Yllet

Okej, jag tror att jag skrivit om detta förut men det gör absolut ingenting.

Nu har jag blivit djungelfadder. Från att tidigare bara varit Isbjörnsfadder samt Tigerfadder är jag nu alltså även stolt bidragare till WWFs kamp mot människorapornas utrotning. I all min entusiasm lyckades jag även dra med min min kära kollega Peter som precis registrerat sig som späckhuggarfadder.

Peter och jag, vad vore världen utan oss?

Ehehehe.
Eheee.

Då Julie flyttar till Japan på Lördag tar vi nu tillvara på alla de stunder vi har fram tills dess. Idag var det vin och kortspel som stod på listan, någonting som spårade ur ganska rejält.

Lägg märke till mitt diskreta skratt på slutet.

 

Alltså, vad är grejen med Måndagar?

Från en supermysig helg till en bisarrt värdelös vardag, vem ligger bakom den oskrivna regeln om alltings jävlighet? Therese lät uppenbarligen bli att stänga sitt fönster i natt vilket bidrog till ett uppvaknande i cirkus trehundra minusgrader. Vid stortorvet har man gått från ett relativt dåligt trikk-spår till ett numer obefintligt trikk-spår. Jag måste alltså stressa mig igenom en ännu längre transportsträcka än tidigare och med andra ord sjunker morgonmotivationen om möjligt ännu mer. Vår lunch bestod av ingenting då någon annan ätit upp allt. Det finns människor som besitter en enormt frustrerande personlighet i vår omgivning. Internet är tråkigt. På Facebook har över femtio personer inviterats till helgens fest, som för övrigt kommer att äga rum i min och Thereses lägenhet. Livet går att sammanfatta med ordet katastrof.

I-landsproblematiken är så total.

Annars hade jag lite tid att fundera över livets frågor när jag stod och borstade tänderna i morse. Vägen till framgång är ju uppenbarligen genom dokusåpor, har du tagit dig tillräckligt lång på Kanal5 så har du möjlighet att bli både författare, skådespelare, artist och journalist. Med detta i åtanke känns det lägligt att modernisera våra talspråk.

Lika Robinssondeltagare leka bäst.
Man ska inte kasta sten i Bigbrotherhuset.
Gräset är alltid grönare på Paradis Hotel.
Ett avsnitt i Farmen gör ingen framgång.
Alla goda ting är sex.
Alla sätt är bra utom Nakenjannes.
Av Olinda och Patrick får man höra sanningen.
Borta bra men på temptation Island bäst.
Finns det alkohol så finns det stjärterum.
Var dokusåpa har sin egen plåga.


Min kreativitet går verkligen på högvarv just nu.

Ja, alltså. Nu råkar det ju vara så att jag jobbar med hosting och det känns därmed ganska n00bigt att inte ha en egen domän. Idag styrde jag upp min situation och klickade hem yllet.nu. Hade det inte varit för att något efterblivet företag lagt vantarna på .se och .com hade jag givetvis patenterat dem, men man tager vad man haver.

Nu inväntas bara en DNS-uppdatering, därefter kan ni finna mig även under den URL:en. Smooth va? Jag är rätt awsome.

Nu är det snart helg.

AKA:

 

Den 15:e November släpps nya Super Mario Bros till Wii i USA. Personligen älskade jag SuperMario Galaxy och är därmed helt övertygad om att även detta spel kommer att vara grymt. Vilket datum produktionen kommer till Europa är ännu oklart, men när det gör det ska jag definitivt lägga vantarna på ett exemplar.

Man har upplevt många underhållande stunder ihop med Mario. Jag minns när jag var på Wonderbase för Gamingeyes räkning. Efter en hel dag med Counter-Strike sjönk jag tillsammans med Brankan ner i en av montrarnas saccosäckar och dominerade 8-bitar i ett antal timmar.

Those were the days! Känner att vi borde hooka och återuppleva gamla minnen, den här gången ihop med Nintendo Wii. Tbh.nu / GE Female, reunion någon?

 

1337.

Klockan 13:31:
Christian: "Lovisa, ska vi röka nu eller ska vi vänta tills klockan blir leet?"
Lovisa: "Nej, inte nu. Vi måste vänta!"

Idag spånar vi på datorer i alla dess skepnader. Peter ska köpa en ny dator och funderar på denna. I told him to go 4 it! Annars är det mest IRC-snack och en och en annan spelanekdot som fyller arbetsdagens samtal. Jag gillar mina kollegor, de förstår mig.

Okej, detta måste jag ha.

Mest av allt måste jag ha det så att jag kan bli lika lycklig som skådespelarna i trailern, men även för att det ser RÄTT äg ut. Min allra första spelkonsoll var en Sega Mega Drive där Sonic the Hedgehog var en klar favorit, jag vet inte hur många gånger jag och min bror varvade det underbara spelet. Dessvärre var detta back in the days, där man pajjade spelen om man råkade dra ut kasetterna innan man stände av konsolen. Vi förstörde Castle of Illusion starring Mickey Mouse på det viset, spelupplevelsen blev aldrig den samma efter det.

Även om Mario & Sonic at the Olympic Winter Games inte alls är samma typ av spel så är jag fortfarande hemligt förälskad i Sonic. Dessutom kan man åka bräda innomhus om man äger en Wii Fit, vilket är någonting jag länge velat göra.

Spelet lanseras i Europa den 16:e Oktober, jag lär köpa det.

Nu har ju Idol dragit igång igen och i något av avsnitten var Daniel Lindström med, vinnaren av 2004 års upplaga. Vet att han gjorde ett sjukt bra uppträdande i någon av delfinalerna så jag raidade Youtube och hittade det givetvis.

Det fick mig osökt att tänka på Loulou, som enligt min mening är en av de bästa sångerskorna som någonsin deltagit i Idol.

OCH HALLÅ! LARS, daaaaaaaaaaaaaamn. Vill minnas att jag var lite kär i den här killen redan efter någon minut av hans första audition. Efter det att han sjungit sin egen sång var jag HELSÅLD.

Rasmus Ingdahl - Someone should tell you

 

 

Idag blev det dags, jag har gått förbi den där högen länge nog. Garderoben är numer städad, eller i alla fall så gott som. Vet inte om det kan bli så mycket bättre, alltså betraktar jag mitt arbete som utfört. Nu återstår egentligen bara ett problem, tvättkorgen är fotfarande full och när den är omhändertagen vet jag inte var jag ska placera resterande kläder.

Ett annat orosmoment är det faktum att detta enbart är de kläder jag släpat med mig till eller köpt i Oslo. Hemma i Sverige väntar ungefär sju kartonger till.

Hur ska det här sluta?

Åh, jag minns tiderna på TBH! Nu för tiden finns det inte tillräckligt många lag kvar på scenen för att man ska kunna roa sig en eftermiddag med skeva kommentarer, skrivna av någon brud i något forum.

MEN.
Det finns #Rakaka.

För den som finner nöje i efterblivet chattande rekommenderar jag starkt ett besök i IRC-kanalen, där det förnärvarande pågår en enormt ointressant diskussion.

Ungefär såhär känner jag mig just nu:

Kunde jag så skulle jag.

I morse efter det att Julie tappat en av sina kontaktlinser, gett upp hoppet om att få in den igen, tagit ut den andra och därmed insett att dagen skulle komma att bli något suddig:

Jag: Fan, det regnar. Julie, det finns ett paraply här som du kan låna.
Julie: Nae, det är lugnt. Jag tänkte köra på looken wet and blind idag.

HOT STUFF!

Sådärja, ny alarmsignal fixad. Från och med nu kommer jag vakna upp till låten Bitch med Meredith Brooks. Ni vet, den som börjar med sådär:

"I hate the world today!"

Det känns liksom lite mer ärligt än "happy beat" som jag haft tidigare. Man vill inte gärna starta dagen med förnekelse.

I kväll har jag varit med Julie, Frida och Natanja på Belfry. Där var det två för en, allsång, kortspel och dans. Så mycket fest får man leta efter på en Måndag, fast där vi är är det ju i och för sig alltid roligt. Resten av kvällen spenderade jag här, spelandes Counter-Strike medan Julie barrikerade min soffa och dominerade Assassins Creed. Nu är planen att stupa i säng, läsa ett par sidor ur El Choco som jag precis påbörjat, somna och sedan inte vakna vid tre och få för mig att jag är försenad till jobbet. Nej, i natt ska det fasen sovas!

På återseende.

Alltså.
Men.
Liksom.
Va?!

Nu har jag skrattat mig halv fördärvad åt den här uppenbara bloggtrenden. Jag finner det hela mycket underhållande, de där desperata försöken till bekräftelse och hävdande. Det ligger en enorm ironi i hela upplägget, det blir liksom mindre trovärdigt för varje gången det upprepas. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, som besitter lite vanligt vett köper det. Det finns inte en möjlighet. Inte en chans. Inte en kepa!

Amanda, Paulina, Desire, Kissie och resten av bloggsfärens fjortiselit försöker febrilt att upprätthålla skenet om överlägsen självkänsla. Det går inte ett inlägg utan att fraserna används. Inte ett ämne går omärkt förbi. Inte en bild publiceras utan att den kommenteras med en mening i stil med I know you love me. Förstår de inte det totala bakslag som dessa repetitioner ger?

Jag tycker att detta är HILARIOUS!

Kan de inte bara skriva att de ser ut som skit och vet om det? Det hade ju faktiskt varit jätteroligt. I och med att det egentligen redan är det budskap de förmedlar med sin ständigt återkommande förnekelse vore det rätt coolt om någon av dem bara publicerade sitt uttalande i klartext.

Hej, jag heter Pissie och jag ser ut som en idiot.


- Fast, egentligen är jag bara enormt avundsjuk.

Vilken jävla sopa.

Sommaren är definitivt över. De ljusa, varma, mysiga kvällarna på uteserveringar och i parker är nu historia. Dagarna blir kortare, mörkret och kylan kryper närmare. Livet kan i stunder som den här kännas lite lagom hopplöst.

Men.
Have no fear, Yllet is here.
Här kommer tio anledningar till varför du bör se fram emot hösten!



Halo 3: ODST : 22/9 -09

Aion: The Tower of Eternity : 22/9 - 09

NBA 2K10/NBA Live 10 : 6/10 - 09

Borderlands : 20/10 - 09

Forza Motorsport 3 : 27/10 - 09

Call of Duty: Modern Warfare 2 : 10/11 - 09

New Super Mario Bros. Wii : 15/11 - 09

Avatar : 15/11 - 09

Left 4 Dead 2 : 17/11 - 09

Assassin’s Creed 2 : 17/11 - 09



You can thank me later. ^^

Sådärja, vad tror ni?

Även om releasen av PS4 ligger långt fram i tiden har man redan börjat spåna på eventuella designer för den nya konsolen. Ovan modell är utvecklad av Tai Cheim från Australien och går under namnet PlayStation 4 Clear. Jag skulle vilja påstå att den är sjukt snygg, näst intill sexig. Utformandet bygger emellertid på att vi även i framtiden kommer att lira spel på vanliga CD-skivor, någonting som känns mindre troligt.

Hett? Jag skulle lätt!

En sjuk grej.

Man tog bort lagen om brottet tidelag, sex med djur, år 1944. För 65 år sedan satte sig alltså eliten ner, bläddrade igenom boken om rätt och fel, värderade de olika reglerna och bestämde sig för att den här lagen som skyddar djur mot obeskrivligt vidriga pervon, den ska avskaffas. Jag frågar mig vilka argumenten var och hur diskussionen löd. Man måste ju ha gett det här en ordentlig tanke, jag menar om lagen har upprättats en gång tidigare så ska väl skälen vara ganska relevanta för att man ska plocka bort den igen.

"Jag skulle vilja lägga fram ett förslag, djursex ska vara varje människas rättighet. Låt oss legalisera fenomenet!" Vem säger så och hur troligt känns det att Adolf och Albert och Gösta och resten av gubbskaran faktiskt kände att det kunde bli en bra grej?

Åren har ju gått och utvecklingen med den, ändå har lagen inte upprättats på nytt. Varför?

Pedofili är ett ord som människor reagerar mycket starkt på. Med avsky och äckel tar man avstånd från de människor som utför denna handling, som har sex med barn. Barn är oskyldiga och ska så vara fram tills dess att de är gamla nog att kunna bestämma över sig själva. Människor som tänder på barn är vidriga odjur som få skulle sakna om de försvann, det kan vi nog enas om. Men, vad är det egentligen som skiljer barn från djur i den här frågan? Djur är minst lika oskyldiga, minst lika små, minst lika utsatta och minst lika försvarslösa. Är det inte minst lika sjukt att tända på djur, som att tända på barn?

Genom att sätta upp lagar för vissa situationer men inte för andra, erkänner vi bara en del handlingar och de människor som utför dem som felaktiga. Det finns ingen lag som gör att dessa människor på pappret är vidriga, smutsiga, äckliga, sjuka och omänskliga. Jag vill att det ska göra det. Jag vill att människor som utnyttjar djur ska riskera samma straff som människor som utnyttjar människor.

Jag har satt mitt namn på listan, gör det du också. NU!


Okej, fine.
Slutklämmen var lite snuskig.

Man måste ju älska RP.

Upptäckte först nu att det gått tio dagar sedan jag levererade ett riktigt blogginlägg, tiden går fort när man har roligt.

För att i så korta drag som möjligt försöka summera denna tid skulle jag kunna sammanfatta den med ett par väl valda adjektiv:

Supermysig.
Hysteriskt rolig.
Väldigt gosig.
Jag älskar mina vänner.

Förra helgen var jag i Stockholm. Det var ett par ordentligt sköna dagar jag upplevde där med gott sällskap, massa shopping, Gröna lund och annat mys. Jag gick lite bananas när det kommer till galleriorna dock, intalade mig själv att ju mer jag shoppade i svenska pengar desto mer skulle jag tjäna. Kom tillbaka till Oslo med en packning som dubblerats sedan avfärden. Therese skrattade åt mig. Jag är ganska grym på att shoppa.


Sedan dess har jag levt livets glada ihop med min kära sambo Therese. I Torsdags var vi, Julie, Hedda, Natanja och Nora på Belfry för att dominera Quiz och dricka öl. Fredagen spårade något då Fridaybar satte ribban på vad som skulle bli en rätt blöt kväll. Torstein tappade bort sin jacka med allt vad kreditkort, mobiltelefoner och jobbkort heter, Therese gjorde det samma med sin tröja som på något mystiskt sätt bara försvann. Vi hängde på terassen med vad som skulle visa sig vara medlemmarna ur bandet Satyricon, något som jag inte alls hade koll på.

Gitarristen: Hei, vad heter du?
Jag: Lovisa, durå?
Gitarristen: Steinar. Jobbar med IT?
Jag: Stämmer. Du då?
Gitarristen: Jag spelar bas i ett band.
Jag: Jaha. Vadå för band?
Gitarristen: Satyricon.
Jag: Aldrig hört. Men min kompis tycker att ni är skitbra.
Gitarristen: Aldrig?
Jag: Nae, aldrig.
Gitarristen: Men du vet vilka vi är?
Jag: Typ inte. Hur länge har du spelat där då?
Gitarristen: 10 år..
Jag: Coolt!

Jag tyckte att den där biten var sjukt rolig.

Igår spenderade vi dagen med SATC, både serien och filmen. Därefter spelade jag en del Counter-Strike medan Therese packade väskor. I morse lämnade hon mig ensam för att fara till Frankrike i en vecka. Jag vet inte om jag tycker att det är helt okej, men med tanke på mitt morgontrötta tillstånd kunde jag inte förmå mig att fritzla henne vid en sådan tidig timme.

Nu ska jag äta och kolla Big Fish, en av världens bästa filmer.

Med dagens citat:

"Nae du, jag tror jag ska ta och fritzla min cykel."
Therese Birgersson

Fan! Fragbite må vara super på många sätt och vis, men det är sällan man får några vettiga svar på de frågor man ställer i deras kommentarssystem. Hade jag bara haft ett läsarantal i snitt med Blondinbellas så hade problemet aldrig existerat. I alla fall inte om fyrahundratusen av dem var insatta i e-sport och pålästa nog att kunna besvara tidigare fråga. Den sannolikheten är i och för sig obefintlig, jag blev till slut tvungen att tillkalla Google.

Alltså, n3xt-Ladies var det. Följande information har jag hittat:

Klanen har faktiskt funnits rätt länge, uppstarten drog igång under slutet av 2008.
Den 8/1 bestod klanen av fyra spelare, ingen aning om vilka.
Den 13/3 sökte de en sista duktig tjej till laguppställningen.
Den 10/4 hittade man den femte spelare man i flera månader sökt, Dixie.
Den 22/4 släppte n3xt-Ladies en film.

Den 10/6 tryade två nya tjejer för klanens "Stand-in"-position.
Den 20/6 spelade next-Ladies sin första onlineturnering och åkte på däng.
Den 22/6 efterfrågade man en manager.
Den 20/8 släppte n3xt-Ladies en ny film.

Den 25/8 joinade Goddess klanen.
Den 28/8 lämnade iXora laget.
Den 30/8 sökte man nya spelare.
Den 31/8 lämnade Dixie n3xt-Ladies.
Idag består klanen av fyra spelare - Milla, Goddess, PinkaN och Alandria.


TJENA.
Är jag grym eller?


Vad jag trots detta upplever som något av en besvikelse är att jag fortfarande inte fattar vilka n3xt-Ladies är.
Nae, jag fattar verkligen inte.

Alltså, två saker.

Vad fan är n3xt-Ladies och existerar Druidz Female fortfarande?


Jag börjar tappa stinget.

I brist på annat drog jag en runda på Rakaka.se. Tack vare deras nya och vväldigt revolutionerande sökfunktion kan man nämligen snappa upp en hel del roliga saker, kommentarer till exempel.


Den här kommentaren är jätterolig.
Jag älskar när han skriver att de töntat ner sig.
Att tönta ner sig.
Att tönta.

Satan vad bra, det här kommer jag ha nytta av för resten av mitt liv.

Oförstånd och brist på egen erfarenhet i kombination med en förkärlek till tyckande slår ofta fel. Egenskaperna genererar i kombination med varandra nästan alltid uttalanden som saknar grund och påståenden utan egentliga resonemang. Videospelen har helt klart dominerat förstaplatsen på topplistan för detta sammanhang och lär så vitt jag förstår att fortsätta misshandlas så länge människor låter bli att engegera sig ordentligt i saker som de anser otillräckligt intressanta.

När President Obama uttalar sig officiellt måste det finnas en hel hög med människor bakom honom som först går igenom, granskar, rättar och sedan godkänner de åsikter som han ska representera. Det innebär i sin tur att högt uppsatta människor, med stor sannolikt välutbildade och etablerade i samhället och världen, anser dessa tal korrekta och positiva i förhållande till presidentens framtidsutsikter. Med detta i åtanke tycker jag att det känns oroväckande att Obama för andra gången yttrar en åsikt om tv- och dataspelens negativa inverkan på barns utveckling. Indirekt, för visso, men att använda sig av namnet Xbox i sitt tal är enligt mig att kliva lite för långt. President Obama har givetvis rätt i att föräldrar ska engagera sig mer i sina barn och se till att de prioriterar det som ska prioriteras framför nöjen. Att barn hellre sysselsätter sig med sina hobbys än skolarbetet är ju inte någonting nytt eller konstigt, men i Obamas tal blir dessa fritidsysslor boven i barnens brist på utbildning och den enda av dem som han nämner specifikt vid namn är tv-spelandet.

Varför då?

Min generation vet att videospelen på många sätt kan utveckla sinnet hos människan. Andra organ har tagit till sig den nya utvecklingen, i stället för att stänga ute fenomenet i rädsla för det som känns nytt och främmande. I rehabiliteringssammanhang, äldrevård och i flera skolor världen över har videospelen testats med positiva resultat. Trots detta fortsätter majoriteten av vår äldre generation att motarbeta dem.

Obama är inte den första och definitivt inte den sista att sprida negativt ljus över videospelen. Här om dagen uttryckte Bill Whyman, tidigare medlem i Rolling Stones, sin kritik mot de omottligt populära spelen Rock Band och Guitar Hero.

"It encourages kids not to learn, that's the trouble. It makes less and less people dedicated to really get down and learn an instrument. I think it's a pity. It irritates me having watched my kids do it. If they spend as much time practising the guitar as learning how to press the buttons, they'd be damn good by now".

Samtidigt menar Alex Rigopulos på Harmonix Music Systems, skapare av Rock Band-spelen och därmed betydligt mer insatt i ämnet, att sanningen egentligen är den motsatta.

"We're constantly hearing from fans who were inspired by Rock Band to start studying a real instrument."

Logiskt? Jag tycker det.


Slutsats: Att skylla alla otillfredställande problem på saker man inte förstår är bara idioti. Att uttala sig offentligt om saker man inte vet någonting om leder sällan till en seriös approch. Politikerna borde inse allvaret i gamingvärlden och alla borde vara lite mer som GeT_RiGhTs pappa.

Therese bytte precis arbetstider. Från och med allt för snart kommer hon att börja klockan halv nio, precis som jag. Vår framtid känns därmed oerhört osäker.

Det är en otrolig tur att Therese börjar jobbet en halvtimme innan jag. Hade jag blivit tvungen att trängas med henne i badrummet varje morgon så hade vår samborelation blivit väldigt kort, för att inte säga redan avslutad.

Känner mig inte helt korrekt för stunden. Anledningen stavas Keith Urban @ Spotify.

Övrig musik för dagen:
James Morrison
Jason Mraz
Colbie Caillat
Jack Johnson
- Helt OK.

Den här dagen har varit allt annat än produktiv. Jag och Therese tog en snabb runda på stan, jag fick med mig betydligt mer hem än vad jag hade planerat vilket känns rätt bra, fast ändå inte. Jag intalar mig att det förnärvarande bara är en fråga om att slå mitt personliga rekord, att det här är en övergående mani och att jag kommer sluta överdöda shoppandet nästa månad. Problemet i den teorin är bara att jag förmodligen påbörjar nästa överträffande i oktober, upprepar det hela i september, besegrar alla tidigare prestationer i december och sedan,  ja ni fattar.

Förutom pengaslösandet har jag hunnit spela en hel del Counter-Strike. I kväll var det faktiskt rätt kul att spela, även om mitt norska låtsasbredband bjöd på sjuka lagg. Det finns en viss chans att Rakaka dyker upp i någon smutsig tråd på FB i morgon då mina medspelare realnickade och lät bli att prestera skitbra. WIWO dominerade dock say, vilket i och för sig kan betraktas som en talang. Jag har verkligen blandade känslor för det här spelet, ibland älskar jag det och andra dagar är det bara så fruktansvärt värdelöst. Läs det, inte jag.

I morgon ska vi ut och se på fotbollsmatcheN^. Jag vet inte vilka vi möter och jag bryr mig inte heller, men där finns öl och trevliga människor vilket räcker gott för undertecknad.

SNAKES!

Eeeehehehe.

Jag gick precis igenom lite gamla bilder och hittade det här klippet. Jag och Luke bestämde oss för att hälsa på hemma hos Danne och Evelina som bjudit in Bard och Petter för lite hederligt lanande. Bards skrikande, Petters avlidande och Daniels skittöntiga kommentarer höll oss underhållna ganska länge.

 

Hahaha, man måste ju älska n00bsen.

Aftonbladet, gummistövlar, tågresan mellan Oslo och Stockholm, upprörda kunder, strömavbrott, Soylen eiendom, serverkrashar, Måns Möller, Hey Baberiba, tidiga mornar, svensk musik a la Markus Krunegård och KENT, harmesbyxor, bilister, cykliser, gångtrafikanter, Nordea, obetald semester, skribenter som inte kan skriva, broccoli, Elin Kling, gamla ointressanta vänners spammande på Facebook, callbacks som resulterar i telefonkö, ComHem, taffsandet på krogen, mitt lokalsinne, IKEA, tisdagar, Din gata i P3, blåsta tonåringar, Crazy Frog, gamla barnprogram av typen Ika i rutan och Pippi Pelikan, Kassa remakes av schyssta filmer, fula människor, dumma människor, övertaggade människor, människor, att man inte bara kan betala för en månads spelande när man tankar wow-kontot med kort och därmed glömmer bort att stänga av det vilket leder till att du pungar ut med pengar för någonting som du inte använder, killar med schysst stil men sjuka skor, tomat, dåliga Youtube-klipp som människor med kass humor hypar sönder, p12or @ vent, att alla spelrelaterade prylar som görs för tjejer i regel är skitfula, beslutsångest, spindlar, de_train, BBS-servern och deras sjukt töntiga admins, Seventh heaven, den generella bristen på självinsikt, grisrosa, när man hittar sjukt snygga skor och de inte finns i ens storlek, oförmågan att agera efter sin ålder, avståndet till min mor, allt snusk som man kan hitta i böcker man lånat från biblioteket, barn på restauranger, barn i affärer, barn på bussen, barn på spårvagnen, barn på tåget, föräldrarna till barnen, SJ, alla as som misshandlar och utnyttjar djur, äckligt godis, knark, önsnkningar som aldrig slår in, bristen på miljoners miljarder kronor, prydnadssaker, träpaneler, att det bara finns sex säsonger av SATC, när tiden går för fort, att den här dagen går så sjukt långsamt, att telefonen ringer igen..

Och sist men inte minst - SARKASM OCH IRONI!

IGEN.

Blev tvungen att köpa dom och nu är jag kär.

IGEN.

Bianco, 799 NOK.

Javisst, strömavbrottet. Det var strömavbrottet som dödade min helg, som utgjorde anledningen till mitt enormt frustrerade sinnestillstånd, som förstörde mitt liv, som tog kål på all min glädje. Hade det inte varit för strömavbrottet så hade jag varit betydligt mindre onykter och anmärkningsvärt mycket mer stabil.

Vid sjutiden i lördags, när Therese stod och lagade mat, Julie drack öl och jag gled in i chillmode inför det som skulle blivit en soft hemmakväll, dog hela vår lägenhet. Spisen, död. Musiken, tyst. Datorn, svart. Livet, slut. Therese spenderade otaliga timmar i telefon med vår så kallade vaktservice. Där fick vi olika besked och skickades runt till personer som inte hade någon aning om vad de förväntades göra för att lösa vårt lilla dilemma. Therese ringde även Hafslund, elleverantören, som konstaterade att problemet inte låg hos oss utan i en säkring någonstans i huset. Vidare gick man igenom proppskåpet utanför vår lägenhet där allting såg ut som det skulle. man antog att säkringen i fråga var belägen i källaren, som vi givetvis inte har fått någon nyckel till. Samtalen pågick och väntan på att någon skulle ringa med glada besked blev oändlig.

I brist på annat bestämde vi oss för att försöka testa de nycklar vi fått. Tillsammans gick vi ner genom trapphuset, ut på innergården och precis när dörren slog igen bakom oss blev jag medveten om att jag inte fått med mig någon nyckel. Therese tittade på mig, jag tittade på Therese. Kvällen hade precis gått in i helvetesfas nummer två. Vi var utan el och nu dessutom utelåsta ur lägenheten som för övrigt innehöll ett oändligt antal tända ljus. En mobiltelefon med begränsat batteriutbud, ett par samtal till nummerupplysningen för att försöka få tag i någon av de två grannar vi har. Inget svar, irritationen gick över till ett sinnessjukt skrattande. Ett tag var jag på väg uppför brandstegen, insåg att det var tre meter mellan den och vårt öppna fönster, gav upp och klättrade ner igen. Vi började gorma efter grannar och rätt som det var stack en tjej från fjärde våningen ut huvudet. Hon kom ner och släppte in oss i lägenheten igen och vi bestämde oss efter denna incident för att evakuera lägenheten och förtränga misären genom trevligt sällskap på krogen i stället.

Söndag. Jag vaknar och blir genast medveten om hur arg jag är. Ett samtal senare och vaktservice lämnade besked om att en vaktmästare var på väg för att hjälpa oss. Jag hade tålamodet att invänta denna inkompetenta själ i två timmer. När jag därefter ringde tillbaka till vaktservice fick jag bara besked om att killen hade stängt av sin mobil och att det därmed inte fanns någonting mer de kunde göra. Jag tog ut min vrede på lägenheten, Therese bröt ut i århundradets skrattattack och därmed var ribban för dagen lagd. Vi lämnade grottan, tog oss till Peoples, åt mat, åkte till jobbet för att betala räkningar, mötte upp Frida, hängde på Belfry, gick på kinarestaurang, tog oss tillbaka till Belfry och sedan snubblade vi skrattandes hem igen.

Idag ringde jag, inte lite irriterad, till Søylen Eiendom. Elen är igång efter ett besök från vår riktiga vaktmästare, men jag är långt ifrån nöjd. All mat som legat nerfryst är nu förstörd och tanken på att ett sådant etablerat företag besitter så enormt dåliga resurser gör mig galen.

Tack gode gud för Therese, trots den idiotiska situationen så har jag haft en sjukt rolig helg. För att inte nämna Julie som behöll lugnet och försäkrade mig om att jag inte skulle bli lämnad ensam i en mörk lägenhet på Dronningens gate.

Søylen Eiendom - Bewere.

Det som har hänt den här helgen är helt osannolikt.
Det är overkligt.
Helt sjukt.

JAG ÄR SÅ JÄVLA SKITARG.
UPPGIVEN.
TRÖTT PÅ SKITEN.
FÖRMODLIGEN BETRAKTAD SOM EN SAMMHÄLLSFARA.

Jag ska ta mig fan hota någon.

Återkommer när jag vaknat ur den här bisarra skitdrömmen.

Hej då, fuck you!

Grejen är ju att jag egentligen borde fotografera och lägga ut allting jag shoppat under tiden som jag levt utan internet. Jag har nämligen en tendens att förgylla de gråare av mina dagar med lite välförtjänad uppmuntran. Denna uppmuntran brukar oftast ta sig form i kläder, skor, smycken, väskor eller underkläder och med andra ord har jag hunnit plocka på mig en hel del den senaste månaden. Emellertid blir det ett oerhört ansträngande projekt, varför jag helt enkelt låter bli den summeringen.

Håll i stället till godo med foton på dagens shopping samt ett par bilder på några av månadens mest briljanta köp!

Jag kan inte låta bli att fachineras av den enorma hysteri som brutit ut i Sverige. Svininfluensan toppar tabloiderna, kvällstidningarna levererar artiklar på löpande band och Landstinget förbereder en massvaccinering som beräknas omfatta en totalkostnad på mellan två och tre miljarder kronor.

Hela sveriges befolkning ska besprutas två gånger var, i runda slängar innebär det ungefär 18 miljoner stick. Jag vet inte riktigt om jag tycker att den planen känns helt vattentät. Jag vet inte heller riktigt om det är meningen att man ska reagera i dessa enorma proportioner.

Minns ni fågelinfluensan?
Får ni inte lite flashbacks?

Ja, visst har folk faktiskt avlidit den här gången. Det är givetvis högst beklagligt, men frågan är hur stor del själva svininluensan utgör där och om det är riktigt vettigt att dra igång den här enorma aktionen. Ta Mexiko som exempel, landet är befolkat av 100 miljoner invånare. Hur många av dessa dog i svininfluensan? Jag menar, om man ställer antalet döda i proportion till antalet icke döda känns siffran ganska ofarlig. Tar man sedan dessutom hänsyn till det faktum att omkring en miljon människor dör i Malaria varje år, eller att ett par miljoner avlider i Aids under samma tidsperiod känns reaktionen nästan overklig.

Jag är ingen läkare. Jag har inte förutspått framtiden och den inverkan som svinunfluensan kommer att ha på människor i ett längre skede. Men jag tror inte att det är helt nödvändigt att dra igång den här cirkusen, att planera massvaccinationer och att skrämma skiten ur alla lättpåverkade hypokondriker genom att spamma samtliga informationskanaler med hets och galna antaganden.


Nae. Ta ett chillpill Aftonbladet, det räcker nu.

I helgen var jag som bekant i Stockholm.
Jag hade en supermysig helg, på alla sätt och vis.

Söndagen spenderades delvis i Skärblacka, där Anna som under min barndom var något av en syster döpte sin lilla son Vincent. Det var ett fint dop och väldigt roligt att träffa Anna, hennes familj, sambo Johan och lilla Vincent igen. När jag var yngre spenderades många dagar, kvällar och nätter ihop med Anna. Sov inte hon hos mig så sov jag hos henne, vi gjorde allt ihop och att banden alltid varit så starka mellan oss märks är vi träffas igen. Jag blev inte så blödig under själva dopet, men när jag kramade om min älskade vän för att ta adjö fick jag en klump i halsen.

Lilla Anna, som nu har barn och en familj.
Jag är så enormt glad för din skull!

Under reklamen..

Carl: Den här låten är med i GTA.
Jag: Har inte du varvat det typ 2 gånger?
Carl: Jo, men det är GTA 4. Låten kommer från San Andreas.
Jag: Nörd.
Carl: Att bli kallad nörd av dig är som att bli anklagad för att vara nazist av Hitler.

Love you to <3