungen att vänta in lillebror och drog mig därmed ner mot H&M för att köpa bara det jag verkligen behövde. Dessvärre är min övertalningsförmåga beyond me och jag blev därmed rätt ägd när jag rullade ner för trapporna med både det ena och andra över armen. Väl framme vid provrummet började jag att ana odåd. Jag öppnade motvilligt dörren och klev in, bara för att störta ut ur den igen, slänga upp kläderna på ställningen och mötas av en något skärrad butiksexpidit som försiktigt undrade:
"Ska du inte prova kläderna?"
Varpå jag svarade:
"NEJ, JAG KAN INTE!" och sedan försvann illa kvickt.
Jag funderar över vad hon kände för mig just då.
Själv känner jag mig, såhär i efterhand, slightly stupid.
Kommentarer
Postat av:
Hahaha så söt du är xD
Postat av: ArreliuS
haha, du måste verkligen sett ut som ett praktcepe xD
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: