Yllet

Igår fick jag och Therese hjälp av hennes snälla föräldrar som åkt hela vägen från Sandviken med släpvagn och hela kittet. Vi sprang upp och ner för våra hopplösa trappor, det gick bra med var obeskrivligt ansträngande. Efter en pizza på den restaurang som jag och min kära sambo så länge suktat efter, lite besvikelse och en hel del svettande var vi tillslut färdigpackade. Lasset lämnade Oslo och vi tog våra fyra väskor på trikken till min kära morbror och hans man Björns lägenhet, där vi kommer att spendera vår sista vecka.

Jag minns min förra flytt, separationsångesten, tankarna under den sista natten, saknaden. Inget av dessa sinnestillstånd drabbade mig den här gången. Jag ser fram emot en tillvaro utan strömavbrott, icke fungerande avlopp, trasiga diskmaskiner, vilda grannar och hopplösa lampor.

Snart bär det av mot Sverige igen, det kommer att kännas märkligt.