Yllet

Jag är för närvarande ganska upptagen av att analysera den gångna veckan. Enligt mina beräkningar är det väldigt lite av innehållet som skiljer sig från det normala, som sticker ut.

Det skulle väl kanske vara det faktum att jag den här veckan sprungit 2,2 mil, då i jämförelse med de 0 mil jag sprang veckan innandenna , samt veckan innan den och även veckan innan den veckan. Annars är det mesta som vanligt.

Det har snöat, igen.
Henrik har kommit för sent till jobbet, igen.
Det har spelats wow, igen.
det har spelats Counter-Strike, igen.
Therese har utgjort galant roomie, igen.
Julie har svurit över ickefungerande teknologi, igen.
Jag har ringt skatteetaten, igen.
Det har visats alldeles för mycket sport på tv, igen.
Jag har kollat på SATC, igen.
Luke har varit helt psyko på msn, igen.
Jag har saknat min familj, igen.
Fnatic har vunnit, igen.
Bloggarna har fått mig att skratta hånfullt, igen.
Rakaka har satt sig själv på sin egen innelista, igen.
Jag har glömt bort tvätten, igen.
Det har snackats fisk, igen.
Det har äntligen blivit fredag, igen.

Jag längtar efter den dagen jag kan rapportera om äventyr utöver er förståelse, helst inkluderade en del lejon.

Idag är det fredag, det märks.

Mina kollegor är på topp, Peter har slagit rekord i roliga kommentarer konstruerade innan lunchtid - redan. Christian är nog med att hälsa högt varje gång han kommer tillbaka från rökpausen. Till och med våra kära kunder har anammat en lättsam attityd och fnissar förnöjt vid varje samtal, oavsett om beskeden man ger dem är positiva eller inte. Fredag, mina vänner. Undantagens tid då allt svårt blir lätt och förväntningarna stundar.

Jag Ä L S K A R fredagar.

Dagens quote av Peter, sagt till Christian för cirkus sextiotvå minuter sedan:
- Jag önskar att du kom med undertexter så man fattar vad du säger.

Kompis, det går bra nu.

Jag är någonting på spåren.


Ett besök på toaletten resulterade precis i förvirring, fundering, ännu mer förvirring och något senare i lite upplysning. Någon hade varit där utan att spola, vilket i och för sig kan hända den bästa, men det är egentligen inte riktigt där problemet börjar. Det största felet låg i det faktum att toalettskålen inte innehöll något papper.

Nu snackar vi tjejtoaletten och har därmed två alternativ att utgå ifrån.

1. En kvinnlig individ har äntrat hemlighuset, uträttat sina behov och sedan bara dragit på sig byxorna för att därefter lämna rummet. Är lika med äckligt.

2. En manlig individ har tagit sig friheten att blockera en av två toaletter avsedda för tjejer, när det finns sex enheter för detta vars dörrar bär en skepnad utan klänning. Är lika med upprörande.

Det här tåls att tänkas på.


2 be continued, som man brukar säga.

Jag hatar corpscampande Alliancefitter.


Så var det sagt.

HEJPA.

Någon annan som har århundradets träningsvärk? Jag kan verkligen inte gå normalt, ser ut som jag sysselsatt mig med betydligt mer perversa aktiviteter än löpning. Vilken jag även har. Förvisso. Men, ingenting av den natur som i regel genererar just träningsvärk eller tveksam gångstil.

Nio kilometer i måndags.
Sex kilometer igår.
Gymmet har fått tillbaka sin stjärna och stjärnan är nu golvad.

I morse åkte jag i sedvanlig ordning trikk till jobbet. Trikken var inte bara full med hormonstinna tonåringar vars hållplats givetvis är placerad precis innan min, vilket gör att jag måste dela luft med asen i en outhärdligt lång tid. Nej, i stolen bredvid mig satt det dessutom en man som hade mage att lukta julskinka. Julskinka! Julskinka i februari, är det överhuvudtaget lagligt? Jag placerade mig demonstrativt längst ut på mitt säte, ungefär så nära kanten man kan sitta utan att ramla ner på golvet. Det var obehagligt och ungarna drev mig till vansinne. När jag tillslut fick någons ryggsäck i ansiktet lackade jag och välte nästan fyra personer då jag tog sats mot dörrarna.

Utanför trikken stod ett uppenbarligen nyförälskat par. De stod och log sådär fånigt mot varandra samtidigt som de pussades, i händerna hade de en varsin snowracer. Det strålade oförskämt tillfredsställelse om dem, oförskämd med tanke på den tidiga timmen. Vi älskar varandra och är så barnsligt lyckliga att vi ska ut och åka snowracer tillsammans fast vi är för gamla för vi bryr oss inte om det så länge vi får vara tillsammans. SKAFFA ETT JOBB, vem sjutton har tid att roa sig på det sättet en onsdagsmorgon som denna. Jag tänkte det, men uttalade det inte högt. Förmodligen för att jag befann mig i den bästa delen av Broken Strings med James Morrison och därmed prioriterade bort det.

Nu är det en timme kvar tills det är dags att gå hem.

Idag ska jag inte göra någonting och det ser jag fram emot.

Long time no sea.
Ja, alltså ingen sjö.
Sea, som i sjö.

Bloggen lever, om än knappt. Min tillvaro är för närvarande präglad av så mycket spännande aktiviteter att jag helt enkelt blivit tvungen att prioritera bort det här. När jag skriver spännande aktiviteter menar jag fest, härj, fest och WoW. Ja, för en hel del WoW har det blivit. Den tid jag inte lägger på IRL-ande fylls av min Rouge. Rouge som i färgen, sminket. Står nu på stadiga 71 levlar, har alltså nio kvar vilket enligt mina beräkningar borde innebära ett par blogglösa dagar till.

Fast man vet ju aldrig, jag har trots allt tröttnat förr.

Om två minuter öppnar vi telefonlinjen, det ser jag fram emot.
NAT.