Yllet

Jag tycker att det är ganska fantastiskt ändå, det här med studera.nu, studentbostäder och viktiga datum. Man måste verkligen kämpa för att få ihop allt innan skolstart, veta att man lever. Lite som ett intagningsprov, pallar du inte trycket så är du inte redo för tre års studier.

De flesta utbildningar börjar i slutet av augusti. Huruvida du har blivit antagen eller inte får du besked om i mitten av juli. Det ger dig en sammanlagd planeringsperiod på en och en halv månad. Notera att detta är helt orimligt om du nu mot förmodan faktiskt har ett liv innan du bestämmer dig för att ansöka till universitetet. Jag sade upp mitt jobb och min lägenhet den sista april, helt och hållet på vinst eller förlust. Det är nämligen så att man har någonting som heter uppsägningstid här i Norge, vilken brukar omfatta cirkus tre månader. Dumt nog fick jag för mig att detta fenomen även är ganska vanligt förekommande i Sverige, men med tanke på självklarheten i de nittio dagar du får husera med som blivande student antar jag att det bara är ett enkelt missförstånd från min sida.

Om man bortser från det faktum att man måste riskera hela sin tillvaro i samma stund man skickar in sin ansökning till studera.nu finns det faktiskt ytterligare ett par hinder att ta sig över innan man kan andas ut. Det här med studentbostäder är ett exempel, man måste ju trots allt ha någonstans att bo under studieperioden. Mittuniversitetet, där jag ska studera, utlovar bostadsgaranti och ett löfte om att alla studenter ska ha tak över huvudet innan man sätter sin fot på campus för första gången. Vad skönt, tänkte jag. Så bra, tänkte jag.

Är det inte helt underbart att man, nästan oavsett vilken av alla dessa föreningar man kontaktar, får samma svar? Ansvariga har tagit semester, tjejen som svarar när du ringer är bara sommarjobbare och kan inte hjälpa dig vidare i ärendet. Men för all del, lämna en intresseanmälan på deras webbplats så ska de se över saken så snart de anställda är hemma från Mallis igen.

Så ypperligt, tänker jag. Vilken fantastisk planering, tänker jag. Det finns ingen som kan hjälpa oss att hitta en bostad just nu, de har semester. Återkommer i mitten av augusti, när lägenheterna ska inträdas den första. Hur tänkte ni nu?

Sen återstår ju det här med möjligheten att ta sig till sin blivande hemort för att besöka eventuellt kontor och hetsa upp sig. Sannolikheten för att man redan bor i den stad man förväntas studera är mycket liten. Jag bor i Oslo och tar mig inte till Sundsvall på en kvart. I tillägg finns aldrig några bilder att ta del av, ingen konkret information om själva lägenheterna. Som student ska det tydligen inte spela någon roll heller å andra sidan, du ska ta det du får och vara mer än nöjd!


Jag blir bara mer och mer fascinerad över hur man valt att strukturera vägen till livet som student. Jag skulle vilja påstå att du förtjänar någon form av skriftlig bekräftelse på att du lyckades ta dig helskinnad genom den processen. Det borde värderas högt på arbetsmarknaden. Man skulle kunna trycka upp det där pappret i ansiktet på sin arbetsgivare och självsäkert utropa:

"Se här, jag klarar allt!"