Yllet

Fy faaaaaaaaaaan. Den här veckan kommer jag att minnas för resten av mitt liv. Jag, Therese, Julie, Natanja, Stian, Jim och Terje. Vilket jävla gäng och vad kul vi hade!

Vi begav oss i två bilar från Oslo klockan 10.00 den 27:e Mars, bilresan tog elva timmar. Att bilresan tog elva timmar beror på ett antal olika stopp längs vägen. Alkoholinköp i Torsby, Matinköp och pizza i Malung, Snowboardoutfits i Sälen och så snart ölen öppats började kiss- och rökpauser att dominera färden. Vi körde även fel ett par kilometer, men hey - även solen har fläckar.

Jag och min familj äger en stuga i Lofsdalen, stugan är the shit och perfekt för en fjällsemester i goda vänners lag då den rymmer inte mindre än åtta sängplatser. Första kvällen började inte så perfekt som jag hade hoppats på, strömen gick i vissa delar av huset. Jag hade en föraning om att någonting av den kalibern skulle inträffa. Jag och Therese har trots allt stor erfarenhet av just obefintlig elektrisitet då vi drabbats av fel som detta fyra gånger, bara under detta år. Jag, Stian och Natanja bytte ut alla proppar vi kunde hitta, vilket är ungefär fyrtiofem stycken. efter ett telefonsamtal till min värdsvana kusin kunde vi konstatera att någon typ av huvudsäkring gått, var denna fanns visste vi dock inte då. Therese skulle under dagen därefter, med hjälp av kniv och gaffel, bryta sig in i proppskåpet som sitter på utsidan av huset och kirra problemet därifrån. Ordningen var återställd och allt som återstod var sju glada vänner, enorma mängder alkohol och massor med snowboardåkande.

Veckan bestod av så mycket skratt att jag bara efter tre dagar hade träningsvärk i magen. Det var fest varje dag och var det några som ägde afterskin så var det vi, i alla fall jag och Therese. Trapper Saloon blev besökt i samband med två fotbollsmatcher, festande och en hysterisk långfredag. Sista dagen hyrde jag, Therese, Stian, Jim och Terje skoter ( läs skuuter ). Vi åkte upp till våffelstugan där det var fullt ös i samband med påsken, vi lämnade dock kaoset efter en våffla och åkte vidare mot ensamheten på kalfjället. Det var överväldigande vackert och trots den skumpiga färden bakom Terje, som i sin tur körde som en skotertjuv, var jag bara alldeles hänförd av det jag såg. Grabbarna var barn på nytt, jag och Therese - fullständigt skräckslagna. I alla fall till en början, senare tykte vi nog att det var nästan lika kul som dem och ville egenligen aldrig lämna det där obekväma sätet. Om ni åker till Lofsdalen - hyr skoter. Det kan vara de mest välanvända pengarna jag någonsin lagt ut.

Under vår tur var det egentligen bara en sak som verkligen sög. Natanja ramlade i backen och slog i huvudet så illa att hon tappade medvetandet för några minuter samt minnet av den senaste kvarten. Hon blev upphämtad av skoter och nerkörd till sjukstugan där man tog beslut om att hon skulle åka ambulans till Östesund för observation. Som tur var är Natanja så smart att hon kör med hjälm och skydd. Hon kom undan med en hjärnskakning, jag vill inte tänka på hur det hade gått om hon inte burit störtkrukan. Vi var enormt oroliga ett tag och det var skönt när hon dagen efter kom hem igen.

Förutom detta missöde finns det ingenting jag kan klaga på när det kommer till resan. Det var en kanontur!

Jag skulle kuna skriva oändliga rader om salami, brö, konstiga kortspel, hushållsvågen, klädbyten, tequila, fiskar, surejim, skuuutrar, lips och spooning. Men jag låter bli, känner redan att jag har passerat gränsen för hur långt ett blogginlägg får bli.

Tack älskade, underbara vänner för en tid jag alltid ska minnas!




BILDER KOMMER!