Yllet

Vet ni vad som hände?
Kan ni gissa hur min tågresa gick?
Blev det några rån eller urspårningar mån tro?

Nej, det blev det inte. Det blev bara inställt. Mitt tåg, det jag skulle tagit vid tio i fyra den tjugoandra Maj, kom aldrig in till spår nio. Alla andra tåg kom och gick, men inte mitt. Fem minuter innan avgång lyckades jag med lite tur utläsa att SJ ersatt min behagliga tågresa med en busstur till Karlstad. I Skaldernas stad skulle vi sedan hoppa på ett tåg och med det anlända i Stockholm ett par timmar senare. Planen var vattentät! Vattentäta var emellertid inte vi som skyndat genom Oslo till centralen i spöregn. När jag och min bror väl kommit på bussen, som skulle gå direkt till Karlstad för oss som skulle vidare därifrån, var vi med andra ord dyngsura. Jag misstänker att SJ passade på att spara in på värmen när de ändå var i farten, vi frös konstant i fyra timmar.

Väl i Karlstad kunde vi först konstatera att det där med buss kanske inte var jättefel trots allt, nu slapp vi stanna på alla Norges små skitstationer och var därmed på plats enligt utsatt tidsschema. Vad värre var skulle vi snart informeras om att de andra bussar som lämnat Oslo i samband med våra, som inte gick direkt till Karlstad, skulle inväntas innan något tåg intog sin plats på spåret. Vår effektiva rutt fyllde med andra ord ingen annan funktion än fyrtiofem minuters väntan på perrongen. Sa jag att det var kallt?

När bussarna rullat in och tåget blivit fullsatt kom konduktören för att klippa våra biljetter. Jag frågade honom om man möjligtvis kunde få besvära med förfrågan om lite värme, det var om möjligt ännu kallare i vagnen än vad det varit utanför den.

"Fryser du?"
"Ja, det skulle man nog kunna säga att jag gör."

Jag frågade givetvis förgäves då inte heller denna tur bjöd på någon värme. Med mig och min bror på resan var även Carl från mitt jobb. Vi hade kommit överens om att en öl eller två var mer än nödvändigt efter all frustration vi genomlidit under eftermiddagen. Då jag kom fram till den lilla bitchiga bruden i kiosken och skulle betala ville hon inte ta mina norska pengar, jag tror att det var där som min redan överfyllda bägare faktiskt rann över.

"Vi tar inga norska pengar."
"Ni tar inga norska pengar?"
"Nej, det gör vi inte."
"Okej. Hur kommer det sig att ni inte tar mina norska pengar? Hade jag fått åka med det tåg jag betalat för att åka med så hade ni tagit mina norska pengar."
"Ja, fram till Karlstad ja."
"Nu är det ju som bekant så att jag inte haft någon möjlighet att handla någonting innan Karlstad i och med att ni ersatte mitt tåg med en buss. Det fanns ingen kiosk på bussen."

Efter detta uttalande stirrade hon på mig i ungefär sju sekunder, jag stirrade tillbaka med min norska femhundralapp i handen. Jag hade bestämt mig för att kön fick bli hur lång den ville, att jag hade rätt och att hon var en idiot.

"Ja, fine. Men du kommer göra världens sämsta affär på det."
"Det är lugnt, den affären avslutade jag när jag köpte den här biljetten."


SJ.
SJ...
SJ!

Nästa gång ska jag hyra en biljävel, kosta vad fan det kosta vill.

Trackback-URL för detta inlägg: