<3 Alltid oavsett, förevigt Djurgårdens IF <3
Tack för en GRYM säsong.
Alltid oavsett, förevigt.
Jo, det blev ju förlust igår.
Jag är fullt medveten om det.
Tack för allt stöd på Facebook, kära vänner.
Hade det inte varit för det faktum att vi ledde matchen med 3-0 redan i första perioden så hade inte besvikelsen känts så brutal. Att plocka en bortamatch och ta nästa till Sudden death är trots allt riktigt bra, speciellt med tanke på att vi inte ens fick ha klacken på plats. Men att tappa ett 3-0-läge är obeskrivligt surt. Det är förbannat synd.
Vi tar det på Hovet och sen plockar vi guldet på bortaplan. Lite ändringar i planeringen, men ingen katastrof.
Och ja, jag har gått och kärat ner mig lite grann i Marcus Krüger.
Jag är fullt medveten om det.
Tack för allt stöd på Facebook, kära vänner.
Hade det inte varit för det faktum att vi ledde matchen med 3-0 redan i första perioden så hade inte besvikelsen känts så brutal. Att plocka en bortamatch och ta nästa till Sudden death är trots allt riktigt bra, speciellt med tanke på att vi inte ens fick ha klacken på plats. Men att tappa ett 3-0-läge är obeskrivligt surt. Det är förbannat synd.
Vi tar det på Hovet och sen plockar vi guldet på bortaplan. Lite ändringar i planeringen, men ingen katastrof.
Och ja, jag har gått och kärat ner mig lite grann i Marcus Krüger.
Vad ska man säga.
1-0
3-0
3-3
4-3
4-4
OCH FUCKING SD IGEN.
Torsk.
Hur fan är det möjligt.
3-0
3-3
4-3
4-4
OCH FUCKING SD IGEN.
Torsk.
Hur fan är det möjligt.
JAAAAAAAAAARÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!
SÅ
JÄVLA
BRA
!!!!!!!!!
JÄVLA
BRA
!!!!!!!!!
Hungrig?
11:40 Lovisa Maria Rörström
FYI
C och P har inte ens gått på lunch än bara så att du vet.
11:41Therese Birgersson
Va? Varför då?
11:41Lovisa Maria Rörström
För att de är fett sega
11:41Therese Birgersson
Men för i helvete!!!! Säg åt dom att gå å käka eller dra åt h-vete!
FYI
C och P har inte ens gått på lunch än bara så att du vet.
11:41Therese Birgersson
Va? Varför då?
11:41Lovisa Maria Rörström
För att de är fett sega
11:41Therese Birgersson
Men för i helvete!!!! Säg åt dom att gå å käka eller dra åt h-vete!
Blizzard tar ingen skit.
Sammanlagt 320 000 warcraft III och Diablo II-konton har blivit bannade i samband med att användare brytit mot användarvillkoren för Battle.net.
'We would like all players to remember that abuse of unintended mechanics and/or use of third party programs is a violation of the agreement made when signing on to Battle.net, and can subject your account to disciplinary action up to and including a permanent ban of its access to the service.
Användarna som drabbats kommer att bli avstängda i 30 dagar, om spelaren därefter upprepar sitt misstag kommer dennes CD-key däremot att bli permanent avstängd.
“These types of activities can severely impact the stability of our servers, and we’ll continue to aggressively monitor Battle.net in order to protect the service and its players from the harmful effects of cheating.”
Utvecklaren menar att majoriteten av alla avstängda konton uppmärksammats efter tips från andra användare, någonting som Blizzard direkt uttryckt sin uppskattning för.
Blizzards egen post kan ni läsa här.
När vi ändå snackar kiss..
Alla mina skor, eller iaf alla mina seakers, har börjat låta. Det liksom fiser om dom. Det skulle kunna uppfattas som att jag springer omkring här på jobbet och pruttar. Jag gillar inte riktigt det intrycket, det är inte det jag vill utstråla. Fis alltså, jag vill inte utstråla fis.
Vad fan gör man åt det här problemet?
Vad fan gör man åt det här problemet?
Dagens sinnestillstånd.
This is me.
Känner för övrigt ett stort behov av att gosa sööööööööööööönder den där sjukt skitsöta lilla saken.
Känner för övrigt ett stort behov av att gosa sööööööööööööönder den där sjukt skitsöta lilla saken.
White and Nerdy
Jaha, förlust då. Hade en puls som övergår mitt eget förståd under gårdagens tredje period. Lyckan var total när Ölvestad kvitterade efter HVs 1-0 och jag var på väg upp i taket när Ottosson med fem sekunder kvar av matchen satte en klockren puck i Livs ribba. Wesslau gjorde ett kanonjobb hela matchen, även om han låg utanför målet ett par halsbrytande sekunder. Ändå plockar HV vinsten i sudden och exaltationen var över. Jag beklagade mig under gårdagen över våra kära supportrar som under den förra matchen i Jönköping svinade loss så gruvligt att Djurgården nu tvingas spela två matcher utan klack, på bortaplan. Men igår var jag inte långt ifrån serialkiller själv när HV-fansen på Harrys började vråla efter Voutilainens avgörande mål.
Tack gode gud för Counter-Strike. Väl hemma slog jag på datorn innan jag ens fått av mig skorna och därefter var det fullt ös på Inferno ihop med de gamla vanliga geeksen. Det var en obeskrivlig tur att jag spelade så bra som jag faktiskt gjorde, annars hade någonting med stor sannolihet gått sönder.
Nu klamrar jag mig fast vid det faktum att Dif är ett bra bortalag. Det hade varit så enormt underbart med SM-guld i år.
Tack gode gud för Counter-Strike. Väl hemma slog jag på datorn innan jag ens fått av mig skorna och därefter var det fullt ös på Inferno ihop med de gamla vanliga geeksen. Det var en obeskrivlig tur att jag spelade så bra som jag faktiskt gjorde, annars hade någonting med stor sannolihet gått sönder.
Nu klamrar jag mig fast vid det faktum att Dif är ett bra bortalag. Det hade varit så enormt underbart med SM-guld i år.
Jävla_SKIT
.
Fler tankar kring kiss, och lite hockey.
Alltså, ärligt talat. Det finns ingenting som är så vätskedrivande som kaffe. Jag dricker en kopp på morgonen och måste sedan springa på toaletten en gång i timmen under resten av dagen. Är det verkligen helt normalt?
I kväll ska jag till Harrys med Therese, Peter och Christian. Vi ska se den tredje finalmatchen mellan Djurgårdens IF och HV 71. Jag är fortfarande lite lagom bitter efter lördagens match och det felaktigt bortdömda målet som i en bättre värld hade inneburit i segerresultat för Dif. Ser fram emot kvällens möte och räknar med ÄG! Har under dessa slutspelsmöten även insett hur mycket jag saknar att faktiskt gå på matcherna. När jag var liten brukade min kära far ta med mig och min lillebror till Globen ganska frekvent. Det var bland det bästa jag visste, satt som på nålar hela matchen.
En cool grej är att Djurgården aldrig förlorat någon av de matcher som jag sett live.
En annan cool grej är att Marcus Krüger gått om Mats Sundin som bäste juniorpoängplockare i Dif efter sitt åttonde poäng i detta slutspel.
I kväll ska jag till Harrys med Therese, Peter och Christian. Vi ska se den tredje finalmatchen mellan Djurgårdens IF och HV 71. Jag är fortfarande lite lagom bitter efter lördagens match och det felaktigt bortdömda målet som i en bättre värld hade inneburit i segerresultat för Dif. Ser fram emot kvällens möte och räknar med ÄG! Har under dessa slutspelsmöten även insett hur mycket jag saknar att faktiskt gå på matcherna. När jag var liten brukade min kära far ta med mig och min lillebror till Globen ganska frekvent. Det var bland det bästa jag visste, satt som på nålar hela matchen.
En cool grej är att Djurgården aldrig förlorat någon av de matcher som jag sett live.
En annan cool grej är att Marcus Krüger gått om Mats Sundin som bäste juniorpoängplockare i Dif efter sitt åttonde poäng i detta slutspel.
><((()))> Sneaky bastard <((()))><
Det är mycket sneak nu.
Mycket sneakings.
Ungefär som när jag var liten och min bror försökte dra fördel av det faktum att han fyllde år under ett tidigare datum i Juni än jag. Givetvis var jag tvungen att utnyttja min position som storasyster, vilket besvarades på samma sätt varje år den 8e juni.
- Nu är du bara ett år äldre än jag!
Förutom den bombsäkra hävdelsen var han även noga med att upprepa de nakdelar jag som storasyster hade. Främst det faktum att jag vara den som skulle dö först.
- Jag kommer att leva längre än du!
Nu är rollerna ombytta. Min 21-åriga lillebror är ung och fräsch medan jag som 23-åring börjar nå mitt bäst-före-datum. Jag vill också vara yngst!
<3 Lillebror
Mycket sneakings.
Ungefär som när jag var liten och min bror försökte dra fördel av det faktum att han fyllde år under ett tidigare datum i Juni än jag. Givetvis var jag tvungen att utnyttja min position som storasyster, vilket besvarades på samma sätt varje år den 8e juni.
- Nu är du bara ett år äldre än jag!
Förutom den bombsäkra hävdelsen var han även noga med att upprepa de nakdelar jag som storasyster hade. Främst det faktum att jag vara den som skulle dö först.
- Jag kommer att leva längre än du!
Nu är rollerna ombytta. Min 21-åriga lillebror är ung och fräsch medan jag som 23-åring börjar nå mitt bäst-före-datum. Jag vill också vara yngst!
<3 Lillebror
Höjden av lycka!
Höjden av lycka är att få ett samtal från en kund som är komplett oteknisk, inte känner till hur någonting fungerar, knappt kan hantera en dator men som med största säkerhet vet att felet de upplever ligger hos oss.
Charmigare blir det inte.
Charmigare blir det inte.
Matrix?
Alltså, jag har ju läst om det här svenska mästerskapet / ESWC-kvalet som Fragbite arrangerar ett antal gånger, men det är först nu som det faktiskt slår mig att spelandet ska ske på Matrix.
Matrix.
Sist jag var på Matrix kom jag knappt fram till disken för att det var så trångt, fult och fullsatt med kidz. Har de byggt om? I annat fall förstår jag faktiskt ingenting.
Matrix.
Sist jag var på Matrix kom jag knappt fram till disken för att det var så trångt, fult och fullsatt med kidz. Har de byggt om? I annat fall förstår jag faktiskt ingenting.
Förutom själva lokalen tycker jag det känns rätt grymt att det är just Fragbite som står för kalaset. De är gamla i gejmet och redan uppskattade av spelare och fanboys. Vem som kammar hem vinsten? Tippar på MYM, alternativt Playzone.
Ett tips, från mig till er n00bs.
För fyra år sedan släpptes den bok som enligt min mening skulle kunna vara en av världens bästa. Jag minns att jag läste texten med skräckblandad förtjusning, fullkomligt hänförd av författarens sätt att berätta en otroligt originell historia.
Vägen, eller The road som den egentligen heter, av Cormac McCarthy.
The Road follows an unnamed father and son journeying together across a grim post-apocalyptic landscape, some years after a great, unexplained cataclysm has destroyed civilization and almost all life on Earth. Realizing that they will not survive another winter in their unspecified original location, the father leads the boy south, through a desolate American landscape along a vacant highway, towards the sea, sustained only by the vague hope of finding warmth and more "good people" like them, and carrying with them only what is on their backs and what will fit into a damaged supermarket cart.
Det sägs att författaren fick inspiration till boken under sitt besök i Texas dit han kom tillsammans med sin son. Under vistelsen föreställde han sig hur världen skulle se ut och kännas, många år från nu. Med tankar på sin son skrev han boken och dedikerade den därefter till just John Francis McCarthy.
The Road har även filmatiserats. I de allra flesta fall tar jag mig an en film, vars handelse bygger på en bok jag redan läst, med mycket skepsis. Oftast är den helt befogad och jag går därifrån med missnöje, irritation. Vägen gjorde mig inte besviken, trots mina starka känslor för den skrivna versionen. Viggo Mortensen gör en fulländad insats, utan överspelande, utan ansträngning. Scenerna är gråa, dialogerna relativt få och jag älskar att man låtit spara de bitar av boken då duon egentligen bara går, i tystnad. Den känns inte amerikansk som en amerikans film ofta annars gör, den trollbinder och blir aldrig förutsägbar.
Jag har läst ett par recensioner av filmen och därmed förstått att man upplever filmen helt annorlunda om man inte läst boken. Alltså, ska ni se filmen - läs boken först. Ska ni inte se filmen - LÄS BOKEN!
Vägen, eller The road som den egentligen heter, av Cormac McCarthy.
The Road follows an unnamed father and son journeying together across a grim post-apocalyptic landscape, some years after a great, unexplained cataclysm has destroyed civilization and almost all life on Earth. Realizing that they will not survive another winter in their unspecified original location, the father leads the boy south, through a desolate American landscape along a vacant highway, towards the sea, sustained only by the vague hope of finding warmth and more "good people" like them, and carrying with them only what is on their backs and what will fit into a damaged supermarket cart.
Det sägs att författaren fick inspiration till boken under sitt besök i Texas dit han kom tillsammans med sin son. Under vistelsen föreställde han sig hur världen skulle se ut och kännas, många år från nu. Med tankar på sin son skrev han boken och dedikerade den därefter till just John Francis McCarthy.
The Road har även filmatiserats. I de allra flesta fall tar jag mig an en film, vars handelse bygger på en bok jag redan läst, med mycket skepsis. Oftast är den helt befogad och jag går därifrån med missnöje, irritation. Vägen gjorde mig inte besviken, trots mina starka känslor för den skrivna versionen. Viggo Mortensen gör en fulländad insats, utan överspelande, utan ansträngning. Scenerna är gråa, dialogerna relativt få och jag älskar att man låtit spara de bitar av boken då duon egentligen bara går, i tystnad. Den känns inte amerikansk som en amerikans film ofta annars gör, den trollbinder och blir aldrig förutsägbar.
Jag har läst ett par recensioner av filmen och därmed förstått att man upplever filmen helt annorlunda om man inte läst boken. Alltså, ska ni se filmen - läs boken först. Ska ni inte se filmen - LÄS BOKEN!
GOW 3!
Och jag citerar CliffyB.
"This is definitely the biggest and most dramatic chapter yet in the 'Gears of War' saga."
"This is definitely the biggest and most dramatic chapter yet in the 'Gears of War' saga."
Ser rätt fett ut, don't you think?
Rogert
My Man.
Alltså, jag tänkte såhär.
Vore det inte bättre om jag spred min fläckfria talang på ett bredare plan? Vore det inte fantastiskt om fler människor fick ta del denna gåva? Nu har jag bestämt mig, det här ska inte gå till spillo. Jag ska inte försumma en sådan oslagbara kvalitet.
Tänker söka jobb som skribent på Hänt BILD.
Grävande journalister är det bästa jag vet.
Fi fan så phett det hade varit.
Tänker söka jobb som skribent på Hänt BILD.
Grävande journalister är det bästa jag vet.
Fi fan så phett det hade varit.
Köörbah!
Asså, jag lackar.
Blir så obeskrivligt skakig i själen när jag tänker på alla självupptagna och dumma människor som formligen spyr sin egocentriska vardag över internet.
Jävla bloggare asså.
Blir så obeskrivligt skakig i själen när jag tänker på alla självupptagna och dumma människor som formligen spyr sin egocentriska vardag över internet.
V E M
B R Y R
S I G
B R Y R
S I G
Jävla bloggare asså.
Lofsdalen 2010!
Fy faaaaaaaaaaan. Den här veckan kommer jag att minnas för resten av mitt liv. Jag, Therese, Julie, Natanja, Stian, Jim och Terje. Vilket jävla gäng och vad kul vi hade!
Vi begav oss i två bilar från Oslo klockan 10.00 den 27:e Mars, bilresan tog elva timmar. Att bilresan tog elva timmar beror på ett antal olika stopp längs vägen. Alkoholinköp i Torsby, Matinköp och pizza i Malung, Snowboardoutfits i Sälen och så snart ölen öppats började kiss- och rökpauser att dominera färden. Vi körde även fel ett par kilometer, men hey - även solen har fläckar.
Jag och min familj äger en stuga i Lofsdalen, stugan är the shit och perfekt för en fjällsemester i goda vänners lag då den rymmer inte mindre än åtta sängplatser. Första kvällen började inte så perfekt som jag hade hoppats på, strömen gick i vissa delar av huset. Jag hade en föraning om att någonting av den kalibern skulle inträffa. Jag och Therese har trots allt stor erfarenhet av just obefintlig elektrisitet då vi drabbats av fel som detta fyra gånger, bara under detta år. Jag, Stian och Natanja bytte ut alla proppar vi kunde hitta, vilket är ungefär fyrtiofem stycken. efter ett telefonsamtal till min värdsvana kusin kunde vi konstatera att någon typ av huvudsäkring gått, var denna fanns visste vi dock inte då. Therese skulle under dagen därefter, med hjälp av kniv och gaffel, bryta sig in i proppskåpet som sitter på utsidan av huset och kirra problemet därifrån. Ordningen var återställd och allt som återstod var sju glada vänner, enorma mängder alkohol och massor med snowboardåkande.
Veckan bestod av så mycket skratt att jag bara efter tre dagar hade träningsvärk i magen. Det var fest varje dag och var det några som ägde afterskin så var det vi, i alla fall jag och Therese. Trapper Saloon blev besökt i samband med två fotbollsmatcher, festande och en hysterisk långfredag. Sista dagen hyrde jag, Therese, Stian, Jim och Terje skoter ( läs skuuter ). Vi åkte upp till våffelstugan där det var fullt ös i samband med påsken, vi lämnade dock kaoset efter en våffla och åkte vidare mot ensamheten på kalfjället. Det var överväldigande vackert och trots den skumpiga färden bakom Terje, som i sin tur körde som en skotertjuv, var jag bara alldeles hänförd av det jag såg. Grabbarna var barn på nytt, jag och Therese - fullständigt skräckslagna. I alla fall till en början, senare tykte vi nog att det var nästan lika kul som dem och ville egenligen aldrig lämna det där obekväma sätet. Om ni åker till Lofsdalen - hyr skoter. Det kan vara de mest välanvända pengarna jag någonsin lagt ut.
Under vår tur var det egentligen bara en sak som verkligen sög. Natanja ramlade i backen och slog i huvudet så illa att hon tappade medvetandet för några minuter samt minnet av den senaste kvarten. Hon blev upphämtad av skoter och nerkörd till sjukstugan där man tog beslut om att hon skulle åka ambulans till Östesund för observation. Som tur var är Natanja så smart att hon kör med hjälm och skydd. Hon kom undan med en hjärnskakning, jag vill inte tänka på hur det hade gått om hon inte burit störtkrukan. Vi var enormt oroliga ett tag och det var skönt när hon dagen efter kom hem igen.
Förutom detta missöde finns det ingenting jag kan klaga på när det kommer till resan. Det var en kanontur!
Jag skulle kuna skriva oändliga rader om salami, brö, konstiga kortspel, hushållsvågen, klädbyten, tequila, fiskar, surejim, skuuutrar, lips och spooning. Men jag låter bli, känner redan att jag har passerat gränsen för hur långt ett blogginlägg får bli.
Tack älskade, underbara vänner för en tid jag alltid ska minnas!
BILDER KOMMER!
Vi begav oss i två bilar från Oslo klockan 10.00 den 27:e Mars, bilresan tog elva timmar. Att bilresan tog elva timmar beror på ett antal olika stopp längs vägen. Alkoholinköp i Torsby, Matinköp och pizza i Malung, Snowboardoutfits i Sälen och så snart ölen öppats började kiss- och rökpauser att dominera färden. Vi körde även fel ett par kilometer, men hey - även solen har fläckar.
Jag och min familj äger en stuga i Lofsdalen, stugan är the shit och perfekt för en fjällsemester i goda vänners lag då den rymmer inte mindre än åtta sängplatser. Första kvällen började inte så perfekt som jag hade hoppats på, strömen gick i vissa delar av huset. Jag hade en föraning om att någonting av den kalibern skulle inträffa. Jag och Therese har trots allt stor erfarenhet av just obefintlig elektrisitet då vi drabbats av fel som detta fyra gånger, bara under detta år. Jag, Stian och Natanja bytte ut alla proppar vi kunde hitta, vilket är ungefär fyrtiofem stycken. efter ett telefonsamtal till min värdsvana kusin kunde vi konstatera att någon typ av huvudsäkring gått, var denna fanns visste vi dock inte då. Therese skulle under dagen därefter, med hjälp av kniv och gaffel, bryta sig in i proppskåpet som sitter på utsidan av huset och kirra problemet därifrån. Ordningen var återställd och allt som återstod var sju glada vänner, enorma mängder alkohol och massor med snowboardåkande.
Veckan bestod av så mycket skratt att jag bara efter tre dagar hade träningsvärk i magen. Det var fest varje dag och var det några som ägde afterskin så var det vi, i alla fall jag och Therese. Trapper Saloon blev besökt i samband med två fotbollsmatcher, festande och en hysterisk långfredag. Sista dagen hyrde jag, Therese, Stian, Jim och Terje skoter ( läs skuuter ). Vi åkte upp till våffelstugan där det var fullt ös i samband med påsken, vi lämnade dock kaoset efter en våffla och åkte vidare mot ensamheten på kalfjället. Det var överväldigande vackert och trots den skumpiga färden bakom Terje, som i sin tur körde som en skotertjuv, var jag bara alldeles hänförd av det jag såg. Grabbarna var barn på nytt, jag och Therese - fullständigt skräckslagna. I alla fall till en början, senare tykte vi nog att det var nästan lika kul som dem och ville egenligen aldrig lämna det där obekväma sätet. Om ni åker till Lofsdalen - hyr skoter. Det kan vara de mest välanvända pengarna jag någonsin lagt ut.
Under vår tur var det egentligen bara en sak som verkligen sög. Natanja ramlade i backen och slog i huvudet så illa att hon tappade medvetandet för några minuter samt minnet av den senaste kvarten. Hon blev upphämtad av skoter och nerkörd till sjukstugan där man tog beslut om att hon skulle åka ambulans till Östesund för observation. Som tur var är Natanja så smart att hon kör med hjälm och skydd. Hon kom undan med en hjärnskakning, jag vill inte tänka på hur det hade gått om hon inte burit störtkrukan. Vi var enormt oroliga ett tag och det var skönt när hon dagen efter kom hem igen.
Förutom detta missöde finns det ingenting jag kan klaga på när det kommer till resan. Det var en kanontur!
Jag skulle kuna skriva oändliga rader om salami, brö, konstiga kortspel, hushållsvågen, klädbyten, tequila, fiskar, surejim, skuuutrar, lips och spooning. Men jag låter bli, känner redan att jag har passerat gränsen för hur långt ett blogginlägg får bli.
Tack älskade, underbara vänner för en tid jag alltid ska minnas!
BILDER KOMMER!