Yllet

Oförstånd och brist på egen erfarenhet i kombination med en förkärlek till tyckande slår ofta fel. Egenskaperna genererar i kombination med varandra nästan alltid uttalanden som saknar grund och påståenden utan egentliga resonemang. Videospelen har helt klart dominerat förstaplatsen på topplistan för detta sammanhang och lär så vitt jag förstår att fortsätta misshandlas så länge människor låter bli att engegera sig ordentligt i saker som de anser otillräckligt intressanta.

När President Obama uttalar sig officiellt måste det finnas en hel hög med människor bakom honom som först går igenom, granskar, rättar och sedan godkänner de åsikter som han ska representera. Det innebär i sin tur att högt uppsatta människor, med stor sannolikt välutbildade och etablerade i samhället och världen, anser dessa tal korrekta och positiva i förhållande till presidentens framtidsutsikter. Med detta i åtanke tycker jag att det känns oroväckande att Obama för andra gången yttrar en åsikt om tv- och dataspelens negativa inverkan på barns utveckling. Indirekt, för visso, men att använda sig av namnet Xbox i sitt tal är enligt mig att kliva lite för långt. President Obama har givetvis rätt i att föräldrar ska engagera sig mer i sina barn och se till att de prioriterar det som ska prioriteras framför nöjen. Att barn hellre sysselsätter sig med sina hobbys än skolarbetet är ju inte någonting nytt eller konstigt, men i Obamas tal blir dessa fritidsysslor boven i barnens brist på utbildning och den enda av dem som han nämner specifikt vid namn är tv-spelandet.

Varför då?

Min generation vet att videospelen på många sätt kan utveckla sinnet hos människan. Andra organ har tagit till sig den nya utvecklingen, i stället för att stänga ute fenomenet i rädsla för det som känns nytt och främmande. I rehabiliteringssammanhang, äldrevård och i flera skolor världen över har videospelen testats med positiva resultat. Trots detta fortsätter majoriteten av vår äldre generation att motarbeta dem.

Obama är inte den första och definitivt inte den sista att sprida negativt ljus över videospelen. Här om dagen uttryckte Bill Whyman, tidigare medlem i Rolling Stones, sin kritik mot de omottligt populära spelen Rock Band och Guitar Hero.

"It encourages kids not to learn, that's the trouble. It makes less and less people dedicated to really get down and learn an instrument. I think it's a pity. It irritates me having watched my kids do it. If they spend as much time practising the guitar as learning how to press the buttons, they'd be damn good by now".

Samtidigt menar Alex Rigopulos på Harmonix Music Systems, skapare av Rock Band-spelen och därmed betydligt mer insatt i ämnet, att sanningen egentligen är den motsatta.

"We're constantly hearing from fans who were inspired by Rock Band to start studying a real instrument."

Logiskt? Jag tycker det.


Slutsats: Att skylla alla otillfredställande problem på saker man inte förstår är bara idioti. Att uttala sig offentligt om saker man inte vet någonting om leder sällan till en seriös approch. Politikerna borde inse allvaret i gamingvärlden och alla borde vara lite mer som GeT_RiGhTs pappa.

Trackback-URL för detta inlägg: